torsdag, juni 30, 2005

Flytt pågår

Bloggi där original-broccoli finns verkar för tillfället(?) ha lagt ner totalt så min flyttning av bloggposter går sådär. Men så småningom är det tänkt att alla recept därifrån ska finnas på nya Broccoli.

Spaghetti med räkor i vitlök

Doften av räkor, chili och vitlök är svårslagen. Jag tror nästan alla som har ättit middag hos oss åtminstone någon gång har blivit bjudna på E:s "heta räkor" som förrätt. (Recept på det kommer i sinom tid). Ingredienserna ingår också i en fenomenal pastarätt som E brukar göra med ojämna mellanrum. Där ingår också en annan av mina favoritsmaker, färsk persilja. Idag hade jag turen att få önska mat. Och då önskade jag det här.

Receptet är hämtat från Pasta pasta, av Nina Dreyer Hensley, Jim Hensley och Paul Löwe. Samma kokbok ligger även bakom inspirerationen till den supergoda kapris- och olivpeston jag skrivit om tidigare.

6 portioner (står det i receptet, men hos oss blir det snarare fyra)

1 dl olivolja
3 finhackade vitlöksklyftor (minst)
300 g skalade räkor
1/2 röd chili, finhackad
1 knippe bladpersilja, finhackad
1 ask körsbärstomater i halvor
500 g spaghetti

Koka pastan. Värm under tiden oljan i en gryta och fräs vitlöken. Men akta så den inte blir bränd, bränd vitlök är inte alls kul. Lägg i räkorna och den hackade chilin och låt de fräsa med bara precis så räkorna börjar få lite färg. Rör ner tomaterna och persiljan.

Häll fräset över den färdigkokta och avrunna pastan och blanda. Servera med lite flingsalt och eventuellt lite mer olivjolja.

Flygande flintastek

I går befann jag mig, helt mot mina vanor, sittandes i ett pyttelitet, tvåsitsigt flygplan med lätt svindelskänsla och en spektakulär utsikt över Mälaren och vårt gamla hus i Kallhäll. Det var fantastiskt. (Självklart hade batterierna i kameran lagt av, men Erik har bilder på sin moblogg)

Men jag ska erkänna att jag var rätt tveksam innan jag klättrade upp i planet. Det såg allt annat än stabilt ut. Och medan jag spändes fast i stolen tvekade jag över det kloka i att ha ätit precis innan.
Å andra sidan. Vem orkar bekymra sig över den eventuella hälsofaran med färdigkryddad flintastek på ett rejält svärtat grillgaller när man vet att man ändå nästan säkert kommer att krascha på Barkarby flygfält inom några minuter?

Som tur var kraschade vi inte. I stället var alla vi som fick provflyga helt saliga, om än lätt illamående, när vi landade. Och illamåendet hade inget som helst att göra med den färdiggjorda potatissalladen. Den var faktiskt helt ätbar.

Liksom pyttesmå flygplan är flintastek och färdig potatissallad inte riktigt något jag brukar välja själv. Men mina kommentarer om planering och marinering avfärdades med "Var inte så fanatisk". Och vi fick en riktigt trevlig kväll, god mat som inte krävde någon som helst arbetsinsats, och en riktigt spännande upplevelse. Ibland kan det vara nyttigt att frångå sina vanor.

(Brasklapp: jag lyckades i alla fall undvika Rydbergs och köpte i stället två butiksgjorda varianter, en fransk och en purjolök/kapris, från hemköps delikatessdisk.)

Matlagning utan matlagning

God mat som kräver minimala insatser ska inte underskattas. Även jag som tycker om att laga mat slipper gärna spis och ugn ibland. Antipasti, som den vi åt till förrätt förra helgen, är ett utmärkt exempel på praktisk sådan mat. Bara att köpa på sig lite goda oliver, ostar och skinkor och lägga upp på fat. Midsommarsillen är ett annat.

Vi firade gårdagen med ett par vänner i en liten stuga i Sigtuna som vi hyrt bara för ett dygn. Eftersom jag jobbade hela veckan med att skicka tidning till tryck hade de andra, särskilt J, förberett all mat. Perfekt! Och jätteskönt!

