Davvero?

Verkligen! Vi går på kurs i italienska. Sånt som pensionärer gör, enligt somliga. Men det är kul. Och man får äta på italiensk restaurang före lektionen varje torsdag. I alla fall jag och E.

Idag var lektionen extra användbar - nu har vi äntligen gått in på maten.

Sålunda kan jag nu, med viss konsultation av boken Adesso 1, säga att jag är hungrig och beställa både kaffe, grapefruktjuice och smörgås. Jag vet också att latte dricker man hemma, men aldrig på restaurang, cappucino dricker man aldrig någonsin efter lunch, och i norra italien är det vanligare att man äter pasta med kniv och gaffel, medan man i söder oftare tar hjälp av en sked.

Varför har vi valt att läsa just italienska? Ja det kan man fråga sig. Men kolla in orden nedanför så ser du att vi har valt rätt:

Mangiare = äta
Fare colazione = äta (frukost)
Pranzare = äta (lunch)
Fare merenda = äta (mellanmål)
Cenare = äta (middag)

Pulvermos, ja tack!

För att motverka helylletonen i min förra postning så handlar den här om korv och mos. Grillad korv, med så kallat hemlagat mos med grillkrydda, gurkmajonnäs, mycket ketchup och en sträng stark senap. Det var nämligen vad jag åt som tidig kvällsmat idag. Det här var andra gången på väldigt lång tid som jag köpte korv och mos på Wurren, grillen vid Norra Bantorget. Och nu kan jag inte vara tyst längre. Moset är förfärligt!

Jag älskar i vanliga fall att smyga ner en korv och mos nån gång ibland. Men det här moset förstör allt. Det är "hemlagat" i kiosken, och för att ingen ska misstro saken så är moset så späckat med potatisklumpar att man blir förbannad. Själva moset runt omkring smakar som om det är tillagat med vatten i stället för smör och mjölk. Kryddning saknas helt.

Får jag välja mellan Wurrens mos och andra korvmojars pulvermos så väljer jag pulvermos, alla gånger.

Hembakt bröd version 2

Jag har bakat om brödet. Den här gången precis som man skulle. Eller nja, jag skippade att pensla med ägg och strö över solrosfrön, helt enkelt eftersom vi inte hade några ägg och solrosfröna gick åt till själva degen. Och så bakade brödet i en form i stället för på plåt den här gången också. Men alla jäsningar och ugnstemperaturer fick vara med som de skulle. Och jag kom i håg saltet.

Nu består mina frukostar av en höganässkål med lättfil och hemgjord müsli, och en skiva hembakt Rohans vardagsbröd, med knallstark brännvinsost och gurka.

Fru duktig och präktig, det är jag det.

Retlig rosmarinbrist

Inte mindre än fyra butiker i olika delar av stan besöktes i jakten på färsk rosmarin. Ingen lycka någonstans.

Är rosmarin helt off season precis just nu? Eller sitter butiker och leverantörer och tjuvhåller på den, för att bunkra upp inför påskalammet?

En blek men god kopia

Originalet: En fantastisk torsk med jordärtskockssås, bakad tomat och broccoli var dagens husmanslunch på Lux.

Kopian: Torsken blev till lax i hemmavarianten. Den nådde inte samma höjder som originalet, såsen blev tjockare och inte tjusigt skummig, men det blev ändå en klart godkänd fredagsmiddag.

Avslöjandet...

För flera veckor sedan tyckte Kinna att jag skulle svara på frågor om mina kokböcker. Själv har hon 93 stycken hemma i hyllan, och Xtian och Clivia har också samlat på sig ett gäng med 42 respektive 45 böcker. Jag har... ja nu är det spännande va? Jag blev faktiskt förvånad själv... bara 19 stycken. Inte ens 20 kokböcker finns i det här hemmet. Och då är både mina och E:s ihopräknade.
Här är ännu ett avslöjande: Jag har inte köpt en enda av mina kokböcker själv.
Däremot har jag översatt en av dem, David Ruggerios Italiensk mat, för flera år sedan.

Hur kan nu det här komma sig? Jag tycker själv att jag alltid står och bläddrar i kokböcker när jag passerar en bokhandel. Och jag vet inte hur många jag har köpt och gett bort. Det är ju suveräna presenter. Och jag har blivit glad för alla jag själv har fått, vilket alltså är mer eller mindre hela samlingen här hemma.
Kanske kompenseras den bland matbloggare blygsamma samlingen av närmare 200 mattidningar, ett par lådor med receptfoldrar och en pärm med handskrivna godingar? I alla fall känner jag att jag med gott samvete kan ge mig ut och shoppa loss på lite kökslitteratur. Bara jag får den där attans fakturan betald nån gång.

