Sommarfisk

Några maträtter andas sommarminnen mer än andra. I mitt fall är det maten som vi åt på Djursvik, en gård vid Båven, som goda vänner till mina föräldrar äger. Där var vi många semestrar.

Till luncherna trängde både familjen Andersson-Håkansson och familjen Karlsson ihop sig, tio personer runt bordet med blåvitrutig vaxduk i det gamla köket på Djursvik. Då åt vi cornflakes och kall filmjölk i skålar med blå kant, med fötterna dinglande från den skurade kökssoffan. Och genom köksfönstret över diskbänken skymtade hagen med grannens kor.

Under trappan till vinden förvarades knallorange flytvästar, håvar och fiskespön. Jag hade ett eget, rött litet kastspö som pappa hade köpt. Men jag fick aldrig någon fisk på det. (Jag har fortfarande bara dragit upp två fiskar i hela mitt liv. Och en av dem hade oturen att fastna med gälen på min krok.) Fast vi barn var rätt nöjda med att få åka träeka. Fisken var det för det mesta pappa eller Åke som drog upp.

På kvällen efter en lyckad tur njöt vi av kokt gädda med smält smör och pepparrot. Och det var den rätten jag tänkte på när jag köpte på mig ingredienser till dagens middag.
Men gädda ska njutas hemfiskad, och helst på landet någonstans. Dagens sommarfisk blev mer urban, med lax i färdiga bitar som stektes i ugnen med salt och peppar. Och med riven färsk ingefära till färskpotatisen och smöret.

Gott och enkelt efter en solig dag.