En vecka in på heltidsfrilansandet. So far so good. Och en stor fördel med att jobba hemifrån har visat sig: jag kan låta två stora hoisinpenslade fläskläggar stekas sakta i ugnen under tiden jag arbetar.
Annars är lagerhanteringen på ett charkuteri det mest matrelaterade ämne jag skriver om just nu.
Receptet på fläskläggen är hämtat ur min julklappskokbok, Malins mat, med recept av Malin Söderström. Mer om den kan du snart läsa i en sen julklappspostning nära dig.
De ska ta fram en kvinnlig krocktestdocka. Redan 2006. Då kanske kvinnor kan börja köra bil snart.
Alla goda ting är tre. Och Tre indier är bland de godare. Suverän indisk restaurang på Åsögatan på Söder, där du med menyn till hjälp kan bättra på dina kunskaper om vad Korma, Do Piaza och Birjani egentligen innehåller.
Portionerna är stora, nan-brödet nybakat och luftigt och lammet med spenat i det närmaste beroendeframkallande. Vilket är enda förklaringen till att det över huvud taget är fysiskt möjligt att äta en hel portion.
Helt oglamorös. Perfekt för lata söndagar eller när en vanlig vardagskväll behöver lite uppmuntran.
(Till protokollet bör tas att jag är löjligt förtjust i ungefär 98 procent av all indisk mat jag äter, vilket må hända i vissas ögon drar ner min pålitlighet som smakdomare)
Äggröra, bacon, vitlöksbröd, korv, revbensspjäll, köttbullar, stekta grönsaker, fyra sorters sill, lax, någon form av cevapici, pommes duchesse, flera sorters mjukt och hårt bröd, baconkryddad surkål, bröd med ansjovisröra, vegetarisk gratäng, kokt potatis, räk- och sparrispaj, kikärtssallad, grekisk sallad, prinskorv, ännu mera korv, olika ostar, potatissallad, ugnspannkaka, vanliga pannkakor, varma bär, amerikanska pannkakor, kaffe, the, morotskaka, chokladtårta, vaniljsås, äppelpaj, fruktsallad och kex. Det är i grova drag vad som ingår i brunchen på Enskede värdshus.
Värdshuset, som ligger praktiskt beläget en kort promenad från vår lägenhet i Årsta, har vackra skurgolv och tjusiga rum. Och i personalen finns en Ernst Billgren-look alike.
Har du en söndag och 170 kronor över är brunchen din. Som vanligt får man dock betala extra om man vill ha jos. Varför är det så?
I ondsags var det min sista dag på jobbet. Sålunda även min sista lunch.
På Sockholm kaffe med mjölk beställde min veganska kollega en vegetarisk pasta utan ost. Han fick ricotta(!)- och karl-johanssvampsfylld tortellini, där någon tagit bort peston för att den innehöll ost, och sedan hyvlat över rikligt med parmesanost. Skrämmande. Han fick byta.
Själv fick jag och en annan kollega vänta på vår mat i närmare en timme. Ursäkten var att "vi ropade upp dom men ingen kom". När jag jobbade som servitris gick vi runt bland borden och frågade om vi inte visste vem som skulle ha vad.
Vi satt och skämtade om vad de gjorde med portionerna när ingen svarade. Om de tänkte "jaja, det var bara en skojbeställning", och slängde bort den. Vi hade fel. De sparar maten i köket tills någon klagar. Sen micrar de den och bär ut den en andra vända.
Färsk pasta som förlorat all sin spänst och klibbat ihop sig. Grillad oxfilé utan tillstymmelse till stekyta. Då hjälper inte ens det fantastiskt goda mörka brödet.
Hoppas på ett tillfälligt snedsteg. Annars har mjölken på Stockholm kaffe med mjölk surnat rejält.
En av våra vänner har den goda smaken att kombinera sitt jaktintresse med en ganska liten frys. Sålunda fick vi ta över en rådjursstek. Från ett kid. Rådjurskött är mycket finfibrigt. Och den där steken är den möraste bit stek som någonsin kommit i min väg.
Steken visade sig också vara ganska dryg (på ett bra sätt, inte på Borlängevis). Jag benade ur, band upp, brynde och ungsstekte den med salt och peppar som enda kryddor. Eftersom rådjurskött är magert så fick den steka under folie för att inte bli för torr. Vi åt den till kokt potatis och en sås smaksatt med ingefära, kalvfond och den suveräna "äppelsirapgelen" vi fick som muta av våra belgiska grannar/delikatessimportörer.
Ovan vid rådjursstekar som jag är så blev det en del småbitar över efter urbeningen. De stekte jag upp i panna. Mer tillagning krävdes inte. Köttet var mört som filé. Slutresultatet blev en krämig pastasås med grädde, spenat och vitlök.
En del av stekresterna blev suveräna smörgåsar. En rejäl skiva stek på mörkt bröd, med lite äppelsirapsgele och flingsalt. Mmm. Och idag åt jag det sista rådjursköttet till lunch. Strimlat tillsammans med pasta, stora flagor färskriven parmesanost och svartpeppar. Inte illa alls.
Hoppas våra vänner väntar lite med att köpa en större frys.
Under "jullovet" har inte bloggat någonting. Däremot har jag ätit en hel del. Den första julmaten smakade jag hemma hos goda vänner på deras numera traditionella julfest en av de första lördagarna i december. Sill, skinka, ägghalvor, lax och köttbullar på rådjursfärs tog oss lätt igenom det flera timmar långa strömavbrottet i Solna. Kolsvärtan utanför fönstren framhävde bara de tända ljusen på borden. Men vi var väldigt glada att vi satt i våra vänners vardagsrum, och inte i en hiss. När sedan strömmen hade den goda smaken att komma tillbaka lagom till kaffet var det bara att tacka och ta emot.
En knapp vecka senare var det dags igen. Julfest på jobbet. Maten kom från en cateringfirma som jag tryvärr glömt namnet på. För det var gott. 
Julens bottennapp. En stressig dag med städning och panikjulshoppande resulterade i att det varken fanns tid eller lust för matlagning innan farmor skulle hämtas på tåget. Den färdiggrillade kycklingen var fortfarande lite varm och luktade fantastiskt. Men jag hade missat att fixa sås. Farmor ville dela ett bröst. Torrt, torrt, torrt, och trist, trist, trist.
American Take Away finns i Gävle! Men pizzan dagen före julafton kom inte därifrån utan från det mycket snarlika American Pizza Place. Stor och stark, med kryddad köttfärs, räkor och, ganska vågat om jag får säga det själv, dansk rostad lök på kanterna. Ingen sörjde Klyken.
Julbordsfrukost på julafton. Tre sorters sill, sillsallad, ägg, lax, köttbullar, skinka, prinskorv, Onsalakorv, vitlökspate, Cumberlandsås, cheddar, gräddost och grönmögelost, pappas hembakta vörtbröd och mammas tvådagarsbröd med lingon.
Till julfrukosten dricker man givetvis julmust och snaps.
Julen har varit god och nyåret likaså. Efter en stunds bloggvila finns det mycket att skriva om rådjursstekar, nyårsmenyn, receptet på snittarna med parmaskinka och fikonsalsa som jag utlovade redan i höstas. Och såklart, pizzan dagen före julafton.
Men först detta. För vad kan vara en bättre blogg-början på det nya året än ett omnämnande i Aftonbladet? Kolla in detta.
