Varning för blockchoklad

Här har man pysslat. Med 70-procentig choklad. Vispgrädde. Hallon och färsk chili. Och sen, när man ska till med den sista finishen, ytan, så vill man ha lite smält choklad. Men den 70-procentiga är slut. Man tar blockchoklad. Av princip har man naturligtvis inte köpt den som bara heter "Block"- det är ju som att köpa "hot dogs" eller "grillburgare" - nej "Blockchoklad" ska det vara.

Om det inte vore för en liten liten detalj. Blockchoklad går inte att smälta på ett tillfredsställande sätt. Chokladen blir lagom rinnig ett ögonblick, för att sedan först bli krämigare och till sist gröta ihop sig. Gröt ger ingen vidare finish.

På baksidan av förpackningen läser jag att "Block" är det man ska använda om man vill ha en blank fin yta. Jaha. Det skiter jag i. Jag rullar de av mina julgodisar jag lyckats rädda i kakao i stället.

Nästa gång köper jag 70-procentig choklad så det räcker till både in- och utsida.

Kryddor

Om hunger är den bästa kryddan, så är en kraftig förkylning den sämsta.

Hur ska det gå med julpizzan?

Mina föräldrar har flyttat. Från Borlänge till Gävle. Från mitt barndomshem, där jag har firat varje jul sedan jag var fyra (med undantag för en i Mombasa och ett par i Jönköping), till ett nytt hem där jag ska fira jul i år. Men det är inte hemmet jag ororar mig för. Det är pizzan.

Sedan urminnes tider, eller åtminstone sedan mina upphovsmän insåg att ingen egentligen gillade dopp i grytan, har vi haft som tradition att köpa hem pizza kvällen före julafton. Först inhandlades pizzan från Pizzeria Venedig på Jaxtorget. Men de senaste tio, femton åren, har pizzan hämtats från American Take Away i Hagalund. På American Take Away finns nämligen pizzan "Klyken". En speciell Borlängevariant av panpizza, vars existens endast avslöjas ryktesvägen, då den inte står på menyn.

I Gävle kan man köpa GIF-mål i grillkiosken, men där finns garanterat ingen Klyken. Vågar man hoppas på att där finns en fullgod jul-pizzeria?

Lucia ja

Folk jag känner tassade upp tidigt i morse, gjorde mackor och kokade choklad, och bänkade sig framför tv:s luciatåg. Inte vi. Vi snooozade förkylningstrött i morse. Hasade oss upp. E gick till jobbet. Jag satte mig i köket med tidningen. Och inte förrän jag såg att personerna på "balkongen" på DN:s framsida hade tecknade luciakronor på sig fattade jag att det var den 13.e december.

Under hela dagen såg jag inte skymten av nåt glitter eller några lussekatter. Men nu är ordningen återställd. En kycklinggryta med saffran och champinjoner, julmust, lite årgångsglögg, en lussekatt och en pepparkaka väntade när jag kom hem från ridningen. SKål för det.

Renskavsgryta med svamp och lingon

Jag tror inte jag har ätit renskavsgryta sedan jag jobbade i Puben på V-dala, vilket var väldigt många år sedan. Men här om dagen ramlade jag över ett paket renskav på Sabis och kände mig tvungen att ta med det hem. De imponerande tunna renbitarna hamnade i en god och lättlagad vardagsgryta med lingon och torkad svamp. Till åt vi kokt potatis och lite hemsnickrad, snabbmicrad lingonsylt (frysta lingon med lite socker).

Enkel renskavsgryta
4 portioner
1 paket renskav (240g)
2 gula lökar
1 paket matlagningsgrädde
1 näve torkad svamp
1 dl frusna lingon
soja
eventuellt en skvätt kalvfond
salt
vitpeppar
rosmarin

Låt renskaven tina lite och strimla den. Hacka löken.
Bryn köttet och löken i en stekpanna, salta och peppra.
Smula över svampen och häll på grädden. Rör ner lingonen. Piffa till med lite soja och eventuellt en gnutta kalvfond.
Krydda med rosmarin och låt hela grytan puttra ihop ett tag.
Smaka av med salt och peppar.

Häpp!

Luxigt kul, eller slut på Luxlivet?

Jag har sagt upp mig! Igår. Och idag kom F-skattsedeln med posten. Framtiden får utvisa om jag kommer att känna mig fri som en fågel, eller fattig som en kyrkråtta. Det blir i alla fall mindre av mobiltelefoner. Och kanske mer av mat. För nu jädrar ska här frilansas.

