Broccoli

Den goda maten

2007-12-25T16:47:00.000+01:00

De flesta år äter man ett par julbord innan det är dags för det riktigta, på självaste julafton. Ibland är det nästan risk för att man hinner tröttna på sillar och skinka innan julen ens börjat.

Mina julbordsvanor brukar vara ungefär såhär: Våra vänner bjuder på julfest, E:s jobb har någon form av julbord och mitt gamla jobb fixar ett.

Men som föräldraledig egenföretagare bjuder inte jobbet på julbord direkt. Våra vänner har nyss fått barn och åtminstone tillfälligt lagt ner det där med julfester, och E:s jobb bjöd på julbord. För vuxna. Eftersom vi befinner oss i konstant barnvaktsbrist så fick alltså E gå medan jag och gangstern stannade hemma.

Det var alltså inte utan viss förväntan jag såg fram emot julaftons överflöd av kalkon, revbensspjäll, sillar, lax, rödkål, brunkål, ostar och allt vad där var. Synd bara att jag blev magsjuk...

Den ljusa sidan av saken är att jag förmodligen inte lägger på mig så mycket som brukligt den här julen.

Nu ska jag med största försiktighet försöka pilla i mig lite lutfisk. Önska mig lycka till.

Salt älg kom i form

2007-12-20T22:05:00.000+01:00

I dessa färsskandalomsusade dagar skadar det inte att ha lite älgfärs hemma. Det hade vi och slog till på en färsversion av ett lyxigt älgfilérecept med timjan och ginspetsad messmörssås.
E stod vid spisen och hans pannor och grytor spred förföriska dofter i hela lägenheten. Vi var rejält hungriga när vi äntligen fick sätta besticken i älgen. Och OJ! vad salt det var...

Ett missat à och en liten tankevurpa gjorde att E räknade fel. Han trodde det ursprungliga receptet gällde 175 gram kött, och multiplicerade således salt- och pepparmängden lydigt för att gälla närmare 500 gram färs. Dessvärre gällde ursprungsreceptet fyra filébitar à 175 gram, alltså 700 gram kött...

Fattiga och snåla, och med en konstant ovilja över att slänga mat gav vi biffarna en andra chans. Potatisgratäng blev lösningen. Biffarna smulades ner i en form tillsammans med stora mängder potatis, purjolök, mjölk och absolut inga kryddor och definitivt inget salt, förutom i form av lite ost på toppen. Resultatet blev över förväntan, med tomatsallad till.

Rimmat till jul

2007-12-18T16:25:00.000+01:00

För länge sen skrev jag att jag skulle på Thanks giving-middag och äta kalkon. Det var jag också, och kalkonen var fantastisk. Den kloka Blomenska värdinnan hade tagit sig tid att rimma den innan den stektes, och köttet var både mört och saftigt och inte det minsta torrt.

I DNs söndagsbilaga tipsar Jens Linder med fler om hur man kan tillaga julkalkon. Men inget av tipsen går ut på att förbereda kalkonen genom att rimma den. Det är ett bra tips.

Jag ska vara trendig och äta kalkon i jul. Men det betyder inte att jag inte ska äta skinka. När många samlas till jul, som i år hos min makes släkt, får tillresta importera sina favoriter till julbordet helt enkelt. Kalkonen är det en svåger som vill ha med. Och jag klagar inte.

Gangsterns mor- och farföräldrar, fastrar, moster och morbror är utspridda över hela landet. Varken jag eller min man bor i närheten av våra föräldrar. Men det är vuxna barn som har mycket kontakat med sina föräldrar som blir självständiga, skriver hopkokssidan Allt om barn i en rewrite på en utländks webbnyhet.
"de som har ett nära förhållande till sina föräldrar är ekonomiskt självförsörjande i högre grad, har ett stabilare yrkesliv, känner sig mognare och har oftare seriösa förhållanden"
Kan det kanske ha att göra med att de som bor kvar i samma håla där de växte upp börjar jobba när de är arton, förlovar sig med sin gymnasiekärlek och skaffar barn när de är 22?
Medan de som väljer att plugga mycket riktigt inte blir självförsörjande förrän nånstans efter 25.

Man skulle kunna tycka att Expressen, DN, Mama, Vi föräldrar, Family Living och Vi föräldrar Gravid tillsammans skulle kunna uppbåda någon slags förmåga att reflektera över vad de skriver, och kanske rentav tillföra något till sina rewrites. Sa hon surt.

Nä, nu får jag äta en pepparkaka så jag blir snäll.

Jodå jag lever

2007-12-11T23:16:00.000+01:00

Jag lever och har, bortsett från en och annan nysning, även hälsan. Dock inte tack vare lunchen jag åt igår. Den biff Rydberg som Bohem hade mage att servera tror jag INTE att restaurangen på andra sidan gatan varit glada att se sitt namn på. Små sega köttslamsor, feta potatisbitar (gräddstuvade?) och en så finhackad och messtekt lök att den bara blev en smet. Bristen på kryddor skapade en helhet så oaptitlig att inte klicken med senapsgrädde hade kunnat rädda den, ens om den smakat senap.

Jag brukar gilla Bohem och har ätit mången trevlig lunch där. Mitt bordssällskaps sjötunga med saffranssås såg lika fin ut som maten brukar göra. Men min mat var nog det sämsta som serverats där någonsin, och förhoppningsvis det sämsta som någonsin kommer att serveras där. En miss av hundra får man ta. Jag kommer att gå dit igen.

Rimmad oxbringa med senapssås och gröna bönor

2007-11-22T12:15:00.001+01:00

Att man äter rimmad oxbringa så sällan är verkligen ett mysterium. Köttet blir fantastiskt sönderfallande mört och ljuvligt gott. Och tillbehören behöver inte vara det minsta komplicerade för att skapa en festmåltid.

Rotmos och/eller pepparrot är väl klassiska tillbehör till bringa. Vi åt den i stället med kokt potatis, gröna bönor och en persiljekryddad senapssås gjord på kokspadet.

Bringan ska koka länge, men den är extremt lättlagad, och väl värd att vänta på. Vi köpte en färdig, nätad bringa. Bara att stoppa i kastrullen.

Rimmad obringa med senapssås och gröna bönor

6-8 personer

1 rimmad oxbringa på drygt 1 kg
vatten
2-3 morötter, skalade och skurna i grova bitar
1-2 gula lökar, skalade och skurna i bitar
ca 10 hela vitpepparkorn

dijonsenap
ev "vanlig" senap
en skvätt mjölk
hackad persilja, färsk eller fryst
salt
peppar
maizena att reda av med

gröna bönor, haricots vertes
olivolja
flingsalt

Koka upp vatten i en stor kastrull. Lägg sedan bringan i en annan kastrull och häll det kokheta vattnet över den så den täcks.
Släng ner lök, morot och pepparkorn.
Koka upp och sjud bringan på svag värme i ca 2,5 timme, tills kötter är riktigt mört.

Ta ett par skopor av kokvattnet och häll i en mindre såskastrull. Häll i lite mjölk och vispa ner en rejäl klick dijonsenap och ev. en mindre klick vanlig senap för att få lite mildare, sötare smak.
Krydda med persilja, salt och peppar. Koka upp såsen, men var försiktig så den inte bränner fast. Red med maizena till önskad tjocklek.

Tillaga bönorna. Salta med flingsalt och ringla över olivolja.

Skär bringan i skivor och värm eventuellt på den litegrann. Servera med såsen, bönorna och kokt potatis.
Öl är gott till.

Förkylningsyra

2007-11-22T11:10:00.000+01:00

Förkylningar är trista saker. Man blir orkeslös och maten smakar tråkigt. På den ljusa sidan är att den milda osten (svecia om jag minns rätt) jag köpte i ett ryck av "jag vill inte fastna för enbart smakstark ost" är så tråkigt trist redan som den är. Så man kan lika gärna passa på att äta den när man inte känner någon smak. Och den vill aldrig ta slut så jag kan köpa en ny ost. Jag tänker västerbotten, vällagrad prästost, brännvinsost eller cheddar...

Köp en billig, äcklig ost så räcker den länge är ett skämtsamt spartips från mitt föräldrahem. Den stackars svecian är ínte alls äcklig på något vis, bara lite smaklös. Märkligt då hur ett par skivor gurka, som ju inte heller smakar någonting särskilt, på smörgåsen gör den helt ok.
Två minus gör ett plus, kanske även i smaksammanhang?

