Men sluta köpa torsk då

Det är omöjligt för konsumenter att veta om torsken de köper är tjuvfiskad eller laglig, skriver DN. Det låter som om det inte finns nåt för oss stackars konsumenter att göra, mer än att hoppas att torsken vi köper är hederligt utfiskad.

Men självklart kan vi gardera oss mot att köpa tjuvfiskad torsk - genom att inte köpa torsk över huvud taget. Ingen färsk torskrygg på restaurangen, inga frysta torskfiléer i butiken, inga fiskpinnar gjorda på torsk, ingen torskrom.

Som med annan avhållsamhet är det trist, men säkert.

Gott bröd på Trankil

Testade att jobba i Solna i dag, och blev lunchad med på Trankil. Lång kö till ett snyggt och fräscht ställe med rejäla portioner, god mat och härligt hembakt bröd. 79 kronor för en vanlig lunch (två alternativ), och märkligt nog 95 spänn för sallad eller soppa, men de är av den lyxigare sorten.
Väl värt att testa om du råkar befinna dig i Solnatrakten en vardaglunch.

Samvetsvänlig synd

En bra regel som jag inte följer är att kompensera "dåliga" ingredienser med "bra". Då menar jag inte att potatisen kan vara möglig så länge fisken är pinfärsk, utan att mindre samvetsgranna ingredienser som bacon och grädde till viss del kan bortförklaras med friskusingredienser som morötter, ärter, vitlök och fullkornspasta. Som i baconpastan vi åt idag.

Pastasås med bacon
4 portioner

1 gul lök
1 paket bacon
1 burk krossade tomater
1-2 dl matlagningsgrädde
2-3 morötter
ärter efter behag
2 stora vitlöksklyftor
1 tsk sambal oelek
1 skvätt kalvfond
salt
ev svartpeppar

Hacka löken och stek den tillsammans med det strimlade baconet, nåt stekfett behövs inte. Häll ner en liten skvätt grädde och låt allt koka ihop. Häll över tomaterna och resten av grädden, tillsätt morötterna i små tärningar och resten av ingredienserna. Koka ihop till en krämig sås och smaka av med salt. Sambal oelek sätter piff, men för smakens skull kan det ändå vara gott att dra några drag på svartpepparkvarnen över alltihopa.

Servera med kokt fullkornspasta.

Regel och regel förresten, jag kom på den idag. Och så bra är den ju kanske inte om man börjar tänka åt andra hållet, och använda nyttiga ingredienser som en ursäkt för att ta en klick extra smör eller mera socker. Men just i fallet baconpasta så lättade det vårt samvete såpass att till och med herr "jogga varje dag", som jag tydligen är gift med, gick med på att äta baconpastan både idag, och ta med den som låda i morgon.
Dessutom blev det gott.

Blåbären är räddade

Om någon undrar hur det gick med bären som jag glömde i kylen i Stjärnsund, så kan jag meddela att min snälla pappa har räddat dem från förruttnelsen. Nu vilar de i frysen i väntan på att bli sylt.

Och på tal om mina föräldrar så har nu även de upptäckt Dala Husby hotell, och det med råge. Läs bara det här ur deras kommentar på föregående postning: "Vi blev saliga. Lunchen var fantastisk. Lägg och biff av kalv från Dalarna (dillkött). Möra, goda köttbitar, potatisar, lök och grönsaker i en otroligt tät och välsmakande buljong med dill. Så långt från vanligt trist dillkött man kan komma."

Det borde ju vara dom som hade en matblogg, och inte jag.

Lunch i Husby

Som jag skrev tidigare så tillbringades en av semesterns luncher på familjen Johanssons stående favorit - Dala Husby hotell. Och upplevelsen garanterar en fortsatt plats på restaurangtopplistan. Extra kul, eftersom servitrisen kände igen oss, och frågade om vi fortfarande var lyckligt gifta.

Det var första gången vi var där mitt i sommaren, och både hotellet och den ljusa matsalen klädde verkligen i sol och grönska. Menyn var liten, en förrätt och två varmrätter att välja på, plus vegetariskt alternativ och dessert. Men så är rätterna riktigt goda också.

