fredag, september 29, 2006

Vi avbryter för ett kort skrytmeddelande

Inte nog med att jag har fyllt år den här veckan, och att det dessutom varit prinsesstårtans vecka, nu har Broccoli har kammat hem titeln månadens Cyberkock också.

Stort tack till domarna, och grattis till Ilva och Kinna, som blev folkets val, respektive månadens Aha-upplevelse.


Om en månad hålls nästa omgång av tävlingen på en blogg nära dig. Var med!

Ödmjukast / Skryt-Frida

tisdag, september 26, 2006

Revbenen sprider sig

Vi var på HO's* i fredags. Och förra söndagen. Och flera gånger innan dess. Och ända sedan vårt första möte med de friterade revbenen "Kanton style" för omkring ett år sedan, så är de ett obligatoriskt inslag i varje HO's-middag.

Själva benen lyser med sin frånvaro, men köttet är friterat i lagom stora bitar, och tillagade i en suverän sötstark sås (finns som mer eller mindre stark) som förmodligen Fredrik Paulun skulle kunna säga ett och annat om.

I fredags utmände E:s arbetskamrat med man revbenen till den godaste rätten på bordet, av de fyra vi beställt in. Och när en kursare till mig av en händelse kom in på restaurangen med sin fru var vår rekommendation enhällig. Och revbenen gick hem stort även där.

Testa!

*HO's är en kinesisk restaurang, fast bra, som ligger på Horngsatan, längst ner vid Hornstull på Söder i Stockholm

söndag, september 24, 2006

AAAAAHhhhhhhrrrrgggghhhh!!!!

Vilka idioter det finns! Hade helt missat den här artikeln, men hittade länken på Matblogg.

Helt iklass med den mamman i (också brittiska, läge för fördomar?) Whife swap (vem sa att jag tittar mycket på tv?) som blev sjukt upprörd över att kvinnan som hade hand om hennes familj under bytet tvingade barnen att äta grönsaker. Pucko-mamman tyckte så otroligt synd om sina barn.
- Jag hatade grönsaker när jag var liten, och jag lovade mig själv att aldrig tvinga mina barn att äta grönsaker.

Få se nu... Jag hatade varma grönsaker, att gå och lägga mig, att få skäll, att tvätta ansiktet, nytvättade sängkläder som var mycket strävare än de insovda mjuka, att man var tvungen att se sig för så himla noga när man cyklade på gatan, att få sprutor, och en himla massa andra saker. Bäst att jag låter mina barn slippa allt sånt.

Cybercoque

... eller cyberkyckling i alla fall.

Ingredienserna i månadens cyberkock var som sagt kyckling, basilika, soltorkade tomater och någonting svart. Jag bestämde mig direkt för att min svarta ingrediens inte skulle vara oliver.

Först planerade jag helstekt kyckling med tryffelsås, serverad med potatispuré smaksatt med tomat och basilika. (Det kan fortfarande hända att jag testar detta på något sätt någon gång.) Sen tänkte jag att tryffel passar nog bra i själva potatismoset. Och sen kändes tryffeln för mycket "passa tiderna i Hötorgshallen" och förvandlades till svarta linser.

Kyckling i lergryta med tomat och basilika, med svarta linser som tillbehör, tänkte jag då. Eller kanske en soppa med svarta linser och kyckling?

Från linser är inte steget till bönor särskilt långt. En brunchrätt, lite mexikansk sådär, med en häftig bön- och tomatröra med kyckling och nåt kul bröd skulle vara gott. Men hur mexikanskt är basilika egentligen?

Den slutgiltiga rätten, och mitt bidrag till månadens cyberkock, blev:
Kycklingsoppa med tomat och svarta bönor, serverat med en klick basilikacreme.
Jag är nöjd med mitt beslut.

Soppan är inte särskilt komplicerad, men om du gör den från grunden så tar den däremot tid. Ett par timmar närmare bestämt (men du behöver bara vara aktiv i början och på slutet)



Kycklingsoppa med tomat och svarta bönor, serverat med en klick basilikacreme.