Ett stort minus är det falska mögel som mindre nogräknade salamitillverkare (läs Tulip genom danska Göl (orkar inte hitta danskt ö)) sveper in sin "italienska salami" i.
Efter att ha läst "Den hemlige kocken" så är charkavdelningen en prövning. Den enda riktigt godkända skinka jag har sett är parmaskinka, som bara innehåller skinka och salt, och hur mycket jag än gillar parma så är det inte det jag vill ha på mina grova frukostmackor.
Detta har lett till en "jag blundar och hoppar"-mentalitet hos mig där E håller upp säg en dansk italiensk salami och jag säger, ja vad fan.
Sen står jag där med en urgod gryta med plastlika bitar i, då ytan på salamin visar sig vara gjord av collagen.
Intressant är att Tulips kundansvarige är väldigt tillmötesgående och tar reda på saker hon inte vet. Intressantare är att hon jobbar på ett charkföretag och ändå inte har en aning om att det brukar vara mögel på italiensk salami ("nämen, det är ju farligt!") eller att hon verkar vara intresserad av salami över huvud taget ("jag har ju sett dem hänga där i affären, men jag brukar inte köpa").

Ett stort plus är att min förkylning nu börjar släppa och att jag är bortbjuden på thanksgiving-middag med sötpotatispaj och allt idag.

Kärlek

2007-11-19T22:14:00.000+01:00

Rimmad oxbringa som faller sönder på tungan.

Recept kommer.

Fly mig en gris

2007-11-15T22:18:00.000+01:00

Fly mig en gris så jag kan laga Per Morbergs dallrande möra revbenssida (Per Morbergs recept, jag vill inte åt kapten Viggos lekamen). Tv4 sjabblar tyvärr inte bara med kockens namn utan även med recepten just nu, men la la la la la vad det såg härligt ut.

Jag har fortfarande inte sett ett helt avsnitt av det grovhuggna matsnickarprogrammet, men konstaterar att "Vad blir det för mat" klart leder tv-ligan över doppade fingrar och slickade slevar. Några numrerade smakskedar är det inte tal om. Kanske mindre härligt. Man får anta att det inte gick till riktigt på samma sätt i Café Operas kök när det begav sig.

På tal om hygien så får jag av kommentarerna att döma ta och skaffa mig en mikrofibertrasa.

Jag är tafflig

2007-11-15T22:05:00.001+01:00

Veckans Taffel-brev har dumpit ned, och jag känner mig ovanligt tafflig. Jens salamigryta åt jag på tjejmiddag i lördags och salami och högrev väntar i kylen på att bli ännu ett kok, kummin inhandlades i förrgår, min man har redan tvingats lyssna på redogörelser för Gittos 300-minutersägg och Kinnas recept, och framför allt kavringen, har jag tjatat om sedan jag köpte boken.

Note to self

2007-11-14T16:01:00.000+01:00

Om en liggande flaska rapsolja har fastnat bakom ett kilo oxbringa i kylen, försök inte dra loss flaskan så att korken lossnar och du får en liggande, öppen flaska rapsolja som sitter fast.

Undrar om golvet, kylen och frysen någonsin blir fettfria igen.

Café Lola

2007-11-13T21:16:00.001+01:00

Jag rör mig sällan så långt öster om Östgötagatan som till Renstiernas gata (ja, jag vet, Chokladfabriken och Cajsa Warg ligger där men jag handlar där sorgligt sällan) så gårdagens lunch på café Lola innebar en ny bekantskap för mig. Ett litet litet café med mysig stämning och härliga sallader. Dagens lunch kostar 65 kronor, då ingår kaffe. Nominerat till Gulddraken blev det också.

Skrämmande Årstabor

2007-11-13T20:38:00.000+01:00

Såhär ser alla som bor i Årsta ut. Vi är busrufsigt blonda, får vårt första barn när vi är tolv och ler hela tiden med perfekta tänder. Det är bara bristen på tonade kanter som gör att det går att skilja våra familjefotografier från scientolog-affischer.

Veidekke har byggt hus en liten bit ifrån oss, och bland bilderna på husen, utsikten och omgivningarna visar de den här. Jag har aldrig sett dem här i krokarna, men läskigt är det likväl.

Inte farligare än förut

2007-11-11T23:57:00.000+01:00

Vill bara inflika att det ur tarmcancersynpunkt inte är farligare att äta kött idag än vad det var i förrgår eller för sju år sedan, även om det lätt är den känslan man får.
Det som egentligen har hänt är att du nu har kunskapen och möjligheten att minska risken för tarmcancer genom att minska köttintaget.

Och att risken för den som äter extremt mycket kött är 30 procent högre än för den som äter mindre än 500 gram i månaden betyder INTE att man löper 30 procents risk att drabbas av cancer, som hjärnan lätt vill lura en till.
Enligt cancerfonden drabbas 5500 personer i Sverige av tjock- eller ändtarmscancer varje år. Det innebär enligt mina uträkningar en genomsnittlig risk på ungefär 0,06 procent eller 6 personer av 10 000. Rimligtvis är alltså risken lägre för de som äter lite rött kött, och något högre för de som äter väldigt mycker rött kött.
30 procents högre risk innebär i runda slängar en ökning med knappt 0,02 procentenheter.

Så, nu kan du välja om du vill få panik eller inte.*

*med reservation för felräkningar, timmen är sen.

Söndagssovel

2007-11-11T23:39:00.000+01:00

Kinnas fyndfärdigheter verkar inte förtvina likt mina på grund av tunnelseende. Läs mer om hennes fynd på mormors mat.

Själv måste jag erkänna ännu ett mässfynd. En av de tre tidningar jag kom hem med var senaste numret av Allt om mat (för blott 20 riksdaler, som en dryg kalsongtvätt). Och jag vill äta upp hela tidningen, ok halva då, med en klick rönnbärsgele!
Vad sägs om sydfransk köttgryta med chorizo och puylinser, getostpotatismos och ugnsrostade grönsaker, italiensk linssoppa, pasta vongole, äggröra med chèvre och bacon, persisk lammgryta eller äppel-cheesecake?

Jag är för tillfället vilt förälskad i allt vad köttgrytor heter. Gårdagens salamigryta i Enskede, signerad Jens Linder, var fantastisk med sin möra högrev, och dagens ädelostspetsade och pastasällskapande älggryta i Solna var lika läckert lucker den.

Bättre kaka

2007-11-11T23:26:00.000+01:00

Som sagt så funderade jag på sockerkaka här om dagen, men bakade till sist en kardemummakaka. Jag kunde dock inte riktigt släppa tanken på en vanlig sockerkaka smaksatt med kardemumma, så igår bakade jag en sådan. Och både jag och E är eniga om att den här varianten var bättre. Aningens sötare och såväl lättare som saftigare än den lite smuliga kardemummakakan. Sockerkakan är inte fullt lika bussnabb att slänga ihop, men näst intill.

Kardemummasockerkaka
Ugn 175 grader

50 g margarin eller smör
1,25 dl mjölk
2 ägg
2 dl strösocker
3 dl vetemjöl
1,5 tsk bakpulver
2 tsk mald kardemumma

Smält smöret och blanda med mjölken. Vispa ägg och socker fluffigt, förslagsvis med en elvisp på hög hastighet. Rör ner smöret/mjölken och blanda slutligen i de torra ingredienserna. Häll smeten i en smord och bröad form och skjuts in i ugnen.
Ta ut kakan efter 35-40 minuter och låt den svalna lite så blir det lättare att få ut den ur formen.
Gläds åt dina färdigheter och fröjdas åt din kaka.

Bröd och ost

2007-11-09T23:00:00.000+01:00

Slutet gott allting gott. Jag har bakat kavring i fyra dagar, först stod rågmjölet och surnade i två, sedan vägrade degen att jäsa tillräckligt den tredje dagen och fick tillbringa natten i kylskåp till den fjärde dagen, som är idag, då bröden slutligen formades och sedermera blev färdiggräddade. Vi smakade på vildkavringen (den som bakats utan form) i kväll. Mina nyinköpta salta ostar lirade fint med det söta brödet.

En som inte har för få brödformar är Martin.

Mässmätt

2007-11-09T19:37:00.000+01:00

I en monter med kravmärkta ostar från Hälsingland fyndade jag en ljuvlig "get-gorgonzola" och en svagt vitlöksmarinerad färskost på komjölk, som kvinnan från mejeriet envisades med att kalla för fetaost. Ostarna blev min stora behållning från mässan.

Jag konstaterar att jag inte är någon mässperson. För stora ytor och för många människor ger mig tunnelseende och min förmåga att fynda förtvinar. Därför ska denna elegi över dessa trånga och varma mässor tas med en nypa flingsalt.

Det goda köket besökte jag en lördag för sisådär tre år sedan. Vi hade höga förväntningar, och nog fanns där saker att se och smaka, men där fanns också en kompakt mur av andra mässbesökare runt varje monter, i varje gång och i närheten av allt som var av intresse över huvud taget. Vi gick snopna hem med en för dyr mässrestaurang-fika i magen, en av Jens Dolks mat och vin-kokböcker (vännerna hade lyckats penetrera en besökarmur) och beslutet att aldrig mer besöka en matmässa på lördagen, när alla andra "vanliga" besökare är där.

