söndag, juli 31, 2005

Dags för matlåda

Så var semestern slut för den här gången. En dryg veckas släkt- och vännerturné i södra Sverige och knappa två veckor i Stockholm. I morgon blir det matlåda.

lördag, juli 30, 2005

Matlyx på låg nivå



Jag tycker att det är väldigt roligt att laga mat. Och turligt nog för mig kan jag göra just det så ofta jag vill.
Det är det som är den riktiga lyxen. När jag vill. För ett intresse som känns som ett måste är helt enkelt inte lika roligt.

Idag valde jag att inte laga mat. I stället blev det en riktigt bra calzone från Pizzeria Årsta och Sideways i dvd-spelaren. Oglamorös matlyx är också lyx.

Boule och berså

Ett hemligt ställe under träden. Förbiseglande båtar, bakåtlutad musik, grilldoft och öl. Lekande barn och hängmattor, långt långt från staden och ändå på gångavstånd från Söder. Det är inte utan att man blir lite förälskad i Boule och berså.

torsdag, juli 28, 2005

Flera recept från gamla Broccoli

Nu har jag äntligen flyttat hit alla recepten från Broccolis gamla adress hos Bloggi. Så låt dig frestas av
Focaccia med getost och tomat - en gudomligt god focaccia som doftar av rosmarin och som man bara vill ha mer av.
Lax- och basilikaentré - ett enkelt recept som kom till av en slump.
Disksparande baconbiffar med klyftpotatis och fetaost - bra om man inte har diskmaskin.
Kikärtstapas - läckert tilltugg från en drinkrunda med kursarna.
Tacofärs - krydda din egen, det är inte alls svårt.
Kyckligpasta med saffran och tomat - man tager vad man haver, och ibland blir det riktigt bra.
Ädelost- och baconsallad med potatis - inspiration från Paris.
Farmors grönpepparbiffar med ädelostsås - gräddiga och goda. Rejäl mat när den är som bäst.

Chokladtryffel med lingon (eller andra bär)

Av alla tryfflarna jag gjorde var lingontryffeln roligast. Den känns mest "proffsig" både innehållsmässigt och utseendemässigt. Och den blev god. Nästa gång ska jag testa att göra den med hallon i stället. Det tror jag kan bli en riktig höjdare. Hjortron, jordgubb och blåbär är andra smaker som borde funka.

Receptet är hämtat ur Allt om mat nr 25 2001 och jag blev så glad när jag hittade det, för jag hade funderat på "bärtryffel" men var osäker på hållbarheten. Jag halverade mängden, och det gick utmärkt.

Lingontryffel
ca 25 st

200 g mörk choklad (tex blockhoklad 70 %)
200 g mörk choklad att doppa de färdiga pralinerna i
dl vispgrädde
25 g osaltat smör
1 dl strösocker
3 dl lingon (jag använde frysta)

Koka lingon och socker i ungefär fem minuter och passera genom en sil. Låt svalna.
Hacka chokladen grovt och lägg i en glasskål tillsammans med smöret. Koka upp grädden och häll över chokladen. Rör tills all choklad och smör har smält och du har fått en jämn chokladkräm. Vänd ner lingongelén.
Låt tryffeln stelna i kylskåp i minst en timme. Forma sedan små praliner och doppa i smält choklad.

Dekorationstips:
Jag färgade vanligt strösocker rosa med lite saft från några lingon och lät sockret torka. Sen strödde jag lite på varje pralin, direkt efter att de doppats i chokladen.

Triumfera med tryffel

Ok, här kommer tryffelrecepten jag tidigare skrivit om. Jag gjorde varje sats på 100 g choklad, vilket enligt de flesta recept är en halv sats (ungefär 8 tryfflar). Dubbla om du vill ha fler. Och som sagt, det kan vara klokt att begränsa sig till ett par av smakerna för att inte tröttna. Tryffeltillagning är ett kladdigt jobb. Men lyckas du få chokladbitarna någorlunda snygga kan du triumfera sedan, när du släpper avslöjandet att de läckra kaffetillbehören faktiskt är hemgjorda.

