Flytt pågår
Bloggi där original-broccoli finns verkar för tillfället(?) ha lagt ner totalt så min flyttning av bloggposter går sådär. Men så småningom är det tänkt att alla recept därifrån ska finnas på nya Broccoli.
Recept och rekommendationer, tycke och smak, nyheter och gammal skåpmat. Och en hel del svammel.
Bloggi där original-broccoli finns verkar för tillfället(?) ha lagt ner totalt så min flyttning av bloggposter går sådär. Men så småningom är det tänkt att alla recept därifrån ska finnas på nya Broccoli.
Upplagd av
Frida
kl.
torsdag, juni 30, 2005
1 kommentarer
Doften av räkor, chili och vitlök är svårslagen. Jag tror nästan alla som har ättit middag hos oss åtminstone någon gång har blivit bjudna på E:s "heta räkor" som förrätt. (Recept på det kommer i sinom tid). Ingredienserna ingår också i en fenomenal pastarätt som E brukar göra med ojämna mellanrum. Där ingår också en annan av mina favoritsmaker, färsk persilja. Idag hade jag turen att få önska mat. Och då önskade jag det här.
Receptet är hämtat från Pasta pasta, av Nina Dreyer Hensley, Jim Hensley och Paul Löwe. Samma kokbok ligger även bakom inspirerationen till den supergoda kapris- och olivpeston jag skrivit om tidigare.
6 portioner (står det i receptet, men hos oss blir det snarare fyra)
1 dl olivolja
3 finhackade vitlöksklyftor (minst)
300 g skalade räkor
1/2 röd chili, finhackad
1 knippe bladpersilja, finhackad
1 ask körsbärstomater i halvor
500 g spaghetti
Koka pastan. Värm under tiden oljan i en gryta och fräs vitlöken. Men akta så den inte blir bränd, bränd vitlök är inte alls kul. Lägg i räkorna och den hackade chilin och låt de fräsa med bara precis så räkorna börjar få lite färg. Rör ner tomaterna och persiljan.
Häll fräset över den färdigkokta och avrunna pastan och blanda. Servera med lite flingsalt och eventuellt lite mer olivjolja.
Upplagd av
Frida
kl.
torsdag, juni 30, 2005
2
kommentarer
I går befann jag mig, helt mot mina vanor, sittandes i ett pyttelitet, tvåsitsigt flygplan med lätt svindelskänsla och en spektakulär utsikt över Mälaren och vårt gamla hus i Kallhäll. Det var fantastiskt. (Självklart hade batterierna i kameran lagt av, men Erik har bilder på sin moblogg)
Men jag ska erkänna att jag var rätt tveksam innan jag klättrade upp i planet. Det såg allt annat än stabilt ut. Och medan jag spändes fast i stolen tvekade jag över det kloka i att ha ätit precis innan.
Å andra sidan. Vem orkar bekymra sig över den eventuella hälsofaran med färdigkryddad flintastek på ett rejält svärtat grillgaller när man vet att man ändå nästan säkert kommer att krascha på Barkarby flygfält inom några minuter?
Som tur var kraschade vi inte. I stället var alla vi som fick provflyga helt saliga, om än lätt illamående, när vi landade. Och illamåendet hade inget som helst att göra med den färdiggjorda potatissalladen. Den var faktiskt helt ätbar.
Liksom pyttesmå flygplan är flintastek och färdig potatissallad inte riktigt något jag brukar välja själv. Men mina kommentarer om planering och marinering avfärdades med "Var inte så fanatisk". Och vi fick en riktigt trevlig kväll, god mat som inte krävde någon som helst arbetsinsats, och en riktigt spännande upplevelse. Ibland kan det vara nyttigt att frångå sina vanor.
(Brasklapp: jag lyckades i alla fall undvika Rydbergs och köpte i stället två butiksgjorda varianter, en fransk och en purjolök/kapris, från hemköps delikatessdisk.)
Upplagd av
Frida
kl.
torsdag, juni 30, 2005
2
kommentarer
God mat som kräver minimala insatser ska inte underskattas. Även jag som tycker om att laga mat slipper gärna spis och ugn ibland. Antipasti, som den vi åt till förrätt förra helgen, är ett utmärkt exempel på praktisk sådan mat. Bara att köpa på sig lite goda oliver, ostar och skinkor och lägga upp på fat. Midsommarsillen är ett annat.