När vi kom till stugan strax före lunch var det bara att koka potatis (och värma köttbullar till sillvägrarna) och sedan var lunchen klar.
Sillen, gräddfilen, gräslöken, knäckebrödet och osten krävde ingen vidare beredning. Och himmel vad gott det är med sill! Det ska jag äta oftare.

Just sommaren är full av bra "färdig att lägga upp-mat". Det enda som krävs är att du kokar potatis och rör ner nåt gott i lite gräddfil. Sedan lägger du fram lite rökt makrill eller kanske rökt eller gravad lax. Skinka, pastrami och rostbiff funkar också utmärkt. Färdiga skivor till och med.

Men bli inte för lat. Hemgjord potatissallad slår alltid köpt med hästlängder. Och den kan vara hur lättlagad som helst. Som den vi åt i går till vår grillade oxfilé (filén grillades på en slokande engångsgrill). Koka färskpotatis. Blandad med parmesanost, basilika och pinjenötter. Häll över lite olivolja.
Häpp!

tisdag, juni 28, 2005

La Gazelle


Utanför La Gazelle på Gamla Brogatan i centrala Stockholm står grovhuggna träbord och stolar. Själva lokalen har vuxit och gjorts i ordning på senare tid och mosaikklädda bord, rosa- och grönmålade väggar och klarblått kakel i en osannolik blandning kämpar för att dra uppmärksamheten från den stora glasdisken. Här ska du äta lunch!
Ställ dig bara i kön som ringlar framför disken. Medan du väntar har du dubbel underhållning. Dels i form av innehavarens fantastiska prat, dels genom all mat som lockar bakom glaset.

Couscous, mört lammkött, smakrik merguez, kyckling, hoummos, olika grönsaksgrytor, marinerad kronärtskocka, persiljekryddade sallader, starkt kryddade såser... Frestande nordafrikansk mat. Och allt kan du få på en rågad tallrik, för knappa 70 kronor. Släng dig i väggen, Drottninggatans urblekta lasagne.

måndag, juni 27, 2005

Köttbullar med timjan och parmesan


Här om dagen hittade jag en ny och väldigt trevlig matblogg som Ilva i Italien ligger bakom. Aglio e olio. Där fanns en hel del frestande maträtter, och eftersom jag hade både köttfärs och parmesanost hemma och eftersom det lät så himla gott, så igår testade jag hennes timjansköttbullar med parmesanost.

Både jag och E tyckte att de blev riktigt goda. Jag serverade dem med spaghetti och min "snabba tomatsås" som jag lät koka ihop tills den nästan hade ketechupkonsistens och kryddade med timjan och basilika. Pricken över i blev lite extra färskriven parmesanost och några flingor gourmetsalt.

Nästa gång ska jag dock testa att göra dem med lammfärs i stället för nötfärs. Det tror jag kan bli snäppet bättre till timjanssmaken.

Ilva har ingen peppar i sitt recept, men jag malde i lite svartpeppar.

6 portioner
900 g köttfärs
2 ägg
2-3 msk hackad färsk timjan
2 dl färskriven parmesanost (minst)
3 tsk salt
svartpeppar

Blanda alla ingredienserna väl. Rulla små köttbullar. Stek dem. Ät och njut.

Vi fick tomatsås och köttbullar över och resterna åt vi idag. Det var nästan ännu godare. Såsen hade smakat ihop sig lite och köttbullarna mådde inte alls illa av att stekas på en gång till.

lördag, juni 25, 2005

Gott med spröda parmachips

Jag tycker hemskt mycket om att umgås med andra människor. Bara en sån sak som att andra människor såklart har andra erfarenheter och andra idéer - det är ju väldigt inspirerande. Ta parmachipsen vi åt till pastan idag. Hade inte våra kompisar Jenny och Ulf följt med hem och lagat mat efter midsommarfirandet hade vi aldrig kommit på hur enkelt och gott det är.

