Nystekt sommar

En bänk i solen, där de flesta dropparna från eftermiddagsskuren har hunnit torka. Nya springskor med guldblommor. Vatten, stad och människor. En portion nystekt strömming med mos, citron, pressgurka och rödlök.

Sommarvittring.

Har du inte besökt Strömmingsvagnen på torget vid Slussen så är det hög tid. Rekommenderas starkt!

Är det Findus?

Vet inte vad ni tycker, men själv tycker jag det är ganska korkat att göra reklamfilm som går ut på att man har en chefskock som inte kan laga mat och som tror att guacamole är en dans.

Månadens Cyberkock är korad!

Quinoa, mango, spenat och någonting rökt var ingredienserna i den här månadens Cyberkock. Det var meningen att det inte skulle vara någon självklar kombination, det blir roligast när fantasin får jobba lite. Och som deltagarna har jobbat! Även om flera tyckte att det var svårt och Lisa inte trodde på kombinationen över huvud taget, så har den som vill testa nu sju spännande recept att välja bland. Bra jobbat!

Och så var det dags för prisutdelningen. Det var verkligen inte lätt att välja bland alla fantastiska bidrag, och jag och min meddomare E var oeniga in i det sista.

Folkets val:
Denna månad föll, med 24 av 87 röster, folkets val på Gagga och hennes spenat/nässelsoppa med hårtkokta ägg och latmansbröd med kokt quinoa/ris och mango med rökt älgkorv. Och det låter verkligen fantastiskt trevligt när hon beskriver hur hon själv har plockat nässlor och hämtat äggen hos sina egna hönor. Svenskt ända in till den rökta älgkorven, med mangon som ett avbrott från det svenska, som ett spännande inslag i brödet.

Mest nyskapande:
Vinnare är månadens vegetarian, Kabooms rökta tofuspett med qunioaröra och asiatisk spenat, där bland annat mandel och bönor fått göra mangon sällskap i quinoaröran. Spännande. Och så gott det låter!

Snabbt och gott:
Valet föll på Anettes quinoa- och spenatsallad med mango och Schwarzwaldskinka. Enkel, vacker, frestande och användbar, den här salladen känns som om den kan föra sig i de flesta sammanhang.


Månadens Cyberkock:
Här var det jämnt in i det sista. Men slutlig vinnare är Kinna, från Kinnas blogg - mormors mat, med sin grillade kalvytterfilé på quinoabädd. En lite lyxigare och mer tidskrävande rätt, och inget man lagar till varje dag. Men nog får den här rätten en att lägta efter att ta fram grillen?

Grattis Kinna! Nu är det du som får skapa utmaningar åt oss andra nästa månad.

Luxliv

Lördagens besök på Lux blev en riktig höjdare. Vad annat kan man kalla det när man avnjuter god mat och perfekta viner i en vacker lokal med sin man, medan utsikten över vattnet utanför ändrar färg från gulorange via lilaaktig till djupblått för att någon gång vid kaffet ha mörknat till svart.

Och eftersom Lux blev belönad med en stjärna i Guide Michelin i år, så kan jag konstatera att jag klarat av mitt livs första kvällsbesök på en stjärnkrog (lunch åt vi på Sjömagasinet redan i somras.) Men nu får vi nog ta ett uppehåll i lyxkrogsbesöken, annars kommer vi att bli odrägliga. För att inte tala om utfattiga.

Redan innan besöket blev vi uppringda på mobilen och hälsade välkomna. Trevligt, även om jag starkt misstänker att det är ett sätt att garantera att inga tomma bord uppstår på grund av oanmälda avhoppningar.

Väl vid pulpeten blev vi nästan omkullflirtade av en ungdomlig hovmästare som inte riktigt lyckats dölja var han normalt hade sin piercing. Det vänliga bemötandet fortsatte hela vägen till vårt bord, genom att all personal vi överhuvud taget råkade i närheten av önskade oss välkomna.

Så småningom fann vi oss smuttande på varsit glas Midnight Brut, ett mousserande vin som smakade lätt av honung. Den svårighet som menyn erbjöd till en början parerade vi galant genom att helt enkelt kapitulera för avsmakningsmenyn, inklusive vinpaket.

Efter att ha frächat upp oss med varma handdukar framsträckta med tång, fick vi dock först reta smaklökarna med en "hälsning från köket"- en liten anrättning med en purjolöksgelé i botten, och en smakrik potatis- och purjolökssoppa med rom, färskpotatis och dill ovanpå.