Vi firade gårdagen med ett par vänner i en liten stuga i Sigtuna som vi hyrt bara för ett dygn. Eftersom jag jobbade hela veckan med att skicka tidning till tryck hade de andra, särskilt J, förberett all mat. Perfekt! Och jätteskönt!
När vi kom till stugan strax före lunch var det bara att koka potatis (och värma köttbullar till sillvägrarna) och sedan var lunchen klar.
Sillen, gräddfilen, gräslöken, knäckebrödet och osten krävde ingen vidare beredning. Och himmel vad gott det är med sill! Det ska jag äta oftare.
Just sommaren är full av bra "färdig att lägga upp-mat". Det enda som krävs är att du kokar potatis och rör ner nåt gott i lite gräddfil. Sedan lägger du fram lite rökt makrill eller kanske rökt eller gravad lax. Skinka, pastrami och rostbiff funkar också utmärkt. Färdiga skivor till och med.
Men bli inte för lat. Hemgjord potatissallad slår alltid köpt med hästlängder. Och den kan vara hur lättlagad som helst. Som den vi åt i går till vår grillade oxfilé (filén grillades på en slokande engångsgrill). Koka färskpotatis. Blandad med parmesanost, basilika och pinjenötter. Häll över lite olivolja.
Häpp!
Upplagd av
Frida
kl.
torsdag, juni 30, 2005
0
kommentarer

Utanför La Gazelle på Gamla Brogatan i centrala Stockholm står grovhuggna träbord och stolar. Själva lokalen har vuxit och gjorts i ordning på senare tid och mosaikklädda bord, rosa- och grönmålade väggar och klarblått kakel i en osannolik blandning kämpar för att dra uppmärksamheten från den stora glasdisken. Här ska du äta lunch!
Ställ dig bara i kön som ringlar framför disken. Medan du väntar har du dubbel underhållning. Dels i form av innehavarens fantastiska prat, dels genom all mat som lockar bakom glaset.
Couscous, mört lammkött, smakrik merguez, kyckling, hoummos, olika grönsaksgrytor, marinerad kronärtskocka, persiljekryddade sallader, starkt kryddade såser... Frestande nordafrikansk mat. Och allt kan du få på en rågad tallrik, för knappa 70 kronor. Släng dig i väggen, Drottninggatans urblekta lasagne.
Upplagd av
Frida
kl.
tisdag, juni 28, 2005
3
kommentarer

Här om dagen hittade jag en ny och väldigt trevlig matblogg som Ilva i Italien ligger bakom. Aglio e olio. Där fanns en hel del frestande maträtter, och eftersom jag hade både köttfärs och parmesanost hemma och eftersom det lät så himla gott, så igår testade jag hennes timjansköttbullar med parmesanost.
Både jag och E tyckte att de blev riktigt goda. Jag serverade dem med spaghetti och min "snabba tomatsås" som jag lät koka ihop tills den nästan hade ketechupkonsistens och kryddade med timjan och basilika. Pricken över i blev lite extra färskriven parmesanost och några flingor gourmetsalt.
Nästa gång ska jag dock testa att göra dem med lammfärs i stället för nötfärs. Det tror jag kan bli snäppet bättre till timjanssmaken.
Ilva har ingen peppar i sitt recept, men jag malde i lite svartpeppar.
6 portioner
900 g köttfärs
2 ägg
2-3 msk hackad färsk timjan
2 dl färskriven parmesanost (minst)
3 tsk salt
svartpeppar
Blanda alla ingredienserna väl. Rulla små köttbullar. Stek dem. Ät och njut.
Vi fick tomatsås och köttbullar över och resterna åt vi idag. Det var nästan ännu godare. Såsen hade smakat ihop sig lite och köttbullarna mådde inte alls illa av att stekas på en gång till.
Upplagd av
Frida
kl.
måndag, juni 27, 2005
6
kommentarer
Jag tycker hemskt mycket om att umgås med andra människor. Bara en sån sak som att andra människor såklart har andra erfarenheter och andra idéer - det är ju väldigt inspirerande. Ta parmachipsen vi åt till pastan idag. Hade inte våra kompisar Jenny och Ulf följt med hem och lagat mat efter midsommarfirandet hade vi aldrig kommit på hur enkelt och gott det är.
