Ansvarslöst gott

Texas Longhorn vid Hornstull tar inget ansvar för kött som beställs well done. Det står så på menyn. Det skulle de dock kunna göra med gott samvete. Den genomstekta entrecoten i storleken "Lady" (blygsamma 200 g) som jag beställde i går var överraskande saftig och mör. Och även resten av det tio personer stora, och mycket stormagade, sällskapet verkade nöjda med sin mat.

I övrigt lyser överraskningar med sin frånvaro på Texas Longhorn. Innovativ kökskonst är det inte tal om. Grillat kött rakt upp och ner, med pommes frites eller bakpotatis, är vad du får om du inte skojar till det med en chili, nachos eller sizzling fajita. Och mätt och belåten blir man.

Utsikten genom restaurangfönstret är inte heller fy skam. Man tittar rakt in på HO's där de friterade revbenen lockar. Det börjar bli hög tid för ett nytt besök.

Kycklinginnerfilé?

På en lunchrestaurang i Hammarby sjöstad finns något som jag aldrig sett förut.
När kommer chickenribs?

Prisvärt i Dalarna

Förra helgens besök i Stjärnsund innehöll en avstickare in till Hedemora och, givetvis, ett besök på Dala Husby hotell.

I ett iskallt och solgnistrande Hedemora fikade vi på Wienerkonditoriet - för övrigt samma konditori som fick äran att baka vår bröllopstårta i våras - och blev som alltid glatt överraskade av priset.
En semla, en äppelmunk, en cola och två kaffe kostade oss 59 kronor, alltså vad bara kaffet hade kostat i Stockholm. Och när jag fick betala 24 kronor för kompletteringsköpet en liten bakelse och en cocosstång trodde jag hon bara hade tagit betalt för en av sakerna.

Dala Husbys hotellrestaurang erbjöd som alltid en välsmakande söndagslunch. Lax på fänkål med dillpotatis och kaprismajonnäs, eller helstekt kotlettrad med ljummen spenat- och potatissallad med senapsdressing stod på menyn, och före maten bjöds vi på en minimal sparrissoppa, två sorters hembakt bröd, smör i naturell form och smaksatt med rökt fläsk, örtsalt och kikärtssnacks.
Hade vi nöjt oss med det hade vi inte ens behövt betala hundra kronor var. Men nu kostade vi på oss varsin portion ljuvlig kaffeglass med chokladbiskvier, mini-marsmallows och kaffe- och chokladsky. Och det var det mer än värt. Jag önskar innerligt att den kaffeglassen kommer i min väg igen.

Äggbrist på brunchen

Här om veckan åt vi lyxig brunch under kristallkronorna på Kumla Herrgård i Tyresö. Den gula herrgårdsbyggnaden blev ännu vackrare av det tjocka snötäcket utanför, och buffén innehöll läckerheter som laxpaté, krispiga sallader, en fantastiskt oststinn skinkpaj, en syrlig hallonpannacotta och ett av de luftigaste vita bröd jag någonsin ätit.
Men, och det är ett stort men, där fanns ingen äggröra, inga kokta ägg och inga stekta ägg hur många karotter man än lyfte på locket till. En, visserligen väldigt god, omelett med lök och rökt skinka var det äggigaste man kunde hitta. Och för att göra ont värre var baconfatet tomt en alldeles för lång stund.

Igår premiäråt vi Hasselbackens frukostlunch. Tjusig miljö även här, bara damtoaletten är värd halva besöket. Det stora utbudet av sillinläggningar var fantastiskt, jag fattade särskilt tycke för currysillen. Och de oskalade räkorna med aioli, flera sorternas lax, baconet, prinskorvarna, plättarna, det kallskurna, potatissalladen, revbensspjällen, äppelpajen - till och med rödbetorna och fetaosten - föll hela sällskapet i smaken.
Men var fanns äggen? Äggröran lös med sin frånvaro, och tillförordnad äggröra var även här en omelett, som var så potatisspäckad att det var svårt att lokalisera ägget bland övriga ingredienser. När vi gått igenom alla kantiner hade vi hittat både nudlar, klyftpotatis och kycklingvingar, men inte ett endaste litet ägg.

