Bortglömd kaka

När vi var i Vimmerby i helgen bjöd svärfar på sockerkaka. En perfekt, saftig sockerkaka med lätt antydan av citron.
Någon gång för längesedan var sockerkaka så vanligt förekommande att jag inte ens tänkte på det som något speciellt. Nu för tiden tänker jag så sällan på sockerkaka att jag så när hade glömt bort att det finns.
Men sockerkakan finns i allra högsta grad, hembakt, lättbakt och betydligt godare än vad mitt ljumma intresse antydde, då för länge sen.

Idag tänkte jag baka mig (eller oss, fast mest mig) en sockerkaka och stod redo med bunken i handen när tanken på en annan mjuk kaka nästlade sig in och tog över. (Det är väl det som är sockerkakans problem, den är så timid att den hamnar i skymundan när mer spektakulära bakverk tar sig ton.) Kardemummakaka brukade mamma baka en gång i tiden, och eftersom jag älskar kardemumma så hade kakan segern som i en liten ask.
En kardemmakaka är minst lika god som en sockerkaka, och lika enkel att röra ihop som en flaska mjölkersättning.

Kardemummakaka
Ugn: 200 grader

4 dl vetemjöl
1 dl socker
3 tsk bakpulver
2 tsk finmalen kardemumma
100 g smör/margarin (smidigast med flytande margarin)
1 ägg
2 dl mjölk

Blanda alla torra ingredienser i en bunke. Smula ner och fördela smör med fingrarna eller rör ut flytande margarin i mjölblandningen med en gaffel. Tillsätt ägg och mjölk och rör till en slät men tjock smet.
Häll smeten i en smord och bröad form, inte för vid, då blir kakan tunn och inte lika saftig.
Grädda långt ner i ugnen i ca 30 minuter.