måndag, september 17, 2007

Rispytt?

När jag var liten hade risotto ingenting med avorioris, buljong, vin eller parmesanost att göra. Och en risotto var knappast någonting som platsade på bordet vid en finare tillställning. Snarare en anrättning som dök upp på skolmatsedeln med jämna mellanrum.

Risotto var helt enkelt en praktiskt rätt att ta till då man fått kokt ris över. Uppstekt med lök, ärter och skinka (E hävdar att köttfärs bör ingå) var riset fit for fight igen. Och hur oglamoröst det än kan låta, riktigt gott

Rispytt är närmare sanningen än risotto.

Jag hatar att slänga mat i onödan, och älskar att kunna få ihop en vardagsmiddag utan att först behöva gå och handla. Så när vi får ris över så händer det fortfarande att jag svänger ihop en sån här rispytt, som det ju snarast handlar om. Magert, perfekt för att rensa i grönsakslådan, och faktiskt en av få rätter som jag inte saknar sås till.

Och det finns inget som säger att man måste begränsa sig till skinka, ärter och lök.
Piffa upp risresterna med chili, oliver och fetaost. Krydda riset med curry och mango chutney och blanda ner kyckling och paprika, eller blanda riset med morot och strimlad purjolök och servera till fisk. Bara fantasin, skafferiet (och kanske en viss känsla för smakkombinationer) sätter gränserna.

1 kommentar:

Anonym sa...

jag vet nu inte hur gammal du är, men risotto var finare mat redan för min far eftersom vissa ingredienser var dyra som tusan på den tiden (och jo, även på 50- och 60-talen så existerade avorioris, och användes till just risotto). hur vet jag nu detta? min far var kock från 60-talets början och hela vägen in på 80-talet då jag fick vara med i restaurangen han ägde på 3:e långgatan i Göteborg (själv är jag född -80).
nu är jag själv utbildad inom samma yrke, och har flera års erfarenhet, så historiskt är du fel ute.
att vi däremot vanligare gjorde rispyttar har ju, som du redan framfört, med hushållning att göra, men det är som bekant skillnad på äpplen och päron, hur lika de än må vara