Vänta... vänta... vänta... ÄT!

Den som väntar på nåt gott får vänta länge på Koh Pangan, om man inte har lyckats haffa ett av de få bord som faktiskt kan bokas nu för tiden. Men både mat och miljö är väl värd sin väntan. Och det finns alltid öl i baren att fördriva tiden med.

När griffeltavlan äntligen talar om att det är er tur går vägen in i en sagodjungel med hängväxter, vattendrag, små broar, levande fiskar, grottor och terasser. Allt inramat av tusentals kulörta lyktor och spridda syrsljud.
En otroligt kitchig miljö som jag inte för mitt liv skulle vilja vara städansvarig för. Men perfekt ombonad och mysig för mat och prat.

En vardagskväll i februari gick vi dit med ett par vänner och gjorde allting rätt. Det vill säga vi beställde in varsin rätt, men fyra separata tallrikar, och sedan skickade vi runt faten.
M valde Geng Kiew Wan Gai, Kyckling i stark gröncurry med kokosmjölk, bambuskott, äggplanta & sweetbasil. En klassisk thailändsk och ruskigt stark rätt. Men väldigt god. E:s val Yam Nua Stark, syrlig strimlad biff i het ”sallad” med chili, vitlök, lime & färsk koriander, var också mycket god, men allra godast var mina nudlar med kyckling (jag är verkligen en sucker för nudlar) och den mörkbruna gudomligt sötstarka "nam prik"-såsen till J:s Koong Nam Prik Pow, Scampi grillade med skal i pikant thailändsk sås.

Efteråt var vi så mätta att vi knappt fick i oss den smarriga avslutningen, en bananpannkaka med glass, trots att vi delade den på fyra.

Allt som allt ett perfekt sätt att trotsa vardagstristess och kyla. Och inte är det särskilt dyrt heller.