Smakfulla experiment

Söndagens afternoon tea var egentligen bara inledningen på eftermiddagens huvudattraktion: chokladprovning. (Ja jag vet att det kanske inte är proffsigaste sättet att prova choklad, men att goffa godsaker är mycket roligare än att sitta i ett vitmålat, doftlöst rum, spotta ut chokladen och rena munnen med äpple och vatten)

Det var riktigt intressant att se hur tre sorters choklad, där det enda som skilde i ingrediensförteckningen var typen av kakaoböna, kunde ha så olika karaktärer. Och alla deltagarna konstaterade enhälligt attt hundraprocentig choklad visserligen är spännande som smaksensation betraktat, men knappast gott.

Igår var det smakdags igen, och det rejält. Jag och kompisen J, stand in för E som var på kurs, utnyttjade en av mina och E:s bröllopspresenter: Matkaravan. Dag Hermelin mötte upp oss deltagare utanför China Market på Olof Palmes gata, och sedan smakade vi oss igenom thailändsk läsk med slemmiga basilikafrön, milda sötsaker på rismjöl och kokosmjölk, mandelmasseliknande månkakor gjorda på söt bönpasta, finskt surdegsknäcke med saltad svamp, en gudomlig finsk basturökt skinka, gula och gröna russin, soltorkade svarta oliver och beska men goda herkulesoliver, turkiska dolmades, mild morotsröra med dill och två turkiska yoghurtröror med fetaost, en med mynta och en med chili.

Efter fullbordad karavan var vi inte bara berikade av nya smaker, utan även av nya kunskaper som att ljus soja faktiskt är mörk, att soltorkade svarta oliver passar bra med Kalles kaviar, att priset på basilika och koriander är otroligt mycket billigare i ostasiatiska butiker än i storköpet och att hajfenssoppa existerar främst på grund av sin konsistens.
Stackars E fick smaka månkaka och kokosmjölksgodis när jag kom hem. Dessutom överraskades vi av våra kompisar med en utökad del av bröllopspresenten: en korg med roliga såser och andra ingredienser. Och karavan blir det snart igen, med E. Men enligt Dags rekommendation kommer vi att välja en tisdag då, för att få lite variation.

Full av nyväckt experimentlust kunde jag inte vara sämre idag. Så jag trotsade alla varningar och slog till på Mother Indias vindaloo-kyckling till hämtlunchen. De tre stjärnorna för styrka oroade mig visserligen en aning, men man måste ju testa för att få veta, våga för att vinna och allt sånt där.
Trots mildrande naanbröd, ris och myntasås så tvingades jag dock att se mig besegrad. Det slutade med att jag sköljde av den livsfarliga såsen från kycklingen under kranen (jo det är sant) och åt en torr men hanterbar måltid med nyvunnen insikt: ingen mer vindaloo. Åtminstonde inte från Mother India.