Vi kunde såklart inte motstå tanken på en kantarelltoast med stekt fläsk, så för oss blev det förrätt. Och innan dess fick vi smaka på två sorters hembakt bröd, som serverades med ekologiskt smör, färskost, örtsalt och med en sorts hemgjorda rostade grönsaker av typen "japanska snacks" som tillbehör. Brödet var som alltid jättegott, färskt och doftande. Och den milda färskosten och det mjuka smöret gjorde det farligt nära att vi åt oss mätta på bröd redan innan maten.

När vi hade njutit av brödet ett tag serverades vi varsin minimal men läcker portion sparrissoppa med mussla.

Varmrätten vi valde bestod av en rejäl portion ljummen sallad med otroligt mör rimmad oxbringa och färskriven pepparrot. Jag nöjde mig med kaffe på maten, men E åt kardemummaglass med jordgubbssoppa (consommé förmodligen, men soppa alltså). Och till kaffet serverades tre sorters småkakor, så det gick ingen nöd på mig heller.

En lunch rätt och slätt, med bara en varmrätt kostar 95 kronor. Inte många kronor mer än en vanlig lunch på Drottninggatan alltså, särskilt inte nu när Bohem har höjt sina priser. Vill du ha kaffe eller nåt annat än vatten till maten får du dock betala extra, men kulinariska överraskningar ingår i priset.

Men... vad gör han?

Har tillbringat dagen i soffan tillsammans med matlagande män. En sunkigt skön uppvilningslördag efter första jobbveckan och gårdagskvällens utsvävningar. Först upprepade Jamie sin brandmanslunch från förr. Rediga köttbitar fick smak av örter och citronskal som han stötte samman med olivolja i sin älskade mortel, och serverades med en potatis- och rotsellerigratäng. Till efterrätt blev det chokladkaka med mandel, täckt med chokladsås och ackompanjerad av vaniljsås.

Sen var det dags för biffiga grillkocken i License to grill att fixa dagens skrovmål. En fantastisk bit urbenad lammstek var grunden. Slött såg jag honom mixa samman örter och vitlök med lite ansjovis och olja till en smaksättning till lammet. Sen talar han om för oss vad prosciutto crudo är, och tar fram stora, fina skivor lufftorkad skinka. Jag riktigt känner den svala sältan av en tunn skiva smälta på tungan. Mmm...
Sen slänger han ner alla skinkskivorna i mixern!!! Kör ihop den till en ourskiljbar ingrediens i sin smaksättning! Nämen. Så får han väl inte göra?

Jag tröstar mig så småningom när jag inser att grillkillen fått enorma mängder prosciutto över sen en stor fest. Han inte hade helt enkelt inte en chans att äta upp allt innan det blev dåligt. Därför kunde han avvara några skivor till sin smaksättning. Så måste det vara. Väl?

(En annan sak som upptar mina tankar är miss popularity-flickorna som svettas i austaraliensiska bushen. Hade de egentligen nåt salt till ormen och kängurusvansen de stekte? Hoppas det.)

Sponsrad hotellgäst?

När vi satt och åt den ganska trista frukosten på Strandhotellet i Östhammar här om veckan dukade en annan hotellgäst upp sitt morgonmål på terassen utanför fönstret. Det såg så otroligt hälsohurtigt reklamfilmsaktigt ut att jag var tvungen att ta kort. Observera bananen till höger.

Reklambranshen lär ju satsa på att låta privatpersoner indoktrinera sina bekantskapskretsar. Så, var cornflakeskillen köpt av Kellogs, och tog listigt tillfället i akt att framställa varumärket som ett läckrare alternativ till hotellets utbud? Eller var han bara en sån där petig person som måste ha exakt samma frukost han alltid äter, även när han bor på hotell?

Saker bara försvinner

Nu har restaurangdöden på Vasagatan spridit sig. Gamla Tre Remmare, som både hade ståndsmässiga a la carte-luncher på linnedukade bord på glasverandan och billiga bufféer i ett sunkigt hörn vid flipperspelen, har stängts. I stället ska hamburgerkedjan Max öppna nån gång i vinter.