Ulf lade helt enkelt tunna skivor parmaskinka på ett bakplåtspapper på galler i ugnen och satte den på grill. Under tiden kokades pasta och krämig gorgonzolasås. Och sedan avnjöts det hela, pastan med såsen och de krispiga parmachipsen, i soffan framför några avsnitt Futurama.

Nu är jag full av idéer för parmachipsen. Förrätter, sallader, krossade som panering till kyckling? De måste ju vara hur användbara som helst.

Focaccia med getost och tomat

Snabblagat är det inte tal om. Focaccian ska jäsa hela tre gånger. Men det blir garanterat succé! Har du tagit en bit så måste du ta en till. Minst. Receptet är hämtat från en fem år gammal Allt om mat. Nummer 12 2000 för att vara exakt.

Deg:
50 g jäst
6 dl mjölk
1,5 tsk salt
1/2 dl olivolja
4 dl durumvetemjöl
10 dl vetemjöl
lite olivolja till plåten

Fyllning:
1 ask körsbärstomater
ca 150 g getost
1-2 kvistar rosmarin
olivolja
gourmetsalt

Värm mjölken tills den är fingervarm. Smula ner jästen i en bunke och häll över mjölken. Rör tills jästen har löst sig. Blanda ner salt, olja, durumvetemjölet och det mesta av vetemjölet. Arbeta ihop till en lös deg och låt den jäsa under handduk i 40 minuter.
Lägg ett bakplåtspapper i en långpanna och olja pappret och kanterna på pannan. Stjälp upp degen och låt den jäsa i 40 minuter till.

Tryck ut degen i formen med mjölad eller oljad hand och platta till den. Jäs IGEN i ungefär 35 minuter.
Värm ugnen til 200 grader. Pensla degen med olivolja och tryck ner tomaterna och bitar av getost i degen så att de hamnar jämt fördelat över focaccian. Strö över lite gourmetsalt och rosmarin.
Grädda långt ner i ugnen i ca 20 minuter.

måndag, juni 20, 2005

Sunkigt värre

Kvällens middag: Big King meal framför datorn på jobbet, med dip-ketchup upphälld i det upp- och nedvända locket till colan och ett halvdant försök att inte kladda ner tangentbordet med pommes frites.
Kort sagt. Det är lämningsvecka.

söndag, juni 19, 2005

Focaccian bestämde

Igår hade vi middag hemma med några kompisar. Det blev riktigt lyckat, med italienskinspirerad mat. E ville göra sin focaccia med getost, tomat och rosmarin, så då fick resten av maten anpassa sig. Den focaccian är nämligen alldeles för god för att säga nej till. (Recept kommer)

Till att börja med hade jag tänkt sno ett sparrisrecept från Olle till förrätt. Men latheten segrade, så det blev plocktallrikar med gröna oliver, salami, parmaskinka, parmesanost och färdigmarinerad kronärtskocka som fick göra focaccian sällskap. Efterrätten med rabarber, jordgubbskesella och havreströssel hämtade jag däremot från Ragazze, och den blev riktigt god. Jag som inte trodde att de smaksatta kesellan var något att hurra för.

Men bäst av allt blev varmrätten. Risotto med svamp och ruccola och till det smörstekt sparris och marinerad helstekt lammytterfilé skuren i tunna skivor.
En annan god del av kvällen visade sig bli honungsvodkan som jag köpte i Polen på Motorolas produktrelease. Alldeles för lättdrucken framåt midnatt på balkongen, komplett med snapsvisor från Dalarna. Det är en av anledningarna till att jag idag ivrigt väntar på att E ska komma hem med en Palmyrakebab komplett med aioli och pommes frites.

Och det kan inte sägas för ofta. Särskilt inte efter en trerättersmiddag för sex personer. Jag ÄLSKAR vår diskmaskin!

torsdag, juni 16, 2005

Italiensk kycklingsallad


Varmt väder ger sug efter fräsch mat. Sallader till exempel. Det här är en riktigt snabb och lätt men lyxig och försvinnande god sallad. Den är så god att du verkligen bör servera bröd till, annars försvinner den lite väl fort.
Vi åt den nyss på balkongen. Utan bröd. Det blev inte ens en parmesanstrimla över. Jag tror det är balsamvinägern som gör det.