Jag hade en idé om att använda vit choklad för att göra tryffeln snyggare och mer varierad. Men mitt tips är - gör inte det. Den vita chokladen var väldigt svårjobbad. Ville inte stelna när den var smaksatt, och stelnade alldeles för fort och blev grynig när den inte var smaksatt.

Nedan finns recepten på chili, rom, valnöt och apelsin. Lingontryfflarna görs lite annorlunda och kommer i en egen postning. Givetvis kan du utelämna smaksättning helt också och göra ren chokladtryffel.

Grundrecept:
100 g mörk choklad (jag tog blockchoklad 70 %)
1/2 dl vispgrädde

Smaksättningsalternativ:
1 röd chilifrukt, hackad
eller
lite skal och nästan all saft från 1 apelsin
eller
1-2 msk mörk rom
eller
1/2 liten burk valnötter, fint hackade

Apelsin eller rom:
Hacka chokladen grovt och lägg i en glasskål. Koka upp grädden tillsammans med skalet och saften från en apelsin eller tillsammans med rommen. Häll den varma, smaksatta grädden över chokladen så att den smälter och rör runt tills du får en jämn chokladsmet. Låt stelna i kylen i minst en timme innan du börjar forma praliner.

Chili:
Hacka chokladen grovt och lägg i en glasskål. Koka upp grädden tillsammans med den hackade chilin och låt dra i ett par minuter. Koka upp grädden igen och häll den över chokladen genom en sil. Rör runt tills chokladen är smält och du ha en jämn chokladsmet. Låt stelna i kylen i minst en timme innan du börjar forma praliner.

Valnötter:
Hacka chokladen grovt och lägg i en glasskål. Koka upp grädden och häll den över chokladen så att den smälter. Rör till en jämn chokladsmet och blanda ner hälften av de finhackade valnötterna. Låt stelna i kylen i minst en timme innan du börjar forma praliner.

Utformningsförslag:
Rulla tryfflarna till små bollar eller forma dem som tärningar. Du kan rulla de färdiga tryfflarna i kakao eller doppa dem i smält choklad. Gör du flera olika sorter är det roligare om det går att se skillnad på dem. Och ännu bättre om du kan relatera utseendet till smaken. Rulla förslagsvis valnötspralinerna i väldigt fint hackade valnötter eller använd syltat apelsinskal för att dekorera apelsintryfflarna.

Tips:
Jag hade cellofan hemma och använde den för att göra små presentförpackningar. Lägg ut en stor bit cellofan slätt på ett bord. Klipp till en bit kartong som bottenplatta (rund eller fyrkantig, typ 1 dm rakt över) och placera den mitt på cellofanbiten. Klipp sedan till en bit smörpapper i samma form och lägg på kartongen. Placera tryffelbitarna du ska ge bort på smörpappret/bottenplattan. Vik upp cellofanet runt om och kläm åt på mitten till en påse eller ett "knyte". Tejpa och knyt om presentsnöre. (Förstod någon detdär över huvud taget?)
Det blir snyggast och känns mer "exklusivt" om du är lite sparsam med tryffelbitarna i paketet.
Less is more.

tisdag, juli 26, 2005

Givande för köket

E har fyllt år. Detta i kombination med ett besök på det småländska möbelvaruhuset har resulterat i flera nya köksattiraljer. Vårt kök har begåvats med en ny mixerstav (i stället för den som försvann på nyår), två rejäla kastruller, en plastvisp, ny måttsats (decilitermått och strumpor verkar ha en sak gemensamt), nytt litermått (det gamla har vi blandat husfix i), bestickställ samt en ekhylla för kokböcker som ska placeras över köksbordet.

Just nu puttrar pastan i en av de nya kastrullerna. Snart ska den ätas framför Constantine tillsammans med resterna från fetaostbiffarna vi hade här om dagen.

Och ja, jag vet, man ska inte gå ifrån pasta när den kokar. Men en snabb bloggning hinner man alltid med.

