Tv-middag

Ja jag vet, jag tittar verkligen alldeles för mycket på tv. Idag har jag lyckats konsumera finalen på Sveriges värsta kock, och tittat på svenska versionen av Du är vad du äter. Jag har däremot inte damsugit, handlat snittingredienser eller börjat på artikeln jag har lovat att skriva... Men i morgon då ska jag vara effektiv, jajamensan.

Melker var snällare idag. Och det behövdes nog, för finalisterna såg inte särskilt lyckliga ut över att befinna sig där de gjorde. Finaluppgiften var att laga pizza och pannkakstårta åt en jury bestående av skolbarn. Och barnen var ganska hårda i sin bedömning. Utom en liten kille. Han tyckte pizzan som först gräddades utan fyllning och sen en till gång med fyllningen bearnaisesås, majs och korv, och pannkakstårtan gjord på klumpiga pannkakor och för hårt vispad grädde smakade Jättegott!

Du är vad du äter var i princip en karbonkopia av den brittiska förlagan, ända in till misosoppan och quinoan. Paret som var med idag ansåg sig inte ha tid att träna eller laga mat, däremot hade de tid att titta väldigt mycket på tv.

Hrm, i morgon som sagt...

Sveriges värsta kock

Melker verkar gilla tv-rutan. Nu har han slutat dissa restaurangägare och börjat ge sig på vanligt folk i stället. Ganska kul måste jag erkänna. Även om jag tyckte riktigt synd om deltagarna ibland.

Roligast var han som tvärsäkert sa att han skulle hitta curry i grönsaksdisken. Tråkigast var Melkers överdrivet taskiga sågningar.

Gladare och snällare var Maud Onnermark som lagade kyckling med apelsinsås och bakade bröd - i lergryta. Det måste jag testa. Recepten finns på SVT:s hemsida.

Skräpmaten förbjuds

Från och med september nästa år ska försäljningen av skräpmat förbjudas i brittiska skolor. Jamie Oliver måste känna sig ganska mallig nu.
Jag hoppas bara att de kombinerar förbudet med ökad utbildning i näringslära och matlagning. Gammal hederlig hemkunskap alltså. Det verkar ju finnas en hel del att ändra på i de brittiska familjeköken också.

På tal om det så har jag inte hunnit se svenska versionen av "Du är vad du äter" än. Men det finns bevisligen en del att ändra på även i de svenska köken.

I mitt kök har det inte lagats något alls idag, om man inte räknar två par långbyxor som nu är nyfållade och redo för hösten. För övrigt första gången någonsin som jag har använt en symaskin utan att svära eller ens bli irriterad en enda gång.

Frestande firande

Efter dagens ridlektion stod plötsligt tre av mina arbetskamrater i ridhuset. Med en jättefin blomma som nu pryder vardagsrumsfönstret. En överraskande trevlig avslutning på en dag som började lika trevligt, med frukostbuffé och bad på Yasuragi Hasseludden.
Japansk hotellvistelse i lugnt vatten var nämligen vad E överraskade mig med igår! Inklusive fyrarättersmiddag, där sushi och misosoppa följdes av tartar på lax och pilgrimsmusslor, marinerad fläskfilé med nudlar och friterad palsternacka och chokladglass med apelsinsallad.

Och det var ändå födelsedagsmiddag nummer två. För redan i lördags var mina föräldrar i stan och bjöd. Först på fika på Lasse i parken (en riktig oas i en lummig täppa på Söder) och sedan middag på Babs. Rrestaurangen har riktigt god mat och trevlig personal, men är annars känd för att ha en toalett som mest liknar en sommarstuga i Borlänge från 60-talet. Västerbottentårta med kräftsallad, baconlindade lammkotletter med olivpotatismos och slutligen en fyra Irish coffee.

Vem hade anat att det smakade så bra att bli tant?

à la carte-spelet har jag redan bloggat om. Och 30-årspresententerna omfattade också en del för köket. Skåpen har fått tillskott i form av ett läckert knallrosa tårtfat, snygga och generösa vita festtallrikar och stilrena salladsbestick.

Resten av veckan ägnas åt att smida snittar, spritsa sötsaker och snitta sallad till helgens fortsatta firande

Kumqwatmarmelad

Kumqwats ser ut som minimala apelsiner. Man äter dem hela med skal och allt och de är ganska sura i smaken. Kilopriset är inte det lägsta, men en marmeladburk räcker ett tag.

Syltsocker är en genialisk produkt som gör det löjligt enkelt att koka sylt och marmelad. Det följer till och med med grundläggande recept på baksidan av påsen. När jag gjorde kumqwatmarmeladen ökade jag dock mängden vatten, eftersom kumqwats inte är särskilt saftiga i sig själva.

