Focaccian bestämde

Igår hade vi middag hemma med några kompisar. Det blev riktigt lyckat, med italienskinspirerad mat. E ville göra sin focaccia med getost, tomat och rosmarin, så då fick resten av maten anpassa sig. Den focaccian är nämligen alldeles för god för att säga nej till. (Recept kommer)

Till att börja med hade jag tänkt sno ett sparrisrecept från Olle till förrätt. Men latheten segrade, så det blev plocktallrikar med gröna oliver, salami, parmaskinka, parmesanost och färdigmarinerad kronärtskocka som fick göra focaccian sällskap. Efterrätten med rabarber, jordgubbskesella och havreströssel hämtade jag däremot från Ragazze, och den blev riktigt god. Jag som inte trodde att de smaksatta kesellan var något att hurra för.

Men bäst av allt blev varmrätten. Risotto med svamp och ruccola och till det smörstekt sparris och marinerad helstekt lammytterfilé skuren i tunna skivor.
En annan god del av kvällen visade sig bli honungsvodkan som jag köpte i Polen på Motorolas produktrelease. Alldeles för lättdrucken framåt midnatt på balkongen, komplett med snapsvisor från Dalarna. Det är en av anledningarna till att jag idag ivrigt väntar på att E ska komma hem med en Palmyrakebab komplett med aioli och pommes frites.

Och det kan inte sägas för ofta. Särskilt inte efter en trerättersmiddag för sex personer. Jag ÄLSKAR vår diskmaskin!