I år hade jag den stora förmånen att få gå gratis på mässan och att dessutom kunna göra detta på fredagen, innan den värsta rusningen. Mitt mål var att navigera mig fram mellan montrarna med gangstern i vagnen och bibehållet lugn, och att försöka ta mig därifrån med minst två brödformar, ett par fina kok- och bakböcker, kanske en salsiccia eller någon annan rolig korv och, ytterst slösaktigt och eventuellt, en tryckkokare.

Jag kom hem med två ostar, tre tidningar jag kunde köpt på Konsum och min säkert femte broschyr från Årstiderna (kanske läge att börja prenumerera nu.)

Det goda köket är säkert en jättebra mässa för branschfolk som vill träffa andra vinimportörer. För den som är timad kan aktiviteterna på scenerna, med prisutdelningar, tävlingar och matlagning inför publik vara lika trevliga som mässpriserna och smakproven. Och Kinna lyckades ju redan vid en snabb titt hitta en vaniljstång som hon blev förtjust i.
Men för er som liksom mig inte är några stora mässpersoner: Låt mig rekommendera Hötorgshallen. Ett besök där är minst lika spännande, mångfasetterat och inspirerande som årets mässa, där är mindre trängsel och ingen tar inträde.*

*Jag kommer förmodligen att envisas med att gå på mässan nästa år igen. Man vill ju inte missa nåt. Men då ska jag vara mer målinriktad med mitt besök, och då vill jag gärna se något mer än ost, vin och rökt renstek. Helst ska de mest exotiska inslagen inte komma från Blue dragon, helst ska kokboksutbudet hålla högre kvalitet än receptsamlingar från Allt om mat och billiga "stora boken om xxx"-upplagor och kanske kan Sveriges matroade klara sig utan en disk med Dafgårds frysta färdigrätter om den lämnar plats för något annat. Grillad get till exempel. Eller en monter med brödformar.

Fredagssvammel

2007-11-09T13:39:00.001+01:00

En vanlig, en liten och en vild kavring.

Jag börjar förstå tjusningen med att baka kavring. När man ägnat sig åt ett bröd i fyra dagar så blir man ju lite fäst vid det. Nu är mina fina kavringar precis uttagna ur ugnen och sprider sina dofter omkring sig medan de vilar ut på ugnsgallret. Brist på brödformar gav mig en normal kavring, en minikavring och en vildkavring.

Så fort gangstern vaknar bär det av till mässan, där kanske det är läge att investera i fler brödformar. Den här dagen har potential.

Kavringsrapport

2007-11-08T18:14:00.000+01:00

Det skållade rågmjölet har stått och surnat i två dygn och nu är hela degen blandad. För tillfället ägnar den sig åt att jäsa till dubbel storlek. Det verkar som om den tänkte hålla på med det ett tag.

Bortglömd kaka

2007-11-07T22:57:00.000+01:00

När vi var i Vimmerby i helgen bjöd svärfar på sockerkaka. En perfekt, saftig sockerkaka med lätt antydan av citron.
Någon gång för längesedan var sockerkaka så vanligt förekommande att jag inte ens tänkte på det som något speciellt. Nu för tiden tänker jag så sällan på sockerkaka att jag så när hade glömt bort att det finns.
Men sockerkakan finns i allra högsta grad, hembakt, lättbakt och betydligt godare än vad mitt ljumma intresse antydde, då för länge sen.

Idag tänkte jag baka mig (eller oss, fast mest mig) en sockerkaka och stod redo med bunken i handen när tanken på en annan mjuk kaka nästlade sig in och tog över. (Det är väl det som är sockerkakans problem, den är så timid att den hamnar i skymundan när mer spektakulära bakverk tar sig ton.) Kardemummakaka brukade mamma baka en gång i tiden, och eftersom jag älskar kardemumma så hade kakan segern som i en liten ask.
En kardemmakaka är minst lika god som en sockerkaka, och lika enkel att röra ihop som en flaska mjölkersättning.

Kardemummakaka
Ugn: 200 grader

4 dl vetemjöl
1 dl socker
3 tsk bakpulver
2 tsk finmalen kardemumma
100 g smör/margarin (smidigast med flytande margarin)
1 ägg
2 dl mjölk

Blanda alla torra ingredienser i en bunke. Smula ner och fördela smör med fingrarna eller rör ut flytande margarin i mjölblandningen med en gaffel. Tillsätt ägg och mjölk och rör till en slät men tjock smet.
Häll smeten i en smord och bröad form, inte för vid, då blir kakan tunn och inte lika saftig.
Grädda långt ner i ugnen i ca 30 minuter.

Mikro och pulver

2007-11-07T22:38:00.000+01:00

Nicko och Pulver har inte tagit över min tillvaro, men väl mikro och pulver.

Jag har aldrig använt mikrovågsugnen så mycket som nu. Jag mikrar grötvatten, lunchlådor, barnmat och en och annan kvarglömd kaffe som av olika anledningar inte hann bli uppdrucken då den borde. Man får ha förståelse för att vår tio år gamla Whirlpool kräver längre och längre tid för att alstra sina vattenvärmande vågor.

Diskbänken å sin sida är ständigt täckt av någon form av pulver. Grötpulvret hinner knappt lämna scenen innan vällingpulvret eller mjölkersättningspulvret gör entré. Och att familjens nygamla brödbaksentusiasm blommat upp gör inte den pudriga kökssituationen bättre.*

*Och det här skrev jag innan jag tappade ett öppnat paket mjölkersättning på golvet.

Devalvering

2007-11-06T22:36:00.000+01:00

Systrarna har sålt och Grill har brunnit. Kanske lika bra att jag ska förrätta mitt värv vid Telefonplan (på krypavstånd från Landet) i stället för vid Norra Bantorget framledes.

Äntligen

2007-11-06T22:10:00.000+01:00

Det grova rågmjölet är skållat. Kavringsbaket är igång.

Fläska på

2007-11-06T10:18:00.000+01:00

Jag gick till Ica för att handla grovt rågmjöl till den hägrande kavringen och kom hem med drygt fyra kilo fläskkött: två stora skinkstekar med bra pris på grund av kort datum, samt två kilo rimmat fläsk som bara var gott och billigt i största allmänhet.

Den ena skinksteken tillagades med öl enligt en ingredienstillgångsstyrd variant på det här receptet.
Större delen av den andra skinksteken hamnade i en starkt förvanskad, och möjligen mindre lyckad paprikagryta som mitt sug efter gulasch och ett recept hos Barnfamilj gjorde sig skyldig till i kombination med en riklig förekomst av paprika här hemma.
En mindre del skars i stället i små, små bitar och blev till 6 barnportioner sås med tomat och gröna ärter, smaksatt med basilika och lite vitlök och svartpeppar

Bitar av det rimmade fläsket ska dels ingå i fyllda picknickbröd inför lördagens begivenheter, dels förgylla en ugnspannkaka.

Eftersom steken jungfruligt vilar i kylskåpet till i afton och paprikagrytan tänker över sitt öde i frysen tillsammans med barnmaten kan jag inte uttala mig om resultatet än.

Köksexperiment

2007-11-06T10:06:00.000+01:00

När jag skulle reda av en gryta igår roade jag mig med att blanda ut maizenan med alldeles för lite kallt vatten. Maizenan löser upp sig till sist och det flytande resultatet får en helt fascinerande konsistens, åtminstone om man är så barnslig som jag.

Nu kan jag bättre föreställa mig varför man kan gå på ytan över en hel simbassäng fylld med stärkelsestinn vaniljsås.

Det funkar

2007-11-04T21:59:00.001+01:00

Mörkt. Kallt. November. The. Scones. Smör. Prästost. Äppelmarmelad. Det funkar för mig.

Det bidde ingen kavring

2007-10-31T14:46:00.000+01:00

Min inventering av rågmjölspåsen visade fint rågmjöl där kavringsreceptet krävde grovt. En vidare inventering av planeringen visade att en förestående avfärd till Småland inträffar innan den teoretiska tredagarskavringen är färdigbakt.

Slutsats: ingen kavring denna gång.

Mycket frestande i mormors berså

2007-10-30T22:48:00.000+01:00

Som ni kanske har förstått så har jag varit och hört Kinna berätta om bakgrunden till boken I mormors berså, som hon gjort tillsammans med sin mor och syster. Såväl Kinnas berättande som kakorna hon bjöd, gillade speciellt kanelbröden, gav mersmak och jag begav mig från bokhandeln med en stycken receptbok med historia och den bestämda intentionen att baka kavring.

Matbrödsdelen av boken var nämligen vad som lockade mig mest vid en snabb genombläddring. Småkakor är sällan någonting jag smutsar ner köksbänken för, utan sådant jag njuter när det bjuds. Men när jag hittade tårtkapitlet längst bak, med flera spännande tårtor bakade på ingredienser som potatis, mandel och med rödvin(!) i glasyren så fick matbröden konkurrens.
Och sedan upptäckte jag kapitlet med bakelser... Jag kan mycket väl tänka mig att kladda ner några bunkar för hembakta mazariner och chokladbiskvier.
Och kardemummaskorpor...