Tre varianter av Lux goda bröd dukades också fram. Samma fantastiska stenungsbakade surdegsgbröd som när jag var på Lux förra gången, kumminkryddat tunnkavlat knäckebröd, och ett mörkt bröd med frukt, som påminde lite om bröd min far skulle kunna ha bakat.

Någonstans här började jag och E diskutera vad som egentligen skulle krävas av en restaurang för att den skulle få två, eller rent av tre stjärnor. Lokalen måste ju fara extremt fantastisk, maten sjukligt god och servicen så bra att man blir förbannad. Eller är personalen så diskret att en inte märks över huvud taget? Den som vinner på lotto får se.

Tillbaka till menyn. Liksom på Dala Husby i senvintras, kunde vi konstatera att dekonstruerade soppor och granité härskar även i huvudstaden. Lux höll sig dock bara till en granité, på svartvinbärsblad, och den var mycket god i sin enkelhet. Påminde om fläder och jag började genast fundera på om man kan koka saft på svartvinbärsblad. Kanske ett experiment för sommaren.

Den första rätten bestod av "halstrad torskkind med kylt ostron, morotsjuice och saltad gurka". Anrättningen serverades på en kvadratisk glastallrik - vilket jag tror kan besvara min fråga från Dala Husby i mars - glastallrikar är tillbaka.
Torskkinden med brynt smör smakade lite karamelliserad och det milda ostronet, som var en smula tillagat och serverades ljummet, var väldigt gott ihop med den annars ganska salta anrättningen.

Den andra förrätten var "inkokt havskräfta i egen sky med champagnegelé, spritärtor och dill". Detta var en av de dekonstruerade sopporna, och fick först en skvätt mousserande av vår kypare, och serverades med skyn på sidan om. Med ärterna och en grön, ganska kraftig ärtpuré i botten påminde det hela en smula om creme ninon. Jag tyckte det var gott, men E tyckte det här var den minst goda rätten.

Sista förrätten "kumminkryddad kalvfilé och bräss med vit sparris, krassedressing och toppmurkla" var den bästa av de tre. Kalvfilén serverades som en tartar med en vakteläggula i olivolja, brässen var perfekt, krassedressingen tjock, sparrisen bara två ulltratunna skivor, och en lövtunn strimla av något krisbigt brödaktigt blev pricken över i. Tyvärr hängde inte servicen med riktigt just här, så vi fick in vinet först efter att halva rätten var uppäten.

Huvudrätten "lagerbladsrostat dilamm med färsk vitlök, vinkokt fänkål och korngryn" blev utan tvekan kvällens favorit. En mör bit lammstek med en försvarlig bit fett kvar, en minimal stekt lammkotlett och en bit kokt lammkind samsades om utrymmet på tallriken. Även här serverades en sås på sidan om, i form av en gräddskummande buljong med citrussmak, som gick fint ihop med fänkålen. Vitlöken gjorde på intet sätt saken sämre.

I väntan på desserterna fick vi smaka ljuvligt söta och saftiga körsbär. Jag hade gärna ätit fler.

"Getost och getmjölkssorbet med sötade krusbär och syrliga blad" bestod av en rund skiva hård getost i botten, på vilken en klick camembertaktig mjuk getost var placerad jämte en krusbärskompott och en kula fantastisk glass. Till den här rätten serverades ett redigt glas fransk cider (cidre pays d'auge, från familjen Dupont i Normandie). Mycket gott. Hovmästaren avslöjade dock att cidern fick kämpa för sig varje kväll, eftersom många ansåg den smaka för mycket stall. Vi håller tummarna för att den får vara kvar.

Sista desserten "citronsjuden mispel med aprikossorbet, honung och karamellnougatine" innehöll smaker (apriskosen framför allt) som förde tankarna till barnmat. De genomskinliga karamellflarnen som omgav nougaten var läckra, och mispeln, som enligt uppgift var en spansk frukt, smakade ungefär som persika.

Som avslutning fick vi välja fritt bland praliner från Lux dessert och choklad. Jag valde tre stycken, däribland en riktig höjdarbit med krafig kardemummasmak. Hovmästarens favorit med kondenserad mjölk var lite för barnslig och väl söt för min smak.

