Sushi Satzuma testad

Så var det äntligen dags att testa Årstas nyaste tillskott - den efterlängtade sushirestaurangen Sazuma. Ett par minuter i nio kom jag dit. Det visade sig vara stängningsdags. Allt var redan nerpackat och undanplockat. Men jag fick mat ändå. Plus för det.

Jag beställde en liten sushi, sju bitar, för 62 kronor. Sju bitar är egentligen alldeles för lite, men jag var inte så hungrig just den här gången. Rullarna var slut så jag fick två räkor, två lax, en tonfisk, en mussla och en... hmm... vitling tror jag. Ingen misosoppa tyvärr. Förmodligen för att jag var där i sista sekunden.

Det var helt ok. Fisken var skuren i lagom tunna bitar och laxen var inte så där grovfibrig som den kan vara ibland på sämre ställen. Plus för det. Men riset hade gärna fått smaka mer. Dessutom var det lite överkokt.

Mín kollega Anna har tidigare rapporterat att hon och hennes sambo båda fick fel när de var där och beställde hem mat i helgen. Låt oss hoppas att det rör sig om lite inkörningsproblem som kommer att rättas till med tiden.

Näst sist men inte minst - pinnarna. Klart godkänt här. Ibland är pinnarna så hala att det knappt går att äta med dem och de förtar faktiskt känslan en hel del.
Sist och absolut minst - plastgräset. Vad är det med denna meningslösa dekoration som vissa sushirestauranger envisas med?

Slutomdömet blir i alla fall godkänt. Klart godkänt med tanke på att stället ligger tre minuters gångväg från min lägenhet. Kanske är det ännu bättre om man kommer dit när de faktiskt har öppet?

Fetaostfyllda kycklingfiléer med tomat- och basilikapasta

Vi hade fått fetaost och soltorkade tomater över efter tidigare övningar. Idag bestämde jag mig för att använda upp dem och resultatet blev en riktigt lyckad kycklingrätt. Kycklingfiléer hör till en av de saker vi alltid har i frysen.

4 personerUgn: 200 grader
4 kycklingfiléer
1/2 paket fetaost
1/2 burk soltorkade tomater i olja
1 knippa basilika
2-3 vitlöksklyftor
olivolja
spaghetti
salt och peppar

Ta upp hälften av tomaterna ur oljan och hacka dem. Smula fetaosten och strimla några basilikablad. Blanda allt och krydda på med lite svartpeppar. Det här är fyllningen till kycklingen.

Tina kycklngfiléerna om de är frusna. Stick en smal vass kniv i filéerna från "kortsidan" och skär litegrann så du får en lång smal ficka i kycklingen. (Blir det svårt att göra en enda djup ficka genom hela filén kan du göra två "halvdjupa" fickor, en från varje sida.) Pilla ner fyllningen i fickorna. Den måste in en bit så att den inte ramlar ur.Lägg kycklingen i en smord ugnsfast form, peppra och salta en aning och stek dem i ugnen.

Mixa resten av tomaterna med resten av basilikabladen och de skalade vitlöksklyftorna. Mixa inte för länge, det kan gärna vara lite struktur kvar. Späd med olivolja och krydda med salt och peppar.

Koka spagettin som vanligt.

Servera kycklingen med spagettin och en klick tomat- och basilikaröra.
Ät och njut.

Eftersom det är mycket sälta i både fetaosten och tomaterna är det gott med en öl till.

Anettes morötter

Kokta morötter var bland det värsta jag visste när jag var liten. Tillagade grönsaker var inte bra över huvud taget. Särskilt hemsk var morotspurén som pappa gav mig när jag var magsjuk. Och när jag skulle sova över hos min kompis och blev bjuden på grönsaksgratäng hade jag väldigt svårt att hålla god min (äggstanning var en annan sak jag inte gillade när jag var barn.)

Nu gillar jag tillagade grönsaker. Broccoli (såklart), ugnsrostade rotfrukter, spenat... Det gäller bara att de är tillagade på rätt sätt. Och hos Anettes franska kök (blogglänken finns här intill) blev jag tipsad om ett riktigt bra sätt att laga till morötter. Nämligen i micron.