Kort sagt, det finns mycket som frestar i mormors berså.

Det är bara en liten, liten detalj som skaver så här vid första anblicken. Bristen på avstavning i kombination med rak högerkant ger onödigt iögonenfallande avstånd mellan orden i de fetade "berättaravsnitten". Ja det är petigt, förlåt då, jag skyller på mitt yrke. Men det får Jonssonarna gärna tänka på till nästa bok, för enligt Kinna finns det material till många böcker till.

Något som inte skavde alls var bondgrytan med kryddiga korvar, bönor, linser och potatis och glaset med rödvin som blev middag på Mississippi inn. En prima avslutning på en prima kväll på Söder, och hem igen lagom till Betty Suarez.

Nu ska jag gå och inventera rågmjölspåsen.

Vi ses i Skrapan

2007-10-30T11:23:00.000+01:00

Klockan fem i kväll ska Kinna bjuda på kakor och presentera sin bok "I mormors berså" på Stockholms nyaste Akademibokhandel, i Skrapan på Söder.
Vi ses där.

Det här med shots

2007-10-29T18:59:00.000+01:00

Jag har svårt att förstå vitsen med shot-trenden (och nu menar jag jos- och yoghurtshotsen, den nygamla spritshot-trenden har jag ganska mycket lättare att se meningen med.)

Vitsen för tillverkaren och förpackningsindustrin är solklar, mer pengar för mindre mängd innehåll och fler producerade förpackningar i världen, men för konsumenten?

Hur svårt är det att bara hälla upp bara lite jos? Är yoghurten med hälsobringande effekter så potent att det är farligt att överskrida den rekommenderad dosen - en shot?

Kan man tänka sig

2007-10-29T16:55:00.001+01:00

Vitaminsprängd fruktsallad med en klick kesella jordgubb-lime funkar tydligen precis lika bra som vetelängd eller Frödinges frysta kladdkaka till det obligatoriska eftermiddagskaffet med mammakompisarna. Vem hade anat?

Och snart kanske vi får dricka öl till sushin också, när nya utredningen om alkoholtillstånd är klar.

Cyberfisk

2007-10-28T17:47:00.001+01:00

Pipopp står vid rodret i månadens Cyberkock. Potatis, oliver, vit fisk och svamp är de lagstadgade ingredienserna. Min första tanke var att baka grova bröd med oliver och göra någon form av fiskburgare. Men som vanligt kom jag på bättre? tankar någonstans på väg hem från butiken. Resultatet ser ni nedan.

En positiv bonus var att jag, när jag googlade på kombinationen dill och oliver, ramlade över det här receptet. Det ska provas vid tillfälle.

Gnocchin skulle ha varit grönare för att kontrastera mot fisken,

men det här är i alla fall en äkta bild.

Dill- och olivgnocchi med halstrad fisk, frästa trattkantareller

och brynt dill- och olivsmör

mjölig potatis, räkna knappt 2 potatisar per person

salt

vetemjöl

färsk dill, hackad

gröna oliver, fint hackade

filéer av vit fast fisk (hade sej, torsk är aja baja!), en filé per person

salt

vitpeppar

smör, gärna ekologiskt

gröna oliver, hackade

färsk dill, hackad

vitlök

trattkantareller, eller vanliga kantareller

smör

salt

vitpeppar

Börja med gnocchin. Skala och koka potatisen. Passa på att hacka dill och gröna oliver medan den kokar. Häll av vattnet och pressa potatisen direkt på en mjölad arbetsbänk. Salta potatisen och knåda in mer mjöl pö om pö tills du har en smidig deg som inte fastnar i händerna. Knåda in dillen och olivhacket.

Forma degen till smala rullar och skär i centimeterstora bitar.

Koka upp saltat vatten i en stor pastakastrull. Förbered under tiden två stekpannor, en för fisken och en för svampen / smöret. Nu ska allt helst bli klart ungefär samtidigt.

Koka gnocchin tills den flyter upp, häll av vattnet och spola den snabbt i kallt vatten.

Stek kantarellerna i smör tills allt vatten och smör försvunnit ur pannan. Salta.

Stek fiskfiléerna i en torr het panna, salta och peppra.

Smält en rejäl klick smör i en pannan där kantarellerna stekts, och låt smöret ta lite färg. Pressa ner vitlök och lägg ner hackade oliver och dill.

Servera gnocchin med fisken, trattisarna och det smaksatta smöret.

En grönsallad är gott till.

Kommentarer: E tyckte att det var jättegott. Jag tyckte också att det blev väldigt bra, men jag skulle haft ännu mer smaksättning - dill, oliver och salt - i gnocchin så hade den blivit både grönare och smakrikare, och så borde jag varit snabbare med att ta upp den, det är lätt att den blir överkokt.

Engelska puben

2007-10-28T16:06:00.000+01:00

Miss Li intervjuas i DN Söndag:

Bästa utestället i Borlänge?
Om det nu finns något. Engelska puben kanske.
Vad händer där?
Ingenting.

Det är så man börjar längta hem.

Skrota vintertiden

2007-10-27T14:59:00.001+02:00

Nu är det dags att vrida tillbaka klockan igen. Vrida tillbaka den till "originaltiden", för det är vintertid som är den egentliga tiden, sommartid är bara en special feature som flera EU-länder vill ta bort, enligt DN.

Skvatt galet.

Det är ju sommartiden som är den enda vettiga tiden. Att under det mörka halvåret, när solen går ner redan tre på eftermiddagen, vrida tillbaka klockan så att solnedgången inträffar ännu tidigare saknar all sans och vett.

Den enda förklaring jag har hört till tidsomställningen är att det är för lantbrukets skull. Om det är så, vad är det som hindrar bönderna från att helt enkelt gå upp en timme tidigare eller senare? Om de klarar att ställa om klockan borde de klara att ställa väckarklockan. Upplys mig gärna.

Ska vi mixtra med tiden så vore det rimligaste att vrida fram klockan ytterligare en timme under vinterhalvåret, så vi får ljusare dagar.
Tiden då folk skuttade upp halvfem på morgonen ivriga att ta itu med dagens sysslor ute i det fria är förbi. Det går alldeles utmärkt att sitta i bilkön / kollektivtrafiken / med morgonkaffet framför jobbdatorn när det är mörkt ute.
Det är vid lunchtid och på eftermiddagarna, då folk letar sig ut från kontoret, tar en promenad eller rent av går hem eller hämtar barnen på dagis, det är då ljuset kan vara till glädje.

Och hör sen.

Fredagssvammel

2007-10-26T15:59:00.000+02:00

Jag blev vansinnigt baksugen av att läsa Isobel Hadley-Kamptz brödtext i DN På stan igår. Men frysen är redan full av E:s hembakta bröd, så det får vara till en annan dag.

Det där med full frys fick mig att minnas en annan sak jag läste nyss, möjligen i en insändare. Textförfattaren ifrågasatte varför man inte bygger skafferier i nya hus. Att använda kylan utifrån för att kyla ner mat borde ju vara ett betydligt miljövänligare alternativ än att förvara allt utan urskiljning i ett energislukande kylskåp.
Nu ifrågasätter jag också det. Varför byggs det inte skafferier i nya bostäder?
Inte nog med att man inte skulle behöva ha så stora kylskåp och få en sval trevlig plats att förvar sin mat, man skulle få in en större frys också!

En annan sak jag att minnas med glädje är gårdagens besök på Linguini. Det var ett kärt återseende efter nästan ett års uppehåll. Senast jag var där hade jag svårt att hålla tillbaka tårarna när jag smakade min enda gudomliga klunk rödvin, tittade längtansfullt på E:s spaghetti vongole och svor över Livsmedelsverkets rekommendationer.
Igår var det jag som drack rödvin, E körde. Till rödvinet åt jag Linguinis perfekt röda oxfile med karljohansvampstortellini och tryffelspetsad krämig sås. Ooooh!
E valde den alltid lika goda salsiccia-pastan till sin Zingo.

I afton väntar kantarellsoppa och strömming med potatispuré på Kvarnen. Och efteråt är det kanske äntligen dags för den första gin tonicen på ett och ett halvt år.

Gammalt och nytt

2007-10-24T23:19:00.000+02:00

Ragazze gör det, Annes Food gör det också och Kinna gick ut med det igår. De fyller år. Har jubileum. Varma gratulationer och lyckönskningar!
Men det känns ändå lite sorgligt att jag inte har en aning om när Broccoli jubilerar. De första posterna på den här bloggen visar bara vilket datum jag flyttade hit från gamla Bloggi (18 april 2005). Förmodligen var väl födelsedatumet några månader innan dess.

Samtidigt som gamla bloggar firas, så antyds det saker om nya. Min gissning är att Lisa, Gitto och någon mer vininriktad person gemensamt kommer att börja sälja kurser och produkter via nätet, samtidigt som de roar och utbildar oss med sin doftande prosa.

