Smaka på Stockholm

Idag förärade jag äntligen Kungsträdgården och Smaka på Stockholm ett besök. Vädret var för första gången på länge så bra att det gick att sitta under bar himmel utan att frysa eller bli blöt. Det hade fler än jag och min kompis Jenny upptäckt. Men vi han i alla fall smaka på Thailand (kycklingwok med kashewnötter från Koh Pangan) och Etiopien (lammgryta med det injera från Abyssinia) innan trängseln blev för svår.

Det första vi kunde konstatera var att restaurangutbudet inte var särskilt spännande. De flesta mattälten hyste kedjor eller lunchhak hämtade från Kungshallen och Kista galleria.
Det andra vi kunde konstatera var, att trots det så vann Smaka på Stockholm över den årliga matmässan i Älvsjö. På mässan finns det visserligen betydligt intressantare saker att titta och smaka på. Men är man hänvisad till dagarna då det är öppet för privatpersoner så är där så tjockt med folk att man får vara glad om man kommer över en broschyr där man kan läsa om vad som visas. Att försöka se det på riktigt är nämligen ingen idé. Och sett ur det perspektivet, så är dessutom Smaka på Stockholm riktigt prisvärt. Inträdet är gratis och du kan lämna trängseln när du vill för att komma tillbaka en annan tid då det är mindre folk.

De små smakportionerna för 25 kronor styck var en riktigt bra idé. Men två räckte för att bli mätt. Helst skulle jag se att de blev ännu mindre och kanske en femma billigare, så man kunde smakat på fler.

Injera, det etiopiska brödet, är förresten en fascinerande bekatskap. Till utseendet påminner det väldigt mycket om sånt där skumgummi man kan ha under diskstället, fast med en intetsägande grå färg. Smaken är lite syrlig. Dagens smakning var min andra bekantskap med etiopisk mat, och det blir säkert fler. Men det är ingenting jag kommer att gå och längta mig sjuk efter.