Kumqwatmarmelad
0,5 kg kumqwat
0,5 kg syltsocker
3 dl vatten

Tvätta kumqwat-frukterna och skär bort den gröna "pluppen". Skiva frukterna tunt, matberedare rekommenderas.
Rensa bort så många kärnor som möjligt. De är grönfärgade och syns bra mot de orange fruktskivorna så det är inte så jobbigt som det kan verka.
Blanda kumqwatstrimlorna, socker och vatten i en kastrull och koka upp under omrörning. Ta inte en för liten kastrull, det bubblar och stänker ganska mycket.
Låt koka i femton minuter och skumma sedan av marmeladen.
Låt svalna i en kvart.
Häll upp marmeladen på väl rengjorda burkar (du kan gärna doppa glasburkar i kokande vatten så att de blir riktigt rena).

Marmeladen gör sig riktigt fint på digestivekex med lite ost. Mycket godare än kakor till kaffet.

högst märkligt

Något verkar inte riktigt riktigt på bloggen idag. Förhoppningsvis är det bara i min webbläsare allt ser fel ut. Om inte så hoppas jag att det fixar till sig å det snaraste. Så att det enkla receptet på kumqwatmarmeladen (jag har inte riktigt bestämt mig för den bästa stavningen än) ser fint ut i morgon.

Reklamreklamreklamreklamreklamre

Vad finns i senaste numret av Radar, "Sveriges enda riktiga pryltidning", om inte en fantastisk drink- och hemmabarartikel skriven av... ja just det... mig.

à là carte

Två dagar tidig födelsedagspresent. Här ska spelas :-)

Men inte ikväll. Nu väntar fördrink och födelsedagsmiddag på Babs med mina föräldrar.

Vardagsglädje

Att gå ut i köket på kontoret och för en gångs skull hitta nytt kaffe i bryggaren.

Matpromenad

Äntligen har jag lyckats pallra mig till Street. Tack vare Matfestivalen fick den söndagströtta promenaden gå via Liljeholmsbron över till Hornstull. En stund senare hade jag smakat på ekologiska korvar, leverpastej, laxpaté, havtornssylt, olivröra, camembert gjord på getmjölk, en vindruva och pesto, samlat på mig information om ekologiska grönsakslådor att prenumerera på, möjligheten att köpa femton kilo lammkött direkt från en gård och anmält mig till ett nyhetsbrev.

Med hem i påsen fick den gudagoda get-camemberten följa, tillsammans med ett paket ekologisk bacon.

Jag tog inga bilder från matfestivalen. Men i trängseln såg jag en blond tjej stå och fotografera en bit varmrökt lax. Jag undrar om inte den bilden dyker upp på en matblogg nära oss inom kort.

Mångsidig möhippemiddag

I lördags var jag på möhippa. Efter en heldag med streetdance, lasergame och pärlpyssel var det dags för middag. Ett riktigt härligt knytkalas där temat var mat från länder som den beresta blivande bruden besökt.

På bordet fanns indisk dahl och grönsakscurry, ris, thaikryddad kyckling, syltad aubergine med currydoft, örtbröd och hoummos som symboliserade Egypten, polska smakrika korvar, franska ostar. Avslutningen var en fantastisk fransk chokladmousse. Själv stod jag för förätten, sushi.

Knytkalas är faktiskt suveräna.

Varning för kinamat

Ska du äta kinesiskt ska du gå till Laiwa i Göteborg eller till HO's på Hornstull i Stockholm. Gå inte till Kejsaren bredvid Kungshallen. Om du inte har nån slags svaghet för smaklösa bambuskott, burksvamp, frityrsmet och sötsur sås av dussintyp.

Grönpeppargryta

September är höst och på hösten äter man köttgryta.

Grytan E lagade till i fredags visade sig vara en riktig höjdare (och ett bra sätt att bli av med öppna portvinsflaskor). Ingredienserna kabanoss och syltlök för tankarna till den vitt spridda Kreolskans gryta, men det här är något annat. Grönpepparsmaken hade kunnat vara lite mer framträdande, så jag ökar mängden lite i receptet nedan.

Grytan är enkel att laga, men lite tidskrävande. Den passar perfekt att förbereda dagen innan den ska serveras.

Grönpeppargryta
4 personer
600 g nötkött i grytbitar (vi använde fransyska)
1 gul lök, hackad
1,5 msk grovt krossad grönpeppar
3 dl vatten
1 grönsaksbuljongtärning
2,5 dl portvin (eller madeira)
1 smakrik korv, tex kabanoss, i skivor
2 vitlöksklyftor, finhackade
2 msk soja
2-3 dl creme fraiche
2 dl hackad ättiksgurka eller hela syltlökar (vi tog hälften av varje)
3 msk vetemjöl
salt
vitpeppar

Fräs lök och vitlök i en stekpanna. Häll i grönpepparn mot slutet. Häll över allt i en gryta.
Bryn köttet och korven i stekpannan. Salta och peppra och flytta över till grytan.

