Latmans lista

Det här är saker som jag skulle ha kunnat blogga om den senaste tiden:

Rachael Ray.
Det fantastiska brödet i det lika fantastiska cafét på Lousiana.
Fastbränd potatis och mosade ärter.
Att Tai Rasoi verkligen var jättedåligt med smaklös mat och usel service en lunch i juli.
Grillad älgkalv på midsommar.
Gröt som smakar papper.
Frödinges frysta kladdkaka.
Kopparkittlarna och alla goda kakor hos Flickorna Lundgren på Skäret.
Koloni i Sickla.
Min mosters rabarberchutney.
En hutlöst dyr, och sorgligt mjuk och tvålsmakande, lavendelskorpa.
Barnskrik och kantarelltoast på Dala Husby hotell.
Fänkåls- och citrusrullad karré med ugnsstekta rotfrukter.
Brunch på Egg and Milk.
Boarpskinka.
Gudagod salsiccia med 95 % kött, uppäten av Jönköpings skator.
En högt efterlängtad friterad revbensspjäll med pekingsås (stark) på HO's.
Potatiskaka.
Hur himla gott det är med kräftor och hur förvånad man blir varje år när man upptäcker det.
En kommande lyxmiddag i Götlaborg.
Att jag knappt kände igen en enda matbloggare på Niklas mat här om dagen. Jag har helt klart varit borta för länge.

Världens snabbaste tårta?

Gräddtårta är godare än man minns. Särskilt gott dagen efter - dagen efter du gjort tårtan alltså, inte dagen efter du gjort andra dumheter, även om det förmodligen är gott då också, om man bara ätit något salt först - för då har tårtan hunnit bli riktigt saftig.
Dessutom passar gräddtårta fint på sommaren. Det var dock inte anledningen till att jag valde gräddtårta just nu, det var helt enkelt för att det är så infernaliskt enkelt och snabbt att svänga ihop. I alla fall om man fuskar.
För att kalla den här tårtan för hemgjord är nästan att tänja väl mycket på det begreppet. Men det spelar ingen roll, den blir godare än mången konditorikaka.
Färdigköpta tårtbottnar, banan, hallonsylt och vispgrädde är allt du behöver, men visst - du får mosa bananerna, vispa grädden och lägga ihop tårtan själv.

Världens snabbaste tårta?
1 paket tårtbottnar
3 bananer (bra tillfälle att bli av med de där övermogna som ligger i fruktskålen)
hallonsylt
2 dl vispgrädde
valfri form av dekoration (kan uteslutas)

Mosa bananerna och vispa grädden. Rör ner en skvätt grädde i bananmoset. Lägg en botten på ett fat och bred banan på den. Täck med nästa bottenlager och bred på generöst med hallonsylt. Lägg på den sista bottnen, eller locket borde det ju vara, och täck hela härligheten med vispgrädde. Dekorera med bär, nonstop, födelsedagsljus eller, som jag den här gången, chokladsås på tub.

Därför vilar matbloggandet

Det är inte det att jag inte har någonting att skriva om. Det har jag. Dagens fika hos Lasse i parken till exempel. Alla grönskande oaser i stan, med rustikt bröd, strömmingsmackor och gratis påtår bör premieras.
Haga forums lördagsbrunch med fräscha sallader, lax, juicebuffé(!) och hamburgerverkstad till sjöutsikten förtjänar också ett omnämnande. Och fläskfilén som jag fyllde med getost och örter när min bror var här, blev riktigt lyckad.

Men för det mesta så för mitt köket en lika tynande tillvaro som den här bloggen och halv- och helfabrikaten har flyttat fram sina positioner både ett och två steg. Spaghetti med burkpesto och färsk parmesanost ses numera som en finfin bjudrätt i hushållet, och småbarnsföräldrarna som är vi har sedan någon vecka tillbaka korat den perfekta mest festmiddagen för lördagsgästerna: räkor med aioli. De vanliga kokta räkorna fick då sällskap av ett gäng rökta, och vitlöksmajonnäsen serverades i fyra olika varianter - vanlig, saffran, chili, och basilika - alla från Hemköps delikatessdisk. Arbetsinsatsen är minimal och maten är redan kall, så eventuella avbrott i form av tröstande eller matande av nya familjemedlemmar påverkar inte smakupplevelsen nämnvärt.

Idag hade jag trots allt bestämt mig för att laga mat. Laxfiléer skulle gratineras med pesto (färdigköpt) och serveras med potatissallad av det franska slaget (hemlagad).
Klockan sju satte jag igång. Jag kom så långt som att skala potatisen, och han till och med sätta kastrullen på spisen innan A deklarerade att han var vansinnigt hungrig. Vi intog position i soffan och där satt vi kvar när E kom hem och undrade vad det var som luktade.
Allt vatten hade kokt bort från potatisen och den hade i sin tur bränt fast i den nu mycket svarta botten av kastrullen.
Eftersom jag använt upp den sista potatisen och en stor del av min entusiasm trevade jag mig igenom oset och frysen efter ett alternativ. Jag bestämde mig för att stoppa laxen i kylen till en bättre dag och tog i stället fram köttfärs och pommes frites.
Klockan nio på kvällen hade A bajsat ner sig till duschstadiet två gånger, fått lika många hysteriska utbrott och blivit tröstmatad till sömns. Middagen stod på bordet. Microuppvärmd köttfärsbiff med pommes frites som torkat i ugnen.
Inte mycket att skryta med när Jamie Oliver samtidigt serverade grillad färsk makrill på tv. Och inte särskilt mycket att blogga om.