1. Hur många kokböcker äger jag?
Ja 19 alltså.

2. Vilken kokbok är den som jag köpt senast?
Riddarbageriets söta. Jag köpte den, typiskt nog, som present till min mammalediga kompis.
De senaste tillskotten i vår samling är Snabblagat indiskt av Monisha Bharadwaj och Gourmetmat på 60 minuter av Allt om mat-paret Astrid Abrahamsson och Görn Helleblad. Båda fick jag av E som en vardagsöverraskning här om veckan. Snabblagat indiskt har jag inte testat än, men den känns verkligen som en kokbok i min smak. Gourmetmaten innehåller nog ett och annat guldkorn, men det stora nöjet ligger i de väldigt 80-talistiska recepten och symmetriksa uppläggningarna på bilderna.

3. Vilken kokbok läste jag senast?
Anna och Fanny Bergenströms Kärlek, Oliver och Timjan. Bakade både bröd och gjorde müsli här om dagen efter recept därifrån.

4. 4 böcker som betyder mycket för mig.
Mitt i maten, av Rikard Nilsson och Jesper Aspegren - Dessa herrar med deras småputtriga matlagningsprogram har en stor del i att jag blev intresserad av mat på ett mer praktiskt sätt (Att äta mycket och god mat har jag varit intresserad av sedan födseln.) Mycket smör, getost och vispgrädde och en och annan riktig festhöjdare. Jag är fortfarande hemligt förälskad i Rikard Nilsson och jag ska bli Jesper Aspegren när jag blir stor. Fick den i 25-årspresent av goda vänner.
Vår kokbok - flytta hemifrån-boken som mina föräldrar försåg mig med 1994. Det är fortfarande den här boken jag konsulterar när jag undrar sånt som hur länge en stek bör vara i ugnen, vilken innertemperatur som gäller för älg, hur man gör våffelsmet och var karrén sitter någonstans.
Indiska kokboken - E:s bok från början. Allt vi har gjort från den har varit supergott. (Dock behöver de indiska köttbullarna lite mer salt, enligt min smak)
Sen är det nog ganska jämnt mellan Pasta Pasta, och Kärlek, oliver och timjan, Med Den heta kokboken som bubblare.

Helt oväntat...

...befann jag mig plötsligt vid baren på Stockholm med ett glas vitt, medan fat med tilltugg med trivsam regelbundenhet bars förbi min plats.

Det var tidningen Form och stora designpriset som låg bakom arrangemanget, och min kompis som låg bakom att jag var där.

Stockholm är en nyöppnad restaurang i anslutning till Centralstationen med snygg ren inredning och stora fönster ut mot Vasagatan. Inriktningen är på svensk mat. Och tilltuggen som bars runt bestod av potatisskivor med matjessill, bitar av kokt lax med dillmajonnäs, päronkuber med ostkräm, råbiff på rådjur på mörkt bröd och vaktelägg med rom.

Baren är onekeligen trevlig. Men menyn är inte PK alls. Den svenska inriktningen rymmer torsk, gåslever och kalvfilé, medan gårdsnamn och ordet ekologisk lyser med sin frånvaro.

Helg

Helgen som gått innehöll...

...irrande på Vi Hornstull. Solskenspromenaden i fredags eftermiddag skulle resultera i en brödbok. Men jag hittade ingen bokhandel väster om Tegnerlundne. I stället hamnade jag i köttdisken på Vi. Resultat: en för söt kycklingpasta med balsamvinäger. Skyller allt på Malin Söderström. Receptet - som jag i och för sig ändrade lite i - stod i hennes bok.

...hemgjord müsli. Äntligen testade vi receptet i Kärlek, oliver och timjan. Enkelt och gott och rostat i ugnen. Resultatet blev lite som "Start" (ni vet det där illsöta fraset som grannbarnen fick till frukost) fast mer vuxenanpassat, och förmodligen ganska mycket nyttigare. Och trots att jag tog kanske hälften av sockret i receptet så kändes det ändå sötare än den helyullemüsli vi brukar köpa.

