Den hemlige kocken

Bakom de snygga förpackningarna på färdigmaten döljer sig enorma mängder tillsatsämnen. Och bakom det småfula omslaget till Den hemlige kocken döljer sig en inblick i den livsmedelsindustri som ligger bakom dessa tillsatser.

Efter att ha läst Den hemlige kocken (sträckläst faktiskt) får jag erkänna att den är mer tänkvärd än jag hade förväntat mig.
Jag är visserligen inte särskilt förtjust i den närmast föraktfulla ton bokens författare, journalisten Mats-Eric Nilsson, lägger sig till med när han talar om vanliga människor som inte begriper bättre än att handla på storköp och äta snabbmat, och som dessutom är dumma nog att tycka det är gott. Jag tycker hans tendens att fördöma exakt alla tillsatser och all bearbetning av maten kan kännas lite väl tillspetsad och jag läser kapitlet om Chinese restaurant syndrome med viss skepsis.
Jag drar heller inte chockat efter andan när författaren "avslöjar" att färskpressad apelsinjos på tetra inte är färsk, att smörgåsskinkan är fullpumpad med vatten eller att light-grädden innehåller förtjockningsmedel. Jag förväntar mig nämligen inget annat.
Och det är där det sjuka i situationen slår mig.

I Den hemlige kocken tar Mats-Eric Nilsson upp sådant som matfusk genom historien, forskarnas okunskap om hur kombinationen av olika tillsatsämnen kan påverka oss, sockrets utbredning i den amerikanska vardagsmaten från sent 1700-tal till idag, hur "majonnäs" kan framställas billigt, utan fett eller äggula och hur livsmedelsföretagen gör allt de kan för att öka produkternas livslängd så de ska kunna ligga länge i butiken.

Ett kapitel handlar om konservindustrin och det är ett ganska fantastiskt citat som återges i en konservfrämjande kokbok från femtiotalet:
"Enär en helkonserv alltid varit upphettad, får stekta rätter, t ex köttbullar, kotletter och annat stekt kött på burk [!], en något annan karaktär än samma rätter hemlagade - de verkar vara kokta, vilket de ju också är. Det betyder inte, att de ej kan vara lika goda, de är bara något annorlunda, och det är ganska mycket en vanesak, vilket man tycker bäst om."
Det blir lite läskigt när jag inser att de tjocka reklambroschyrer som Nesté, Semper och Hipp envisas med att skicka till oss nu för tiden innehåller exakt samma argument som då: Burkbarnmaten är lagad under mycket mer kontrollerade former och innehåller garanterat alla nödvändiga näringsämnen på ett sätt som sällan är fallet med hemlagad barmat.
Det allra värsta är att man tar åt sig.

Jag är redan ganska duktig på att studera innehållsförteckningar för att kontrollera köttmängd, ursprungsland, bakdatum på bröd och så vidare. Efter att ha läst Den hemlige kocken kommer jag också att börja räkna ingredienser och kolla E-nummer.

Det bästa med Den hemlige kocken är att den underlättar just detta, att kolla E-nummer och innehållsförteckningar och att hitta bra alternativ.
I slutet av boken finns tabeller med alla tillåtna E-nummer och vad de står för, scheman över vilka inhemska produkter som finns vilken säsong och en uppräkning av producenter som säljer ekologiska och närproducerade varor.

Mats-Eric Nilsson, eller i alla fall hans förlag Ordfront, vill gärna att hans bok ska jämföras med Fast food nation av Eric Schlosser. Nu tror jag inte att den kommer att väcka riktigt så stor uppståndelse, men den är resultatet av ett riktigt bra initiativ, och den är värd att läsas.

Andra bloggar om: Den hemlige kocken, Recension, Livsmedelsindustri, Matfusk, Tillsatser