Pudra över vetemjölet och blanda. Häll över portvin, vatten och soja och smula ner buljongtärningen. Låt allt puttra under lock i en och en halv timme.
Kontrollera att köttet känns mört. Rör ner creme fraiche och koka ytterligare 20 minuter.
Tillsätt gurka och/eller lök precis innan servering.

Servera förslagsvis med kokt potatis.

Medioker italien-spanjor

Restaurangomsättningen på Vasagatan är värd en närmare undersökning. Men idag nöjer jag mig med att konstatera att Brasserie Quick inte längre existerar. Det framstod klart och tydligt när vi försökte gå dit för att äta lunch i fredags. Istället satte vi oss på nyöppnade "Il forno con tapas".

Vi föll för det gamla fredagstricket och valde fläskfilén med potatisgratäng överst på menyn. Tyvärr måste jag säga. Max potatisgratäng känns betydligt mer spännande än den minlösa version vi fick. Och tomatsåsen som dränkte anrättningen smakade varken särskilt italienskt eller spanskt.

Jag hade just bestämt mig för att aldrig gå dit igen när grannbordet fick in sina pizzor. Parmaskinka och ruccola. Överväger att ge stället en chans till.

"Idag bjuder Findus på lunch"

En låda kycklingpsett med basmatiris. Det fick jag stucket i handen på Gullmarsplan i morse. Kanske passar Findus på att marknadsföra sig, nu när de nyss fått svart på vitt på att svenskarna gillar frysmat.
Eller så försöker de stärka sin position på färdigmatsmarknaden för att stå sig i konkurrensen mot Gooh. Färdigmat à là Operakällaren. En liten portion köttbullar under trettio kronor. Återkommer när jag har testat.

Ett gott dagsverk

Hembakt bröd, hemkokad cumquatmarmelad och E:s lyxiga grönpeppargryta med portvin inväntar helgens gäster.

Ja, cumquatmarmeladen är äntligen gjord. Den allra första matpostningen på Broccoli, och den som avgjorde den här bloggens framtid, har burit frukt. Nu återstår provsmakning innan domen faller. Är cumquat världens bästa marmeladfrukt eller inte? Den är i alla fall inte helsyskon med apelsin säger en som vet.

Brödet är självklart det briljanta bake-off-brödet. Och grönpeppargrytan kommer från E:s matlagningskurs. Den är mycket löftesrik. Nu står den och smakar åt sig i kylen tills i morgon. Och håller den vad den lovar så kommer recept inom kort.

Förbanna inte mörkret

Earl Grey och mackor, tända ljus och en bok är precis lagom för en ensam kväll med septemberregn utanför fönstren. Att det finns lufttorkad Onsalaskinka som pålägg gör bara saken bättre.

Don't try this at home...

Jag har nämligen redan prövat det åt er. Och resultatet var inget vidare.

Har du funderat över att råris har vissa likheter med arborioris? Har tankarna gått därifrån till att du kanske borde testa en italiensk risotto på råris? Känner du för att busa till det lite och riva ner västerbottenost i stället för den traditionella parmesanen? Gör inte det. Det blir helt enkelt inte gott. Det smakar inte otäckt heller, men det blir... ja, tråkigt.

Sorgligt nog kombinerades den tama risotton med en likaledes tamt kryddad kyckling. En middag i gråtoner.




Men sörj inte för det. Resterna av kycklingen har hamnat i en vitlöks- och sambalstark pastasås.
Resten av risotton förvaras den lagstadgade tiden, tills alla erkänner att den blivit för gammal och vi kan kasta den med gott samvete.

Dagens lunch

Jag har insett att mina matvanor kan te sig lite überpräktiga för vissa. Men det kan jag garantera att de inte är. Dagens lunch bestod till exempel av rester från gårdagens köpta sunkpizza tillsammans med en burk fruktyoghurt och lite grönsaker som blev över från jobbfrukosten och som jag snodde ur kylen.
Gårdagens lunch bestod av en tiokronorsburgare på mcD i Uppsala följt av caffe latte och tre sorters chokladstinna kakor hos våra vänner.
Och nu när jag tänker efter... oj oj vilken hälsohelg... så bestod lunchen i förrgår av en baconburgare på Max i Uppsala. Med potatisgratäng och cola. (Fast där kände jag hur min nya vana att titta på "Du är vad du äter" tog bort en stor del av njutningen.)