...hembakt bröd. Tidsoptimisten som inte kan följa recept (jag) glömde saltet, sket i en av jäsningarna och slängde degen i en form i stället för att kladda ner bänken och baka ut det som man skulle. Ändå blev det riktigt bra. Nästa gång ska jag göra som man ska.

...hemgjorda köttbullar. Vännerna på Färingsö bjöd på middag till schlagerfinalen. Med äkta pressgurka, potatismos, gräddsås med lite svamp i och lingonsylt. Perfekt.

...receptfynd. Ouppackade kartonger i arbetsrummet är ett minne blott. Nu ligger spillror från olika perioder av mitt liv utspridda över golvet och bland dem fanns receptet på Dagispaj!!! Kerstin i kökets supergoda köttfärspaj med morot och vitkål under frasigt degtäcke var alla barns favorit på dagiset Snickaren. Snart på en blogg nära dig. Bland fynden fanns även mammas köttbullar och farmors kassler med rosépepparsås.

Mmm Mojo

Varma scones i stormuffinsformat, en kopp fylld med cream cheese, en med marmelad. Till det två rejäla skivor cheddarost.
Att våra två mellankoppar "vanligt kaffe med mjölk" dröjde en evighet var snabbt glömt.

Min skånska moster var i Stockholm i torsdags och hade vänligheten att bjuda på fika. Vi lyckades hitta ett bord på Mojo. Och för en gångs skull tog jag inte deras fenomenala spa-macka med kyckling, hoummos och ruccola - det var jag för mätt för. I stället blev scones den perfekta kombinationen av smörgås/sötsak.

Mojo är inte världens billigaste ställe, men scones med tillbehör kostar bara överkomliga 28 kronor styck. På köpet får du se den fina fondväggen som hämtad från gamla tiders godispåsar, men i brunt och beige. Motivet återkommer också på Mojos små papperspåsar.
Och är du svag för danska designtermosar får du ditt lystmäte på den andra kortväggen, där Stelton-termosar i flera färger står uppdradade under taket. Mjölken serveras också i en Stelton-kanna.

Tyvärr höjde nån stjärna musiken i takt med att det mörknade utanför fönstren. När vi åt de sista sconessmulorna var känslan mer lördagkväll en torsdagseftermiddag.

+ Gott fika
Snygg inredning
Mycket folk
Bra läge om du ska fika med utomsocknes

- Kö till espressomaskinen - kaffet dröjer
Lite pricy
Hög ljudnivå

Ny detalj?

(Ursäkta suddigheten. Trängsel i köttdisken)

Var på kon sitter stroganoffen?

Pappamat

Jag och Xtian är båda uppvuxna med pappor som gör ugnsfalukorv. Min far hade fler rätter än så på sin repertoar (idag tror jag han har flippat ur och börjat laga all möjlig mat).

Typiska papparätter när jag var liten:
Falukorv i ugn med hemgjort potatismos
Chili con carne (utan ris)
Blodpudding med bacon, lingonsylt och rårivna morötter
Pytt i panna (alltså riktig gjort på rester, inte från påse)
Bruna bönor med fläsk

Dessutom bakade min pappa allt matbröd hemma under flera års tid, något jag hade uppskattat oerhört idag. Då var jag bara avundsjuk på grannarnas barn som fick Skogaholmslimpa.

Vilken mat lagade era pappor när ni var barn? Är det som Xtian anar, att ugnsfalukorv är Sveriges vanligaste papparätt?

Stå för falukorven

Jag vet att väldigt många därute aldrig skulle tänka tanken att äta falukorv. E hör till dem. Ibland får vi som gillar falukorv nästan sitta och försvara oss. Ja, jag tycker faktiskt om falukorv, trots att man som gammal Borlängebo är inpräntat att vara skeptisk till sker rån Falun.

Stekt falukorv i skivor kanske är en väl enkel utväg. Särskilt om de serveras med snabbmakaroner. Men även om rätten inte hamnar högst på den kulinariska skalan så fyller den sitt syfte. Och med lagom stekyta och stuvade makaroner, plus en dos barndomssentimentalitet, så smakar det riktigt bra nån enstaka gång då och då.

Korv Stroganof med ris är helt enkelt gott.

Bäst av allt är dock ugnsstekt falukorv. En av "pappa-rätterna" när jag växte upp. Korven ska skivas nästan ända igenom. Sedan bres lite senap i varje ficka och så fylls varannan ficka med en tomatskiva och varannan med en lökskiva. När också en ostskiva stoppats ner i alla fickorna ska korven in i ugnen.
Enligt konstens alla regler ska anrättningen sen serveras med hemgjort potatismos och lingonsylt. Ketchup och senap för den som vill. Vardagslyx.
Här om veckan gjorde jag en stor ugnsstekt falukorv, bara till mig själv. Det blev många goda lådor.