Tryffel över huvudet

Från vänster till höger: apelsin, chili, lingon, valnöt och mörk rom

Ibland blir jag lite överambitiös i köket. Som här om dagen, när jag kom på att hemlagad chokladtryffel vore en fin present till min far som fyllt år. I stället för att göra en sort fick jag för mig att jag skulle göra fem. Två hade jag recept på, resten smaksatte jag efter eget huvud.

Resultatet blev enorma mängder tryffel i smakerna lingon, chili, apelsin, mörk rom och valnöt. Och att jag just nu inte vill känna lukten av en chokladtryffel igen inom överskådlig tid.

När är frysen packad med chokladbitarna som blev över efter att jag fyllt en tjusigt cellofanförpackning till min far och en till blivande svägerskan. Och alla sorterna blev riktigt goda. Så när jag hämtat mig ska jag lägga ut recepten åt er.
Men när jag gör det så rekommenderar jag att ni bara gör en, eller möjligen två sorter åt gången...

söndag, juli 24, 2005

Äntligen Sjömagasinet


Kokt vildlax med rökt vitvinssås, pepparrot, rimmad gurka och kokt potatis. Det blev min premiärrätt på Sjömagasinet. Och jag fick till och med en skymt av herr Mannerström himself, iklädd en grön kockrock.

Jag har velat äta på Sjömagasinet i åratal. Under en av mina första övningar på JMG intervjuade jag en av kockarna på stjärnkrogen bara för att få komma dit och titta. Nu blev det en lunch, men så småningom ska det bli en riktig kvällssittning med hela baletten.
Så småningom, det är då jag också ska äta på Kattegat kost och logi i Torekov. Jag har trånat efter Rickard Nilssons mat sedan Aspegren mitt i maten. Förra veckan kom jag så nära som att stå utanför och läsa menyn...
Innan semestern är slut kan det dock hända att jag klarar av en drömrestaurang till. Oaxen skärgårdskrog finns inom räckhåll.

Luncher är förresten inget annat än prisvärda tillfällen att få smaka på lyxrestaurangerna. Sjömagasinet tog 130 kronor för "dagens husman". Pengar som i vanliga fall skulle ha räckt till två sunkiga hämtlasagner i Stockholm blev nu en måltid där hovmästare ledsagade till bord med linneduk och välstrukna servitriser rekommenderade rätter med låga röster. Salladsbuffén innehöll såväl doftande nybakt bröd som basilikasmör och röra på soltorkade tomater. Och biten av chokladkaka som ingick till kaffet hade inte varit i närheten av en Gille-kartong.

Enkelt lantbröd

Jag tror alla älskar doften av hembakt bröd. Själv är jag väldigt förtjust i själva skorpan på hembakt bröd. Den smaken kommer inget köpebröd i närheten av.

Personligen skulle jag dock gärna klara mig utan städningen som ett brödbak medför. Den glädje man känner över sina fula men kärleksfullt formade limpor där de gräddas i ugnen förtas en aning av den nerkletade arbetsbänken och mjöldammet som satt hamnat på tröja och köksgolv. Och när bänk och skålar äntligen är rengjorda har i stället diskhon täckts av mjölklister. I värsta fall även diskborsten.
Det kan vara anledningen till att jag inte bakar så ofta.

Men ändå är det värt det. Doften, smaken och den sällsynta känslan av duktighet. För ärligt talat, husligare än hembakt blir det inte.


Brödet jag bakade igår har fallit både mig och E i smaken. Ljuvligt med smör och prästost. Och riktigt gott även efter en dag. Det kommer som sagt från Kärlek, oliver och timjan av Anna och Fanny Bergenström.

Receptet är till en limpa, men jag dubblade. Om man ändå ska stöka ner i köket kan man lika gärna göra det rejält.

Ugn: 250 grader

1/2 paket jäst
2 tsk salt (rågade)
1 msk honung
5 dl ljummet vatten
3 dl grahamsmjöl
6-7 dl vetemjöl + 1-2 dl vetemjöl till utbakning

Smula ner jästen i en bunke och tillsätt salt och honung. Rör ut jästen i lite av vattnet och rör sedan ner resten av vattnet. Blanda ner grahamsmjölet och slutligen vetemjölet. Arbeta ihop i bunken till en lös det. Låt jäsa under duk i en timme.
Arbeta in en eller två dl mjöl till i degen och stjälp sedan upp den på väl mjölat bakbord. Degen är väldigt lös, men försök forma den till nån slags limpa, klappa in den med mjöl och lyft över den till en plåt med bakplåtspapper.

