Vi som ogenerat kan ägna oss åt visst intag av Daytime TV kan nu återuppleva gamla Nakna kocken-avsnitt i femman. Och nog var Jamie Oliver lite roligare och rappare i käften i början av sin TV-karriär? Även om jag fortfarande tycker att det absolut roligaste inom Jamie-TV är när han i mogen ålder sitter i sin folkabuss och svär över italienarnas tjockskallighet och vägran att testa någonting nytt.
Hade någon påstått det för 20 år sedan hade jag sagt att de ljög, men min favoritkombination på julbordet är helt klart köttbullar med potatis och rödkål. Är sedan rödkålen spetsad med bacon, som på lördagens julfest, så är lyckan total. För, som jag har sagt tidigare och som jag säger igen, bacon är världens bästa krydda.
Senapssill - check
Vitlökssill - check
Inlagd sill -check
Ägghalva med räka - check
Janssons frestelse - check
Kokt potatis - check
Julknäcke och vörtbröd med smör och ost - check
Skivbar leverpastej, julskinka, senap, revbensspjäll, äppelmos, köttbullar, rödkål, prinskorv, paté, julmust, ris a la malta, klementin, knäck, choklad, pepparkaka - check
Gårdagen, och mitt gamla jobb, bjöd på årets första julmat. Jag lyckades klämma i mig av det mesta, och jag har inte tröttnat än. Tur det, för om några timmar är det dags igen.
Bland det absolut bästa med Årsta är bageriet / konditoriet på Årstavägen. Här kan man äta en nygjord leverpastejmacka med kaffe för 30 spänn medan man läser tidningen och lyssnar på stammisarnas konversationer över borden. Och vill man komplettera sitt fika med ett syltwienerbröd så kostar det 15 kronor till.
Kommer du tidigt på morgonen så består klientelet till stor del av män i blåbyxor. Lite senare under dagen är kampen om de få borden jämn mellan barnfamiljer, lägenhetsletande par, pensionärer och medelålders herrar.
Servicen är lika trevlig som priserna och inredningen är lika klassisk som utbudet, även om flera av förmiddagens kunder uppmärksammade de nya gardinerna. Bakom glasdisken trängs flera sorters nybakt bröd med biskvier, wienerbröd, tårtor, mazariner och smörgåsar med köttbullar, leverpastej eller ost och skinka.
Trivsamt och befriande otrendigt
Varje år gör jag om samma misstag - jag bakar lussekatter med receptet från Vår kokbok. Det är ett uselt recept som ger lite för torra bullar och man önskar alltid att de skulle smaka mer saffran och vara lite sötare (även om degen är lättarbetad och bullarna blir ganska snygga). I år skulle jag göra rätt. Det bra receptet som min mor nyttjar, och som alltid ger saftiga smakrika bullar, finns i en gammal Allt om mat från 70- eller 80-talet. Det skulle jag såklart använda.
Men sen blev det på nåt konstigt vis lite stressigt och oplanerat och E hade redan skrivit upp vad vi skulle handla med utgångspunkt från Vår kokbok och jag hittade inte min Allt om mat med samlade julrecept och så stod vi där igen. Nu har jag i alla fall skrivit till i det tråkiga kokboksreceptet att det ska vara mer smör och mer socker, och helst mer saffran. Så när vi bakar med fel recept nästa år igen blir resultatet förhoppningsvis en smula bättre.
Just vad gäller pepparkakor brukar jag driva åsikten att köpta är godare än hemgjorda. Men när E kom hem med de här formarna var vi ju bara tvungna att baka. Några blev lite väl så bruna så bruna, men faktiskt blev flertalet så in i bängen bra att vi åt upp allihop på mindre än en vecka. De räckte precis över första advent. Receptet var pinsamt enkelt: öppna den köpta förpackningen med deg efter att den har legat i rumstemperatur fyra timmar. Börja kavla.
I helgen överger jag uppkopplingen för att vara social på sydligare breddgrader. Innan jag åker vill jag bara säga två saker: kardemumma och ingefära.
Vad mer behövs för att vara lycklig i december?
Det här är sista bilden som togs med min stackars kamera. Knappt ett och ett halvt år hann den bli innan den föll offer för fumliga fingrar och hård eklaminat. Bilden, som inte är särskilt skarp eftersom fotosejouren avbröts lite abrupt, föreställer två smarriga desserter från Lux dessert och choklad. Den till vänster är späckad med just choklad i olika varianter, den till höger är en syrlig utflykt bland nypon och rostade mandlar. Ett gott slut på en fin karriär. Tack kameran.
Är beredd att hålla med Bo Kaspers. Kvar från gårdagens Debaser-besök dröjer sig minnet av doften från ett glas rödvin som jag sniffade på. Och den enda klunken iskall fatöl jag smakade var ljuuuv. Vem hade anat att den sortens glädje kunde komma ur en sipp av nån annans stora stark vid Medborgarplatsen?
Och då menar jag inte sabbat som helg utan sabbat som i jag har sabbat min kamera. För det har jag. Min fina kompakta digitalkamera som jag fick av E när jag fyllde 30 är numera i två delar, med objektivet för sig.
Minneskortet innehåller fortfarande några bloggbilder som jag ska försöka få upp. Däremot kunde jag inte fotografera besöket på Skanesens julmarknad igår (innehöll bland annat smakprov på röd och vit glögg, viltkorv med senap, pepparkakor och en renklämma), på den fantastiskt goda lammkorven jag var tvungen (och väldigt glad åt) att trycka i mig på vägen till bilen, glöggfikat här hemma, på min snygga adventsdukning eller på den saffransgula räkpastan vi åt innan vi gick på Woven hand.