Jag sällade mig i alla fall till marknadsunderlaget för den kommande bloggsatsningen och har nu svart på vitt (i ärlighetens namn var stapeldiagrammet i allsköns färger, men ändå) på att jag är en högst genomsnittlig läsare av Matälskaren.

Termometertvivel

2007-10-24T11:52:00.000+02:00

Rostbiff och potatisgratäng med persiljerot

Söndagssteken blev en rostbiff. Ett och ett halvt kilo rå brasiliansk rostbiff skulle förvandlas till en fint tillagad fransk rostbiff efter lite trolleri i 125-gradig ugn. Det hela beräknades ta cirka en och en halv timme.

Eftersom jag, likt Gitto, hyser viss skepsis mot min digitala termometer använde jag min vanliga analoga som till och med har tydliga angivelser för exakt hur varm en rostbiff ska bli (60 grader) när den är klar. Termometern placerades noga i steken, och min fina orange äggklocka sattes på 75 minuter för att ha lite marginal.

När en dryg halvtimme återstod av den planerade tillagningstiden slank jag ut för att handla lite kompletteringar till middagen. Kom tillbaka, kollade klockan (fem minuter kvar, perfekt), kollade termometern och den visade 68 grader! Alldeles för mycket. Vafan, är den här termometern också trasig nu?

Snabbt ut med rostbiffen och ut med termometern. Röd köttsaft strömmade ut ur hålet den lämnade efter sig. Nä inte var väl köttet klart då? I med den digitala termometern i stället. Den visade samma sak. 68 grader.

Förklaringen kom när jag tittade på äggklockan igen. Den visade INTE fem minuter kvar, den visade 75 minuter. Den hade redan ringt.

Rostbiffen blev inte franskt rosa utan snarare brasilianskt solbränd, men den blev tack och lov inte så torr som jag befarade. Och när man tog det onde, den överstekta rostbiffen, med det gode, en enkel potatisgratäng med persiljerot, blev det en trevlig söndagmiddag på det hele.

Det vanligaste felet

2007-10-23T21:55:00.000+02:00

Jag klantar mig som sagt en hel del när jag lagar mat. Men den vanligaste missen glömde jag - multitasking. Jag lämnar köket "under tiden" som någonting kokar upp / står i ugnen och börjar med någonting annat.
Igår brände tomatsoppan med bönor fast i kastrullen medan jag postade köttbullsrecept på bloggen. Som tur var gick soppan att rädda.

Till den lätt svedda tomatsoppan åt vi E:s nybakta morotsbröd med yoghurt i a la Alice. De var helt ok, påminde om vanliga grahamsbullar men, åtminstone i ljummet tillstånd, smakade de inte så mycket som jag hade förväntat mig.

Men snälla

2007-10-23T21:42:00.001+02:00

Någon på Marabou måste väl ha insett hur larvig Marabou Premium-reklamen är?

Café Blom

2007-10-22T21:44:00.000+02:00

Kaffet serveras i kanna (men kommer från en maskin)

Jag faller alltid för caféer som serverar kaffet i kanna. Tur för mig att vi ramlade in på Café Blom i lördags.

Vägen dit var lång, via Djurgårdens höstkyliga grusgångar och ett sorgligt stängt men vackert födelsedagsdukat Rosendals värdshus, en snabb gir förbi de milslånga köerna i växthuset på Rosendals café (vad är miljötänkande med papperstallrikar förresten?), en mer tveksam U-sväng vid den kortare kön till ett väl spartanskt utbud i Rosendals caféträdgård, en rask promenad via en vinterstängd kunglig boulebana, en uppgiven retirering till vår gamla Saab och ett nytt försök på Skeppsholmen.

Gissa om Moderna museets och Arkitekturmuseets stora servering var full. Det var den.
Och det var det som var det turliga, för då upptäckte vi Café Blom som hittills gått mig spårlöst förbi.

Färskost med kantareller och renstek på grovt bröd.

Menyn var inte särskilt lång, men innehöll ändå så många frestelser att det var svårt att välja. Jag valde smörgås med renstek och kantarellfärskost, och hade gärna valt äppelkaka med kardemummaglasyr om den inte varit slut. I stället blev den en peccanötpaj och ännu en kanna kaffe.

Utsikten är bättre från den stora serveringen, men trivseln är större på Café Blom.
Att det satt ett matintresserat veganpar bredvid oss som ivrigt diskuterade restauranger (det finns tydligen en riktigt bra kinarestaurang någonstans vid Hornstull, med utförliga menyer och som serverar äkta kinamat som tusenåriga ägg. Någon som vet vilket det kan vara?) och alternativa recept och menyer gjorde inte besöket, eller tjuvlyssnandet, tristare.

Det enda som känns lite snopet var att kaffet i Bodum-kannorna trycktes ut från en vanlig maskin.

Mat: smörgåsar, sallad, höstgryta, bakverk

Prisläge: dyrt

Köttbullar, köttbullar, köttbullar

2007-10-22T21:23:00.000+02:00

Variant på mammas köttbullar, med
gorgonzolasmakande gräddsås och kokt potatis.
En fin fredagmiddag där Findus och Barilla lagat tisdagslunch.

Min mammas köttbullsrecept är såklart det "rätta" receptet. Det är ju så köttbullar ska smaka. Och det är de köttbullarna vi äter varje jul.

Icke desto mindre måste man experimentera ibland. Köttbullarna jag rullade i fredags fick tillskott av fläskkött och senap, och så stekte jag löken för att se om de då skulle hålla ihop bättre. Det gjorde de inte, men köttbullarna blev goda. Märkligt nog påminde de en aning om farmors köttbullar. Jag får höra vad hon använder för recept.

Mammas köttbullar

6 hg nötfärs (uroriginalreceptet säger blandfärs, mammareceptet säger nötfärs)
2 kalla kokta potatisar
1 stor gul lök
1 ägg
2 tsk salt
1-1,5 tsk svartpeppar
0,5 dl vispgrädde
0,5 dl vatten

Mosa potatisen noga och hacka löken väldigt fint. Blanda alla ingredienser i en bunke. Rulla köttbullar av smeten, det går lättare om du med jämna mellanrum sköljer händerna i vatten alternativt smörjer dem med lite matolja. Stek köttbullarna, men se till att de inte blir torra.

Variant med stekt lök och senap

6 hg nötfärs
3 hg fläskfärs
3 kalla kokta potatisar
1- 1,5 stor gul lök
2 ägg
2 tsk salt
rejält med svartpeppar
2 msk senap

Mosa potatisen noga och hacka löken väldigt fint. Stek löken mjuk och låt den få en aning färg. Blanda alla ingredienser i en bunke. Rulla köttbullar och stek dem. Min smet blev lite lös och köttbullarna "fällde" en del lök. Se till att fylla på med matfett och att skrapa ur pannan emellanåt så botten hela tiden är smord och slät. Annars är det risk att köttbullarna går sönder.

En liten skatt

2007-10-21T23:50:00.000+02:00

Hemrullade köttbullar i frysen är inget annat än en liten skatt som väntar på att tinas upp.

Dagens mysterium

2007-10-19T20:33:00.000+02:00

Varför anger Hipp mängen 6 msk i instruktionerna på sin havregröt, i stället för 1 dl?

Dagens avslöjande

2007-10-19T20:16:00.000+02:00

Avslöjande 1:
Gangstern blev inte vegetarian. När hans mor (jag) lugnat ner sig, blundat för TT-notisen att 6 av 18 slakterier fått anmärkningar på hygienen och insett (intalat sig) den minimala risken jämfört med alla andra farliga saker här i världen så åt han en halv burk lasagne med god aptit.

Avslöjande 2:
Vem är Bob? Det har skarorna undrat allt sedan Agent Cooper mumsade körsbärspaj i de norra skogarna. Frågan har aktualiserats sedan Guldtuban började fresta med Bobs cheesecake. Idag frågade jag, och svaret kanske kommer som ett antiklimax. Bob är helt enkelt kompis till en av Tubans ägare.

Gårdagens

2007-10-19T20:01:00.000+02:00

Igår åt jag för första gången lunch på van der Nootska palatset. Bordsplacering, -dukar och -servering, bröd, smör och små skålar med sallad framdukade i förväg, snygga bestick och lunchrätter snäppet över gängse smaknivå - allt till ett pris som gränsar till lågt i Stockholms lunchvärld - gör att palatset har min röst.
Trevligt lunchsällskap från Mälardalens frilansklubb gjorde inte saken sämre.

Förra gången jag lunchade på Sankt Paulsgatan var det Söderkisen som stod vid grytorna. Lingonsylten var slut men köttbullarna och den krossade potatisen smakade ändå. Möjligen var det också en söderkis som stod för uppläggningen av maten. En upplevelse i sig - fulare tallriksarrangemang får man leta efter.

Blev mitt barn just vegetarian?

2007-10-18T20:59:00.001+02:00

Jag kanske är naiv, men jag visste INTE att Sverige är det land i Europa som har mest Ehec-smitta av alla länder, efter Storbritannien. Så är i alla fall fallet, enligt Kalla fakta.