Falukorv kan man ofta hitta riktigt billigt. Men trots att korven är namnskyddad så brukar jag kolla köttmängd och fetthalt ganska noga. Gör det ni med. Och stå för falukorven!

(Däremot önskar jag att jag slapp stå för pulvermoset jag har ätit till mina lådor... Men hemlagat mos gör sig faktiskt inte i frysen. Och det är inte heller något man svänger ihop på en kafferast. Eller i det här fallet lunchrast.)

Kinna gillar också falukorv i ugn. Men hon har ett annat recept.

Tjena assistenten!

Electrolux Assistent

Vi har sån tur att vi har fått överta en riktig gammal hushållsassistent från E:s mormor. Nu väntar grundlig rengöring, och sen drar brödbaken igång.

Operalyx för tokiga

För de som är tokiga i vin, säger arrangören. Jag skulle nog få dricka så mycket vin att jag blev tokig, innan jag betalade tiotusen kronor för en måltid. Alterntivt bli snuskigt rik förstås.

Till de exklusiva vinerna ska serveras:
Marulk
Bräckt anklever med en mild kikärtssoppa
Piggvar
Buljongkokt vaktel
Timjansspäckad dilammssadel
Svagt sötad hallonsufflé

Skål.

Husman i Husby

Man kan konstatera att husmanskost i lyxvariant är vad Victor Angmo ägnar sig åt i köket på Dala-Husby hotell. Och oh så gott det blir.

Man kan också konstatera att förra årets confit har blivit utbytt. Helgens meny innehöll inga spår av confit. Nu är det granité och skum som står högt i kurs. Och ekologiska råvaror - tummen upp.
Anmärkningsvärt var även att buljongbaserade soppor serverades med buljongen för sig, så att gästerna själv fick hälla den över anrättningen.

Granité är den nya tidens sorbet för att svalka smaklökarna mellan rätterna. Svagt smaksatt is, typ. Kanske med ett lyxigt tillbehör. Inget att hetsa upp sig över.

Däremot gillar jag verkligen husmanmetamorfosen. Fantastiskt hur förment trista ingredienser som kål, ärter och nypon kan förvandlas till gourmetmat, bara man gör det på rätt sätt.

Ärtsoppa
En riktigt god mellanrätt bestod av ett litet glas med krämig grön ärtpuré och små tärningar läckert fläskkött. De klassiska kryddorna på det lämnade ingen tvivel om att här hade vi torsdagens ärter med fläsk - i en mycket upphottad lördagsversion.

Lax
En bit perfekt stekt lax samsades med bland annat späda salladskålsblad, havtornsbär och vad som bäst kan beskrivas som skånsk brunkål i en djup tallrik. Med buljongen på sidan av.

Köttgryta
Den brässerade oxsvansen med rotselleripuré var kvällens enda kötträtt, till lite av vår sorg. Men vilken rätt! Len, krämig puré vars smak perfekt smälter ihop med kombinationen av kött, stensopp, stekt lök och svampskum. En första klassens dekonstruerad (man lär sig av att titta på Runway) köttgryta med andra ord.

Jordgubbar med mjölk
Här i form av ett krämigt jordgubbsmos med gräddig mjölk, serverat i minimala glasburkar med skruvlock (tänk de små burkarna med rom, fast lite mindre ändå)

Nyponsoppa
En färskostbavaroise med nyponsorbet och mandel, med nyponconsommé serverad på sidan av. Återigen en uppgraderad klassiker. I vår familj var nyponsoppa med glass och mandelbiskvier en återkommande sommarlunch.
(Vem har förresten bestämt att alla desserter ska bestå av bavaroise nu för tiden? Har tanten på Mjölkfrämjandet gått ihop med en kollega på gelatinfrämjandet?)

All mat och allt vin presenterades givetvis utförligt av servitrisen, och var tjusigt upplagd upplagd. Och eftersom vi nu uppenbarligen har utsett en liten restaurang i ett minimalt samhälle långt ute på landsbygden i Dalarna som någon slags trendbarometer så undrar jag, är glastallrikar på väg tillbaka?