Ulf lade helt enkelt tunna skivor parmaskinka på ett bakplåtspapper på galler i ugnen och satte den på grill. Under tiden kokades pasta och krämig gorgonzolasås. Och sedan avnjöts det hela, pastan med såsen och de krispiga parmachipsen, i soffan framför några avsnitt Futurama.
Nu är jag full av idéer för parmachipsen. Förrätter, sallader, krossade som panering till kyckling? De måste ju vara hur användbara som helst.
Upplagd av
Frida
kl.
lördag, juni 25, 2005
0
kommentarer
Snabblagat är det inte tal om. Focaccian ska jäsa hela tre gånger. Men det blir garanterat succé! Har du tagit en bit så måste du ta en till. Minst. Receptet är hämtat från en fem år gammal Allt om mat. Nummer 12 2000 för att vara exakt.
Deg:
50 g jäst
6 dl mjölk
1,5 tsk salt
1/2 dl olivolja
4 dl durumvetemjöl
10 dl vetemjöl
lite olivolja till plåten
Fyllning:
1 ask körsbärstomater
ca 150 g getost
1-2 kvistar rosmarin
olivolja
gourmetsalt
Värm mjölken tills den är fingervarm. Smula ner jästen i en bunke och häll över mjölken. Rör tills jästen har löst sig. Blanda ner salt, olja, durumvetemjölet och det mesta av vetemjölet. Arbeta ihop till en lös deg och låt den jäsa under handduk i 40 minuter.
Lägg ett bakplåtspapper i en långpanna och olja pappret och kanterna på pannan. Stjälp upp degen och låt den jäsa i 40 minuter till.
Tryck ut degen i formen med mjölad eller oljad hand och platta till den. Jäs IGEN i ungefär 35 minuter.
Värm ugnen til 200 grader. Pensla degen med olivolja och tryck ner tomaterna och bitar av getost i degen så att de hamnar jämt fördelat över focaccian. Strö över lite gourmetsalt och rosmarin.
Grädda långt ner i ugnen i ca 20 minuter.
Upplagd av
Frida
kl.
lördag, juni 25, 2005
0
kommentarer
Kvällens middag: Big King meal framför datorn på jobbet, med dip-ketchup upphälld i det upp- och nedvända locket till colan och ett halvdant försök att inte kladda ner tangentbordet med pommes frites.
Kort sagt. Det är lämningsvecka.
Upplagd av
Frida
kl.
måndag, juni 20, 2005
0
kommentarer
Igår hade vi middag hemma med några kompisar. Det blev riktigt lyckat, med italienskinspirerad mat. E ville göra sin focaccia med getost, tomat och rosmarin, så då fick resten av maten anpassa sig. Den focaccian är nämligen alldeles för god för att säga nej till. (Recept kommer)
Till att börja med hade jag tänkt sno ett sparrisrecept från Olle till förrätt. Men latheten segrade, så det blev plocktallrikar med gröna oliver, salami, parmaskinka, parmesanost och färdigmarinerad kronärtskocka som fick göra focaccian sällskap. Efterrätten med rabarber, jordgubbskesella och havreströssel hämtade jag däremot från Ragazze, och den blev riktigt god. Jag som inte trodde att de smaksatta kesellan var något att hurra för.
Men bäst av allt blev varmrätten. Risotto med svamp och ruccola och till det smörstekt sparris och marinerad helstekt lammytterfilé skuren i tunna skivor.
En annan god del av kvällen visade sig bli honungsvodkan som jag köpte i Polen på Motorolas produktrelease. Alldeles för lättdrucken framåt midnatt på balkongen, komplett med snapsvisor från Dalarna. Det är en av anledningarna till att jag idag ivrigt väntar på att E ska komma hem med en Palmyrakebab komplett med aioli och pommes frites.
Och det kan inte sägas för ofta. Särskilt inte efter en trerättersmiddag för sex personer. Jag ÄLSKAR vår diskmaskin!
Upplagd av
Frida
kl.
söndag, juni 19, 2005
0
kommentarer