Mums filiBabs

Igår fyllde jag 32 år (tack, tack, allt för vänligt) och igår fixade vi barnvakt och så gick jag och E på restaurang på egen hand för första gången på ett drygt halvår. Vi gick till Babs, en favorit dold innanför biografen Zitas på Östermalm.

Babs erbjuder inte bara trivsamt barhäng, märkliga lampor, frisinnad attityd, lagom avslappnat klientel och en spexig toalett. Babs kan även ståta med ett riktigt bra kök och tillmötesgående personal.

Efter varsitt glas Cava inledde jag, efter svår beslutsångest, med en crostini med hemrökt biff och grillad paprika och E valde getost- och bacongratinerad portabello. Båda entrérätterna var överringlade med balsamvinäger reducerad till knäck-stadiet.
Biffen var god, rosa på krispigt bröd, men hade tjänat på att inte vara fullt så kall och E:s svamp var nog ändå snäppet bättre.

Men varmrätten, åh! Lammrulle med fläsk och morot i mitten och tillagad till möraste möra, lenaste lena rosmarinshärliga skapelse, med krämigt gräddiga puylinser och en lika len blomkålspuré. Så mäktigt att halva portionen hade räckt, men så gudabenådat smakligt smekande att jag ändå åt upp nästan allt.
E åt ingefärskryddade ankspett på mandarin- och spenatbädd med quinoasallad till, och även han var nära salighet, men ankan kunde inte klå lammet.

Kaffe och en enkel kula glass var allt jag mäktade med som avslutning, medan E för en gångs skull bytte ut portvinet mot körsbärsöl till sina mer eller mindre obligatoriska chokladtryfflar.

Jag är kär i Babs.