Husmanskost eller inte, mina tre medätare korade havskräftan med palsternacka och kräftskum som höjdarrätten nummer ett, mycket tätt följd av oxsvansen.
Själv föll jag handlöst för pilgrimsmusslan med blomkålspuré, sevruga-kaviar och vit chokladsås. Vilka smakkombinationer! It's a divine thing, som Oprah skulle ha sagt.

Och vinerna som serverades till var också en upplevelse. Roligt med fyra vita viner som inte påminde det minsta om varandra.

Man skulle ha kunnat tro att vi svälte oss själva på dagen för att orka klämma sjurättersmiddagen (som svävade ut och blev ganska många rätter i slutändan) på kvällen. Men icke. När vi anlände till hotellet var det ju dags för lunch. Först varsin syrlig morotssoppa i en liten glaskopp, sedan delade vi på två portioner av den förrätt vi funderade på att ha på bröllopet. (Nu ska vi definitivt ha den.) Sedan själva lunchrätten med stekt lax på gröna ärter med aioli och ugnsstekt potatis, och slutligen kaffe och fyra sorters småkakor. Pyttesmå.

Till skillnad från maten på Dala Husby så är rummen mer personliga än luxuösa. Men dubbelsäng, supersköna hotellakan, tv och golvvärme i duschen räcker för mig.

Frukosten saknade alla varma inslag, som äggröra och bacon. Men i stället fanns där brieost, flera sorters hembakt bröd, säkert tolv olika sorters marmelad, ost, gustavskorv, salami, grönsaker, fil, yoghurt, flera olika varianter av flingor - inklusive linfrön, sill, jos, kaffe, the och wienerbröd.

Betänk nu att hela helgen, med lunch, gourmetmiddag, övernattning och frukost (fast utan dryckespaketet till maten) kostade 1190 kronor per person. Prisvärt var ordet, sa Bull.

Dala-Husby revisited

Avsmakningsmenyn förtjänar en egen postning:

Cava

Hembakta minibaguetter, små pomeransbröd och bitar av knäckebröd med ekologiskt smör, getostcreme och örtsalt

Enbärsskum med bitter granité samt regnbågsrom
Kryddpepparrimmad regnbåge med gelé på rödkål, samt glass smaksatt med mörk sirap

Pocherad färsk pilgrimsmussla med len blomkålspuré, vit chokladsås och sevruga-kaviar
Kumeu River Chardonnay 2004

Svensk havskräfta med palsternacka, havskräftskum och syrlig reduktion samt chips av blåstång
Seresin Sauvignon Blanc 2003

Anklever med rökt ål i äppelgelé samt bakad rödbeta
Woodstock Sweet Botrytis

Grön ärtpuré med långkokt fläsksida

Stekt lax med variation på kål samt rårörda havtornsbär, serverad med buljong
Riesling Cuvee 2004

Granité på grönt te och gurka, serverad med citronpulver

Brässerad oxsvans med rotselleripuré samt stensopp, stekt lök och svampskum
Une et Mille Nuits 2002

Kvibille gräddädel med katrinplommon, maskroshonung och mûsli

Jordgubbar med mjölk

Färskostbavaroise på getmjölk med nyponconsommé, nyponsorbet och mandel
Heidi Schröck Beerenauslese 1999

Citrusgelé, mjölkchokladkräm samt glass smaksatt med brynt smör med kryddströssel

Mandelkorg med citruskräm och hallon
Chokladkola Vahlrona Manjari med apelsinkryddad gräddfil

En gentlemans frukost

Jag är inne i en läsperiod, något som jag tror har bidragit till mina glesa bloggposter. Just nu är det omläsning av Klas Östergrens "Gentlemän" som gäller. Bland spionuppdrag, skandalavslöjanden, kärleksaffärer, filminspelningar, skattgrävande, pianospel och krigsövningar ryms även en trevlig beskrivning av en gåsmiddag, ett recept på återställare och inte minst Henry Morgans frukost:

"först ett par glas grumlig och närande guava-juice för att släcka de allra häftigaste begären; sedan ett par skivor hembakt franskt lantbröd, rostat så att det salta smöret rann ner ordentligt och emmenthalerosten mjuknade och Wilknin & Sons Gooseberry-marmeladen tinade; sedan ett glas morotsjuice, ett halvt paket bacon och ett stekt ägg med tysk kanelketchup, nersköljt med riktigt med apelsinjuice; på dett lassade han in en tallrik filmjölk med nedpiskad gräddfil och mûsli för att toppa med en kopp Chicorée café solubles som piskats ner i het och fet mjölk."