Men Tre Remmare kan jag klara mig utan. Det jag sörjer idag är Mojos spa-smörgåsar med kyckling, hoummos och ruccola. Det snygga caféet har tydligen haft stängt, renoverats och öppnats igen, med en betydligt mindre disk, och med lite matigare meny. Och inga goda, goda kycklingmackor.

Som kompensation verkar caféet i resebyrån på hörnet Drottninggatan/Barnhusgatan riktigt lovande. Jag har knappt tittat på stället tidigare. Men idag upptäckte jag att det bland smörgåsutbudet fanns fyllningar som kräftstjärtar med västerbottensost, grillad tonfisk och rökt anka med äppelkompott. Och en låång, men pinnsmal baguette kostar bara 25 kronor!
Skall testas vid tillfälle.

En jättestor bulle

En jättestor bulle, det var en av sakerna som våra vänner önskade sig när de blev man och hustru här om helgen. Och eftersom rymdfärden, som de också önskade sig, var lite svår att fixa, så fick det bli en bulle. Kanelbulle i tyg.

En jättestor bulle
sätt hjärnan på tålamod

en remsa brun plysch
en remsa ljusare brunt fodertyg
knappnålar till ihopfästning
tråd
kuddfyllning
vita indianpärlor

Låna en gammal, gammal symaskin av din syster sent en kväll i hennes kök i Kortedala. Håll tummarna, be till högre makter och lita på turen att tråden ska hamna rätt medan du försöker trä den.
Nåla samman det extremt glidiga fodertyget mot den lite väl stretschiga plyschen. Kom ihåg att andas lugnt.
Börja sy längst långsidorna. Bit samman tänderna och svär när du hör det rasslande ljudet av en symaskin som syr fast. Sprätta. Börja om. Upprepa tills någon smartare person ifrågasätter trådspänningen. Justera trådspänningen och sy, sy som vinden!
Plocka bort nålarna och vänd bullfodralet rätt. Fyll med kuddfyllning och sy igen hålet.
Vira ihop bullen med foderfyllningen inåt. Fäst ihop för hand.
Dekorera med "pärlsockret".

Dille deux milles

Gillar du att smaka obskyra ölsorter så kan Delirium vara något för dig, stället alltså, inte tillståndet. Vid Kronhusbodarna i Göteborg (bortre högra hörnet från Nordstan räknat) håller ölserveringen till. Jag skriver ölservering, för pub känns inte riktigt som rätt ord. 2000 ölsorter ska finnas i sortimentet, däribland japansk stout och mörk öl från Färöarna. Listan fyller en tjock pärm, och ölen står sorterad efter ursprungsland. Även den som till äventyrs föredrar alkoholfri öl har ett gäng att välja bland.

I de ljusa, fräscha lokalerna, som mer ser ut som en modern restaurang än ett ölhak, samsas svartrockare med pensionärer och propra och mindre propra trettionånting. Där finns utrymme för såväl barhäng och bordssittande som fåtöljslappande.

Det påstås att Delirium även erbjuder en matigare meny, men i vår pärm var den sidan bortplockad. Det som kom från köket såg i alla fall lovande ut.

Men det enorma ölutbudet till trots (eller kanske just på grund av ölen) det som väckte mest uppmärksamhet i vår lilla skara var den automatiska handuksutmatningen på toaletten.

Likt ett lik

Bloggen må ha varit död under sommaren, men likt ett lik i en Ajvide Lindqvist-roman kommer den tillbaka. Med gröt i huvudet och spaghetti i knäna, men ändå.

Sen sist har jag bland annat:
besökt ett "nytt" ölställe i Göteborg (Delirium, mer om det senare),
hetsgrillat i sommarstugan (det gäller att passa på),
ätit en trist hotellfrukost i Öregrund,
ätit en suverän lunch på favoriten Dala Husby Hotell,
herrgårdsfikat upp en hel kanna kaffe för bara 18(!) spänn,
återupptäckt sommarfrukosten nummer ett: Fil och cornflakes,
ätit mig igenom en heldagstur i Stockholms skärgård,
läst Torgny Lindgrens Pölsan, och börjat reflektera över inälvsmat,
plockat jättemycket blåbär för att göra sylt hemma i Stockholm, och glömt kvar samma bär i kylen i Dalarna,
sytt en kanelbulle

Bilden är tagen i Vimmerby