En stunds flykt

Idag firade familjen fyndet av ett nytt soffbord med en lunch på Enskede värdshus. Ett kliv in genom dörren från tättbebyggt villaområde, industripark och genomfartsväg placerar dig på ett såpat trägolv i lokaler med herrgårdsstämning, spröjsade fönster och bordsservering.

Dagens lunch bestod av rimmad oxbringa med pepparrotspotatis, klassisk fiskgryta med aioli eller en laxsallad - alla rätter serverade tjusigt upplagt på stora vita tallrikar.
Jag valde oxbringan, en rejäl portion som smakade bra, även om köttet hade kunnat ha aningens mer sälta och pepparrotssmaken vara något mildare.
E valde fiskgrytan som var selleribegåvad och rustik samt serverades med stora krutonger. Och höstkallt som det var så var den varma grytan på det hela taget ett bättre val än den kalla pepparrotspotatisen. Men nöjda blev vi båda två.
Salladsbuffen var av det lite större slaget och ståtade idag med två sorters hembakt bröd, ost, messmör, grönsallad, potatissallad, olika bönsallader plus en del annat.

Bara det att få sitta lat och ledig med familjen, medan kavajbehängda knegare pratar jobb mellan tuggorna vid borden bredvid gör att 85 kronor känns som väl spenderade pengar.
Kaffe på maten och en sötsak bredvid ingick i priset.

Och för den som inte jobbar i faggorna och sålunda inte har tid att åka till Enskede för att äta lunch så har värdshuset också en extremt bastant söndagsbrunch.