Det bidde ingen rock

Ett inte helt ovanligt händelseförlopp när jag lagar mat.

Scen 1, ett kök: E lagar fläskpannkaka på drygt hälften av ett stort paket rimmat fläsk i skivor.

Scen 2, följande dag i arbetsrummet: E och F diskuterar vad som ska göras med resten av fläsket. Kanske kan man göra carbonara? Ägg finns ju också.

Scen 3, Konsum: F handlar grädde till Carbonaran. Det var en sak till också. Förmodligen mer ägg. Hon köper det

Scen 4, ett kök: Fasen, parmesanost var det ju. Jaha, men det går nog att fuska med den överblivna prästostbiten som ligger i kylen. Fläsket tärnas och börjar stekas.

Scen 5, samma kök: Carbonara med prästost verkar inte så gott, ska man kanske testa en sån där ost- och skinksåsvariant som alla åt på nittiotalet och som man knappt sett röken av sen dess? F gör slag i saken, hackar ner en gul lök och låter den stekas med fläsket.

Scen 6, inzoomning på en stekpanna med ganska mycket fläsk i, utzoomning och ny inzoomning på högen med nyriven ost på skärbrädan: Det kommer att bli ganska stabbigt med en sås gjord på fläsk, lite vispgrädde och en hög riven ost. F får en idé: Jag gör äggstanning av grädden och äggen och improviserar ihop nån slags pastagratäng i stället. Så kan osten strös ovanpå.

Scen 7, köket: Äh, jag orkar inte göra gratäng. In med den rivna osten i frysen i stället och ner med grädden och en burk krossade tomater i stekpannan. Persilja, den överblivna skvätten tacosås och ganska mycket svartpeppar får sätta piff.

Scen 8, vid vardagsrumsbordet är jag ledsen att säga: En helt ok tomatbaserad pastasås med fläsk avnjuts. I kylskåpet i köket intill ligger nio oanvända ägg.