lördag, november 19, 2005

Intressanta besvär

Det började för några veckor sedan. Jag satt på min allt för vanliga plats framför TV:n när en stor lastbil backade in på gatan utanför vår lägenhet och stannade. Och där stod den, med stora blinkande orange lampor som svepte in i vardagsrummet genom båda de stora fönstren. Jäkligt irriterande.
Till sist blev jag tvungen att kolla vad de höll på med.
Som en riktig skvallertant iakttog jag hur tre personer bar kartong på kartong från lastbilen. Men det var inga flyttkartonger, utan ganska små förpackningar. Kartongerna staplades på en vagn som såg ut att vara stulen från en skolbespisning, och när vagnen var full kördes den in genom dörren till vår källare.

Jag fattade ingenting. Var det någon som kommit över femtiotusen mp3-spelare och höll på att lägga upp ett lager i sitt källarförråd? Och hur stort förråd hade de i så fall? Kartongerna, och således även blinkandet, tog ju aldrig slut.

För några dagar sedan var blinkandet tillbaka. Men den här gången stannade bilen tack och lov inte särskilt länge.

Så här om kvällen, när jag skulle sova, kändes någonting fel. En märkligt otrevlig lukt hade spridit sig i lägenheten. Men den var så diskret att jag först inte var säker på om jag inbillade mig eller inte.
Morgonen efter fanns lukten kvar, men jag kunde inte hitta var den kom ifrån. Det luktade tydligt av sopor, så för säkerhets skull knöt jag ihop påsen under vasken och slängde den. Men det kändes inte som om det var den egentliga lösningen.

När jag kom hem efter jobbet och öppnade ytterdörren till trappuppgången slog sopstanken emot mig hårt och brutalt. I lägenheten var odören också fullt märkbar, men ändå betydligt svagare än i trappan.
Någon måste ha slängt nåt riktigt gammalt i sopnedkastet. Det åtgärdar de nog snart, hoppades jag, och försökte att inte tänka allt för mycket på döda grannar.

Nästa morgon var lukten svagare. Jag gick till jobbet, kom hem och möttes åter av en rejäl sopstank. Det satt inga lappar om trasiga avlopp på anslagstavlan, och när jag stack ner näsan i sopnedkastet luktade det inte särskilt farligt.
För att eliminera teorin om döda grannar nosade jag mig hela vägen upp i trapphuset, men lukten blev inte starkare någonstans.
Det blev den däremot när jag gick ner i källaren.

Idag var personerna som ligger bakom lådorna och stanken här. I morgon kommer de tillbaka. Då ska vi få se på deras kylrum i vår källare, där de förvarar importerade ostar och belgisk choklad!

Tydligen är det något med ventilationen som gör att ostarna ger sig tillkänna i hela huset. Tack och lov ska det åtgärdas. Under tiden så är det bara att vänja sig. Och jag måste erkänna att vetskapen om att det är camembert som luktar, gör det hela mycket mer uthärdligt.

Undrar om man vågar hoppas på kompensationsmutor i form av ost och choklad?

3 kommentarer:

Elin sa...

haha, vilken historia, jag hann ju börja fantisera om stöldgods,mord och lik!

Lennart sa...

ÅÅÅÅ! Belgisk choklad som är underbart gott! Kan man inte smyga in där och råka få med sig några bitar?

bani sa...

Så otroligt far out! :-O Nu blir jag sugen på ost.