onsdag, februari 21, 2007

Snömat

Gnistrande snö och strålande solsken, en paus i en stol på balkongen och saken var klar. Jag var tvungen att baka grahamsfrallor.
Grahamsfrallor med ost och varm choklad är såklart vad man äter i skidbacken. Någon utförsåkning har det tyvärr inte blivit på många år, och definitivt inte i år. Men nu har jag i alla fall mina frallor. Det räcker långt.

söndag, februari 18, 2007

En semlighet

Jag är starkt emot att allt högtidsfirande ska ske tidigare och tidigare. Stan julpyntas i slutet av september och semlorna börjar säljas strax därefter. I slutet av januari kunde den som ville sitta i skenet från adventsljusstaken och äta semlor, med påskriset i en vas bredvid.

I min värld är det semmelpremiär idag på Fridadagen, min namnsdag. I min familj firades dagen lite som hela famljens namnsdag, och det gjordes traditionellt med semmeltårta. Att äta semlor den här dagen är så gott som obligatoriskt.
Ska jag släppa loss ordentligt kan jag till nöds acceptera semlor från och med 1 februari, det är i alla fall rätt månad. Men absolut inte före det!

Egentligen.

För i år har inga regler gällt. Jag åt med glädje semlor redan i januari, bakade egna i början av februari och har säkert fått i mig närmare tio stycken vid det här laget. Vetekatten, Seven eleven, Ikea, Årstakonditoriet och mitt eget kök har okritiskt bistått med material och jag har, med endast lätt skamsenhet, glatt stoppat i mig. Utom på den obligatoriska dagen, idag. Tidsbrist och utrymmesbrist (efter en söndagspizza) satte stopp för semmelplanerna.

Nu tänker jag över mitt brott i lugn och ro, för att återkomma till semmelätningen på tisdag, den alldeles faktiska fettisdagen.

fredag, februari 16, 2007

Yes, I'm a guy!

Burger King-killar vote for change.
Bästa hamburgerreklamen hittills.

Lite mindre bra saker

Bloggtoppens html-kod vägrar funka i nya Blogger-versionen (hjälp någon?)
Serwitos alkoholfria vinalternativ är Rotlack
Parmaskinkeabstinens
Lasse Brandeby i Let's dance

Bra saker

Serwito
Trerätters alla hjärtans dag-middag på Serwito
Spam-kommentaren på förra inlägget är raderat
Anja har tagit medalj igen
Oxfilelöftet är en hit
Allerums extralagrade prästost
Badrummet är äntligen färdigt
Jag har köpt en ny kamera - bilder på bloggen inom kort
Coop talar om på kvittot hur stor del av det man köpte som var miljömärkta varor
E:s grönpeppargryta
Tre omgångar hemrostad müsli i skafferiet
Hon som köpte en himla massa godis och en förpackning Nutrilett i kassan på Coop var inte jag
Italienska delikatessbutiken Martinas har kompletterat sin svåråtkomliga butik i Boländernas industriområde med en nyöppnad filial i centrala Uppsala
Glass med varm hjortronsylt
Vi behövde inte möblera om för att få plats med spjälsängen
Hårdrostad formfranska med smör, knallstark ost och bitter apelsinmarmelad

lördag, februari 10, 2007

Ett hjärta mot ett hjärta

En del, en mycket liten del, av priset man får betala för ett nytt badrum och en barninredd lägenhet är några turer till Östberga och avfallsstationen. Dagens emballage- och kakelrestsavyttring gjordes vid sen lunchtid och belöningen blev ett besök på den märkligt placerade McDonalds-"restaurangen" som ligger nedanför sopberget.

Som den lättlurade person jag är så måste jag alltid passa på att äta det tillfälliga erbjudandet när jag är hos clownen. Just nu är det en chili-baconburgare som gäller. Dessutom hade menyn uppdaterats med emmentalerhjärtan samt crinkled fries alias curly fries, alias "andra pommes frites" som tjejen i kassan suckade erkände att de kallade dem för, eftersom olika skyltar gav olika bud. Ja, jag tog både skrynkelpotatis och osthjärta.