Jag testade idag. Skalade och slantade ett par morötter, la dem i en bunke och plastade med dubbla lager plastfolie. Anette hade specialfolie för microvågsugnar, men jag använde icas vanliga. Det stod på att den kunde tåla lätt uppvärmning i micro, så jag chansade på att den tålde lite mer. Efter 3 minuter på normalhög effekt var morötterna tillagade. Och jättegoda.

Ännu godare blev de när jag smulade över fetaost och vred några varv på svartpepparkvarnen. Nyttigt godis framför Desperate Housewives.

Kycklingklubba modell värre

På Vasagatan står en korvkiosk som jag passerar i stort sett varje dag. Som på alla kioskers väggar sitter där reklam för maten som serveras. Sedan en tid tillbaka har reklamen fått mig att förskräckt haja till. För på en av dessa reklamaffischer avbildas en rätt bestående av pommes frites och friterad kyckling - där någon har stuckit ner glasspinnar i kycklingen och döpt om den till "chicken lollipop" (Jo det är det det står, även om bilden är så suddig att det inte syns). Visst är det kul med kreativ matlagning. Men hu. Nej, ska jag äta kycklingklubba så väljer jag den gamla hederliga sorten.

Smaka på Stockholm

Idag förärade jag äntligen Kungsträdgården och Smaka på Stockholm ett besök. Vädret var för första gången på länge så bra att det gick att sitta under bar himmel utan att frysa eller bli blöt. Det hade fler än jag och min kompis Jenny upptäckt. Men vi han i alla fall smaka på Thailand (kycklingwok med kashewnötter från Koh Pangan) och Etiopien (lammgryta med det injera från Abyssinia) innan trängseln blev för svår.

Det första vi kunde konstatera var att restaurangutbudet inte var särskilt spännande. De flesta mattälten hyste kedjor eller lunchhak hämtade från Kungshallen och Kista galleria.
Det andra vi kunde konstatera var, att trots det så vann Smaka på Stockholm över den årliga matmässan i Älvsjö. På mässan finns det visserligen betydligt intressantare saker att titta och smaka på. Men är man hänvisad till dagarna då det är öppet för privatpersoner så är där så tjockt med folk att man får vara glad om man kommer över en broschyr där man kan läsa om vad som visas. Att försöka se det på riktigt är nämligen ingen idé. Och sett ur det perspektivet, så är dessutom Smaka på Stockholm riktigt prisvärt. Inträdet är gratis och du kan lämna trängseln när du vill för att komma tillbaka en annan tid då det är mindre folk.

De små smakportionerna för 25 kronor styck var en riktigt bra idé. Men två räckte för att bli mätt. Helst skulle jag se att de blev ännu mindre och kanske en femma billigare, så man kunde smakat på fler.

Injera, det etiopiska brödet, är förresten en fascinerande bekatskap. Till utseendet påminner det väldigt mycket om sånt där skumgummi man kan ha under diskstället, fast med en intetsägande grå färg. Smaken är lite syrlig. Dagens smakning var min andra bekantskap med etiopisk mat, och det blir säkert fler. Men det är ingenting jag kommer att gå och längta mig sjuk efter.

Tänk positivt

Säg det onda som inte har något gott med sig. Bloggi har fungerat väldigt ostadigt på sista tiden, men det har fått till följd att folk bloggar mindre här, vilket i sin tur har lett till att Broccoli just nu njuter lyxen av att vara en av de mest aktiva bloggarna på Bloggi. Bäst att passa på att känna sig kaxig.

Bland glädjeämnena på den rent privata köksfronten kan jag säga att Diskmaskinen har kommit!!! Ny och vit och fin och blank står den nu i vårt kök och väntar på installation.
Ny och vit och fin och blank som den är så luktar den dock väldigt skumt, nästan som gamla fisksopor. Och dess ankomst har fört med sig att resten av köket, som inte upptas av en oinstallerad diskmaskin, täcks av skärbrädor, handdukar, brickor och annat som befann sig i skåpet som numera är diskmaskinens plats. Spillrorna av det utrivna skåpet spånar också runt och gör röran sällskap.
Vi har sålunda ett väldigt stökigt kök som luktar lite av gamla fisksopor. Men det är det värt. För vi har en diskmaskin!

