Mera Göteborg

Somligt är sig likt och annat inte i denna stad av vackra tegelhus och blå balkonger.

I går hade vi sett fram emot en lummig fika nere vid Vallgraven, på caféet vid Stadsteatern. Vi var till och med villiga att trotsa plinket från den enerverande millennieklockan. Men av plinkandet hördes ingenting. Klockan var tyst. Tyvärr fanns inte fiket kvar heller. Det hade förvandlats till en restaurang. Säkert en jättemysig, men inte det vi var ute efter.
Sjöodjuret Håkan, som min duktiga syster var med och gjorde på en betonggjutarkurs hon gick, låg dock kvar, ringlande vårtig på ständig väg ner i vattnet.

Enligt traditionen föll i stället fikavalet på Smula på Vasagatan. Men inte heller här var allt sig likt. Myset under parasollerna var utbytt mot byggställningar. Men det var skönt att sitta ner en stund i alla fall. Värmen tar.
Utsikten mot Sprängkullegatan var också föryngrad. Under en stormig dag på JMG blåste ett av de gamla träden ner rakt över cykelvägen och hamnade på förstasidan på en av våra projekttidningar. Nu är alla de gamla träden utbytta mot yngre förmågor.

Efter en vallning av E på Dolores, en glass på Linnégatan, ett snabbt besök i en övervarm saluhall och ett gudavärdigt bad från klipporna i Ganglet återupplevde vi slutligen Cyrano på Prinsgatan. På menyn finns riktigt fina pizzor och rätter med anka, lamm och chevre. Trerättersmenyn kostar numera 195 kronor, och även om vi inte tog den igår, så har den varit en rustik hit då vi har testat den.
Letar ni efter avspänd stämning modell något finare kvarterskrog rekommenderas Cyranao varmt. Men se till att inte vara dödshungriga när ni kommer dit. För det kan krävas en öl eller ett glas vin i baren innan det blir något bord ledigt.