Grädda mitt i ugnen i 15 minuter och sänk sedan värmen till 200 grader. Grädda i ytterligare 30 minuter.
Låt svalna på galler. Enligt ursprungsreceptet ska du dessutom helst undvika att skära upp brödet innan det har svalnat helt.

fredag, juli 22, 2005

Kallt regn, varm ugn


Regnet har fallit över Stockholm hela dagen. Perioder med duggregn har avlösts av rasande skurar kryddade med blixtar och åskdunder.

Jag har passat på att laga mat för första gången sedan semestern började. Ugnen fylldes först med fetaostfyllda biffar som sedan serverades i god tomatsås. Sedan fick biffarna lämna plats för två rejäla lantbröd, som nu ligger och svalnar på galler.
Brödreceptet var från Anna och Fanny Bergenströms Kärlek, oliver och timjan och rikigt lättbakat.

Snart är det dags att krypa upp i soffan med en kopp Earl Grey, en kvällsmacka på det hembakta brödet och min senaste Peter Robinson-deckare.
Bäst att passa på. Vem vet när det regnar nästa gång.

Tänk vad lite färg kan göra

Köket före renoveringen...

... och efter

Helena på Ragazze bloggade om sitt nya fina kök. Vi har också gjort om köket sedan vi flyttade hit, dock bara en "ytskiktsrenovering" som det heter. Men visst blev det ganska stor skillnad?

Kylen/frysen och spisen är bytt, liksom blandaren och skåphandtagen. Diskmaskin har installerats, nytt golv har lagts och allting annat har målats (kaklet också - det finns en fiffig uppfinning som heter kakelfärg och det funkade över förväntan.)

torsdag, juli 21, 2005

Krakow mitt i Göteborg

Bor du i Göteborg och gillar opretentiösa ställen måste du bara besöka restaurang Krakow på Karl Gustavsgatan. (Jo det är faktiskt ett måste). Var annars kan du äta dig in till döden mätt på friterad ost, zigenarplättar med fläskstuvning, snitzel, ost- och korvtallrik eller stroganoff och skölja ner härligheten med polsk öl?
Väldigt god mat. Väldigt rikliga portioner. Väldigt gemytligt. Men ingen lyxkänsla så långt ögat kan nå.

onsdag, juli 20, 2005

Östgötakällaren

Ett av de ställen som kommer närmast stamkrog i mitt liv (bortsett från studentnationen i Uppsala) är nog Östgötakällaren på Östgötagatan på Söder i Stockholm.
Här finns ett lagom avslappnat ställe som passar de flesta önskemål och budgetar. Du kan gå dit om du bara vill ta en god öl. Du kan äta en billig gulaschsoppa, klämma en lyxburare, frossa på fläsklägg med surkål eller slå till på en elegantare lammrostbiff med basilikasirap eller oxfile med grädd- och getetostkokta murklor.

Maten är rejäl och god. Köttet är lagom stekt. Miljön är robust och gemytlig och kostym funkar nästan lika bra som T-shirt. Kort sagt, alla är välkomna. (Jo, det finns vegetariska rätter också).

Gin och tonic på balkongen

I en dryg vecka, lördag till tisdag, har vi rest runt i södra Sverige för att komma ikapp i umgänget med släkt och vänner. Nu har vi klarat av farmor i Jönköping, syster, gamla kursare och kompisar i Göteborg, lillebror, mormor, moster, kusiner och kamrater i Skåne och blivande svärföräldrar och svägerska i Vimmerby. Det kan låta hektiskt, men vi har faktiskt lyckats koppla av en hel del mellan bilturerna.
En hel del mat har det blivit, såklart (räkna med fler postningar om den). Och många trevliga återseenden. Men inte desto mindre var det skönt att komma tillbaka till lägenheten i Årsta igår.
Ibland finns det inget bättre än en lagom stark gin grumlig (grape tonic) på sin egen balkong. Och nästan två veckors semester kvar.