Därför vilar matbloggandet.

Bara något enkelt...

På påskafton var familjen på lunch hos lilla A:s gammelfarmor. Det blir bara något enkelt, sa hon, och jag erbjöd att vi skulle ta med mat så hon skulle slippa handla.

Två dagar innan ringde hon och undrade om färskrökt lax och stuvad potatis blev bra. Alldeles utmärkt, sa vi.

Dagen innan började det ryktas om en Janssons frestelse. Men hon skulle ju göra lax? Jo, men hon tyckte det blev lite lite.

När vi väl kom dit sa hon att "ni får ta det som det är, det är inte som förr". I nästa andeetag sa hon att hon hade en omelett i ugnen.

En lätt lunch för tre

Det slutade med att vi satte oss till bords för att äta rökt lax, stuvad potatis, ägghalvor, köttbullar, omelett med kräftstuvning, Janssons frestelse och tre sorters bröd, varav ett hembakt, med smör och ost. Som grädde på moset fick vi hemgjord rulltårta fylld med bär och serverad med just grädde och riven choklad. Vi rullade därifrån, och orkade knappt smaka på svärmors kyckling med vitlök och soltorkade tomater som vi fick till middag samma kväll.


Bara något enkelt... Farmor har så vitt jag har hört aldrig sagt sig göra något avancerat. Undrar hur det skulle se ut om hon gjorde det.

Ugnsstekt lax med rotfrukter och fetaost

En del rätter är så lättlagade att man knappast kan tala om matlagning. Gårdagens middag kan räknas dit. Jag skalade och klyftade helt enkelt några bortglömda potatisar, morötter och en lök och stoppade in alltihop i ugnen tillsammans med olja, salt och peppar.
En bit lax från frysen som fått tina fick så småningom också sällskap av olja, salt och peppar och stoppades in bredvid rotfrukterna, som samtidigt piffades upp med en hel del smulad fetaost.
Sen var det bara att vänta på att fisken skulle bli genomstekt och fetaosten smälta lite lagom. Ingen sås, inget extra, bara lättlagat och gott.

Gravlax i solen

I måndags placerade vi oss vid ett bord på Snaps uteservering på Medborgarplatsen och E gick för att beställa mat. Vi var långt ifrån ensamma om tilltaget, och efter ett tag kom E tillbaka med det dystra budskapet att vi aldrig skulle hinna äta innan parkeringstiden gick ut, eftersom kön var så löjligt lång.

I stället köpte vi smörgåsar i Söderhallarna och satte oss i en trappa i solen. Tunnbrödrulle med potatissallad och gravad lax. Första gravlaxen sen minibitarna jag tjuvåt i julas, så fint den satt. Nu ser jag fram emot min första kalla öl i solen. Men det får bli vid någon anständigare tidpunkt än måndag lunch.

Restriktionerna har släppt

Här frossas det i möglig ost och rått kött. Första kvällen hemma efter BB åt jag en pizza med parmaskinka och bresaola. Och i kylen finns nu alltid någon form av dessertost att tillgå.

Matlagningen är det si och så med. Men jag svängde i alla fall ihop en pasta på överbliven pannkaksgrädde, grönmögelost och parmaskinka. Smulade helt enkelt ner osten i grädden, blandade med kokt pasta och toppade med skinkan. Gott.

Föräldraledigt

Som ni märkt så går Broccoli på halvfart. Det kommer den fortsätta göra ett tag, medan jag ägnar mig åt viktigare saker. Under tiden rekommenderar jag Nåttaröbröd med ost och skinka. En delikatess från köket på Södra BB.

Snömat

Gnistrande snö och strålande solsken, en paus i en stol på balkongen och saken var klar. Jag var tvungen att baka grahamsfrallor.
Grahamsfrallor med ost och varm choklad är såklart vad man äter i skidbacken. Någon utförsåkning har det tyvärr inte blivit på många år, och definitivt inte i år. Men nu har jag i alla fall mina frallor. Det räcker långt.

En semlighet

Jag är starkt emot att allt högtidsfirande ska ske tidigare och tidigare. Stan julpyntas i slutet av september och semlorna börjar säljas strax därefter. I slutet av januari kunde den som ville sitta i skenet från adventsljusstaken och äta semlor, med påskriset i en vas bredvid.

I min värld är det semmelpremiär idag på Fridadagen, min namnsdag. I min familj firades dagen lite som hela famljens namnsdag, och det gjordes traditionellt med semmeltårta. Att äta semlor den här dagen är så gott som obligatoriskt.
Ska jag släppa loss ordentligt kan jag till nöds acceptera semlor från och med 1 februari, det är i alla fall rätt månad. Men absolut inte före det!

Egentligen.

För i år har inga regler gällt. Jag åt med glädje semlor redan i januari, bakade egna i början av februari och har säkert fått i mig närmare tio stycken vid det här laget. Vetekatten, Seven eleven, Ikea, Årstakonditoriet och mitt eget kök har okritiskt bistått med material och jag har, med endast lätt skamsenhet, glatt stoppat i mig. Utom på den obligatoriska dagen, idag. Tidsbrist och utrymmesbrist (efter en söndagspizza) satte stopp för semmelplanerna.

Nu tänker jag över mitt brott i lugn och ro, för att återkomma till semmelätningen på tisdag, den alldeles faktiska fettisdagen.