Sjukt gott
Ostmackorna som delades ut på akuten gjorde mig sugen på gammal ohederlig Skogaholmslimpa. Ni vet, den som grannungarna fick äta, men inte vi eftersom pappa envisades med att baka (jättegott, jag vet) bröd själv. Nu har jag frossat i limpmackor i två dagar, och det är så attans gott. Den extralagrade prästosten och Lönnebergaskinkan känns som gjorda för just sirapslimpa.
Förmodligen bidrar känslan av synd till den goda smaken. För än i denna dag känns Skogaholmslimpa som en syndigt onödig lyx. Men nu mest för att limpan innehåller så mycket socker och så lite fibrer.
Hur vild är man när man tycker att äta formbröd och sirapslimpa är "living on the edge"?
5 kommentarer:
Hahaha! Jag är ju likadan..!
Ibland, men bara ibland, tar jag steget och rostar formfranska till frukosten och äter med MARMELAD. Sedan skäms jag i flera timmar över denna synd.
Vilka upphetsande liv vi har.
Om kolhydratshetsen fortsätter så kommer vi förmodligen att berätta chockerande historier för våra barnbarn: "när mormor var ung fanns det till och med de som hade socker på filmjölken - helt öppet" :-)
asg living on the edge - skogaholmslimpan. har pinkat på mig....
Mina kopisar är besatta av denna skogaholmslinpa som serveras nästan varje dag i skolbespisningen. Den går (väldigt lokalt) under namnet gummilimpa på grund av dess svampiga konsisten, som vid närmare eftertanke inte alls är skogaholmslimpa utan pågenlimpa. Jag ogillar pågenlimpa men älskar skogaholmslimpa, pröva den nyckelhålsmärkta, mindre socker, mer fiber, även fast kolhydrater bara är ett näringsämne som alla andra och inte bör föraktas!
Skicka en kommentar