Det tråkiga är att framtiden också kommer att innehålla mindre av mina bra arbetskamrater. Titta här så snällt de satt och väntade när vi var på Lux förra fredagen, bara för att jag skulle få fota deras mat innan de började äta.
Mitt första besök på Lux börjar bra. Jag älskar gamla tegelbyggnader med stora fönster. Och har de dessutom vatten på två sidor så gör det inte saken sämre.

"Dagens husman" torskrygg med jordärtskockssås, syltad tomat och potatis. 105 kronor, alltså 25 kronor dyrare än en vanlig fredagslunch, och så otroligt gott att det faktiskt överglänste maten jag åt på Serwito med E samma kväll. Så gott, att när det var slut så satt jag och smög ner bitar av Lux hembakta bröd på tallriken, för att kunna äta uppfostrat med kniv och gaffel, men ändå få upp det sista av såsen. Vad kan man säga. Jordärtskockor gör världen till en vackrare plats.

De andra åt rådjursgryta med potatispuré

Mitt val efter maten: cheddarost med kavring och plommonkompott

"Så gott som årets AD" och en creme brule

Reporter och chokladbakelse

Apelsindessert med vit chokladganache

Med viss reservation för kyrkråttescenariot, så kommer jag absolut att äta på Lux fler gånger. Helst många fler.

Fascinerande filmer!

På Buffés hemsida kan du få se förtjusande enkla och instruktiva små filmer där kocken Jacob Grey visar handgrepp till käck pianomusik. Enkelt, rent, snyggt och kåldolmar har aldrig verkat lättare att göra.

Förstoppning?

Blogger verkar ha fått nåt i halsen. Kanske är det mina stora bilder i min förra postning som är för svårtuggade. Hoppas att de kommer upp snart.

Under tiden kan vi beskåda denna bild från mitt favorithak Heron City, där jag gissar att biografens sponsorkylar inom kort kommer att göra butikerna och besökarna sällskap och försvinna.

Stinkbomben och de belgiska mutorna

Om du inte kan komma till butiken så får delikatesserna komma till dig.


Jag skäms, men jag har fortfarande inte kommit iväg till Chez Albert. Däremot har våra grannar visat sig vara butikens nya leverantörer. Så kom det sig att vi fick med oss ett smakprov på Chez Alberts utbud, utan att behöva gå utanför huset.

För ett par veckor sedan fick vi nämligen följa med på studiebesök ner i vår egen källare. Där förvaras stinkande ostar, belgisk choklad och andra delikatesser. Och det märks, i vår lägenhet och framför allt, i vår trappuppgång.

Våra matglada grannar hade gjort väldigt fint därnere, med splitter nytt kylrum och allt. Och jag och E kom upp igen med en hög mutor som belöning för vårt tålamod med lukten.


Osten är en chimay-ost som är sköljd i det belgiska ölet med samma namn. Den är också en riktig stinkbomb. Och absolut ingenting för veka ostnybörjare.
Först förvarade vi den i en tät påse i kylen. Efter någon dag lade jag påsen i en burk med lock och knöt in burken i en annan påse. Och några dagar senare lade jag hela paketet i en plastkasse som jag lindade några varv runt det hela. Men den här lukten låter sig inte stoppas.

Taktiken blev att förtära osten i stället. Utseendet var lovande. Och den första lilla smakstrimlan faktiskt helt ätbar, trots att den massiva doften höll på att golva mig.


Men trots våra föresatser, vår kärlek för mögelostar, kittostar, getostar och hårdostar och den otroligt goda päron- och äppelconfiten vi hade till, så fick vi till slut erkänna oss besegrade. Omsvepta av ammoniakångor och fotsvettsstank var det bara att inse. Vi är ena riktiga ostmesar.

Bra dag

Lunch på Lux, middag på Serwito. Vissa dagar är bättre än andra.

Mobilgalans meny

Gårdagens galamiddag på pappret:

Älgcarpaccio på västerbottenlasagne serveras med pesto

Halstrad röding med mandelpotatis, sidfläsk, chevre och rödvinssky

Havtornssorbet med färska bär och hyvlad choklad

Gårdagens galamiddag på riktigt:

En fantastisk älgcarpaccio under en bit västerbottenlasagne, med en kula fast och smakrik pesto, samt någon slags brödbitar. Otroliga smaker och en riktig höjdare. Önskar att jag hade fler.

En stor fyrkantig bit fisk kluven på mitten med ett lager fläsk och getost däremellan, serverad med hejdlösa mängder färsk timjan, oskalad och skrynklig mandelpotatis och rödvinssky. En i och för sig god men ganska klumpig anrättning som kändes betydlig mer hemsnickrad än den eleganta entrén. Jag åt hälften.

En minimal klick översötad sorbet i botten på ett glas, med några frusna röda bär samt ett spett med ett björnbär, en vindruva och en physalis. Umbärlig.