Somrig potatissallad


Vejbystrand utanför Ängelholm kan erbjuda mer än salta bad och givande loppisar. Till exempel den här ljumma potatissalladen som min moster bjöd på tillsammans med buljongkokt och ugnsstekt kycklingfilé en kväll när åskan dundrade utanför den lilla gråmålande stugan.

Den salta fetaosten mjuknar lite och gör sig utmärkt till den varma potatisen. Den som vill kan förmodligen med framgång blanda i lite basilika eller färsk persilja.

Färskpotatis
Fetaost
Svarta oliver
Lök
Saft och skal från citron
Olivolja
Salt och peppar

Skär potatisen i halvor och koka den. Tärna fetaosten. Halvera löken, skär den i tunna skivor och "pilla isär" den.
Blanda den varma potatisen med lök och fetaost. Häll över lite olivolja och pressad citron och smaksätt med citronskal. Smaka av med salt och peppar.

Sockerlistan

Svt har tidigare tagit upp sockrade flingor i sitt utmärkta barnkonsumentprogram Rea. Nu har de uppmärksammat problemet igen. De flingor som framkallar mest sockerberoende är de som marknadsförs allra hårdast mot barn, med roliga figurer på och "presenter" i förpackningarna.
En lista över de bästa och sämsta flingorna (med avseende på sockerhalt) finns på Svt:s hemsida.

onsdag, juli 13, 2005

Äppelpaj. Eller nåt.

I morgon bär det av till Vejbystrand utanför Ängelholm och det kan dröja ett par dagar innan jag passerar en dator igen. Under tiden får ni festa på denna enkla efterrätt.

Simplare än så här blir det inte.
Den här äppelpajsaktiga efterrätten är så snabb och lätt att svänga ihop att det är helt ok att börja med det när varmrätten redan är uppäten. Och den är perfekt som nödefterrätt om du råkar bjuda på en oplanerad middag, för du kan ha alla ingredienser hemma. Dessutom är det trevligt med efterrätter i små portionsformar tycker jag.

Allt du behöver är äpplen, sirap, smör och havregryn. Dessutom bör du ha någon typ av glass till hands (vaniljglass är ett säkert kort). Som sagt, allt är sånt du kan ha hemma.

Smörj portionsformar. Klyfta äpplen och fyll formarna med äppelklyftor. Ringla över en aning sirap och strö över en näve havregryn. Klicka lite smör på toppen.
Skjuts in i ugnen och en stund senare har du en varm, kolasåsig, äppelpajig rätt som dina gäster kommer att säga oh! och ah! över.

Varning: All förtäring av denna rätt kan leda till sockerchock och överdriven mättnadskänsla. Använd små portionsformar för säkerhets skull.

Mera Göteborg


Somligt är sig likt och annat inte i denna stad av vackra tegelhus och blå balkonger.

I går hade vi sett fram emot en lummig fika nere vid Vallgraven, på caféet vid Stadsteatern. Vi var till och med villiga att trotsa plinket från den enerverande millennieklockan. Men av plinkandet hördes ingenting. Klockan var tyst. Tyvärr fanns inte fiket kvar heller. Det hade förvandlats till en restaurang. Säkert en jättemysig, men inte det vi var ute efter.
Sjöodjuret Håkan, som min duktiga syster var med och gjorde på en betonggjutarkurs hon gick, låg dock kvar, ringlande vårtig på ständig väg ner i vattnet.

Enligt traditionen föll i stället fikavalet på Smula på Vasagatan. Men inte heller här var allt sig likt. Myset under parasollerna var utbytt mot byggställningar. Men det var skönt att sitta ner en stund i alla fall. Värmen tar.
Utsikten mot Sprängkullegatan var också föryngrad. Under en stormig dag på JMG blåste ett av de gamla träden ner rakt över cykelvägen och hamnade på förstasidan på en av våra projekttidningar. Nu är alla de gamla träden utbytta mot yngre förmågor.