Färdigförpackad ost

För en gångs skull vaknade jag förhållandevis tidigt i morse. Och jag kände mig pigg. Sålunda promenerade jag en sväng till Ica för att handla frukost. Och där började jag fundera över alla färdigpaketerade ostar.

Nu är Icabutiken i Årsta ingen särskilt stor affär, men där finns ändå ganska mycket ost att välja på. Mycket i betydelsen många sorter, inte många storlekar, för all ost i hyllan är prydligt förpackad i rejäla plasthöljen med omkring ett halvt kilo ost i varje.
Fembarnsfamiljen som slukar ost varje dag får alltså köpa lika stor ost som singelkillen, eller i vårt fall paret, som bara äter frukost på helgerna. Rationellt för tillerkarna, givetvis. Men dumt för konsumenterna.

Tydligen ska köttfärs också börja säljas på det här sättet. Malas ute i slakterierna och säljas färdigförpackad i butikerna. Paprika och tomater säljs redan i prydligt inplastad form.
Jag vill helst slippa tvingas köpa en gul, en röd och en grön paprika och en bit plast när jag har tänkt köpa två gröna paprikor. Och jag vill kunna köpa en liten bit ost när jag vill, utan att hänvisas till förpackningarna med färdigskivad.

Månne saluhallen är lösningen för mig.

Banta med tråkig mat

För ett tag sedan köpte jag ett nummer av tidningen Sund och slank, med ett bedrövligt omslag föreställande Yvonne Rydings ansikte. Det är inte Rydings ansikte som är bedrövligt, det är de dassiga färgerna bland annat. Men i alla fall.
Jag köpte tidningen i första hand för att prata om den på jobbet. Men den visade sig vara en finfin blogginspiration. Ta bara den här härliga sågningen av Atkins-dieten:

1 Studier visar att viktnedgången efter 1 år inte är större med denna metod än andra.
2 Du får en nedbrytning av glykogenförråden i musklerna och levern med västskebrist som följd. Alltså beror viktnedgången delvis på vätskeförlust.
3 Viktnedgången beror på att du äter mindre eftersom maten blir för tråkig. På grund av kolhydratbrist bildar du dessutom ketonkroppar som ger aptitlöshet.
4 Närintsmässigt är denna kost dåligt sammansatt. Innehållet av vitaminer, mineraler och fibrer är lågt och fettinnehållet är alltför högt. Detta kan på lång sikt ge brister. Äter du dessutom mycket mättat fett ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar.

In your face Atkins!

Samtidigt innehåller denna lite märkliga produktion en hyllningsartikel om "Raw food" - grovt uttryckt ekologisk veganmat som inte får lagas till med annat än torkning, mixning eller pressning. Snacka om att gå ner i vikt på grund av för trist mat.

Tacka vet jag socker i ketchupen

Felix tomatketchup finns numera i en variant utan tillsatt socker. Jättespännande tyckte jag och såg fram emot att testa en "ren" ketchup som inte skulle vara så söt. Så förra storhandlingen plockade jag glatt upp en flaska Felix. Och läste "sötningsmedel" på etiketten.
Det blev Heinz som vanligt.

Heinz ska för övrigt dra ner på sin verksamhet i Europa. Kanske får vi klara oss utan vita bönor i tomatsås och "finketchup" i framtiden. Måhända tråkigt. Men en liten skadeglädje bubblar i mitt bröst. Där fick dom för att dom sa att Heinz tomatketchup skulle bli såsen som stod på alla världens matbord.
Vissa vet bara inte när de ska sluta.

När jag ändå pratar om ketchup. Visst är det lite intressant att det som vi i Sverige uppfattar som en av de normalaste ketchupkombinationerna - ketchup på spaghetti - tydligen knappt alls förekommer i USA?

Mjölkdryck

I alla busskurer i stockholm hälls just nu ett skelettben ner i ett glas för att illustera att kalcium ger starka ben. Innan jag såg att det var ett ben så trodde jag bara att det var klumpig mjölk, men nu tycker jag att det är rätt snyggt. Det som inte är så snyggt däremot är att det inte är ett paket mjölk på bilden utan ett paket "mjölkdryck". Jag undrar vad de har gjort med mjölken för att den inte ska få kallas mjölk.
Läbbigt.