Rimmat till jul

För länge sen skrev jag att jag skulle på Thanks giving-middag och äta kalkon. Det var jag också, och kalkonen var fantastisk. Den kloka Blomenska värdinnan hade tagit sig tid att rimma den innan den stektes, och köttet var både mört och saftigt och inte det minsta torrt.

I DNs söndagsbilaga tipsar Jens Linder med fler om hur man kan tillaga julkalkon. Men inget av tipsen går ut på att förbereda kalkonen genom att rimma den. Det är ett bra tips.

Jag ska vara trendig och äta kalkon i jul. Men det betyder inte att jag inte ska äta skinka. När många samlas till jul, som i år hos min makes släkt, får tillresta importera sina favoriter till julbordet helt enkelt. Kalkonen är det en svåger som vill ha med. Och jag klagar inte.

Gangsterns mor- och farföräldrar, fastrar, moster och morbror är utspridda över hela landet. Varken jag eller min man bor i närheten av våra föräldrar. Men det är vuxna barn som har mycket kontakat med sina föräldrar som blir självständiga, skriver hopkokssidan Allt om barn i en rewrite på en utländks webbnyhet.
"de som har ett nära förhållande till sina föräldrar är ekonomiskt självförsörjande i högre grad, har ett stabilare yrkesliv, känner sig mognare och har oftare seriösa förhållanden"
Kan det kanske ha att göra med att de som bor kvar i samma håla där de växte upp börjar jobba när de är arton, förlovar sig med sin gymnasiekärlek och skaffar barn när de är 22?
Medan de som väljer att plugga mycket riktigt inte blir självförsörjande förrän nånstans efter 25.

Man skulle kunna tycka att Expressen, DN, Mama, Vi föräldrar, Family Living och Vi föräldrar Gravid tillsammans skulle kunna uppbåda någon slags förmåga att reflektera över vad de skriver, och kanske rentav tillföra något till sina rewrites. Sa hon surt.

Nä, nu får jag äta en pepparkaka så jag blir snäll.