1 hel kyckling
1 selleristjälk (optional. Vi hade selleri hemma efter E:s goda söndagslunch)
2 gula lökar
2 morötter
6 vitlöksklyftor
olivolja
tomatpuré, nån matsked
soltorkade tomater (10-15 skivor ungefär)
1 burk krossade tomater
2 små burkar svarta bönor
sambal oelek efter behag
salt
svartpeppar

Skölj eller torka av kycklingen
Lägg den i en kastrull tillsammans med sellerin, en av morötterna och en av lökarna i bitar, och fyra av vitlöksklyftorna.
Häll på vatten tills det täcker.
Salta.
Låt alltihop koka upp och sedan småputtra i närmare en och en halv timme.

Plocka upp kycklingen med en hålslev (jag försökte med gaffel och allt ramlade isär) och lägg den på en tallrik. Sila bort grönsakerna från buljongen och ställ den åt sidan.

Hacka den oanvända löken, och skär moroten och de soltorkade tomaterna i små tärningar. Fräs löken i olivolja. Rör ner tomatpurén och de soltorkade tomaterna låt dem fräsa med ett tag.
Häll ner krossade tomater och morötter. Pressa ner de två oanvända vitlöksklyftorna.
Ta bort så mycket av fettet du kan från buljongen, och ös ner några rejäla skopor i fräset (buljong alltså, inte fett). Skölj bönorna och häll ner dem med. Smaka av med salt, peppa, sambal oelek och strimlad basilika.

Rensa bort skinn och ben från kycklingen och dela kycklingköttet i mindre bitar. Häll ner kycklingen i soppan.

Blanda creme fraiche med hackad basilika.

Ös upp soppan i djupa tallrikar och servera med en klick basilikacreme. Ett gott bröd till skadar inte.

Häpp, nu är det höst.

Obs: Det här är skrytversionen för tävlingen. En mer stressvänlig och diskbesparande variant skulle lätt kunna göras på färdigköpt grillad kyckling och kycklingfond på flaska.

lördag, september 23, 2006

Så lätt att det blir svårt

Tomatmarinerat och basilikapanerat spett på kyckling och svart mamba?

Kycklingaladob med svart kaviar, på en bädd av basilika och tomat-sallad?

Nej, kanske inte. Svårigheten med ingredienserna i månadens cyberkock, kyckling, basilika, soltorkade tomater och någonting svart, blir att komma på något som inte liknar alla andras förslag, men som ändå är gott.

Kanske kan Bills meny, programmet med den avslappnade autstraliensaren på femman jag har pratat om tidigare, innehålla nån inspiration? Just nu serverar han panerat lammrack med små potatisgratänger oss sega soffsittare som sitter med datorn framför tv:n och låtsas att vi egentligen jobbar.

torsdag, september 21, 2006

Opålitlig

Ja jag vet, jag är en extremt otrogen och opålitlig bloggare. Den senaste månaden har jag skrivit otaliga bloggposter i huvudet, men sen har det inte blivit mer. Blogger har legat nere, datorn har varit upptagen, jag har inte haft nån lust, jag har haft lust men varit för trött... You name it.

Hade jag orkat hade jag skrivit om:

-retande reklam, som den som sa att kräftor, vänner och en god ost är allt du behöver för en lyckad kväll, och sen gjorde reklam för hushållsost!!! Den mest menlösa osten i världshistorien och så långt ifrån en vällagrad västerbottensost man kan komma.

-det allt mer fantastiska resebyråcaféet i korsningen Drottninggatan, Barnhusgatan, som inte bara säljer långa smala baguetter med lyxiga pålägg för 25 kronor utan också säljer riktigt, riktigt små mackor! Perfekt när man bara vill ha nåt litet till kaffet. All heder åt dem!

-Linguini på Frejgatan. Vi var där när en kompis fyllde år, och det visade sig att den grillade oxfilén med karljohans- och ricottafyllda pastakuddar och tryffelsås var precis så ljuvligt god som alla sa. Och pastan med salsiccia! Mmm. Det lovar gott inför höstens fortsättningskurs i italienska. Haga Deli blir för mycket ost i längden.

-den tråkiga nyheten att La Gazelle har försvunnit från Gamla Brogatan. Min favorit, med glad och skojfrisk personal, couscous, kyckling, lamm, gigantiska bönor och annat gott. Har inte vågat se efter om de åtminstone finns kvar i Hötorgshallen. Hoppas, hoppas.