Den tillfälliga burgaren var helt ok. Eller som E sa "den smakar nästan som en riktig hamburgare från ett riktigt hamburgerställe". Vi konstaterade att det nog var den färska löken som bidrog till den känslan. Jag har däremot blivit lite mesig på sista tiden, och tyckte chilisåsen var lite väl stark.
Den andra sortens pommes frites smakade exakt som McDonalds regelbundet återkommande klyftpotatis. Förmodligen samma smet men ny form. De tog slut ganska fort, och jag misstänker att en smart hjärna räknat ut att det ryms mindre mängd skrynkelpommes i en kartong än vad fallet är med vanliga pommes frites.
Emmentalerhjärtat då? Jag fick faktiskt tre stycken gratis helt oväntat, som kompensation för att kassörskan inte hört min beställning första gången (kanske sådant servicetänkande som gör att man måste minimera mängden potatis i pommes-kartongerna?). Tjocka bitar panerad ost formade som hjärtan. Att bara äta ett var nästan för mycket. Ska man äta alla tre krävs förmodligen såväl en rejäl baksmälla som en målmedvetenhet och ett övervägt val mellan sitt fysiska hjärta och hjärtat av ost.

Jag väljer hjärtat i bröstet nästa gång vi slänger sopor.

Löftesrik

Ibland så lyckas man hålla vad man lovar. Mitt "nyårslöfte" för året var att äta mer oxfilé. Eftersom oxfilékonsumtionen inte varit särskilt hög tidigare så känns det som ett löfte som är möjligt att hålla. Och efter gårdagens fredagsmiddag med stekt oxfilé och potatis- och rotsellerigratäng så har får jag anse årets filépremiär för avklarad.

Nyårslöftet hade för övrigt sin grund i vår nyårsmeny som, om jag får säga det själv, blev mer än lyckad:


De chilikryddade kräftknytena till den inledande champagnen blev inte riktigt så frasigt läckra som jag hade tänkt mig och får betecknas som middagens bottennotering.

Förrätten potatispannacotta med rom och rödlök var härligt krämig och fick fin smak av muskot och vitlök. En ny favorit som vi tackar sveriges radio för.

Varmrätten bestod av helstekt oxfilé med potatiskaka, rödvinssky och timjansås. Inget man hade hajat till för på en restaurangmeny kanske, men jag lovar, det smakade otroligt mycket mer än vad namnet antyder. Oxfilén blev perfekt saftig och mör, och potatiskakan vars krispiga yta dolde lager av grovt rotfruktsmos varvat med stekt svamp smaksatt med tryffel, gjorde succé hos både köttätare och vegetarianer. Timjanssåsen var egentligen ett timjansskum som inte ville skumma, men den milt krämiga smaken fanns där ändå och kompletterades av en robust rödvinssky. Det var efter den här köttupplevelsen mitt nyårslöfte formulerades.

Den avslutande chokladganachen var varm, och rinnande mäktig, lättades upp med en syrlig fruktsallad på apelsin och mango, och fick sin slutliga touche med lite hemgjord kardemummaglass. Receptet kom från samma håll som varmrätten, nämligen ur ett gammalt nummer av Allt om mat.

Nu ser jag fram emot fler tillfällen att få hålla mitt nyårslöfte.

onsdag, februari 07, 2007

Uppdaterad

Efter en välbehövlig uppdateringsrunda på traktens matbloggar konstaterar jag att Victoria fått tillökning, att Fast Food Lovers vunnit pris för bästa matblogg, att Lisa utlyst en bolognese-tävling och att Olle publicerat ett bologneserecept som jag garanterat ska testa. Kanske redan denna vecka.

Mina egna köttfärsssåser brukar jag skam till sägandes inte alls bli särskilt nöjd med. I regel tycker jag att de inte smakar nånting, saknar sötma eller att de får nån slags järnsmak som tar över. Inte för att någon brukar klaga, men jag blir irriterad när smaken från såsen inte lever upp till den tänkta smaken i mitt huvud. Kanske är utmaningen ett bra läge att ta tag i mitt "problem"?

tisdag, februari 06, 2007

Ansvarslöst gott

Texas Longhorn vid Hornstull tar inget ansvar för kött som beställs well done. Det står så på menyn. Det skulle de dock kunna göra med gott samvete. Den genomstekta entrecoten i storleken "Lady" (blygsamma 200 g) som jag beställde i går var överraskande saftig och mör. Och även resten av det tio personer stora, och mycket stormagade, sällskapet verkade nöjda med sin mat.

I övrigt lyser överraskningar med sin frånvaro på Texas Longhorn. Innovativ kökskonst är det inte tal om. Grillat kött rakt upp och ner, med pommes frites eller bakpotatis, är vad du får om du inte skojar till det med en chili, nachos eller sizzling fajita. Och mätt och belåten blir man.

Utsikten genom restaurangfönstret är inte heller fy skam. Man tittar rakt in på HO's där de friterade revbenen lockar. Det börjar bli hög tid för ett nytt besök.

Kycklinginnerfilé?