Mest frysmat i Europa

Nyheterna skvllrar om att svenskar äter mer frysmat än någon annan av Europas befolkningar. Till viss del kan man förstå det. Sverige är ett kallt land. Huvuddelen av året är det betydligt enklare att frysa saker än att odla dem. Dessutom har vi ganska ont om hemmafruar och privatkockar.

Men visst låter det outsägligt trist?

Rådjursköttbullar med potatis- och jordärtskockspuré och ginsås

Ibland träffar man rätt.

Min rådjursfärs ville ha sällskap. Jag tänkte på enbär. Det brukar ju passa till vilt. Och eftersom jag nyss skrivit en artikel om drinkar var associationen till gin inte långt borta. (Det hade den inte varit annars heller i ärlighetens namn...)
Ginsås, kan man göra det? Jag googlade och det första som kom upp var rådjursfilé i ginsås. Det verkade som om jag var någonting på spåren.
Hur ginsåsen skulle passa till jordärtskockor var jag däremot osäker på. Men hälften vågat, som det heter.

Det slutade med att torsdagens middag blev en riktigt läcker lyxversion av köttbullar med mos, lingon och gräddsås, som rent av duger till att äta med finblusen på.

Rådjursköttbullar med potatis- och jordärtskockspuré och ginsås

Det finns tre genvägar till god sås som är så enkla att lyckas med att det nästan är att betrakta som fusk: grädde, fond och sprit. Den här såsen är en riktig fusksås. Den innehåller alla tre. Och inte så mycket mer. Den som vill kan också röra ner lite lingonsylt eller frysta lingon i såsen.
Ginsås:
1 msk hela enbär
1/2 dl gin
1 msk kalvfond
4 dl matlagningsgrädde
maizena
salt
peppar
margarin
Stöt enbären lätt i en mortel och fräs dem i lite margarin i en kastrull. Häll i ginen. Späd med grädde och kalvfond och låt koka ihop. Sila bort enbären. Red med maizena och låt koka upp igen. Smaka av med salt och peppar.

Rådjursköttbullar:
500 g rådjursfärs
2 skivor vitt formbröd
ca 2 dl av såsen, innan den kokat ihop och retts
1 ägg
salt
peppar
Skär bort kanterna på brödet och skär det i små tärningar. Häll på lite av såsgrunden och låt svälla. Mosa brödet och blanda med färsen och ägget. Krydda med salt och peppar. Fega inte på saltet.
Rulla ganska stora köttbullar. Om du sköljer händerna i lite vatten går det lättare att rulla. Stek försiktigt i varm panna. Färsen blir ganska mjuk så köttbullarna går lätt sönder om de fastnar.

Jag älskar jordärtskockor. Tidigare har jag mest ätit det i krämiga soppor, men nu fick det bli puré i stället. Jordärtskockor har ganska säregen smak och jag var lite orolig för om den skulle skära sig mot ginsåsen. Men de båda smakerna visade sig ha en del gemensamt och smälte fint ihop.
Jordärtskocks- och potatispuré
1 del jordärtskockor
1 del potatis, skalad
varm mjölk
smör
salt
peppar
ev en skvätt vitt vin
Använd lika mycket jordärtskockor som potatis. Skala och skär i små bitar. Koka riktigt mjuka i saltat vatten. Häll av. Klicka i lite smör och späd med varm mjölk. Råkar du ha lite vitt vin hemma så skadar det inte med en skvätt sånt också. Smaka av med salt och peppar.

I tiden?

Barn har tbc och på löpsedlarna propageras det för att fiskolja är bra för hälsan. Var det såhär vi hade föreställt oss tjugohundratalet?

Har förresten blivit lätt fixerad av "Du är vad du äter". Det är fascinerande att se hur mycket onyttig mat en person kan äta på en vecka. Och så skönt att se hur allt blir bra med rätt mat.
Betydligt mer otillfredsställande var femmans "Outsiders" häromdagen. Det är ju en sak om en vuxen människa inte ens kan byta ut sina sju frukostmackor på vitt bröd mot sju mackor på mörkt bröd, köpa lättmajonnäs i stället för äkta majonnäs eller se till att någon hindrar henne från att äta gigantiska lunchportioner kött med bearnaisesås, hamburgare, pommes frites och coca cola för hundratalskronor varje dag. Eller att den vuxna människans likaså vuxna man inte gör ett smack för att hjälpa henne. Men stackars parets knappt trettonåriga son, som de gött upp rejält på sin dåliga mat.
Och programmet gick inte alls ut på att göra det bättre. Det var bara ett av femmans vanliga samhällsdokumentärer av typen "kolla vad tjocka de är, hur perversa vanor de har eller vad fula kändisar är utan smink".

Kan man få fiskolja och fullkornspasta utskrivet på recept kanske?