Flygande flintastek

I går befann jag mig, helt mot mina vanor, sittandes i ett pyttelitet, tvåsitsigt flygplan med lätt svindelskänsla och en spektakulär utsikt över Mälaren och vårt gamla hus i Kallhäll. Det var fantastiskt. (Självklart hade batterierna i kameran lagt av, men Erik har bilder på sin moblogg)

Men jag ska erkänna att jag var rätt tveksam innan jag klättrade upp i planet. Det såg allt annat än stabilt ut. Och medan jag spändes fast i stolen tvekade jag över det kloka i att ha ätit precis innan.
Å andra sidan. Vem orkar bekymra sig över den eventuella hälsofaran med färdigkryddad flintastek på ett rejält svärtat grillgaller när man vet att man ändå nästan säkert kommer att krascha på Barkarby flygfält inom några minuter?

Som tur var kraschade vi inte. I stället var alla vi som fick provflyga helt saliga, om än lätt illamående, när vi landade. Och illamåendet hade inget som helst att göra med den färdiggjorda potatissalladen. Den var faktiskt helt ätbar.

Liksom pyttesmå flygplan är flintastek och färdig potatissallad inte riktigt något jag brukar välja själv. Men mina kommentarer om planering och marinering avfärdades med "Var inte så fanatisk". Och vi fick en riktigt trevlig kväll, god mat som inte krävde någon som helst arbetsinsats, och en riktigt spännande upplevelse. Ibland kan det vara nyttigt att frångå sina vanor.

(Brasklapp: jag lyckades i alla fall undvika Rydbergs och köpte i stället två butiksgjorda varianter, en fransk och en purjolök/kapris, från hemköps delikatessdisk.)