Och varför i H-E får ett slakteri fortsätta med sin verksamhet efter flera år av allvarliga anmärkningar på hygienen? Har kontrollerna bara statistisk funktion?

Nu ska jag se intervjun med jordbruksministern.

Andra bloggar om: ehec, kalla fakta, slakteri

Vanliga fel (jag gör) i köket

2007-10-17T22:25:00.000+02:00

Att jag tycker om mat och matlagning betyder knappast att jag alltid är lyckad i köket. Man lär sig av sina misstag heter det. Ibland undrar jag. Jag gör i alla fall en massa dumheter i köket, och jag gör dem om och om igen.

Glömmer sätta på plattan.
Lite för ofta för att det ska vara roligt står jag och undrar varför vattnet tar sån tid på sig att bli varmt.

Sätter på plattan alldeles för varmt.
I åratal var sexan i stort sett den enda nivå jag använde på spisreglagen, med många svarta ytor och råa insidor, bränd vitlök och mjölköverkok som följd. Nu vet jag bättre, men det händer fortfarande att jag brassar på för mycket av gammal ovana.

Blir överambitiös.
Om jag ändå ska göra bagels kan jag ju göra tre satser samtidigt. Och kanske kan man smaksätta chokladtryfflarna på fem olika sätt när man nu håller på? Förresten, vi kan ju bjuda hit några lite spontant eftersom det blev så många köttbullar, ska bara komma på en förrätt och en dessert först. Små trivsamma projekt tenderar att växa, och vips så står man och svettas i ett överbelamrat och kladdigt kök.

Har för trångt på skärbrädan.
Trots att jag numera har diskmaskin lever någon slags disksparare kvar i mig. Det verkar onödigt att ta fram en skål till potatisen när den ändå kan ligga på skärbrädan där den ska tärnas. Sen svär jag över att alla potatistärningar ramlar av skärbrädan av ren utrymmesbrist.

Släpper ner saker i hett vatten.
Man bör använda en sked om man ska lägga ner någonting i kokande vatten och inte riskera att bränna sig på uppstänkande droppar. Det gör inte alltid jag.

Glömmer smaka.
Det är nästan en dödssynd, men när jag är stressad, har en väldigt klar plan för vad jag ska göra eller bara är övertygad om att saker passar ihop kan jag svänga ihop en hel maträtt innan jag kommer på att jag kanske ska smaka på den också. Lyckligtvis brukar inga större katastrofer inträffa.

Läser recept slarvigt.
Jag lagar oftast mat efter eget huvud. Kanske är det en av anledningarna till situationer som "oj det här skulle blandats ihop innan det hälldes ner i grytan" eller "aha, skulle ugnen ha varit kall när jag ställde in det?"

Jag vägrar tro att det bara är jag som inte alltid är så genomtänkt framför spisen. Vad är dina ovanor i köket?

Andra bloggar om: misstag, ovanor, matlagning, kök

Klicken över i

2007-10-16T11:15:00.000+02:00

Liksom rätt skor kan förvandla en avslappnad och smålodig jeans-outfit till en mer välklädd ensemble (jo jag känner till det, jag bara praktiserar det inte särskilt ofta) så kan en välplacerad klick gräddfil eller creme fraiche lyfta en småtrist och billig tomatsoppa till en rätt värd att längta efter.

Vispgrädden i sommarlunchens nyponsoppa är väletablerad. Och aiolin i den lyxigare fisksoppan är i det närmaste ett måste. Jag tröttnade dock på vitlöksmajonnäsen till fiskgrytan här om sistens och ersatte den med philadephiaost med basilika,lite salt och peppar när vi åt resterna. Resultatet blev väldigt bra, fräschare och friskare.

Men det finns fler soppor än så som mår bra av en klick extra omtanke.

Igår valde jag att använda vår Merguez piquante med 90 procent kötthalt (och inga smakförstärkare eller färgämnen. Glädjande för en som hittills funnit det av "hemlige kocken" påkomna detaljgranskandet av innehållsförteckningar på förment "bra" mat ganska nedslående) i en imporviserad matig soppa eller gryta, med potatis, lök och morot. Korven var kryddad med bland annat spiskummin, chili och koriander, så de kryddorna fick även hänga med i grytan.

Jag hade tänkt att kanske lägga med linser eller kikärter också, men det glömde jag faktiskt bort.

Kryddig korvgryta med potatis och morot

4-5 portioner

2 gula lökar

8 potatisar

4-5 morötter

1 liter vatten

några smakrika korvar (tex Scans Merguez piquante)

grönsaksfond eller -buljongtärning

1 kanelstång

spiskummin

koriander (torkad på burk)

chilipeppar

salt

vitpeppar

Skala löken, skär den i halvor och skiva tunt. Skala och tärna potatis och morot i ganska stora bitar. Skär korven i bitar.

Stek löken mjuk i en gryta. Lägg ner potatis och morötter och häll på vattnet. Ta mer vatten om det inte täcker. Smaksätt med grönsaksfond och salt, samt kryddorna.

Koka allt tills potatisen och moroten är mjuka.

Lägg ner korven och låt allt bli varmt.

Smaka av.

Klicken då? Jag rörde ut lite philadelphiaost med lättfil och smaksatte med persilja.

Knäckebröd med lagrad ost blev enkelt tillbehör.

Glöm inte bort brödets betydelse för hur en soppa uppfattas. Ett ångande nybakt bröd hjälper garanterat upp alla måltider, men då blir ju matlagningen genast mer avancerad. Tur då att även enklare projekt, som krutonger i löksoppan eller en varm macka med ost till tomatsoppan, eller helt enkelt en skiva Falu rågrut med vällagrad prästost, som vi åt igår, kan göra susen.

Andra bloggar om: klick, soppa, recept, korv

Hädisk soppa

2007-10-15T20:44:00.000+02:00

Min molto bene vardagsgryta/-soppa med korv som jag gjorde idag (recept kommer) innehöll till stor del lök, potatis och korv med 90 procents kötthalt.
Inget för jainister. De får tydligen varken äta lök, potatis eller kött.

Livsglädje i slottsmiljö

2007-10-14T20:47:00.000+02:00

Någon på Häringe slott har till uppgift att baka pyttesmå bröd. Pyttesmå scones med dinkel, linfrö, havre, ost eller choklad(!) till helgens afternoon tea, pyttesmå kuvertbröd till restaurangens brödkorgar och pyttesmå vaniljmuffins till saffransglassen.

För första gången sedan han kom till världen fick Gangstern vara utan sin far och mor över natten. Och medan han umgicks med mormor och morfar åkte nämnda far och mor till slotts för att leva upp en kvarvarande bröllopspresent och göra sig en skön helg bland rustningar, värjor och gyllenlädertapeter.

Inledningen med afternoon tea i den vackra Stensalen lovade gott inför kvällens middag. På ett buffébord samsades en tonfisksandwich och en sandwich med grönmögelost och persilja med fruktfat, sex olika sorters miniatyrscones, smör, lemon curd, philadelphiaost, smetana och tre sorters marmelad, varav en med krusbär och chili.
På ytterligare ett bord stod en bricka med en gudomlig jämtländsk blåmögelost, västerbottensost, fikonkompott och kanderade nötter samt fjorton(!) olika sorters sötsaker: småkakor, vitchokladtryffel, key lime pie, chokladmousse, mjuka kakor, vanilj-panna cotta och peccanötspaj.

Teet serverades vid bordet. Här var urvalet mer begränsat, ett rött, ett svart, ett grönt och ett chaite fanns att välja på. Jag fick överge mitt eviga Earl Grey och testade ett Rooiboste med ingefära och citron. Men svart te är min grej, de andra ger enligt mig inte tillräckligt med smak. Och i den höstkyliga salen svalnade tevattnet snabbt i muggen.

En rask, nåja, promenad i höstvädret som lägligt sprack upp i sitt allra soligaste leende efter en halv dags surande tog bort en del av mättnadskänslan efter den sista skeden chokladmousse, och när vi sett solen gå ner över vattnet och det började närma sig middagstid var vi till och med lite småhungriga igen.

Aftonens trerättersmeny gjorde oss inte besvikna. I en liten matsal täckt med 1600-talspanel från ett skotskt munkkloster serverades vi i tur och ordning:

Halstrade pilgrimsmusslor med grön ärtpuré.
Till serverades även en liten grönsallad med rejäla parmesanflagor

och små krutonger.

Vin: ett överraskande stort glas Petit Chablis Domaine des Melandes

Hjortracks med en potatisbakelse "pommes Anna" som enligt menyn

även innehöll persiljerot. Till detta stekta trattkantareller, morötter,

lingon- och rönnbärsgelé samt madeirasås.

Vin: ett smördoftande och lite eksmakande Blaauwklippen Zinfandel

Honungs- och saffransglass med vaniljmuffin och björnbärssås.
Ett hallon fick vara med som dekoration.

