Ugnsstekt lax med rotfrukter och fetaost

En del rätter är så lättlagade att man knappast kan tala om matlagning. Gårdagens middag kan räknas dit. Jag skalade och klyftade helt enkelt några bortglömda potatisar, morötter och en lök och stoppade in alltihop i ugnen tillsammans med olja, salt och peppar.
En bit lax från frysen som fått tina fick så småningom också sällskap av olja, salt och peppar och stoppades in bredvid rotfrukterna, som samtidigt piffades upp med en hel del smulad fetaost.
Sen var det bara att vänta på att fisken skulle bli genomstekt och fetaosten smälta lite lagom. Ingen sås, inget extra, bara lättlagat och gott.

Gravlax i solen

I måndags placerade vi oss vid ett bord på Snaps uteservering på Medborgarplatsen och E gick för att beställa mat. Vi var långt ifrån ensamma om tilltaget, och efter ett tag kom E tillbaka med det dystra budskapet att vi aldrig skulle hinna äta innan parkeringstiden gick ut, eftersom kön var så löjligt lång.

I stället köpte vi smörgåsar i Söderhallarna och satte oss i en trappa i solen. Tunnbrödrulle med potatissallad och gravad lax. Första gravlaxen sen minibitarna jag tjuvåt i julas, så fint den satt. Nu ser jag fram emot min första kalla öl i solen. Men det får bli vid någon anständigare tidpunkt än måndag lunch.

Restriktionerna har släppt

Här frossas det i möglig ost och rått kött. Första kvällen hemma efter BB åt jag en pizza med parmaskinka och bresaola. Och i kylen finns nu alltid någon form av dessertost att tillgå.

Matlagningen är det si och så med. Men jag svängde i alla fall ihop en pasta på överbliven pannkaksgrädde, grönmögelost och parmaskinka. Smulade helt enkelt ner osten i grädden, blandade med kokt pasta och toppade med skinkan. Gott.

Föräldraledigt

Som ni märkt så går Broccoli på halvfart. Det kommer den fortsätta göra ett tag, medan jag ägnar mig åt viktigare saker. Under tiden rekommenderar jag Nåttaröbröd med ost och skinka. En delikatess från köket på Södra BB.

Snömat

Gnistrande snö och strålande solsken, en paus i en stol på balkongen och saken var klar. Jag var tvungen att baka grahamsfrallor.
Grahamsfrallor med ost och varm choklad är såklart vad man äter i skidbacken. Någon utförsåkning har det tyvärr inte blivit på många år, och definitivt inte i år. Men nu har jag i alla fall mina frallor. Det räcker långt.

En semlighet

Jag är starkt emot att allt högtidsfirande ska ske tidigare och tidigare. Stan julpyntas i slutet av september och semlorna börjar säljas strax därefter. I slutet av januari kunde den som ville sitta i skenet från adventsljusstaken och äta semlor, med påskriset i en vas bredvid.

I min värld är det semmelpremiär idag på Fridadagen, min namnsdag. I min familj firades dagen lite som hela famljens namnsdag, och det gjordes traditionellt med semmeltårta. Att äta semlor den här dagen är så gott som obligatoriskt.
Ska jag släppa loss ordentligt kan jag till nöds acceptera semlor från och med 1 februari, det är i alla fall rätt månad. Men absolut inte före det!

Egentligen.

För i år har inga regler gällt. Jag åt med glädje semlor redan i januari, bakade egna i början av februari och har säkert fått i mig närmare tio stycken vid det här laget. Vetekatten, Seven eleven, Ikea, Årstakonditoriet och mitt eget kök har okritiskt bistått med material och jag har, med endast lätt skamsenhet, glatt stoppat i mig. Utom på den obligatoriska dagen, idag. Tidsbrist och utrymmesbrist (efter en söndagspizza) satte stopp för semmelplanerna.

Nu tänker jag över mitt brott i lugn och ro, för att återkomma till semmelätningen på tisdag, den alldeles faktiska fettisdagen.

Yes, I'm a guy!

Burger King-killar vote for change.
Bästa hamburgerreklamen hittills.

Lite mindre bra saker

Bloggtoppens html-kod vägrar funka i nya Blogger-versionen (hjälp någon?)
Serwitos alkoholfria vinalternativ är Rotlack
Parmaskinkeabstinens
Lasse Brandeby i Let's dance

Bra saker

Serwito
Trerätters alla hjärtans dag-middag på Serwito
Spam-kommentaren på förra inlägget är raderat
Anja har tagit medalj igen
Oxfilelöftet är en hit
Allerums extralagrade prästost
Badrummet är äntligen färdigt
Jag har köpt en ny kamera - bilder på bloggen inom kort
Coop talar om på kvittot hur stor del av det man köpte som var miljömärkta varor
E:s grönpeppargryta
Tre omgångar hemrostad müsli i skafferiet
Hon som köpte en himla massa godis och en förpackning Nutrilett i kassan på Coop var inte jag
Italienska delikatessbutiken Martinas har kompletterat sin svåråtkomliga butik i Boländernas industriområde med en nyöppnad filial i centrala Uppsala
Glass med varm hjortronsylt
Vi behövde inte möblera om för att få plats med spjälsängen
Hårdrostad formfranska med smör, knallstark ost och bitter apelsinmarmelad

Ett hjärta mot ett hjärta

En del, en mycket liten del, av priset man får betala för ett nytt badrum och en barninredd lägenhet är några turer till Östberga och avfallsstationen. Dagens emballage- och kakelrestsavyttring gjordes vid sen lunchtid och belöningen blev ett besök på den märkligt placerade McDonalds-"restaurangen" som ligger nedanför sopberget.

Som den lättlurade person jag är så måste jag alltid passa på att äta det tillfälliga erbjudandet när jag är hos clownen. Just nu är det en chili-baconburgare som gäller. Dessutom hade menyn uppdaterats med emmentalerhjärtan samt crinkled fries alias curly fries, alias "andra pommes frites" som tjejen i kassan suckade erkände att de kallade dem för, eftersom olika skyltar gav olika bud. Ja, jag tog både skrynkelpotatis och osthjärta.

Den tillfälliga burgaren var helt ok. Eller som E sa "den smakar nästan som en riktig hamburgare från ett riktigt hamburgerställe". Vi konstaterade att det nog var den färska löken som bidrog till den känslan. Jag har däremot blivit lite mesig på sista tiden, och tyckte chilisåsen var lite väl stark.
Den andra sortens pommes frites smakade exakt som McDonalds regelbundet återkommande klyftpotatis. Förmodligen samma smet men ny form. De tog slut ganska fort, och jag misstänker att en smart hjärna räknat ut att det ryms mindre mängd skrynkelpommes i en kartong än vad fallet är med vanliga pommes frites.
Emmentalerhjärtat då? Jag fick faktiskt tre stycken gratis helt oväntat, som kompensation för att kassörskan inte hört min beställning första gången (kanske sådant servicetänkande som gör att man måste minimera mängden potatis i pommes-kartongerna?). Tjocka bitar panerad ost formade som hjärtan. Att bara äta ett var nästan för mycket. Ska man äta alla tre krävs förmodligen såväl en rejäl baksmälla som en målmedvetenhet och ett övervägt val mellan sitt fysiska hjärta och hjärtat av ost.

Jag väljer hjärtat i bröstet nästa gång vi slänger sopor.