4 normalstora portioner eller för 2 vrålhungriga personer
1/2 grillad kyckling
1 ask körsbärstomater
1 påse italiensk sallad
1/2 - 1 rödlök
Färsk basilika
Olivolja
Balsamvinäger
2-3 vitlöksklyftor
Salt
Svartpeppar
Rikligt med parmesanost

Gör en marinad/dressing av olivolja, balsamvinäger, pressad vitlök, salt och peppar. Dela den grillade kycklingen i lagom salladsbitar och vänd ner dem i marinaden.
Häll salladen i en skål tillsammans med de halverade tomaterna, strimlad basilika och strimlad rödlök. Vänd ner kycklingen. Häll gärna över lite marinad om det blir någon över. Riv över rejält med färsk parmesanost.

Ät en portion.
Ät en portion till.
Urskuldra dig med att det ändå inte är något att spara och ät upp resten.

Det här blir tyvärr ingen billig sallad om du kör på den snabba varianten. Men du kan göra den mindre kostsam genom att strimla och blanda sallad själv, steka din egen kyckling och använda vanliga tomater i klyftor (kärna ur dem då) i stället för körsbärstomater. Köper du dessutom parmesanosten över disk så kan du få en så liten bit du vill, i stället för att betala för mer ost än du behöver.

onsdag, juni 15, 2005

Hurra, hurra, hurra, hurra



Det finns mycket att fira idag. Vår nyinstallerade diskmaskin (det satt hårt inne) håller just på att avsluta sin allra första disk. Sommaren har visat att den verkligen kan i år också. Och så det bästa av allt - Broccoli fyller 100.

Javisst! Det här är inget mindre än den hundrade postningen på Broccoli. Hurra för det. Men fortfarande inga bilder... Jag lyckas bara inte få till det. Men jag fortsätter kämpa.

I eftermiddags visade sig mitt jobb för en gångs skull från en lite glassigare sida. Vi fotograferade mobiltelefoner i sommarmiljö, vilket innebar att jag och några till fick sitta och njuta av sommaren i varsin solstol på
Thai Boats fejkade sandstrand med varsin telefon i handen. Det var gudomligt. Solen tog verkligen igen det den har missat de sista dagarna (veckorna) och känslan av bara fötter i len sand var mer än efterlängtad.

Det blev inte sämre av doften av vitlök stekt i olja letade sig ut från Thaibåtens kök. Så när vi var klara med fotograferingen hade jag ingen lust alls att åka därifrån. Det gjorde jag inte heller. Förrän tre thailändksa öl och en väl chilistark sallad med grillad biff senare.

Mätt på mat, öl och trevlig samvaro med Mobils säljare Anna och mina gamla kursare Anna (vanligt namn) och Cecilia åkte jag så hem med humöret i topp. Inte ens det sorgligt dystra Hammarby-fanset hemma kunde sänka det.

Hurra!

måndag, juni 13, 2005

Skulle Jesus ha ätit det här?



Erik på jobbet uppmärksammade mig på en fantastisk bok på Amazon.com idag. Ett måste i varje hem - en hälsobok för religiösa engelsksråkiga och överviktiga. Vad annars? What would Jeus eat? heter boken, och författaren Don Colbert har även skrivit The What Would Jesus Eat Cookbook, The Bible Cure for Weight Loss and Muscle Gain och The Bible Cure for Depression and Anxiety (Fitness änd Health).

Först skrattade jag gott. Det här är ju en helsjuk bok. Läsarna uppmanas att fråga sig själva Why do I eat this? och Would Jeus eat this? Men sedan provläste jag lite. Och faktum är att den inte verkar vara helt galen. Författaren uppmanar till en hälsosammare kost utan så mycket tillsatser och sötningsmedel. Och stenåldersdieten är ju allmänt känd nu för tiden, så varför inte en kost som liknar den som åts för tvåtusen åt sedan?
Frågan är bara vad Jesus har med saken att göra. Mer än att fungera som en spenatlockande Karl Alfred. Men får han och Don Colbert överviktiga amerikaner att börja äta nyttigare så finns det väl ingen anledning att klaga.