Allt som allt en mycket bra kväll. Men det skadade verkligen inte att ha presentkortet jag fick från mitt jobb när jag slutade. Hålet i plånboken blev ändå ganska stort. Men så länge hålet kan fyllas med goda smaker och kära minnen så må det vara hänt.

(Jag kompletterar med vinlistan inom kort)

Imponerande

Måste berömma alla kreativa och proffsiga bidrag gill Cyberkocken. Vi läser, frestas och försöker välja. Vinnarna presenteras på måndag. Under tiden får ni gå in och rösta på er favorit hos Ilva.

Pausfågel

En helt vanlig couscoussallad med överbliven skinka och fetaost, på vår nya fina duk.

Smakmånad

Chokladtryffel a la St Ansgars källare

På tisdag åker vi till Sicilien på bröllopsresa. Fram tills dess firar vi på hemmaplan. Hittills har det smakat mycket bra.

Vi kom tillbaka till storstan i måndags för att lämna tillbaka hyrkläder i trakten kring Odenplan. Eftersom vi var lite medtagna höll vi ögonen öppna efter ett ställe med hämtmat. Och turligt nog parkerade vi precis bredvid ett pyttelitet italienskt etablissement, ganska högt upp på Karlbergsvägen. För 60 kronor var fick vi med oss en pasta med kyckling, spenat, pinjenötter och getost till mig, och färsk canneloni med köttfärsfyllning till E. Riktigt, riktigt gott. Dressingen till salladen är värd ett eget omnämnande bara den. (Tyvärr minns jag inte vad stället hette, för det är väl värt ett besök. Nån som har en aning om vilket jag menar?)

Tisdagen fortsatte i fin stil med sängfrukost på vårt nya brickbord. Det blev lite över av nattamaten på bröllopsfesten, så nu festar vi på mackor med gustavskorv hemma i lägenheten.

Tisdagens lunch var fenomenal. Vi svirade upp till Gondolen där vi avnjöt varsitt glas vin och en strålande utsikt över regnvåta stockholmare. E åt en portion primörrödbetor med liten sparrissallad med dillhollandaise följt av Gondolens fisk- och skaldjursgryta med aioli och krutonger.
Själv drog jag till med en "Eriks redarlunch" där toast skagen ingick som förrätt. Till varmrätt valde jag citron- och timjansstekt lamminnerfilé med getostpotatis och nässelsås och som avslutning kaffe med "bakverk".
Rödbetorna var gudomliga till den smöriga såsen, och min toast skagen gick inte heller av för hackor. Spröda smörstekta brödskivor och en fin puck med smakrika skaldjur och svart och röd, riktigt storkorning rom.
Fiskgrytan ingick bland dagens husman, var ganska ordniär och smakade mycket av paprika och chili. Mitt lamm var mört, perfekt rosastekt och serverades med gröna linser, och getostpotatisen var ett kraftigt mos smaksatt med soltorkade tomater.
Bakverket till kaffet visade sig bestå av en liten chokladpuck dekorerad med färska blåbär och ett saftigt björnbär, samt en hallonförsedd mandelkaka. Perfekt.

Idag hamnade vi otippat i St Ansgars källare i Södertälje. I mysiga lokaler under tegelvalv fick vi först varsin amuse, bestående av en räksalsa med lime- och korianderskum. Därefter valde E en ingefärskryddad lax med paksoy, chili & glasnudlar medan jag, som alltid, föll för jordärtskockorna och således valde jordärtskocksoppa med parmaskinka & portobellobruschetta. Soppan var god, men lite väl riklig och i till slut fick jag kapitulera för grädden och lämna lite kvar i skålen. Laxen var mild och smakade bra, men i mina ögon saknade den lite av den fräscha förrättskänslan som man vill åt. Den var mer som en liten huvudrätt.
Som varmrätt åt jag ugnsbakad röding med skaldjursfylld friterad vårrulle & örtsmörsås. Även här var det milda smaker som gällde, och fisken gjorde sig perfekt till örtsmöret. E:s varmrätt var av det lite kraftigare slaget: hjortrack med tryffel, karl-johansvampslasagne & äppelkompott, och han verkade mäkta nöjd (men ganska missnöjd med att han inte fick dricka ett lämpligt rödvin till, vi var ju ute med saaben.)
Till kaffet beställde E en brulepudding, som var bland de bästa i sitt slag som jag har smakat. Jag nöjde mig med kaffe och en skvätt mjölk, men trakterades ändå med en chokladtryffel garnerad med jordgubb.
Sammanfattningsvis var maten väldigt god, lokalen suverän och servicen utmärkt. Och bor du i Södertälje ska du absolut gå dit. Däremot är jag inte helt övertygad om att du behöver anstränga dig för att resa dit om du inte befinner dig i närheten.

