Mycket frestande i mormors berså

Som ni kanske har förstått så har jag varit och hört Kinna berätta om bakgrunden till boken I mormors berså, som hon gjort tillsammans med sin mor och syster. Såväl Kinnas berättande som kakorna hon bjöd, gillade speciellt kanelbröden, gav mersmak och jag begav mig från bokhandeln med en stycken receptbok med historia och den bestämda intentionen att baka kavring.

Matbrödsdelen av boken var nämligen vad som lockade mig mest vid en snabb genombläddring. Småkakor är sällan någonting jag smutsar ner köksbänken för, utan sådant jag njuter när det bjuds. Men när jag hittade tårtkapitlet längst bak, med flera spännande tårtor bakade på ingredienser som potatis, mandel och med rödvin(!) i glasyren så fick matbröden konkurrens.
Och sedan upptäckte jag kapitlet med bakelser... Jag kan mycket väl tänka mig att kladda ner några bunkar för hembakta mazariner och chokladbiskvier.
Och kardemummaskorpor...

Kort sagt, det finns mycket som frestar i mormors berså.

Det är bara en liten, liten detalj som skaver så här vid första anblicken. Bristen på avstavning i kombination med rak högerkant ger onödigt iögonenfallande avstånd mellan orden i de fetade "berättaravsnitten". Ja det är petigt, förlåt då, jag skyller på mitt yrke. Men det får Jonssonarna gärna tänka på till nästa bok, för enligt Kinna finns det material till många böcker till.

Något som inte skavde alls var bondgrytan med kryddiga korvar, bönor, linser och potatis och glaset med rödvin som blev middag på Mississippi inn. En prima avslutning på en prima kväll på Söder, och hem igen lagom till Betty Suarez.

Nu ska jag gå och inventera rågmjölspåsen.