Löftesrik

Ibland så lyckas man hålla vad man lovar. Mitt "nyårslöfte" för året var att äta mer oxfilé. Eftersom oxfilékonsumtionen inte varit särskilt hög tidigare så känns det som ett löfte som är möjligt att hålla. Och efter gårdagens fredagsmiddag med stekt oxfilé och potatis- och rotsellerigratäng så har får jag anse årets filépremiär för avklarad.

Nyårslöftet hade för övrigt sin grund i vår nyårsmeny som, om jag får säga det själv, blev mer än lyckad:

De chilikryddade kräftknytena till den inledande champagnen blev inte riktigt så frasigt läckra som jag hade tänkt mig och får betecknas som middagens bottennotering.

Förrätten potatispannacotta med rom och rödlök var härligt krämig och fick fin smak av muskot och vitlök. En ny favorit som vi tackar sveriges radio för.

Varmrätten bestod av helstekt oxfilé med potatiskaka, rödvinssky och timjansås. Inget man hade hajat till för på en restaurangmeny kanske, men jag lovar, det smakade otroligt mycket mer än vad namnet antyder. Oxfilén blev perfekt saftig och mör, och potatiskakan vars krispiga yta dolde lager av grovt rotfruktsmos varvat med stekt svamp smaksatt med tryffel, gjorde succé hos både köttätare och vegetarianer. Timjanssåsen var egentligen ett timjansskum som inte ville skumma, men den milt krämiga smaken fanns där ändå och kompletterades av en robust rödvinssky. Det var efter den här köttupplevelsen mitt nyårslöfte formulerades.

Den avslutande chokladganachen var varm, och rinnande mäktig, lättades upp med en syrlig fruktsallad på apelsin och mango, och fick sin slutliga touche med lite hemgjord kardemummaglass. Receptet kom från samma håll som varmrätten, nämligen ur ett gammalt nummer av Allt om mat.

Nu ser jag fram emot fler tillfällen att få hålla mitt nyårslöfte.