Men... vad gör han?

Har tillbringat dagen i soffan tillsammans med matlagande män. En sunkigt skön uppvilningslördag efter första jobbveckan och gårdagskvällens utsvävningar. Först upprepade Jamie sin brandmanslunch från förr. Rediga köttbitar fick smak av örter och citronskal som han stötte samman med olivolja i sin älskade mortel, och serverades med en potatis- och rotsellerigratäng. Till efterrätt blev det chokladkaka med mandel, täckt med chokladsås och ackompanjerad av vaniljsås.

Sen var det dags för biffiga grillkocken i License to grill att fixa dagens skrovmål. En fantastisk bit urbenad lammstek var grunden. Slött såg jag honom mixa samman örter och vitlök med lite ansjovis och olja till en smaksättning till lammet. Sen talar han om för oss vad prosciutto crudo är, och tar fram stora, fina skivor lufftorkad skinka. Jag riktigt känner den svala sältan av en tunn skiva smälta på tungan. Mmm...
Sen slänger han ner alla skinkskivorna i mixern!!! Kör ihop den till en ourskiljbar ingrediens i sin smaksättning! Nämen. Så får han väl inte göra?

Jag tröstar mig så småningom när jag inser att grillkillen fått enorma mängder prosciutto över sen en stor fest. Han inte hade helt enkelt inte en chans att äta upp allt innan det blev dåligt. Därför kunde han avvara några skivor till sin smaksättning. Så måste det vara. Väl?

(En annan sak som upptar mina tankar är miss popularity-flickorna som svettas i austaraliensiska bushen. Hade de egentligen nåt salt till ormen och kängurusvansen de stekte? Hoppas det.)

Sponsrad hotellgäst?

När vi satt och åt den ganska trista frukosten på Strandhotellet i Östhammar här om veckan dukade en annan hotellgäst upp sitt morgonmål på terassen utanför fönstret. Det såg så otroligt hälsohurtigt reklamfilmsaktigt ut att jag var tvungen att ta kort. Observera bananen till höger.

Reklambranshen lär ju satsa på att låta privatpersoner indoktrinera sina bekantskapskretsar. Så, var cornflakeskillen köpt av Kellogs, och tog listigt tillfället i akt att framställa varumärket som ett läckrare alternativ till hotellets utbud? Eller var han bara en sån där petig person som måste ha exakt samma frukost han alltid äter, även när han bor på hotell?

Saker bara försvinner

Nu har restaurangdöden på Vasagatan spridit sig. Gamla Tre Remmare, som både hade ståndsmässiga a la carte-luncher på linnedukade bord på glasverandan och billiga bufféer i ett sunkigt hörn vid flipperspelen, har stängts. I stället ska hamburgerkedjan Max öppna nån gång i vinter.

Men Tre Remmare kan jag klara mig utan. Det jag sörjer idag är Mojos spa-smörgåsar med kyckling, hoummos och ruccola. Det snygga caféet har tydligen haft stängt, renoverats och öppnats igen, med en betydligt mindre disk, och med lite matigare meny. Och inga goda, goda kycklingmackor.

Som kompensation verkar caféet i resebyrån på hörnet Drottninggatan/Barnhusgatan riktigt lovande. Jag har knappt tittat på stället tidigare. Men idag upptäckte jag att det bland smörgåsutbudet fanns fyllningar som kräftstjärtar med västerbottensost, grillad tonfisk och rökt anka med äppelkompott. Och en låång, men pinnsmal baguette kostar bara 25 kronor!
Skall testas vid tillfälle.

En jättestor bulle

En jättestor bulle, det var en av sakerna som våra vänner önskade sig när de blev man och hustru här om helgen. Och eftersom rymdfärden, som de också önskade sig, var lite svår att fixa, så fick det bli en bulle. Kanelbulle i tyg.