I morgon har vi varit man och hustru i en hel vecka, och det måste naturligtvis firas. Bord är bokat på Lux. Förväntningarna är högt uppskruvade.

Stora herrgården

Efter kyrkan men innan bröllopsmiddagen i Smedjan minglade vi med bubbel och åt chokladhjärtan importerade från Chokladfabriken här i Stockholm. Minglet ägde rum på den vackra övervåningen på Stora herrgården i Stjärnsund (det finns en liten herrgård också, strax bakom den stora).

På söndagen var det brunch i herrgården. Men då på nedervåningen. I det härligt stora gamla herrgårdsköket hade dukats upp med bland annat nybakt bröd, äggröra, prinskorv, sill, kokt ägg, ostar, marmelad, pålägg, fil och flingor, kaffe och jos till dagen efter-trötta. Det var så trevligt att jag genast försökte övertyga Polhemsstiftelsen, som sköter verksamheten, om att de borde börja ha brunch varje söndag. Men jag tror tyvärr inte att de nappade riktigt.

Det betyder dock inte att du inte kan besöka herrgården i Stjärnsund och få en bit mat i dig. På somrarna är där nämligen ett trevligt café. Och herrgården är nyrenoverad och återställd till ursprungligt skick och väl värd ett besök om du är på rundtur i södra Dalarna.

Det är gott att vara fru

Oj vad roligt det är att gifta sig. Det rekommenderas varmt! Så småningom kommer lite mer detaljer och kanske några bilder, men just nu nöjer jag mig med att dela med mig av vår bröllopsmeny. Bilden föreställer det gräsliga brudparet vi hade högst uppe på tårtan. Men plastbruden är i alla fall rödhårig, precis som jag.

Förrätten och varmrätten kom från min och min mans(!) favorit Dala Husby Hotell. Tårtan kom från Wienerkonditoriet i Hedemora. Vi var helnöjda, och jag tror att våra gäster också var det. Men trots den goda maten var det nästan den goda snapsen som fick mest beröm, även av dem som "egentligen inte gillar snaps" (hur några sådana nu letat sig in i vår bekantskapskrets). Hemkryddad enligt gammalt recept av världens bästa H.

Meny:

Kryddrimmad lax

med krämig gräddfil smaksatt med anjovis
samt kavringsströssel

Carlsbergs Hof
Falu Brännvin

Bogstek från Domta gård, med stekt äpple och ingefärssky

samt potatispuré och grönsaker

Periquita

Bröllopstårta med chokladtryffel och hallonmousse

Kaffe
Avec: Punsch, konjak, gräddlikör eller whisky

Lite senare på natten dukades det fram hårt och mjukt bröd, ost, korv, skinka, grönsaker, Gustafskorv och räksallad. Det slank också ner.

Och ingredienserna är...

...quinoa, mango, spenat och någonting rökt (bacon, chili, lax, barbecuesås... det är upp till dig)

Dessa ingredienser ska alltså ingå i tävlingsbidragen till månadens Cyberkock. Om du sen vill använda dem för att göra en förrätt, en soppa, en galamiddag eller kanske ett bröd, det får du bestämma helt själv. Du får komplettera med hur många andra ingredienser du vill, bara de fyra ovan ingår (om du är allergisk är det helt ok att byta ut en ingrediens mot något liknande) Alla bidrag är välkomna och alla får vara med. Så kom igen nu!

Du som har en blogg: lägg upp ditt bidrag med bild och en liten historia om hur du tänkte och hur resultatet blev senast på måndag klockan tolv, och mejla en länk till vår tävlingsguru Ilva. På hennes blogg Aglio e olio kan du snart också rösta på din favorit.

Du som inte har en blogg men vill vara med ändå: mejla ett worddokument med recept och gärna också bilder samt en liten historia om hur du tänkte och hur resultatet blev till vår tävlingsguru Ilva senast på måndag klockan tolv. På hennes blogg Aglio e olio kan du snart också rösta på din favorit.