På en lunchrestaurang i Hammarby sjöstad finns något som jag aldrig sett förut.
När kommer chickenribs?

måndag, februari 05, 2007

Prisvärt i Dalarna

Förra helgens besök i Stjärnsund innehöll en avstickare in till Hedemora och, givetvis, ett besök på Dala Husby hotell.

I ett iskallt och solgnistrande Hedemora fikade vi på Wienerkonditoriet - för övrigt samma konditori som fick äran att baka vår bröllopstårta i våras - och blev som alltid glatt överraskade av priset.
En semla, en äppelmunk, en cola och två kaffe kostade oss 59 kronor, alltså vad bara kaffet hade kostat i Stockholm. Och när jag fick betala 24 kronor för kompletteringsköpet en liten bakelse och en cocosstång trodde jag hon bara hade tagit betalt för en av sakerna.

Dala Husbys hotellrestaurang erbjöd som alltid en välsmakande söndagslunch. Lax på fänkål med dillpotatis och kaprismajonnäs, eller helstekt kotlettrad med ljummen spenat- och potatissallad med senapsdressing stod på menyn, och före maten bjöds vi på en minimal sparrissoppa, två sorters hembakt bröd, smör i naturell form och smaksatt med rökt fläsk, örtsalt och kikärtssnacks.
Hade vi nöjt oss med det hade vi inte ens behövt betala hundra kronor var. Men nu kostade vi på oss varsin portion ljuvlig kaffeglass med chokladbiskvier, mini-marsmallows och kaffe- och chokladsky. Och det var det mer än värt. Jag önskar innerligt att den kaffeglassen kommer i min väg igen.

Äggbrist på brunchen

Här om veckan åt vi lyxig brunch under kristallkronorna på Kumla Herrgård i Tyresö. Den gula herrgårdsbyggnaden blev ännu vackrare av det tjocka snötäcket utanför, och buffén innehöll läckerheter som laxpaté, krispiga sallader, en fantastiskt oststinn skinkpaj, en syrlig hallonpannacotta och ett av de luftigaste vita bröd jag någonsin ätit.
Men, och det är ett stort men, där fanns ingen äggröra, inga kokta ägg och inga stekta ägg hur många karotter man än lyfte på locket till. En, visserligen väldigt god, omelett med lök och rökt skinka var det äggigaste man kunde hitta. Och för att göra ont värre var baconfatet tomt en alldeles för lång stund.

Igår premiäråt vi Hasselbackens frukostlunch. Tjusig miljö även här, bara damtoaletten är värd halva besöket. Det stora utbudet av sillinläggningar var fantastiskt, jag fattade särskilt tycke för currysillen. Och de oskalade räkorna med aioli, flera sorternas lax, baconet, prinskorvarna, plättarna, det kallskurna, potatissalladen, revbensspjällen, äppelpajen - till och med rödbetorna och fetaosten - föll hela sällskapet i smaken.
Men var fanns äggen? Äggröran lös med sin frånvaro, och tillförordnad äggröra var även här en omelett, som var så potatisspäckad att det var svårt att lokalisera ägget bland övriga ingredienser. När vi gått igenom alla kantiner hade vi hittat både nudlar, klyftpotatis och kycklingvingar, men inte ett endaste litet ägg.

Handen på hjärtat - det är inte laxpaté, bresaola och sallad eller nudlar och kycklingvingar som gör att vi går och äter brunch efter att först ha sparat oss i timmar. Ägg och bacon bör, om inte utgöra ryggraden i varje brunchbuffé med självaktning, så åtminstone finnas i riklig mängd. Prinskorvar, omelett, bönor i tomatsås, stekt potatis, pannkakor och gott bröd med pålägg behöver inte heller motivera sin plats. Och sill och lax, en och annan grönsak och något sött till kaffet äter vi gärna. Finns det plats kvar på bordet så visst, ställ gärna fram nudlar, kyckling, soppa, patéer, pajer, rotfruktslådor eller vad ni annars behagar. Bara inte på bekostnad av frukostäggen.

Mysteriet med att apelsinjosen aldrig ingår i de omkring 200 kronor som en rejäl brunch inklusive kaffe och te brukar kosta, lämnar vi därhän.

fredag, februari 02, 2007

Koppla av med en kopp the?

Jag vet inte vad ni tycker, men personligen äter jag helst min frukost utan sällskap av ljudet från en kakelsåg.

Skrämmande reklam

Var håller kvinnorna hus i Den lilla Werthers-byn?

Och byggmästaren som kopplar av med Riesen - och som skojar med hantverkarna där de följer honom som små hundar - nog måste han vara på sin vakt när han vänder ryggen till?

Läskigt är vad det är.