Efter en vallning av E på Dolores, en glass på Linnégatan, ett snabbt besök i en övervarm saluhall och ett gudavärdigt bad från klipporna i Ganglet återupplevde vi slutligen Cyrano på Prinsgatan. På menyn finns riktigt fina pizzor och rätter med anka, lamm och chevre. Trerättersmenyn kostar numera 195 kronor, och även om vi inte tog den igår, så har den varit en rustik hit då vi har testat den.
Letar ni efter avspänd stämning modell något finare kvarterskrog rekommenderas Cyranao varmt. Men se till att inte vara dödshungriga när ni kommer dit. För det kan krävas en öl eller ett glas vin i baren innan det blir något bord ledigt.

tisdag, juli 12, 2005

Taj Rasoi och vattenmelon

Taj Rasoi var namnet på den indiska resaurangen vi besökte igår. Alla var förtjusta. "Maharaja's choice" som det står på skylten.
Servicen var lika varm som temperaturen inne i lokalen. Och maten var riklig och god. Och snygg. Ta bara en sån sak som rosafärgat ris.
Södra vägen 11, mitt emot Heden i Götlaborg, för den som vill trotsa värmen.

Annars är det bara en sak som gäller just nu - vattenemelon. I love vattenmelon.

måndag, juli 11, 2005

Semestern påbörjad




Semestern började hos farmor i Jönköping. Min översnälla farmor hade stått och rullat köttbullar bara för att jag skulle få det på frukostmackorna.

Sandstranden mitt i centrala Jönköping har varit räddningen i värmen. Annars rekommenderas piren. Flera små restauranger vid Vättern, där sommarkänsla och sjödoft mer än väl kompenserar att maten inte alltid är jätespännande. Min och farmors halstrade gös kunde annars gott ha smakat mer och haft bättre yta, men E verkade nöjd med sina rökta räkor.

Nu väntar Göteborgs påstått bästa indiska restaurang. Och sedan välbehövligt kall öl på en uteservering.

Gött mos!

fredag, juli 08, 2005

Lunchdramatik


Tjuvjakt, spaning efter plånbok, polisingripande och tonfisk. Det var ingredienser i dagens lunch, som blev ganska mycket mer dramatisk än vanligt.

Jag och tre arbetskamrater satt i godan ro och smalt bort i värmen på Link Bars uteservering när en man bakom mig plötsligt sa "Vet du om att din väska är öppen". Jag tittade ner och såg att min noga stängda väska faktiskt var öppen, och konstaterade snabbt att min plånbok saknades. Lika snabbt hade den "varnande" mannen försvunnit.
- Han grävde i din väska, ropade en gentleman (Otto skulle det visa sig) från sin cykel och pekade mot Drottninggatan.
- Spring efter honom! ropade de andra lunchgästerna.
Sagt och gjort.

Jag och min kollega Patrik rusade iväg efter mannen, med Otto som vägvisare och vittne.
- Han sprang in här, sa Otto och pekade på en port bredvid bankomaten vid Folkets hus.
Patrik ringde polisen medan vi och mina två andra arbeskamrater som hunnit i fatt oss, höll vakt.
Plötsligt kom en lång man ut från porten med raska steg. Han talade högt i en mobiltelefon och försökte se väldigt upptagen ut. Det var tjuven.
- Hördu du, tog du min plånbok? sa jag.
- Vafan, varför anklagar du mig, skrek tjuven. Visitera mig då så får du se om jag har nån plånbok.
Jag hade ingen större lust att kroppsvisitera honom och han slank iväg. Men Patrik och co följde efter hack i häl. Under tiden skrev jag upp Ottos mobilnummer. Mina händer skakade faktiskt, så jag antar att jag var gansak tagen av hela händelsen. Sedan började jag spanande gå upp för alla trappor i porten och rycka i alla tänkbara dörrar och elskåp, även om hoppet om att få tillbaka min plånbok var svagt.


Tjugo minuter senare satt vi åter igen på Link Bar. Vi hade fått ny mat framför oss, eftersom den gamla inte var så fräsch längre. Tjuven hade bett så mycket om ursäkt för sitt beteende och åkt iväg i en polisbil och min plånbok låg åter igen tryggt i väskan.

