En semlighet

Jag är starkt emot att allt högtidsfirande ska ske tidigare och tidigare. Stan julpyntas i slutet av september och semlorna börjar säljas strax därefter. I slutet av januari kunde den som ville sitta i skenet från adventsljusstaken och äta semlor, med påskriset i en vas bredvid.

I min värld är det semmelpremiär idag på Fridadagen, min namnsdag. I min familj firades dagen lite som hela famljens namnsdag, och det gjordes traditionellt med semmeltårta. Att äta semlor den här dagen är så gott som obligatoriskt.
Ska jag släppa loss ordentligt kan jag till nöds acceptera semlor från och med 1 februari, det är i alla fall rätt månad. Men absolut inte före det!

Egentligen.

För i år har inga regler gällt. Jag åt med glädje semlor redan i januari, bakade egna i början av februari och har säkert fått i mig närmare tio stycken vid det här laget. Vetekatten, Seven eleven, Ikea, Årstakonditoriet och mitt eget kök har okritiskt bistått med material och jag har, med endast lätt skamsenhet, glatt stoppat i mig. Utom på den obligatoriska dagen, idag. Tidsbrist och utrymmesbrist (efter en söndagspizza) satte stopp för semmelplanerna.

Nu tänker jag över mitt brott i lugn och ro, för att återkomma till semmelätningen på tisdag, den alldeles faktiska fettisdagen.