-det faktum att - trots att jag verkligen vill, att jag gillar lokalen, att mackorna är goda, att det ligger bra till och att stämningen på det hela taget är mysig - har svårt att fortsätta gilla Javasavi café på Årstatorg. Jag blir alltid besviken på ett eller annat när jag är där. Senast var det sconesbuffén vi testade en söndag. Det hjälper inte att sconesen är goda, marmeladerna lyxiga och osten en cheddar om kassapersonalen ser utarbetat ut, det är backe på osten för att ingen kommit på att dela den i mindre bitar och ställa ut efter hand, man får äta på papptallrikar och temuggarna är slut. Nu har jag sett att de annonserar efter personal, och mer personal är precis vad de verkar behöva. Hoppas på uppryckning.

-Ho's som aldrig gör en besviken. Vad man än beställer så är det bra. Vi var där i söndags, och ska tillbaka på fredag.

-den avslappnade australiensaren som jag såg i ett matlagningsprogram här om veckan. Skön kille som sa att han hade vuxit upp och mognat till den grad att han nu kunde använda köpt majonnäs i stället för att tvunget göra egen.

-hur personlighetsförändrad man känner sig när man plötsligt väljer kalkonmackan hos systrarna fast man älskar den med lufttorkad salami, avstår från en lyxbaguette med anka för att den eventuellt är kallrökt, och bara äter kyckling och sparris på buffén som dignar över av parmaskinka, ädelostar och musslor.

Det är sånt jag hade skrivit om ifall jag hade orkat. Och jag har flera postningar i huvudet. Förhoppningsvis materialiserar de sig här inom kort. Men lita inte på det.

Du är vad du äter

Just nu går Kicki Danielsson ner i vikt med bönor och spirulina under Anna Skippers överinseende i Du är vad du äter. Jag brukar titta på både den brittiska och svenska versionen (minus fem minuter under första halvan - ni vet vilka) och tycka att de flesta råd som ges verkar någorlunda vettiga. Men förra veckan ballade Skipper ur totalt och började rekommendera... blomterapi!

Västeråstjejen som var med skulle välja ett fotografi med en blomma hon tyckte om, och ett med en blomma hon inte tyckte om. Sedan fick hon droppar med essens från blommorna hon valt som hon skulle droppa på tungan varje dag. Redan där var det flummigt nog för min del. Men värre blev det. Blomsterterapeuten gav tjejen massage, och valde blomolja genom att först blunda och röra händerna en bit ovanför tjejens rygg, och sen göra samma sak över oljeförrådet och känna in vilken olja som behövdes.

Hoppas Kicki slipper sånt.

Farmors frallor


Det blir bara en enkel smörgås, säger farmor, och så dukar hon fram tre sorters bröd, två ostar, hemrullade köttbullar, korv, skinka, skivade grönsaker och minst tre pålägg till. Och ett av bröden består så gott som alltid av varma, hembakta vallmofranska. Otroligt goda med smör som sakta smälter under en rejäl skiva lagrad ost.

Hos mormor får man också hembakta vallmofrallor. Eller "fransbröubolla" på Åstorp-skånska. I hennes kök i burspråket äter man frallorna med ost och marmelad på fina grönvita asietter, och dricker kaffe i matschande koppar.

Frallorna är enklaste enkla, och innehåller förmodligen inte en fiber. Och de är så lättbakade att jag till min glädje inte behövde kladda ner bänken alls när jag gjorde dem. Både mormor och farmor gör dem små och runda. Mina blev aningens större.

Vallmobullar
15-20 stycken

Ugn: 250 grader

50 g margarin (i överkant, säger farmor)
2,5 dl mjölk
50 g jäst
0,5 tsk salt
7-8 dl vetemjöl

ägg till pensling
vallmofrön till dekoration

Smält margarinet, häll ner mjölken och värm till fingervarmt. Smula ner jästen i en bunke, tillsätt saltet och häll över degspadet. Rör tills jästen har löst sig, och blanda sedan ner det mesta av mjölet. Knåda ihop till en blank deg.
Låt degen jäsa i ungefär en halvtimme.
Knåda i resten av mjölet (jag knådade i bunken, så slapp jag kladd på bänken). Rulla degen till bullar och lägg dem på en plåt, på bakplåtspapper. Låt bullarna jäsa till ungefär dubbel storlek.
Pensla med uppvispat ägg och strö över vallmöfröna.
Grädda mitt i ugnen i 8-10 minuter.