En jättestor bulle
sätt hjärnan på tålamod

en remsa brun plysch
en remsa ljusare brunt fodertyg
knappnålar till ihopfästning
tråd
kuddfyllning
vita indianpärlor

Låna en gammal, gammal symaskin av din syster sent en kväll i hennes kök i Kortedala. Håll tummarna, be till högre makter och lita på turen att tråden ska hamna rätt medan du försöker trä den.
Nåla samman det extremt glidiga fodertyget mot den lite väl stretschiga plyschen. Kom ihåg att andas lugnt.
Börja sy längst långsidorna. Bit samman tänderna och svär när du hör det rasslande ljudet av en symaskin som syr fast. Sprätta. Börja om. Upprepa tills någon smartare person ifrågasätter trådspänningen. Justera trådspänningen och sy, sy som vinden!
Plocka bort nålarna och vänd bullfodralet rätt. Fyll med kuddfyllning och sy igen hålet.
Vira ihop bullen med foderfyllningen inåt. Fäst ihop för hand.
Dekorera med "pärlsockret".

Dille deux milles

Gillar du att smaka obskyra ölsorter så kan Delirium vara något för dig, stället alltså, inte tillståndet. Vid Kronhusbodarna i Göteborg (bortre högra hörnet från Nordstan räknat) håller ölserveringen till. Jag skriver ölservering, för pub känns inte riktigt som rätt ord. 2000 ölsorter ska finnas i sortimentet, däribland japansk stout och mörk öl från Färöarna. Listan fyller en tjock pärm, och ölen står sorterad efter ursprungsland. Även den som till äventyrs föredrar alkoholfri öl har ett gäng att välja bland.

I de ljusa, fräscha lokalerna, som mer ser ut som en modern restaurang än ett ölhak, samsas svartrockare med pensionärer och propra och mindre propra trettionånting. Där finns utrymme för såväl barhäng och bordssittande som fåtöljslappande.

Det påstås att Delirium även erbjuder en matigare meny, men i vår pärm var den sidan bortplockad. Det som kom från köket såg i alla fall lovande ut.

Men det enorma ölutbudet till trots (eller kanske just på grund av ölen) det som väckte mest uppmärksamhet i vår lilla skara var den automatiska handuksutmatningen på toaletten.

Likt ett lik

Bloggen må ha varit död under sommaren, men likt ett lik i en Ajvide Lindqvist-roman kommer den tillbaka. Med gröt i huvudet och spaghetti i knäna, men ändå.

Sen sist har jag bland annat:
besökt ett "nytt" ölställe i Göteborg (Delirium, mer om det senare),
hetsgrillat i sommarstugan (det gäller att passa på),
ätit en trist hotellfrukost i Öregrund,
ätit en suverän lunch på favoriten Dala Husby Hotell,
herrgårdsfikat upp en hel kanna kaffe för bara 18(!) spänn,
återupptäckt sommarfrukosten nummer ett: Fil och cornflakes,
ätit mig igenom en heldagstur i Stockholms skärgård,
läst Torgny Lindgrens Pölsan, och börjat reflektera över inälvsmat,
plockat jättemycket blåbär för att göra sylt hemma i Stockholm, och glömt kvar samma bär i kylen i Dalarna,
sytt en kanelbulle

Bilden är tagen i Vimmerby

Etnavin

Vi besökte en mycket modern vingård, Torrepalino, när vi var på Sicilien. Eller en vinproducent ska man kanske säga, för själva druvorna köptes in från gårdarna runt omkring. Det var mitt första besök bland vintunnor och cisterner, och jag gör gärna fler sådana. Framför allt var den väldigt amatörmässiga vinprovningen ett trevligt inslag. Det är sådana vinprovningar jag gillar bäst. Minst fem olika sorters vin fick vi smaka, och ingen förväntades spotta. Tilltuggen i form av bröd, korvar, ost och olivröra fick nästan lika mycket uppmärksamhet som vinerna.

Mousserande Etnavin med flaskhalsarna neråt i ställningar som vrids regelbundet, helt automatiskt.

Ett av de vackra lagringsrummen. På varje vintunna står upplysningar om vinet på en liten griffeltavla.

Och här är damen som gett upphov till de namnkontrollerade vinerna. Bara viner gjorda på druvor som odlats på Etnas sluttningar har tillåtelse att kallas Etnavin. Däremot kan druvsorterna variera.