Vinnare kommer att utses i följande kategorier:
Folkets Val
Nyskapande
Snabbt och gott
Dessutom koras såklart månadens Cyberkock!

Vinnarna utses av Yours Truly med medhjälpare och presenteras i slutet av nästa vecka eller strax därefter, och den som vinner titeln månadens Cyberkock får sedan äran att välja ingredienser och utse vinnare nästa månad.

Vad väntar du på? Startskottet har redan gått!

Fram med tävlingsinstinkterna!

Ställ er i startgroparna. Om en vecka avslöjas ingredienserna till den här månadens omgång av Cyberkocken! Och de avslöjas här, på Broccoli.

För er som inte känner till det så går tävligen helt enkelt ut på att komponera en måltid där tävlingsingredienserna måste ingå. I övrigt får du laga precis vad du vill, och du har hela helgen på dig. Du behöver inte ha en egen blogg för att vara med, utan alla kan tävla. Mer detaljerade regler kommer samtidigt som ingredienserna läggs upp.

Självklart ska du vara med!






(Eftersom jag är en smula upptagen nästa helg och inte kommer att befinna mig i surfland, så kan det löna sig att kika in här redan på torsdagen.)

Apelsin medicin

Vårt kylskåp har fyllts av diverse mediciner. En av dem är vanlig hostmedicin - Mollipect. E klagade över smaken så jag blev nyfiken. Enligt etiketten är brygden smaksatt med mentol, pepparmynta och BLODAPELSIN. Vem kom på den ljusa idén? "Jo kom igen, ni vet ju hur gott det är att dricka apelsinjos när man precis har borstat tänderna."

Å andra sidan kanske det är korkat att göra medicin som smakar FÖR bra. "Groggvirket är slut, men vi har en flaska Mollipect."

Sjukt gott

Ostmackorna som delades ut på akuten gjorde mig sugen på gammal ohederlig Skogaholmslimpa. Ni vet, den som grannungarna fick äta, men inte vi eftersom pappa envisades med att baka (jättegott, jag vet) bröd själv. Nu har jag frossat i limpmackor i två dagar, och det är så attans gott. Den extralagrade prästosten och Lönnebergaskinkan känns som gjorda för just sirapslimpa.

Förmodligen bidrar känslan av synd till den goda smaken. För än i denna dag känns Skogaholmslimpa som en syndigt onödig lyx. Men nu mest för att limpan innehåller så mycket socker och så lite fibrer.

Hur vild är man när man tycker att äta formbröd och sirapslimpa är "living on the edge"?

Grekiska godbitar

Det var så sant, det hade jag glömt bort. Läs den här roliga postningen på Sarings blogg.

Jag gillar framför allt detta om sniglar: ni tar en och en och lägger in i skalets hål lite salt. De sha ta ut ur sig några gula vätskor.

Och detta om fårfioler: Vi tvättar små fårfiolerna ordentligt och river dem i mitten av klorna.

Det finns säkert en hel del fel i kokboken som jag var med och översatte en gång i tiden (om inte annat så kallas översättarna för medförfattre och namnen har kastats om på den här länken). Men SÅ stora fel finns det i alla fall inte. Väl?

Gudagott på tre minuter

Sedan möhippans italienska middag har jag blivit beroende. De senaste dagarna har jag varit konstant sugen på basilika, parmesanost och olivolja. Sån tur att det går att svänga ihop en fantastisk pastarätt med alla bra ingredienser, på bara tre minuter. Det gjorde jag igår.

Färsk pasta med parmaskinka, parmesanost och basilika
2 portioner
1 förpackning färsk pasta utan fyllning
4 skivor parmaskinka
mycket basilika, färsk och god
en försvarlig mängd färskriven parmesanost
nymald svartpeppar
rikligt med olivolja
ev salt

Koka den färska pastan och häll av vattnet. Ringla över olivolja och riv över stora bitar parmaskinka, lite mindre bitar basilika och ännu mindre bitar parmesanost. Dra några varv på pepparkvarnen. Salta om du vill. ÄT!

Åh nu blev jag hungrig. Trots att jag har fått dagens fix i form av kycklingsallad med pasta och pesto.

Frysen fixar fredagsmiddagen

På fredagar, och ganska många andra dagar, kan man vara lite trött när man kommer hem från jobbet. Man kanske inte orkar laga så mycket mat. Man kanske inte ens orkar handla. Då är frysen bra att ha.

