Ett hjärta mot ett hjärta

En del, en mycket liten del, av priset man får betala för ett nytt badrum och en barninredd lägenhet är några turer till Östberga och avfallsstationen. Dagens emballage- och kakelrestsavyttring gjordes vid sen lunchtid och belöningen blev ett besök på den märkligt placerade McDonalds-"restaurangen" som ligger nedanför sopberget.

Som den lättlurade person jag är så måste jag alltid passa på att äta det tillfälliga erbjudandet när jag är hos clownen. Just nu är det en chili-baconburgare som gäller. Dessutom hade menyn uppdaterats med emmentalerhjärtan samt crinkled fries alias curly fries, alias "andra pommes frites" som tjejen i kassan suckade erkände att de kallade dem för, eftersom olika skyltar gav olika bud. Ja, jag tog både skrynkelpotatis och osthjärta.

Den tillfälliga burgaren var helt ok. Eller som E sa "den smakar nästan som en riktig hamburgare från ett riktigt hamburgerställe". Vi konstaterade att det nog var den färska löken som bidrog till den känslan. Jag har däremot blivit lite mesig på sista tiden, och tyckte chilisåsen var lite väl stark.
Den andra sortens pommes frites smakade exakt som McDonalds regelbundet återkommande klyftpotatis. Förmodligen samma smet men ny form. De tog slut ganska fort, och jag misstänker att en smart hjärna räknat ut att det ryms mindre mängd skrynkelpommes i en kartong än vad fallet är med vanliga pommes frites.
Emmentalerhjärtat då? Jag fick faktiskt tre stycken gratis helt oväntat, som kompensation för att kassörskan inte hört min beställning första gången (kanske sådant servicetänkande som gör att man måste minimera mängden potatis i pommes-kartongerna?). Tjocka bitar panerad ost formade som hjärtan. Att bara äta ett var nästan för mycket. Ska man äta alla tre krävs förmodligen såväl en rejäl baksmälla som en målmedvetenhet och ett övervägt val mellan sitt fysiska hjärta och hjärtat av ost.

Jag väljer hjärtat i bröstet nästa gång vi slänger sopor.