What would JesusBoken marknadsförs som "The Ultimate Program for Eating Well, Feeling Great, and Living Longer". Nu var ju omständigheterna sådana att Jesus dog redan i fyrtioårsåldern. Så det är svårt att sia om hur maten han åt påverkade hans fysiska livslängd. Men räknas evigt liv så måste man ju säga att den här dieten ligger bra till.

Desperat och försvagad av svår hunger (först en långpromenad hem från jobbet och sedan en fåfäng jakt på delar till rören i köket innan Bauhaus stängde) åt jag ugnsvärmd fryspizza som E fick fixa medan jag låg och gnällde framför Dharma och Greg. Would Jesus have done that? Probably not.

söndag, juni 12, 2005

Simones kycklingsallad - med räkor, skinka och ost

Huset som jag växte upp i i Borlänge är sålt. Men mammas matlagning finns kvar. Den har bara flyttat till Gävle där mina föräldrar numera bor. I helgen var jag och E där och gick husesyn. Och vi blev bjudna på Simones kycklingsallad. Ett recept som mamma fick någon gång på sjuttiontalet och som sedan dess har serverats vid lite festligare tillfällen.

Den här salladen är ingenting för veganer. Den innehåller både räkor, skinka, kyckling och ost. Och curry och majonnäs för den delen. Det kan låta överdrivet med alla ingredienser. Men salladen är faktiskt fenomenal. Fenomenalt sjuttiotal.

1 grillad kyckling
1,5 hg bayonneskinka
2 hg grevéost i tärningar
3-5 hg oskalade räkor
1,5 huvud isbergssallad
1/2 purjolök
200 g gröna ärter
4 tomater
3 dl ris

Dressing:
1,5 dl majonnäs (lätt funkar)
1,5 dl gräddfil
2 tsk curry
1 tsk italiensk salladskrydda
1 msk senap
1 knippa dill

Koka riset och låt det svalna. Blanda ingredienserna till dressingen. Skär kycklingköttet i bitar. Blanda riset med dressingen, den strimlade purjolöken och hälften av kycklingen. Hit kan salladen förberedas.Skala räkorna. Srimla sallad och skinka och tärna osten. Varva riset med sallad, skinka, ost, räkor, ärter, tomat och resten av kycklingen. Klart!

lördag, juni 11, 2005

Matbloggar i svd

I går hade Svenska dagbladet en artikel om matbloggar. Flera av bloggarna som finns länkade här intill omnämndes. Bland annat Brax on food, Ragazze och I mitt franska kök. Kul! Det var Lisa Förare Winbladh (om hon nu forfarande heter så, hon har just gift sig) som hade skrivit. Länken till hennes blogg Matälskaren finns för övrigt också här intill.

Själv ska jag försöka få tummen ur och börja lägga upp lite bilder. Så Broccoli står sig i konkurrensen ;-) Man hade ju kunnat tro att jag skulle ha en mobil med bra kamera... Men så är icke fallet. Men bilder är i alla fall på väg. Snart... nån gång...

fredag, juni 10, 2005

Sverige i ett nötskal

Lax med dillstuvad potatis under en markis på Kungsgatan, samtidigt som regnet forsar över lövade lastbilsflak med skrålande studenter. Svensk sommar för hela slanten.

torsdag, juni 09, 2005

Sushi Satzuma testad



Så var det äntligen dags att testa Årstas nyaste tillskott - den efterlängtade sushirestaurangen Sazuma. Ett par minuter i nio kom jag dit. Det visade sig vara stängningsdags. Allt var redan nerpackat och undanplockat. Men jag fick mat ändå. Plus för det.

Jag beställde en liten sushi, sju bitar, för 62 kronor. Sju bitar är egentligen alldeles för lite, men jag var inte så hungrig just den här gången. Rullarna var slut så jag fick två räkor, två lax, en tonfisk, en mussla och en... hmm... vitling tror jag. Ingen misosoppa tyvärr. Förmodligen för att jag var där i sista sekunden.