Förra fredagens middag kom näsatan uteslutande ur frysförpackningar och krävde i princip inga insatser från min sida. Men den blev inte fy skam för det. En bra sås reder sig själv heter det ju...

Lax i ugn med kroketter, romsås och sockerärter
Fryst lax i bitar
Frysta potatiskroketter
Frysta sockerärter
Fryst dill
Gräddfil
Majonnäs
Röd rom
Pressad citron

Salta och peppra laxen, stek den i ugnen. Häll kroketterna i en form och värm dem i ugnen. Micra sockerärterna enligt beskrivningen på förpackningen. Blanda majonnäs och gräddfil och rör ner lite citronsaft, rom och fryst dill. Häpp! Matlagning från soffan.

Självklart hade det här funkat precis lika bra med färsk lax, färsk dill och färska sockerärter, utan att för den skull betyda särksilt mycket mer jobb. Och kokt potatis är egentligen betydligt godare än kroketter. Men no pain no gain.

And now to something completely different

Jag har blivit möhippad av mina fantastiska vänner. En väldigt trevlig dag, i väldigt soliga lördags gjorde mig väldigt bakfull i söndags. Men det hör inte riktigt hit. Däremot måste jag ju berätta om all den trevliga maten.

Mat 1: Räkmacka på Vetekatten. Faktiskt mitt första vetekattenfika. Och det var gott!

Mat 2: Jordgubbar i bilen. Saftigt röda och perfekt söta. Mmm

Mat 3: Picknick i solen, med flera olika sorters bröd, potatissallader, kallskuret, frukt, vin och ostar - däribland en spännande smulig färskost med svartpeppar. Såg den senare på Ica - klart värd att testa.

Mat 4: En fantastisk italiensk buffe. Pasta med pesto, rullar av parmaskinka och salami, marinerade champinjoner, rejäla bitar parmesanost, kyckling med oliver, soltorkade tomater och basilika, sallad med bönor och pinjenötter, tomat- och mozarellasallad, sås på kesella och finhackad ruccola... Åh allting var verkligen tokgott! Och nu längtar jag mer än nånsin till Sicilien. Det ska bli så kul att få testa äkta italiensk mat på plats.

Trevlig tisdag, misärmåndag

Nu är det pinsamt längesen jag skrev nåt här, och kameran och huvudet börjar bli fullt av bloggpostningar så här kommer några i rask takt.

Först tisdagsmiddagen som E överraskade mig med för ett par veckor sedan när jag kom hem från ridningen. (Mitt klag på den färdigköpta lasagnen har verkligen gett utdelning. Som flickan sa)
Efter en ovanligt matsnål dag och ett ovanligt svettigt ridpass kom jag hem till det här. E hade lagat guldgul couscous med purjolök, cashewnötter, solrosfrön, pistagenötter och torkad frukt. Till had han gjort chilistark yoghurtsås. Gott! Receptet var från boken Malins mat. Och T i ridgruppen har rätt. Jag gör ett bra parti.

För tillfället lagar dock stackars E ingen mat alls. Han har lunginflammation. Därav misärmåndagen, som vi upplevde här om dagen. När fyra dagars penicillinknaprande inte hade hjälpt tyckte doktorn på vårdcentralen att vi skulle åka in till akuten, så det gjorde vi. Vi och tiotusen pollenallergiker... Fem på morgonen, efter tolv timmar och en lungröntgen, kom vi hem igen med ny medicin.
Men, säga vad man vill om att vänta i tolv timmar på Södersjukhusets akutmottagning till tonerna av Bollibompa, Lilla sportspegeln och syrgas. Personalen var i alla fall väldigt schysst och ställde fram ostmackor, skorpor, kaffe och apelsinjos på ett litet bord utanför väntrum A, på gula sektionen. Jag blev imponerad.

Medan vi befann oss i väntans tider lyckades jag också trycka ut en kycklingmacka, en ostfralla, en äggmacka, en mazarin och fyra burkar Loka och läsk åt oss ur diverse apparater i entren. Och inte nog med det, jag fick tillfälle att testa en cajunburgare från Daisys nedanför sjukhuset också. Auto-maten (baradish) var inte så hemsk som man skulle kunna tro. Burgaren hade en skum bismak.

Slutsats: tisdagar är roligare än måndagar. Oro är en mycket dålig krydda.