Läget är allt

Lika god kebab som vi har i Årsta, lika läskiga är hamburgarna. Likt förbannat äter vi dem med en dåres (o)regelbundenhet, minst tre, fyra gånger om året.

Den största dåren är oftast jag, när jag är apat-hungrig, det är sent på kvällen, och jag gnälligt har stått i köket i en kvart och håglöst öppnat kylen, frysen och skafferiet om och om igen, utan att hitta något som jag gitter äta.
Beslutet att ta till burgarna är alltid motsägelsefullt och förknippat med viss vånda. Innerst inne vet jag ju att min tanke på den där lagom syndiga burgaren med god dressing och sin speciella gatukökssmak inte har mycket gemensamt med den småvissna och på sin höjd löksmakande ursäkt för köttfärs i bröd som jag kommer att ta med mig hem. På väg till kiosken överväger jag alltid att gå till snabbköpet och köpa bröd eller nåt annat smart i stället. Och flera gånger har jag faktiskt samlat kraft och gått förbi, ibland hela vägen till kebaben.

Idag gjorde jag inte det. E åt chorizoburgare, jag åt en vanlig. Nu är "varför" och "aldrig mer" tankar som ligger nära till hands.
Tills nästa gång.
Den fördömda hamburgerkiosken ligger ju så attans nära.

Kriminellt mycket kaffe

Ett axplock när man slumpmässigt slår upp olika sidor:

Kommissarien, som visste att samtalet skulle komma efter postutdelningen vid elvatiden på morgonen, drack kaffe medan han väntade.

Frode bad om påfyllning från bordstermosen och vände sig åter till Salander.

Därefter lämnade hon fastigheten och promenerade raskt till Nationalmuseum, där hon gick in i kafeterian för att värma sig och dricka kaffe.

Mikael tog en klunk svart kaffe - kokkaffe - och undrade vart historien skulle leda.

"Cecilia, strunta i kaffet. Vad är det som är på tok?"
[...]
Sedan gick han hem till sig och satte på kaffe.

"Jag är inte bra på förhållanden", sa hon.
"Det är inte jag heller. Ska vi ta en kopp kaffe?"

Mikael Blomkvist och de andra karaktärerna i Stieg Larssons "Män som hatar kvinnor" dricker nästan kriminellt mycket kaffe. (Och faktum är att jag föredrar vardagsbeskrivningarna och kaffet framför själva "mysteriet". Och definitivt framför upplösningen.)

Potatissillad

Jodå, jag lever och frodas. Och äter. Men jag gör det för tillfället mest utomhus, och inte framför datorn.

Trots det så lyckades jag hitta en mapp med gamla recept bland dokumenten på datorn. Där fanns bland annat mammas recept på en sillsallad, egentligen en potatissallad smaksatt med bland annat sill och kaviar. Bra som en sommarförrätt, om man inte har för mesiga (sillskeptiska) gäster.

Sillsallad
Röran blir bara godare av att stå och dra åt sig smak över natten. Servera den på riktigt mörkt, grovt bröd. Pumpernickel funkar fint.

För 10 personer

1 filé - 1 burk matjesill (jag säger skippa matjessillen och ta god vanlig inlagd sill i stället)
1 liten rödlök, finhackad
1/2 - 1 dl finhackad purjolök
1/2 dl dill, finhackad
8 kalla kokta potatisar
4 msk kaviar
1 1/2 dl gräddfil
1 dl majonnäs
10 skivor pumpernickel
ev kokt hackat ägg att strö över

Låt sillen rinna av och skär den i små bitar.
Hacka rödlök, purjolök och dill fint och skär potatisen i små tärningar.
Rör ner potatis, lök, purjolök, kaviar, dill och sill i gräddfilen och majonnäsen. Låt salladen stå i kyl i minst 2 timmar före servering.
Lägg en klick sallad på varje brödskiva och forma till med hjälp av en tårtspade.
Strö över hackat, hårdkokt ägg och dekorera med nåt tjusigt grönt.