Det var helt ok. Fisken var skuren i lagom tunna bitar och laxen var inte så där grovfibrig som den kan vara ibland på sämre ställen. Plus för det. Men riset hade gärna fått smaka mer. Dessutom var det lite överkokt.

Mín kollega Anna har tidigare rapporterat att hon och hennes sambo båda fick fel när de var där och beställde hem mat i helgen. Låt oss hoppas att det rör sig om lite inkörningsproblem som kommer att rättas till med tiden.

Näst sist men inte minst - pinnarna. Klart godkänt här. Ibland är pinnarna så hala att det knappt går att äta med dem och de förtar faktiskt känslan en hel del.
Sist och absolut minst - plastgräset. Vad är det med denna meningslösa dekoration som vissa sushirestauranger envisas med?

Slutomdömet blir i alla fall godkänt. Klart godkänt med tanke på att stället ligger tre minuters gångväg från min lägenhet. Kanske är det ännu bättre om man kommer dit när de faktiskt har öppet?

onsdag, juni 08, 2005

Fetaostfyllda kycklingfiléer med tomat- och basilikapasta

Vi hade fått fetaost och soltorkade tomater över efter tidigare övningar. Idag bestämde jag mig för att använda upp dem och resultatet blev en riktigt lyckad kycklingrätt. Kycklingfiléer hör till en av de saker vi alltid har i frysen.

4 personerUgn: 200 grader
4 kycklingfiléer

1/2 paket fetaost
1/2 burk soltorkade tomater i olja
1 knippa basilika
2-3 vitlöksklyftor
olivolja
spaghetti
salt och peppar

Ta upp hälften av tomaterna ur oljan och hacka dem. Smula fetaosten och strimla några basilikablad. Blanda allt och krydda på med lite svartpeppar. Det här är fyllningen till kycklingen.

Tina kycklngfiléerna om de är frusna. Stick en smal vass kniv i filéerna från "kortsidan" och skär litegrann så du får en lång smal ficka i kycklingen. (Blir det svårt att göra en enda djup ficka genom hela filén kan du göra två "halvdjupa" fickor, en från varje sida.) Pilla ner fyllningen i fickorna. Den måste in en bit så att den inte ramlar ur.Lägg kycklingen i en smord ugnsfast form, peppra och salta en aning och stek dem i ugnen.

Mixa resten av tomaterna med resten av basilikabladen och de skalade vitlöksklyftorna. Mixa inte för länge, det kan gärna vara lite struktur kvar. Späd med olivolja och krydda med salt och peppar.

Koka spagettin som vanligt.

Servera kycklingen med spagettin och en klick tomat- och basilikaröra.
Ät och njut.

Eftersom det är mycket sälta i både fetaosten och tomaterna är det gott med en öl till.

tisdag, juni 07, 2005

Anettes morötter

Kokta morötter var bland det värsta jag visste när jag var liten. Tillagade grönsaker var inte bra över huvud taget. Särskilt hemsk var morotspurén som pappa gav mig när jag var magsjuk. Och när jag skulle sova över hos min kompis och blev bjuden på grönsaksgratäng hade jag väldigt svårt att hålla god min (äggstanning var en annan sak jag inte gillade när jag var barn.)

Nu gillar jag tillagade grönsaker. Broccoli (såklart), ugnsrostade rotfrukter, spenat... Det gäller bara att de är tillagade på rätt sätt. Och hos Anettes franska kök (blogglänken finns här intill) blev jag tipsad om ett riktigt bra sätt att laga till morötter. Nämligen i micron.

Jag testade idag. Skalade och slantade ett par morötter, la dem i en bunke och plastade med dubbla lager plastfolie. Anette hade specialfolie för microvågsugnar, men jag använde icas vanliga. Det stod på att den kunde tåla lätt uppvärmning i micro, så jag chansade på att den tålde lite mer. Efter 3 minuter på normalhög effekt var morötterna tillagade. Och jättegoda.