Hur gick det till?
Jo, medan jag höll på att leta som bäst efter plånboken ringde min kollega och sa att polisen hade tagit fast tjuven och stog med sin bil vid nergången till Hötorgets T-bana. Jag sprang dit (fin jogging- och trappklttringstemperatur idag), lämnade rapport och rätt vad det var kom en polis ut ur bilen och sa att tjuven hade erkänt och berättat var min plånbok låg någonstans.
Det visade sig att mina kollegor följt efter tjuven ner i T-banan, hoppat över spärrarna efter honom och just som de sprang över perrongen så kom polisen fårn andra sidan och haffade honom.

Slutet gott, allting gott. Till och med tonfisksalladen fick godkänt. Och stort plus till personalen på Link Bar, som fixade ny mat åt oss efter tjuvjakten. Ibland har man rejäl tur.

Ps, bilden föreställer mig, polisen och en arbetskamrat. Tjuven är inte med på bild.

Vad gör man med rökt vitlök?

Under mitt senaste glädjebubblande besök på Hötorgshallen hittade jag en brunaktig vitlök. Den visade sig vara rökt, och nu ligger den i en skål i mitt kök. Men vad ska jag göra med den?

Den har en god rökt doft, men när jag testade att pressa en klyfta i lite smält smör för att provsmaka med en färskpotatis så smakade den sorgligt nog mest som helt vanlig vitlök.

Vitlök med röksmak borde smaka fint i en chili con carne. Men det är inte riktigt säsong.
Har ni några kreativa förslag?

torsdag, juli 07, 2005

Fiskburgare från Uppsala

När jag jobbade som pubvärd i Uppsala under en termin gick vi ofta och åt lunch på fiskrestaurangen som lång längst in i saluhallen. Det var framför allt fiskburgarna som drog.
Nu har saluhallen brunnit ner och byggts upp igen, så jag kan faktiskt inte svara på om fiskrestaurangen finns kvar. Men fiskburgarna lever i alla fall vidare hemma hos oss.

Idag kom de väl tillpass. Min gamla pub-kollega var här med sin familj. Lilla Sofia sov tyvärr hela kvällen, så henne fick jag inte träffa. Men vi andra åt fiskburgare och "äppelpaj" på balkongen.

Ursprungligen brukade jag göra dem med torskfilé, men eftersom torsken håller på att fiskas ut så gör jag dem numera med sejfilé i stället. Det blir också gott och det är dessutom billigare.

4 portioner
Burgare:
4 bitar färsk sejfilé
1 ägg
ströbröd
salt och peppar
hamburgerbröd

Dressing:
gräddfil
majonnäs
hackad rödlök
pressad citron
dill
hackad smörgåsgurka
salt och peppar

Tillbehör:
citronklyfta, salladsblad och skivor av rödlök, tomat och smörgåsgurka.

Blanda ingredienserna till dressingen och ställ den kallt så den får smaka åt sig lite.
Skär en citron i klyftor och skriva rödlök och tomat.
Panera fiskefileerna i ägget och ströbrödet. Salta och peppra (det glömde jag tyvärr) och stek gyllenbruna i smör. Stek även bröden i stekpannan eller rosta dem lätt i ugnen så att snittytan får lite färg.

Lägg sallad och övriga tillbehör lite snyggt på tallrikarna. Klicka dressing på brödens underdelar, lägg på fisken och toppa med locken. Servera med klyftpotatis.

onsdag, juli 06, 2005

Lycklig i saluhallen

Färska lammkorvar, rökt vitklök, nybakt bröd, lyxig chokladtryffel, musslor... Tunga lådor, blåkläder, styckat kött och ren lyx samlade under ett tak.
Saluhallar gör mig glad. På riktigt. Så fort jag ställer mig i rulltrappan ner till Hötorgshallen stiger humöret. Jag behöver inte ens köpa något. Det räcker att gå runt och titta. Frestas av en del, undra över annat.

Är själva hallen en vacker gammal byggnad, som den i Göteborg, gör det förstås bara saken mycket bättre.

