Termometertvivel

Rostbiff och potatisgratäng med persiljerot

Söndagssteken blev en rostbiff. Ett och ett halvt kilo rå brasiliansk rostbiff skulle förvandlas till en fint tillagad fransk rostbiff efter lite trolleri i 125-gradig ugn. Det hela beräknades ta cirka en och en halv timme.

Eftersom jag, likt Gitto, hyser viss skepsis mot min digitala termometer använde jag min vanliga analoga som till och med har tydliga angivelser för exakt hur varm en rostbiff ska bli (60 grader) när den är klar. Termometern placerades noga i steken, och min fina orange äggklocka sattes på 75 minuter för att ha lite marginal.

När en dryg halvtimme återstod av den planerade tillagningstiden slank jag ut för att handla lite kompletteringar till middagen. Kom tillbaka, kollade klockan (fem minuter kvar, perfekt), kollade termometern och den visade 68 grader! Alldeles för mycket. Vafan, är den här termometern också trasig nu?

Snabbt ut med rostbiffen och ut med termometern. Röd köttsaft strömmade ut ur hålet den lämnade efter sig. Nä inte var väl köttet klart då? I med den digitala termometern i stället. Den visade samma sak. 68 grader.

Förklaringen kom när jag tittade på äggklockan igen. Den visade INTE fem minuter kvar, den visade 75 minuter. Den hade redan ringt.

Rostbiffen blev inte franskt rosa utan snarare brasilianskt solbränd, men den blev tack och lov inte så torr som jag befarade. Och när man tog det onde, den överstekta rostbiffen, med det gode, en enkel potatisgratäng med persiljerot, blev det en trevlig söndagmiddag på det hele.