Ännu godare blev de när jag smulade över fetaost och vred några varv på svartpepparkvarnen. Nyttigt godis framför Desperate Housewives.

lördag, juni 04, 2005

Kycklingklubba modell värre


På Vasagatan står en korvkiosk som jag passerar i stort sett varje dag. Som på alla kioskers väggar sitter där reklam för maten som serveras. Sedan en tid tillbaka har reklamen fått mig att förskräckt haja till. För på en av dessa reklamaffischer avbildas en rätt bestående av pommes frites och friterad kyckling - där någon har stuckit ner glasspinnar i kycklingen och döpt om den till "chicken lollipop" (Jo det är det det står, även om bilden är så suddig att det inte syns). Visst är det kul med kreativ matlagning. Men hu. Nej, ska jag äta kycklingklubba så väljer jag den gamla hederliga sorten.

Smaka på Stockholm

Idag förärade jag äntligen Kungsträdgården och Smaka på Stockholm ett besök. Vädret var för första gången på länge så bra att det gick att sitta under bar himmel utan att frysa eller bli blöt. Det hade fler än jag och min kompis Jenny upptäckt. Men vi han i alla fall smaka på Thailand (kycklingwok med kashewnötter från Koh Pangan) och Etiopien (lammgryta med det injera från Abyssinia) innan trängseln blev för svår.

Det första vi kunde konstatera var att restaurangutbudet inte var särskilt spännande. De flesta mattälten hyste kedjor eller lunchhak hämtade från Kungshallen och Kista galleria.
Det andra vi kunde konstatera var, att trots det så vann Smaka på Stockholm över den årliga matmässan i Älvsjö. På mässan finns det visserligen betydligt intressantare saker att titta och smaka på. Men är man hänvisad till dagarna då det är öppet för privatpersoner så är där så tjockt med folk att man får vara glad om man kommer över en broschyr där man kan läsa om vad som visas. Att försöka se det på riktigt är nämligen ingen idé. Och sett ur det perspektivet, så är dessutom Smaka på Stockholm riktigt prisvärt. Inträdet är gratis och du kan lämna trängseln när du vill för att komma tillbaka en annan tid då det är mindre folk.

De små smakportionerna för 25 kronor styck var en riktigt bra idé. Men två räckte för att bli mätt. Helst skulle jag se att de blev ännu mindre och kanske en femma billigare, så man kunde smakat på fler.

Injera, det etiopiska brödet, är förresten en fascinerande bekatskap. Till utseendet påminner det väldigt mycket om sånt där skumgummi man kan ha under diskstället, fast med en intetsägande grå färg. Smaken är lite syrlig. Dagens smakning var min andra bekantskap med etiopisk mat, och det blir säkert fler. Men det är ingenting jag kommer att gå och längta mig sjuk efter.

Tänk positivt

Säg det onda som inte har något gott med sig. Bloggi har fungerat väldigt ostadigt på sista tiden, men det har fått till följd att folk bloggar mindre här, vilket i sin tur har lett till att Broccoli just nu njuter lyxen av att vara en av de mest aktiva bloggarna på Bloggi. Bäst att passa på att känna sig kaxig.

Bland glädjeämnena på den rent privata köksfronten kan jag säga att Diskmaskinen har kommit!!! Ny och vit och fin och blank står den nu i vårt kök och väntar på installation.
Ny och vit och fin och blank som den är så luktar den dock väldigt skumt, nästan som gamla fisksopor. Och dess ankomst har fört med sig att resten av köket, som inte upptas av en oinstallerad diskmaskin, täcks av skärbrädor, handdukar, brickor och annat som befann sig i skåpet som numera är diskmaskinens plats. Spillrorna av det utrivna skåpet spånar också runt och gör röran sällskap.
Vi har sålunda ett väldigt stökigt kök som luktar lite av gamla fisksopor. Men det är det värt. För vi har en diskmaskin!

fredag, juni 03, 2005

Färdigförpackad ost

För en gångs skull vaknade jag förhållandevis tidigt i morse. Och jag kände mig pigg. Sålunda promenerade jag en sväng till Ica för att handla frukost. Och där började jag fundera över alla färdigpaketerade ostar.

