Trevlig tisdag, misärmåndag

Nu är det pinsamt längesen jag skrev nåt här, och kameran och huvudet börjar bli fullt av bloggpostningar så här kommer några i rask takt.

Först tisdagsmiddagen som E överraskade mig med för ett par veckor sedan när jag kom hem från ridningen. (Mitt klag på den färdigköpta lasagnen har verkligen gett utdelning. Som flickan sa)
Efter en ovanligt matsnål dag och ett ovanligt svettigt ridpass kom jag hem till det här. E hade lagat guldgul couscous med purjolök, cashewnötter, solrosfrön, pistagenötter och torkad frukt. Till had han gjort chilistark yoghurtsås. Gott! Receptet var från boken Malins mat. Och T i ridgruppen har rätt. Jag gör ett bra parti.

För tillfället lagar dock stackars E ingen mat alls. Han har lunginflammation. Därav misärmåndagen, som vi upplevde här om dagen. När fyra dagars penicillinknaprande inte hade hjälpt tyckte doktorn på vårdcentralen att vi skulle åka in till akuten, så det gjorde vi. Vi och tiotusen pollenallergiker... Fem på morgonen, efter tolv timmar och en lungröntgen, kom vi hem igen med ny medicin.
Men, säga vad man vill om att vänta i tolv timmar på Södersjukhusets akutmottagning till tonerna av Bollibompa, Lilla sportspegeln och syrgas. Personalen var i alla fall väldigt schysst och ställde fram ostmackor, skorpor, kaffe och apelsinjos på ett litet bord utanför väntrum A, på gula sektionen. Jag blev imponerad.

Medan vi befann oss i väntans tider lyckades jag också trycka ut en kycklingmacka, en ostfralla, en äggmacka, en mazarin och fyra burkar Loka och läsk åt oss ur diverse apparater i entren. Och inte nog med det, jag fick tillfälle att testa en cajunburgare från Daisys nedanför sjukhuset också. Auto-maten (baradish) var inte så hemsk som man skulle kunna tro. Burgaren hade en skum bismak.

Slutsats: tisdagar är roligare än måndagar. Oro är en mycket dålig krydda.