Därför vilar matbloggandet

Det är inte det att jag inte har någonting att skriva om. Det har jag. Dagens fika hos Lasse i parken till exempel. Alla grönskande oaser i stan, med rustikt bröd, strömmingsmackor och gratis påtår bör premieras.
Haga forums lördagsbrunch med fräscha sallader, lax, juicebuffé(!) och hamburgerverkstad till sjöutsikten förtjänar också ett omnämnande. Och fläskfilén som jag fyllde med getost och örter när min bror var här, blev riktigt lyckad.

Men för det mesta så för mitt köket en lika tynande tillvaro som den här bloggen och halv- och helfabrikaten har flyttat fram sina positioner både ett och två steg. Spaghetti med burkpesto och färsk parmesanost ses numera som en finfin bjudrätt i hushållet, och småbarnsföräldrarna som är vi har sedan någon vecka tillbaka korat den perfekta mest festmiddagen för lördagsgästerna: räkor med aioli. De vanliga kokta räkorna fick då sällskap av ett gäng rökta, och vitlöksmajonnäsen serverades i fyra olika varianter - vanlig, saffran, chili, och basilika - alla från Hemköps delikatessdisk. Arbetsinsatsen är minimal och maten är redan kall, så eventuella avbrott i form av tröstande eller matande av nya familjemedlemmar påverkar inte smakupplevelsen nämnvärt.

Idag hade jag trots allt bestämt mig för att laga mat. Laxfiléer skulle gratineras med pesto (färdigköpt) och serveras med potatissallad av det franska slaget (hemlagad).
Klockan sju satte jag igång. Jag kom så långt som att skala potatisen, och han till och med sätta kastrullen på spisen innan A deklarerade att han var vansinnigt hungrig. Vi intog position i soffan och där satt vi kvar när E kom hem och undrade vad det var som luktade.
Allt vatten hade kokt bort från potatisen och den hade i sin tur bränt fast i den nu mycket svarta botten av kastrullen.
Eftersom jag använt upp den sista potatisen och en stor del av min entusiasm trevade jag mig igenom oset och frysen efter ett alternativ. Jag bestämde mig för att stoppa laxen i kylen till en bättre dag och tog i stället fram köttfärs och pommes frites.
Klockan nio på kvällen hade A bajsat ner sig till duschstadiet två gånger, fått lika många hysteriska utbrott och blivit tröstmatad till sömns. Middagen stod på bordet. Microuppvärmd köttfärsbiff med pommes frites som torkat i ugnen.
Inte mycket att skryta med när Jamie Oliver samtidigt serverade grillad färsk makrill på tv. Och inte särskilt mycket att blogga om.

Därför vilar matbloggandet.