Lam lasagne
Red min tredje ridlektion idag och var helt slut när jag hade cyklat hem. Förutseende nog hade jag lyckats övertala E att laga mat så jag skulle slippa göra ansträngande saker. Som att stå upp. Och lyfta armarna. Men hade jag vetat att jag skulle få färdigköpt lasagne hade jag nog hellre fixat mat själv. Eller ätit mackor. Båda alternativen hade både blivit godare och gått snabbare.
Vill bara tillägga att jag inte har något alls emot lasagne. Det är jättegott. Jag råkar bara tycka att det är fantasilöst som lunchrestaurangalternativ, och att färdiglagad fryslasagne kan bytas ut mot... ja allt, med gott resultat.
6 kommentarer:
avundas dig med dina ridlektioner... Ang. lasagne sa var jag forr i varlden ratt sa oforstaende infor alla italienares hanforelse for lasagne men nu ar jag likadan-det ar nagot jag har borjat uppskatta nu nar jag fatt ata riktigt gjord sadan. Sa jag haller med dig: antingen valgjord eller sa far det vara!
Jag minns skolköket lsagane med konsistens av kålpudding och smak av Rivosto (finns det fortfarande?). Inte roligt. Däremot en hemlagad lasagne med bra ost och kryddig köttfärssås! Mmm...
Ni har rätt båda två. Vällagad lasagne kan vara riktig festmat. E har ett fantastiskt recept i sin pastakokbok, där selleri, bacon och parmesanost får sätta sprätt på köttfärsgratängen.
Jag lovade att skriva att han gör fantastiskt god mat när han faktiskt lagar mat, och inte bara värmer frysmat i ugnen :-) Faktum är att E är betydligt ambitiösare än jag när det gäller att laga till krångliga recept till punkt och pricka. Själv brukar jag hoppa över allt som verkar för jobbigt och låtsas att det är för att jag är kreativ.
En fråga - vilket märke var det på den frysta lasagnen som inte var någon höjdare?
Hej Sandra! Ska fråga E om han kommer ihåg.
Den lama lasagnen kom från Dafgårds. Men jag tror egentligen att märket är av mindre betydelse. Lasagne gör sig helt enkelt bäst som hemlagad.
Skicka en kommentar