Stinkbomben och de belgiska mutorna

Om du inte kan komma till butiken så får delikatesserna komma till dig.


Jag skäms, men jag har fortfarande inte kommit iväg till Chez Albert. Däremot har våra grannar visat sig vara butikens nya leverantörer. Så kom det sig att vi fick med oss ett smakprov på Chez Alberts utbud, utan att behöva gå utanför huset.

För ett par veckor sedan fick vi nämligen följa med på studiebesök ner i vår egen källare. Där förvaras stinkande ostar, belgisk choklad och andra delikatesser. Och det märks, i vår lägenhet och framför allt, i vår trappuppgång.

Våra matglada grannar hade gjort väldigt fint därnere, med splitter nytt kylrum och allt. Och jag och E kom upp igen med en hög mutor som belöning för vårt tålamod med lukten.


Osten är en chimay-ost som är sköljd i det belgiska ölet med samma namn. Den är också en riktig stinkbomb. Och absolut ingenting för veka ostnybörjare.
Först förvarade vi den i en tät påse i kylen. Efter någon dag lade jag påsen i en burk med lock och knöt in burken i en annan påse. Och några dagar senare lade jag hela paketet i en plastkasse som jag lindade några varv runt det hela. Men den här lukten låter sig inte stoppas.

Taktiken blev att förtära osten i stället. Utseendet var lovande. Och den första lilla smakstrimlan faktiskt helt ätbar, trots att den massiva doften höll på att golva mig.


Men trots våra föresatser, vår kärlek för mögelostar, kittostar, getostar och hårdostar och den otroligt goda päron- och äppelconfiten vi hade till, så fick vi till slut erkänna oss besegrade. Omsvepta av ammoniakångor och fotsvettsstank var det bara att inse. Vi är ena riktiga ostmesar.