Handen på hjärtat - det är inte laxpaté, bresaola och sallad eller nudlar och kycklingvingar som gör att vi går och äter brunch efter att först ha sparat oss i timmar. Ägg och bacon bör, om inte utgöra ryggraden i varje brunchbuffé med självaktning, så åtminstone finnas i riklig mängd. Prinskorvar, omelett, bönor i tomatsås, stekt potatis, pannkakor och gott bröd med pålägg behöver inte heller motivera sin plats. Och sill och lax, en och annan grönsak och något sött till kaffet äter vi gärna. Finns det plats kvar på bordet så visst, ställ gärna fram nudlar, kyckling, soppa, patéer, pajer, rotfruktslådor eller vad ni annars behagar. Bara inte på bekostnad av frukostäggen.

Mysteriet med att apelsinjosen aldrig ingår i de omkring 200 kronor som en rejäl brunch inklusive kaffe och te brukar kosta, lämnar vi därhän.

Koppla av med en kopp the?

Jag vet inte vad ni tycker, men personligen äter jag helst min frukost utan sällskap av ljudet från en kakelsåg.

Skrämmande reklam

Var håller kvinnorna hus i Den lilla Werthers-byn?

Och byggmästaren som kopplar av med Riesen - och som skojar med hantverkarna där de följer honom som små hundar - nog måste han vara på sin vakt när han vänder ryggen till?

Läskigt är vad det är.

I like lingonsylt

Tidigare hävdade jag att Steve Buscemi, eller i alla fall hans medverkan, kunde tas som intyg på att en film var bra. Nu har jag till viss del reviderat den ståndpunkten.
I stället hävdar jag att mat som man traditionellt sett äter lingonsylt till är god mat.
Köttbullar med mos, raggmunk med fläsk, wallenbergare, kålpudding...
Jag känner mig så övertygad om sanningshalten i den här regeln att jag till och med kan tänka mig att låta blodpudding få vara med på ett litet hörn.
Bara inte för ofta.

Frukostfynd

Jag har de senaste dagarna gjort, inte ett utan två frukostfynd. (Visserligen med stor hjälp av en gammal klasskompis från Borlänge, respektive en forumkamrat från cyberrymden, men ändå.)

Fynd 1: Billiga bullar
Vad sägs om 25 kronor för två frukostfrallor och en kaffe! Det är allt man behöver betala i ett litet take away-café i Hötorgets T-bana (nedgången mitt emot Granit på Kungsgatan). Frallorna finns med olika pålägg, och såväl kaffe som smörgåsar har ett styckpris på ynka 10 kronor om man ogillar frukostpaket. Jag slog till på en äggmacka och en ost- & skinkfralla till min hämtkaffe i morse. Nybrett och prisvärt.

Fynd 2: Lyxigare långsittare
Centralbadets frukostbuffé är ett ännu oprövat fynd. Men jag räknar med att inom kort punga upp med de 85 kronor som det kostar att få sitta i en rottningfåtölj med lyxkänsla och äta smörgåsar, ägg, fil och lite annat smått och gott medan man funderar på om man ska boka en massage eller inte. Det finns sämre saker att göra tidiga vardagsmorgnar i stan.

Middagen

Treans nya matlagningsserien Middagen var en aningens märklig upplevelse, även om det på sätt och vis var ganska kul. Jag missade tydligen första avsnittet, men såg det andra igår. Och nu har alla deltagarna utom Matkaravan-guiden Dag Hermelin klarat av varsin bjudning. Ska bli intressant att se vad han bjuder på.

Själva tävlingen och bedömningen, där gästerna (tillika konkurrenterna) bedömer varandra känns väldigt godtycklig. Och programmet är producerat på ett sätt som gör att man som tittare går miste om många av deltagarnas förberedelser, och en hel del av ätandet.
Fotot gör att maten inte framstår i sin bästa dager, och jag var helt övertygad om att Sebastians (?) tonfisk var både överstekt och kall och hans kyckling med augergine torr. Men tonfisken hyllades och kycklingen fick beröm.

Roligast är den franskfödde vinimportören Philippes dialekt. Och så klart att se vad folk hittar på för mat när de får välja fritt. Dessutom väckte programmet igår de viktiga frågorna "vem ställer upp på att agera conversation piece i en kanindräkt under en hel middag?" och "exakt hur tillkämpat käck kan en proffskock låta när han presenterar ett program?".

Mer oxfilé

Jag ska äta mer oxfilé i år. Det konstaterade jag efter vår, om jag får säga det själv, väldigt lyckade nyårsmeny där helstekt oxfilé innehade en av huvudrollerna. Det är nog så nära ett nyårslöfte jag kommer.