Husman i Husby

Man kan konstatera att husmanskost i lyxvariant är vad Victor Angmo ägnar sig åt i köket på Dala-Husby hotell. Och oh så gott det blir.

Man kan också konstatera att förra årets confit har blivit utbytt. Helgens meny innehöll inga spår av confit. Nu är det granité och skum som står högt i kurs. Och ekologiska råvaror - tummen upp.
Anmärkningsvärt var även att buljongbaserade soppor serverades med buljongen för sig, så att gästerna själv fick hälla den över anrättningen.

Granité är den nya tidens sorbet för att svalka smaklökarna mellan rätterna. Svagt smaksatt is, typ. Kanske med ett lyxigt tillbehör. Inget att hetsa upp sig över.

Däremot gillar jag verkligen husmanmetamorfosen. Fantastiskt hur förment trista ingredienser som kål, ärter och nypon kan förvandlas till gourmetmat, bara man gör det på rätt sätt.

Ärtsoppa
En riktigt god mellanrätt bestod av ett litet glas med krämig grön ärtpuré och små tärningar läckert fläskkött. De klassiska kryddorna på det lämnade ingen tvivel om att här hade vi torsdagens ärter med fläsk - i en mycket upphottad lördagsversion.

Lax
En bit perfekt stekt lax samsades med bland annat späda salladskålsblad, havtornsbär och vad som bäst kan beskrivas som skånsk brunkål i en djup tallrik. Med buljongen på sidan av.

Köttgryta
Den brässerade oxsvansen med rotselleripuré var kvällens enda kötträtt, till lite av vår sorg. Men vilken rätt! Len, krämig puré vars smak perfekt smälter ihop med kombinationen av kött, stensopp, stekt lök och svampskum. En första klassens dekonstruerad (man lär sig av att titta på Runway) köttgryta med andra ord.

Jordgubbar med mjölk
Här i form av ett krämigt jordgubbsmos med gräddig mjölk, serverat i minimala glasburkar med skruvlock (tänk de små burkarna med rom, fast lite mindre ändå)

Nyponsoppa
En färskostbavaroise med nyponsorbet och mandel, med nyponconsommé serverad på sidan av. Återigen en uppgraderad klassiker. I vår familj var nyponsoppa med glass och mandelbiskvier en återkommande sommarlunch.
(Vem har förresten bestämt att alla desserter ska bestå av bavaroise nu för tiden? Har tanten på Mjölkfrämjandet gått ihop med en kollega på gelatinfrämjandet?)

All mat och allt vin presenterades givetvis utförligt av servitrisen, och var tjusigt upplagd upplagd. Och eftersom vi nu uppenbarligen har utsett en liten restaurang i ett minimalt samhälle långt ute på landsbygden i Dalarna som någon slags trendbarometer så undrar jag, är glastallrikar på väg tillbaka?

Husmanskost eller inte, mina tre medätare korade havskräftan med palsternacka och kräftskum som höjdarrätten nummer ett, mycket tätt följd av oxsvansen.
Själv föll jag handlöst för pilgrimsmusslan med blomkålspuré, sevruga-kaviar och vit chokladsås. Vilka smakkombinationer! It's a divine thing, som Oprah skulle ha sagt.

Och vinerna som serverades till var också en upplevelse. Roligt med fyra vita viner som inte påminde det minsta om varandra.

Man skulle ha kunnat tro att vi svälte oss själva på dagen för att orka klämma sjurättersmiddagen (som svävade ut och blev ganska många rätter i slutändan) på kvällen. Men icke. När vi anlände till hotellet var det ju dags för lunch. Först varsin syrlig morotssoppa i en liten glaskopp, sedan delade vi på två portioner av den förrätt vi funderade på att ha på bröllopet. (Nu ska vi definitivt ha den.) Sedan själva lunchrätten med stekt lax på gröna ärter med aioli och ugnsstekt potatis, och slutligen kaffe och fyra sorters småkakor. Pyttesmå.

Till skillnad från maten på Dala Husby så är rummen mer personliga än luxuösa. Men dubbelsäng, supersköna hotellakan, tv och golvvärme i duschen räcker för mig.

Frukosten saknade alla varma inslag, som äggröra och bacon. Men i stället fanns där brieost, flera sorters hembakt bröd, säkert tolv olika sorters marmelad, ost, gustavskorv, salami, grönsaker, fil, yoghurt, flera olika varianter av flingor - inklusive linfrön, sill, jos, kaffe, the och wienerbröd.

Betänk nu att hela helgen, med lunch, gourmetmiddag, övernattning och frukost (fast utan dryckespaketet till maten) kostade 1190 kronor per person. Prisvärt var ordet, sa Bull.