Chili

En riktigt bra krydda att ha hemma är rökt torkad chili. Det ger den rätta rökta cowboysmaken till chili con carnen och bidrar till barbecue-känslan vid grillen. Glamorös som jag är har jag köpt min på NK, men den finns förmodligen även att få tag på även på simplare etablissement.

Matblogg och Anne skriver båda om chili con carne. Själv gjorde jag en igår, självklart med min rökta chili. Favoriten spiskummin är också med på ett (ganska stort) hörn.

Chili con carne
ca 5 portioner (om den serveras med ris)

Drygt 300 g nötfärs
1 gul lök, hackad
Ett par matskedar tomatpuré
2-3 vitlöksklyftor
1 burk krossade tomater
1 burk kidneybönor
1 rökt torkad chili
1 msk socker
salt
1 msk kalvfond
ev 1 msk ketchup
rejält med paprikapulver
rejält med spiskummin
ev. vatten att späda med

Fräs löken och köttfärsen och salta. Rör ner tomatpurén och vitlöken. Krossa den torkade chilin i mortel tillsammans med sockret. Häll ner tomater, bönor, den krossade chilin en skvätt fond och ev vatten. Krydda med paprika och spiskummin. Smaka av med salt och eventuellt lite ketchup eller socker.

Välj själv om du vill servera chilin med ris eller bara med bröd (eller tacochips, som Niclas på Matblogg)

Chilin fungerar alldeles utmärkt som den är. Men den som vill kan roa sig med att komplettera med till exempel bacon (ger också röksmak), kryddig korv, rödlök eller varför inte lite majs.

Vänta... vänta... vänta... ÄT!

Den som väntar på nåt gott får vänta länge på Koh Pangan, om man inte har lyckats haffa ett av de få bord som faktiskt kan bokas nu för tiden. Men både mat och miljö är väl värd sin väntan. Och det finns alltid öl i baren att fördriva tiden med.

När griffeltavlan äntligen talar om att det är er tur går vägen in i en sagodjungel med hängväxter, vattendrag, små broar, levande fiskar, grottor och terasser. Allt inramat av tusentals kulörta lyktor och spridda syrsljud.
En otroligt kitchig miljö som jag inte för mitt liv skulle vilja vara städansvarig för. Men perfekt ombonad och mysig för mat och prat.

En vardagskväll i februari gick vi dit med ett par vänner och gjorde allting rätt. Det vill säga vi beställde in varsin rätt, men fyra separata tallrikar, och sedan skickade vi runt faten.
M valde Geng Kiew Wan Gai, Kyckling i stark gröncurry med kokosmjölk, bambuskott, äggplanta & sweetbasil. En klassisk thailändsk och ruskigt stark rätt. Men väldigt god. E:s val Yam Nua Stark, syrlig strimlad biff i het ”sallad” med chili, vitlök, lime & färsk koriander, var också mycket god, men allra godast var mina nudlar med kyckling (jag är verkligen en sucker för nudlar) och den mörkbruna gudomligt sötstarka "nam prik"-såsen till J:s Koong Nam Prik Pow, Scampi grillade med skal i pikant thailändsk sås.

Efteråt var vi så mätta att vi knappt fick i oss den smarriga avslutningen, en bananpannkaka med glass, trots att vi delade den på fyra.

Allt som allt ett perfekt sätt att trotsa vardagstristess och kyla. Och inte är det särskilt dyrt heller.

Lunch på balkongen

Ja faktiskt, jag åt sen lunch på balkongen idag! Visserligen med vinterkappa och halsduk på men ändå. Den "svenska risotton" med ärter avnjöts med solsken, takdropp och Gentlemän på en skranglig liten pall som fått stå ute i väntan på kassering.

Det är nästan larvigt hur dagsljuset kan påverka humöret. Och jag inbillar mig att jag påverkas mer och mer ju äldre jag blir. Enligt några småkillar som pratade med en äldre dam på tunnelbanan så är jag urgammal. Killarna tyckte det var lagom att skaffa barn när man var 20. Damen tyckte de skulle vänta tills de var 30.
- 30, då är ju livet slut! Då är det bara att ta fram käppen!
Så nu vet ni.

Att våren är på väg råder det ingen tvekan om idag. Den ligger i luften. Kanske var det därför expediten på Duka vid Skanstull ställde följande märkliga fråga till sin kollega:
- Ska vi ta fram påsken?