söndag, oktober 14, 2007

Livsglädje i slottsmiljö

Någon på Häringe slott har till uppgift att baka pyttesmå bröd. Pyttesmå scones med dinkel, linfrö, havre, ost eller choklad(!) till helgens afternoon tea, pyttesmå kuvertbröd till restaurangens brödkorgar och pyttesmå vaniljmuffins till saffransglassen.

För första gången sedan han kom till världen fick Gangstern vara utan sin far och mor över natten. Och medan han umgicks med mormor och morfar åkte nämnda far och mor till slotts för att leva upp en kvarvarande bröllopspresent och göra sig en skön helg bland rustningar, värjor och gyllenlädertapeter.

Inledningen med afternoon tea i den vackra Stensalen lovade gott inför kvällens middag. På ett buffébord samsades en tonfisksandwich och en sandwich med grönmögelost och persilja med fruktfat, sex olika sorters miniatyrscones, smör, lemon curd, philadelphiaost, smetana och tre sorters marmelad, varav en med krusbär och chili.
På ytterligare ett bord stod en bricka med en gudomlig jämtländsk blåmögelost, västerbottensost, fikonkompott och kanderade nötter samt fjorton(!) olika sorters sötsaker: småkakor, vitchokladtryffel, key lime pie, chokladmousse, mjuka kakor, vanilj-panna cotta och peccanötspaj.

Teet serverades vid bordet. Här var urvalet mer begränsat, ett rött, ett svart, ett grönt och ett chaite fanns att välja på. Jag fick överge mitt eviga Earl Grey och testade ett Rooiboste med ingefära och citron. Men svart te är min grej, de andra ger enligt mig inte tillräckligt med smak. Och i den höstkyliga salen svalnade tevattnet snabbt i muggen.

En rask, nåja, promenad i höstvädret som lägligt sprack upp i sitt allra soligaste leende efter en halv dags surande tog bort en del av mättnadskänslan efter den sista skeden chokladmousse, och när vi sett solen gå ner över vattnet och det började närma sig middagstid var vi till och med lite småhungriga igen.

Aftonens trerättersmeny gjorde oss inte besvikna. I en liten matsal täckt med 1600-talspanel från ett skotskt munkkloster serverades vi i tur och ordning:



Halstrade pilgrimsmusslor med grön ärtpuré.
Till serverades även en liten grönsallad med rejäla parmesanflagor
och små krutonger.
Vin: ett överraskande stort glas Petit Chablis Domaine des Melandes


Hjortracks med en potatisbakelse "pommes Anna" som enligt menyn
även innehöll persiljerot. Till detta stekta trattkantareller, morötter,
lingon- och rönnbärsgelé samt madeirasås.
Vin: ett smördoftande och lite eksmakande Blaauwklippen Zinfandel


Honungs- och saffransglass med vaniljmuffin och björnbärssås.
Ett hallon fick vara med som dekoration.
Vin: ett gyllene dessertvin vid namn Villiera Noble Late Harvest




Pilgrimsmusslorna var till sin fördel med lätt yta och lite syrlig puré. Och en sallad med parmesanost och vinägrett kan ju nästan inte bli fel.

Men vem bryr sig om pilgrimsmusslor när man får in en enorm bit gudomligt mört hjortkött som med sina tillbehör, de salta kantarellerna, de krispiga och även de lite salta morötterna, den söta gelén, den runda såsen och den milda potatisbakelsen skapar en aning lycka i munnen. Mat som får en att sluta ögonen över en tugga är god mat. Så enkelt är det.
Den minimala anmärkning jag kan komma på om jag tänker hårt är att det nästan var för mycket kött. En gudamör hjortbit vill man inte låta förfaras, men när tallriken är tom på tillbehör och magen full så kan det bli nödvändigt. Jag åt dock upp allt till sista tuggan. Det är ju inte så ofta vi kommer ut och äter lyxmiddag nu för tiden.

Tack och lov fick vi njuta av vinet ett tag innan desserten kom in. Även den visade sig vara en höjdare. Honungs- och saffransglassen var lätt och frisk, inte alls gräddstinn som hemgjord glass kan vara. Och vaniljmuffinsen var så fin att E försökte lura sig till min muffins med sen han ätit upp sin egen. Det fungerade inte.

Andra bloggar om: , , , ,

2 kommentarer:

Kinna sa...

Helgen låter som en höjdare!

Frida sa...

Det var den! Och det var väldigt kul att komma hem också, där sonen väntade. Det enda sorgliga är att nu dröjer det ett halvår till nästa "lyxweekend".