Nu är Icabutiken i Årsta ingen särskilt stor affär, men där finns ändå ganska mycket ost att välja på. Mycket i betydelsen många sorter, inte många storlekar, för all ost i hyllan är prydligt förpackad i rejäla plasthöljen med omkring ett halvt kilo ost i varje.
Fembarnsfamiljen som slukar ost varje dag får alltså köpa lika stor ost som singelkillen, eller i vårt fall paret, som bara äter frukost på helgerna. Rationellt för tillerkarna, givetvis. Men dumt för konsumenterna.


Tydligen ska köttfärs också börja säljas på det här sättet. Malas ute i slakterierna och säljas färdigförpackad i butikerna. Paprika och tomater säljs redan i prydligt inplastad form.
Jag vill helst slippa tvingas köpa en gul, en röd och en grön paprika och en bit plast när jag har tänkt köpa två gröna paprikor. Och jag vill kunna köpa en liten bit ost när jag vill, utan att hänvisas till förpackningarna med färdigskivad.

Månne saluhallen är lösningen för mig.

onsdag, juni 01, 2005

Banta med tråkig mat

För ett tag sedan köpte jag ett nummer av tidningen Sund och slank, med ett bedrövligt omslag föreställande Yvonne Rydings ansikte. Det är inte Rydings ansikte som är bedrövligt, det är de dassiga färgerna bland annat. Men i alla fall.
Jag köpte tidningen i första hand för att prata om den på jobbet. Men den visade sig vara en finfin blogginspiration. Ta bara den här härliga sågningen av Atkins-dieten:

1 Studier visar att viktnedgången efter 1 år inte är större med denna metod än andra.
2 Du får en nedbrytning av glykogenförråden i musklerna och levern med västskebrist som följd. Alltså beror viktnedgången delvis på vätskeförlust.
3 Viktnedgången beror på att du äter mindre eftersom maten blir för tråkig. På grund av kolhydratbrist bildar du dessutom ketonkroppar som ger aptitlöshet.
4 Närintsmässigt är denna kost dåligt sammansatt. Innehållet av vitaminer, mineraler och fibrer är lågt och fettinnehållet är alltför högt. Detta kan på lång sikt ge brister. Äter du dessutom mycket mättat fett ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar.

In your face Atkins!

Samtidigt innehåller denna lite märkliga produktion en hyllningsartikel om "Raw food" - grovt uttryckt ekologisk veganmat som inte får lagas till med annat än torkning, mixning eller pressning. Snacka om att gå ner i vikt på grund av för trist mat.

Tacka vet jag socker i ketchupen

Felix tomatketchup finns numera i en variant utan tillsatt socker. Jättespännande tyckte jag och såg fram emot att testa en "ren" ketchup som inte skulle vara så söt. Så förra storhandlingen plockade jag glatt upp en flaska Felix. Och läste "sötningsmedel" på etiketten.
Det blev Heinz som vanligt.

Heinz ska för övrigt dra ner på sin verksamhet i Europa. Kanske får vi klara oss utan vita bönor i tomatsås och "finketchup" i framtiden. Måhända tråkigt. Men en liten skadeglädje bubblar i mitt bröst. Där fick dom för att dom sa att Heinz tomatketchup skulle bli såsen som stod på alla världens matbord.
Vissa vet bara inte när de ska sluta.

När jag ändå pratar om ketchup. Visst är det lite intressant att det som vi i Sverige uppfattar som en av de normalaste ketchupkombinationerna - ketchup på spaghetti - tydligen knappt alls förekommer i USA?

Mjölkdryck


I alla busskurer i stockholm hälls just nu ett skelettben ner i ett glas för att illustera att kalcium ger starka ben. Innan jag såg att det var ett ben så trodde jag bara att det var klumpig mjölk, men nu tycker jag att det är rätt snyggt. Det som inte är så snyggt däremot är att det inte är ett paket mjölk på bilden utan ett paket "mjölkdryck". Jag undrar vad de har gjort med mjölken för att den inte ska få kallas mjölk.
Läbbigt.