Vin: ett gyllene dessertvin vid namn Villiera Noble Late Harvest

Pilgrimsmusslorna var till sin fördel med lätt yta och lite syrlig puré. Och en sallad med parmesanost och vinägrett kan ju nästan inte bli fel.

Men vem bryr sig om pilgrimsmusslor när man får in en enorm bit gudomligt mört hjortkött som med sina tillbehör, de salta kantarellerna, de krispiga och även de lite salta morötterna, den söta gelén, den runda såsen och den milda potatisbakelsen skapar en aning lycka i munnen. Mat som får en att sluta ögonen över en tugga är god mat. Så enkelt är det.
Den minimala anmärkning jag kan komma på om jag tänker hårt är att det nästan var för mycket kött. En gudamör hjortbit vill man inte låta förfaras, men när tallriken är tom på tillbehör och magen full så kan det bli nödvändigt. Jag åt dock upp allt till sista tuggan. Det är ju inte så ofta vi kommer ut och äter lyxmiddag nu för tiden.

Tack och lov fick vi njuta av vinet ett tag innan desserten kom in. Även den visade sig vara en höjdare. Honungs- och saffransglassen var lätt och frisk, inte alls gräddstinn som hemgjord glass kan vara. Och vaniljmuffinsen var så fin att E försökte lura sig till min muffins med sen han ätit upp sin egen. Det fungerade inte.

Andra bloggar om: Häringe, slott, hjort, afternoon tea, livsglädje

Fadäs i arbetsrummet

2007-10-12T21:33:00.000+02:00

Även lite kaffe kan täcka stora ytor om det bara faller från rätt höjd.

Sabbade inget tangentbord den här gången i alla fall. Det har hänt.

Glöm gåslevern och skaffa en tryckkokare

2007-10-11T23:10:00.000+02:00

Det finns verkligen ingen anledning att äta gåslever, Bosarps kycklingleverpastej (eller parfait som de kallar den) är så lent läcker, och smickrar samvete, plånbok och gom. Pastejen korades till mest innovativa mathantverksprodukt under Smaklust-mässan vid Street i somras OCH den är gjord på kravmärkt kyckling.
Tack vare att bästa Blomenskan smög in mig på NK:s vip-afton fick jag smaka den goda pastejen idag. Smakprovet serverades med en lite proffsigare äppelmarmelad än den jag svängde ihop här om dagen.
Pastejen finns med och utan skinka, båda var väldigt goda.

Som alla andra gick vi snikrunda bland det goda som bjöds i Saluhall och köksavdelning: tomatmarmelad, najadlax, rökt lammstek med ölkokt lök (en höjdare), parmesanost, hummersoppa, lammkorv, gnocchi...

Bland kvällens höjdpunkter var att se mängder av välklädda NK-kunder stå och köa i kön till pizzabesticken för en kall gratisskärva från pizza express (vi var såklart med i kön).
En fin detalj var att kvinnan som marknadsförde Global-knivar hade ett plåster på fingret.

Mest inspirerande var kocken Jacob Wismar som lagade marockansk lammgryta med kanel och linser och en chili på biff och svarta bönor med hjälp av tryckkokare. Köttet blev extremt mört, och trots att vi är så snikna (min välgörarinna råkar vara hel smålänning och jag halv) att vi har mage att påpela att det hade kunnat saltas lite mer i både gratislammet och gratisbiffen, så fick jag starka habegär efter en tryckkokare.
Min plånbok tillåter sannerligen inte några extravaganta köksutrustningsinköp för tillfället. Men kanske någon i släkten har en gammal som står och samlar damm i ett skåp? Kanske någon ovillig tryckkokarägare på Blocket vill bli befriad från sin börda? Saken måste undersökas.

Andra bloggar om: gåslever, kycklingleverpastej, tryckkokare, snikrunda

Dagar som den här...

2007-10-10T22:06:00.000+02:00

Sömnbrist kan påverka matintaget märker jag. Gangsterns välling blir för tjock, och jag tappar saker: räkningen (till fyra) när jag måttar upp kaffe till mig själv, en hög smutsiga gafflar på golvet och bort en väska.
Dagar som den här hemfaller jag åt kokt spagetti med philadelphiaost och Heinz.

Vardagslyx

2007-10-09T22:26:00.000+02:00

Att äntligen ha rätt storlek på kaffefiltren igen.

Den hemlige kocken

2007-10-09T20:02:00.000+02:00

Bakom de snygga förpackningarna på färdigmaten döljer sig enorma mängder tillsatsämnen. Och bakom det småfula omslaget till Den hemlige kocken döljer sig en inblick i den livsmedelsindustri som ligger bakom dessa tillsatser.

Efter att ha läst Den hemlige kocken (sträckläst faktiskt) får jag erkänna att den är mer tänkvärd än jag hade förväntat mig.
Jag är visserligen inte särskilt förtjust i den närmast föraktfulla ton bokens författare, journalisten Mats-Eric Nilsson, lägger sig till med när han talar om vanliga människor som inte begriper bättre än att handla på storköp och äta snabbmat, och som dessutom är dumma nog att tycka det är gott. Jag tycker hans tendens att fördöma exakt alla tillsatser och all bearbetning av maten kan kännas lite väl tillspetsad och jag läser kapitlet om Chinese restaurant syndrome med viss skepsis.
Jag drar heller inte chockat efter andan när författaren "avslöjar" att färskpressad apelsinjos på tetra inte är färsk, att smörgåsskinkan är fullpumpad med vatten eller att light-grädden innehåller förtjockningsmedel. Jag förväntar mig nämligen inget annat.
Och det är där det sjuka i situationen slår mig.

I Den hemlige kocken tar Mats-Eric Nilsson upp sådant som matfusk genom historien, forskarnas okunskap om hur kombinationen av olika tillsatsämnen kan påverka oss, sockrets utbredning i den amerikanska vardagsmaten från sent 1700-tal till idag, hur "majonnäs" kan framställas billigt, utan fett eller äggula och hur livsmedelsföretagen gör allt de kan för att öka produkternas livslängd så de ska kunna ligga länge i butiken.

Ett kapitel handlar om konservindustrin och det är ett ganska fantastiskt citat som återges i en konservfrämjande kokbok från femtiotalet:
"Enär en helkonserv alltid varit upphettad, får stekta rätter, t ex köttbullar, kotletter och annat stekt kött på burk [!], en något annan karaktär än samma rätter hemlagade - de verkar vara kokta, vilket de ju också är. Det betyder inte, att de ej kan vara lika goda, de är bara något annorlunda, och det är ganska mycket en vanesak, vilket man tycker bäst om."
Det blir lite läskigt när jag inser att de tjocka reklambroschyrer som Nesté, Semper och Hipp envisas med att skicka till oss nu för tiden innehåller exakt samma argument som då: Burkbarnmaten är lagad under mycket mer kontrollerade former och innehåller garanterat alla nödvändiga näringsämnen på ett sätt som sällan är fallet med hemlagad barmat.
Det allra värsta är att man tar åt sig.

Jag är redan ganska duktig på att studera innehållsförteckningar för att kontrollera köttmängd, ursprungsland, bakdatum på bröd och så vidare. Efter att ha läst Den hemlige kocken kommer jag också att börja räkna ingredienser och kolla E-nummer.

Det bästa med Den hemlige kocken är att den underlättar just detta, att kolla E-nummer och innehållsförteckningar och att hitta bra alternativ.
I slutet av boken finns tabeller med alla tillåtna E-nummer och vad de står för, scheman över vilka inhemska produkter som finns vilken säsong och en uppräkning av producenter som säljer ekologiska och närproducerade varor.

Mats-Eric Nilsson, eller i alla fall hans förlag Ordfront, vill gärna att hans bok ska jämföras med Fast food nation av Eric Schlosser. Nu tror jag inte att den kommer att väcka riktigt så stor uppståndelse, men den är resultatet av ett riktigt bra initiativ, och den är värd att läsas.

Andra bloggar om: Den hemlige kocken, Recension, Livsmedelsindustri, Matfusk, Tillsatser

Fisk på annorlunda vis

2007-10-08T23:20:00.001+02:00

Babsan har nyligen plockat ut den här fina fisken ur ugnen. Jag är stum av beundran och förundran.

Höstlöv

2007-10-08T16:26:00.001+02:00

Jag heter Frida. Jag är 32 år. Jag sparkar i alla lövhögar jag går förbi.

Gorgonzolakyckling med spenatstuvad potatis och äppelmarmelad

2007-10-07T20:23:00.000+02:00

Jag tycker att det är roligt att då och då utmana mig själv och min fantasi med att laga mat inom givna ramar. Ett sätt är att ge sig sjutton på att svänga ihop en trerättersmiddag av det som finns hemma, hur magert utbudet än ser ut vid första anblicken, ett annat är, har jag märkt, att laga barnmat - den får inte stekas bara kokas, ska rymma så mycket nyttigheter som möjligt, måste kunna mixas och får inte saltas och helst inte innehålla mejeriprodukter.
Ett trevligt sätt att utmana den kreativa kocken inom sig är annars att ställa upp i Cyberkocken. Som bonus får man också den lilla egotripp det innebär att se sig själv omnämnas på andras bloggar.

