Rådjursgryta med kantareller och lingon

... eller Steken som blev en gryta.

Jag har ett problem med stekar. Inte så att jag inte tycker om dem. Tvärtom. Men jag vet inte riktigt när jag ska sluta när jag väl gett mig på att putsa dem.
Rådjurssteken som vi fått till skänks av goda människor var från ett ganska litet djur. Och eftersom det var en bogstek (har jag räknat ut efter att ha kollat styckningschemat i dagens DN Söndag) var den ganska lång och betydligt tjockare i den övre änden än i den nedre. Knepig tillagningstid med andra ord.
Jag började putsa. Och sen tänkte jag att jag kanske skulle bena ur den och ta bort åtminstonde det nedre av de tre benen. En vass kniv och några snygga snitt, och benet var borta, perfekt delat i leden, om jag får säga det själv. Men nu hade jag en liten stek, med en smal bit urbenat kött som inte riktigt hängde med. Kanske om jag tog bort nästa ben också, och på något sätt band upp alltihop?
Det andra benet var inte fullt lika samarbetsvilligt som det första. Och när jag väl fick bort det tänkte jag att det var nog lika bra att ta bort det stora benet också. Och när jag fått bort det var steken inte så snygg längre. Dessutom behövde den putsas.
Problemet är att när du hittar en sena eller en hinna som du vill ta bort, så fäster den ofta en del av steken vid en annan. Putsar du bort för mycket så delar du samtidigt upp steken i sina beståndsdelar.
Till sist gav jag upp och gjorde mindre bitar av alltihop. Rådjur är enligt min erfarenhet väldigt mört kött, så det funkar bra att steka i stekpanna också.

Sålunda kom min improviserade rådjurgryta till. Och resultatet blev en riktigt lyckad lördagsmiddag, som jag kommer att laga igen under mer planerade former. Även om potatisgratäng egentligen inte är mitt förstahandsval till grytor.

Rådjursgryta med kantareller och lingon
rådjurskött i bitar (jag använde som sagt resterna av en bogstek)
kantarellerna som skulle varit garnityr till steken
smör
1 gul lök
matlagningsgrädde (det som fanns kvar efter potatisgratängen)
soja
kalvfond
timjan
salt
vitpeppar
lingonsylt

Bryn köttet i smör i en stekpanna, salta och peppra. Ta upp det när det har fått fin färg.
Stek kantarellerna i samma stekpanna, i mer smör. Salta och peppra på dem också. Låt dem steka så länge att det inte längre finns någon vätska kvar i pannan. Ta sedan upp dem.
Hacka löken grovt. Stek den i kött- och svamppannan, varför inte i lite smör?
Häll på matlagningsgrädden och smaksätt med soja, kalvfond, salt, peppar och lingonsylt. Låt allt koka upp.
Lägg ner köttet och kantarellerna igen och låt allt puttra ett tag. När köttet är lagom tillagat, det kan gärna vara lite rosa, är grytan klar. Smaka eventuellt av med mer kryddor och lingonsylt.
Servera till kokt potatis, eller i det här fallet, potatisgratäng. Ha gärna lite lingonsylt till. Och förslagsvis sockerärterna som du köpt speciellt för det här tillfället (jag glömde dem i frysen).

Potatisgratäng
4 stora portioner
ugn: 200 grader funkar bra som vanligt

ca 12 normalstora potatisar av en fast sort
2 vitlöksklyftor
salt
svartpeppar
ett par dl riven ost
matlagningsgrädde efter behov

Skala och skiva potatisen tunt och lägg den i en smord ugnsfast form
Pressa över vitlök, salta och peppra. Blanda runt potatisskivorna så att det blir smak på hela gratängen.
Strö över osten. Häll över grädde så det rinner ner överallt i gratängformen, men inte så mycket att den blir för rinnig (man får gå lite på känsla här) och stoppa in hela gratängen i ugnen på ca 200 grader. Känn efter med en gaffel eller en sticka att potatisen är färdiglagad innan du tar ut den. Riskerar den att få för mycket färg kan du täcka över den med ugnsfolie.

Bilden blev sådär, men maten blev finemang. Resterna ska vi äta ikväll.