Det är någonting med bemannade diskar. Kanske ligger det kvar sedan barndomen, då höjdpunkten i butiken var när man fick smaka en skiva ost. Jag vet inte. Men jag när en liten romantisk dröm om att få jobba bakom en sån där disk. Skoja med kunderna, tipsa om det fina renköttet och berätta om kryddningen av strömmingslådan.

Tyvärr är det alldeles för sällan jag tar mig tid att besöka en saluhall. I stället söker jag midre kickar i delikatessdisken på Hemköp i city och på Ica Kvantum i Kungens Kurva.

tisdag, juli 05, 2005

Silikonkyckling

Vem kom egentligen den befängda idén att folk hellre vill äta gigantiska, vattenpumpade kycklingfiléer som är i det närmaste sladdriga i konsistensen, hellre än vanliga, mindre och fastare filéer som faktiskt smakar någonting?

Hm, lät nästan som ett inlägg i plastikkirurgidebatten. Och varför inte. Heja naturliga varor som inte pumpats upp med saltlösning. Bröst som bröst :-)

Chipschock

Aftonbladet skriver om en 22-årig brittisk kvinna som fick operara bort gallblåsan efter att ha ätit 15 påsar chips om dagen i tre års tid och inget annat. 15 påsar! Det blir nära 16 500 påsar chips totalt.
Undrar hur hennes andra värden såg ut. Och undrar hur länge man kan hålla på att äta en enda sak innan man dör av näringsbrist? Men mest undrar jag om tjejen med chipsen bara åt samma sorts chips hela tiden. Och i så fall, vilken sort?

måndag, juli 04, 2005

Sommarfisk


Några maträtter andas sommarminnen mer än andra. I mitt fall är det maten som vi åt på Djursvik, en gård vid Båven, som goda vänner till mina föräldrar äger. Där var vi många semestrar.

Till luncherna trängde både familjen Andersson-Håkansson och familjen Karlsson ihop sig, tio personer runt bordet med blåvitrutig vaxduk i det gamla köket på Djursvik. Då åt vi cornflakes och kall filmjölk i skålar med blå kant, med fötterna dinglande från den skurade kökssoffan. Och genom köksfönstret över diskbänken skymtade hagen med grannens kor.

Under trappan till vinden förvarades knallorange flytvästar, håvar och fiskespön. Jag hade ett eget, rött litet kastspö som pappa hade köpt. Men jag fick aldrig någon fisk på det. (Jag har fortfarande bara dragit upp två fiskar i hela mitt liv. Och en av dem hade oturen att fastna med gälen på min krok.) Fast vi barn var rätt nöjda med att få åka träeka. Fisken var det för det mesta pappa eller Åke som drog upp.

På kvällen efter en lyckad tur njöt vi av kokt gädda med smält smör och pepparrot. Och det var den rätten jag tänkte på när jag köpte på mig ingredienser till dagens middag.
Men gädda ska njutas hemfiskad, och helst på landet någonstans. Dagens sommarfisk blev mer urban, med lax i färdiga bitar som stektes i ugnen med salt och peppar. Och med riven färsk ingefära till färskpotatisen och smöret.

Gott och enkelt efter en solig dag.

söndag, juli 03, 2005

Hästräka på Torsångs Café


Idag har jag avnjutit sommarens (första?) hästräka på Torsångs café vid Dalälven. Trots att jag inte bott i Borlänge på elva år, så brukar jag hinna med minst ett besök på Torsångs café varje sommar. Dit vallfärdar Borlängebor, motorcyklister och båtägare så fort det är sol. Och för er som inte kommer från Borlänge kan jag berätta att en "hästräka", det är ingenting mindre än gustafskorv, räksallad och ägg på rågkaka.

Äkta
gustafskorv är något helt annat än den medvurstliknande korv man kan hitta hos Martin Olsson och andra matgrossister. Hästkorven från Gustafs är grovmalen och ganska lös i konsistensen. Ibland nästan på gränsen till bredbar. Och den har en speciell, saftig smak som måste provas.

Och om du inte klarar av att äta hästkött så har Torsångs Café mer att erbjuda, i form av mackor och glass, men också i form av fantastisk sommarkänsla.