Den hår månadens givna ingredienser är kyckling, spenat, grönmögelost och äpple. En rätt som ligger nära till hands skulle vara en sallad, kompletterad med lite valnötter på toppen. Men här är det höst och gråmulna dagar, och då vill åtminstone jag ha varm mat.

Mitt bidrag blir i stället gorgonzolaspäckade kycklingfiléer som tillagas bekvämast möjligt i ugn. Spenaten får bli tillbehör genom att sätta smak på stuvad potatis, som ju brukar serveras till rätter med mycket sälta. I vanliga fall är det kanske rökt lax och isterband man tänker på i samband med den stuvade potatisen. Men gorgonzola är också salt, tänker jag.
Äpplena då? Våra vänner brukar servera hemgjord päronmarmelad till dessertost och det är en väldigt lyckad kombination. Då borde ju även äppelmarmelad och gorgonzola gilla varandra.

Resultatet blev nästan bättre än jag hade trott, och med några få justeringar kommer den här rätten att lagas fler gånger här hemma.

Såhär gjorde jag:

Gorgonzolakyckling med spenatstuvad potatis och äppelmarmelad

4 personer
Ugn 200 grader

Äppelmarmelad
4 äpplen
1 päron (totalt ca 450 g rensad frukt)
2 dl vatten
300 g syltsocker

Jag ville ha en lite lösare marmelad eftersom jag skulle ha den till mat. Ta mindre mängd vatten eller uteslut det helt om du vill ha en fastare konsistens på marmeladen.
Skala äpplena och päronet och skär bort kärnhusen. Skär frukten i tärningar och lägg den i en kastrull tillsammans med vattnet. Koka i ungefär en kvart. Tillsätt syltsockret och koka ytterligare fem minuter. Låt svalna ett tag och häll sedan upp marmeladen i en ren glasburk och låt den stelna i kylen.

Kycklingen
4 kycklingfiléer
gorgonzola
salt
peppar

Skär osten i stavar och stick en kniv rätt igenom varje kycklingfilé. Peta in osten i hålet efter kniven. Salta och peppra kycklingen och lägg den i en smord ugnsform. Sätt in i mitten av ugnen. Håll koll, så kycklingen inte är inne för länge, den får inte bli torr.

Spenatstuvad potatis
8 potatisar
1 påse babyspenat
1 msk margarin eller smör
2 msk vetemjöl
4 dl mjölk
salt
peppar

Skala potatisen, skär den i stora bitar och koka den.
Smält smör i en kastrull och rör ut mjölet i smöret. Vispa ner mjölken och koka upp. Låt koka i några minuter så såsen tjocknar och inte smakar mjöl. Salta och peppra.Vänd ner potatisen och spenaten i stuvningen.

Servera kycklingen med potatisstuvningen och äppelmarmeladen.
Ät och njut, för det blir riktigt gott.

I efterhand tror jag dock att det hade varit gott att svänga ner spenaten i en panna med lite smör och krydda på den en aning först. Då hade den nog framträtt tydligare i stuvningen.
Jag använde svartpeppar av gammal vana, men jag lutar mer och mer åt vitpeppar. I det här fallet tror jag vitpeppar hade fungerat snäppet bättre.
En krispig konsistens hade också höjt hela anrättningen. Den möra kycklingen, marmeladen och den mjuka potatisen hade mått ännu bättre i sällskap av en knaprig kontrast. Funderar på att göra någon form av strössel nästa gång.

Andra bloggar om: cyberkocken, kyckling, spenat, gorgonzola, äpple, utmaning

Höstmiddag

2007-10-06T23:02:00.000+02:00

Om någon hade sagt till mig när jag var barn att det skulle komma en dag då jag blev lycklig av tanken på rotfrukter, så hade jag dömt ut den personen som skvatt galen. Kokta morötter var bland det absolut värsta jag visste, och den årliga primörfrossa som mina föräldrar envisades med var näppeligen någonting jag såg fram emot.
Nu har dagen kommit. Jag blir lycklig av tanken på rotfrukter.

Igår bjöd vi hit goda vänner för att fredagsslappa och för att få hjälp med att äta upp en skinkstek. Med en liten förrätt och en enkel efterrätt förvandlades steken till en trevlig höstmiddag med flera härligt höstiga rotfrukter representerade.

Vi började med en enkel sallad med spenat, rödbetor och fetaost.
Steken fylldes och ugnssteketes med katrinplommon och lite äpple och fick sedan sällskap av ett rejält potatismos, förstärkt med morot och rotselleri och smaksatt med timjan, bacon och rostad vitlök. Katrinplommonen och äpplena från stekformen fick ge smak åt såsen.
Som avslutning svängde vi ihop en favorit i äppeltider, den otroligt enkla fuskäppelpajen jag skrivit om här tidigare.

Honungskokta rödbetor med spenat och fetaost
4 personer

2-3 färska rödbetor
100 g fetaost
1 påse babyspenat
salt
honung
färsk timjan

Honungsvinägrett
0,5 dl rapsolja
1 msk honung
1 msk balsamvinäger
1 msk senap
salt
peppar

Koka de hela oskalade rödbetorna ca 10 minuter. Plocka upp rödbetorna, skala dem och koka dem i vatten med en klick honung och lite salt tills de är klara.
Blanda ingredienserna till marinaden.
Skiva rödbetorna tunt. Lägg spenaten på ett uppläggningsfat med rödbetsskivorna ovanpå. Ringla över vinägretten och smula över fetaosten. Avsluta det hela med några väl placerade timjansrankor.

Plommonfylld skinkstek med plommon- och äppelsås
Potatis och rotsaksmos med rostad vitlök, bacon och timjan
4 personer
Ugn 175 grader

1 kg skinkstek
torkade katrinplommon
1 äpple
salt
vitpeppar

3 dl matlagningsgrädde
1 msk kalvfond
ev lite vatten

8 normalstora potatisar
1 morot
rotselleri motsvarande 1 potatis storlek
2 dl mjölk
75 g smör
5 vitlöksklyftor
1 pkt bacon
salt
peppar

Putsa skinksteken om det behövs. Stick in en lång kniv i stekens ena kortsida och hela vägen igenom steken så du får en "tunnel" för katrinplommon.
Dela katrinplommonen i lite mindre bitar och krydda dem med salt och vitpeppar. Fyll steken med katrinplommon, men se till att du får en näve över.
Kärna ur äpplet och skär det i bitar.
Salta och peppra steken runt om och lägg den i en smord ugnsfast form. Lägg äppelbitarna och resten av katrinplommonen runt om.
Stek i mitten av ugnen i ca 1,5 timme. (Innertemperaturen för skinkstek ska vara 80 grader enligt Vår kokbok, men tänk på att inte placera termometern mitt i plommonfyllningen).
Ta upp steken ur formen, slå in den i folie och lägg den åt sidan.

Ta vara på de ugnsstekta plommon- och äppelbitarna, och eventuellt lite av skyn från formen och lägg dem i en kastrull. Slå över matlagningsgrädden och vispa ihop allt så gott det går. Tillsätt lite fond och låt såsen koka ihop en aning. Sila såsen och smaka av med salt och peppar.

Skala och koka potatis, morot och selleri och koka dem. Rosta vitlöksklyftorna hela i ugnen. Strimla baconskivorna och stek dem krispiga i en stekpanna.
Pressa ner de färdigkokta och avångade rotfrukterna i en kastrull med potatispress. Värm mjölken och smöret och vispa ner i moset med elvisp. Salta och peppra. Rensa bort hårda skalbitar från vitlökarna och vispa ner vitlök, timjan och bacon som du smulat sönder med handen. Smaka av med mer salt och peppar om det behövs.

Servera steken i skivor tillsammans med såsen och moset. Gelé är gott till.

Andra bloggar om: höst, rödbetor, rotfrukter, stek, potatismos, lycklig

En bulle

2007-10-04T22:19:00.000+02:00

En enda kanelbulle, en välrullad och god, blev det idag på kanelbullens egna dag.

Barnvagnssoppa

2007-10-03T23:23:00.000+02:00

Så länge jag har tänkt att gå på soppteater. Idag blev det av. Men det var inte vilken vardagssopptetater som helst, utan barnvagnssoppteater. Omkring en miljard barnvagnar med tillhörande barn och förälder samlades längst ner i Kulturhuset. Sedan hängde barnvagnarna lite utanför toaletterna i en timme, medan föräldrarna, och till viss del barnen, avnjöt dels en föreställning baserad på Povel Ramel-melodier, dels en kall sparrissoppa.

Den kalla soppan var välsmakande och får plus för att den innehöll tydliga bitar av färsk grön sparris. Tyvärr var den inte särskilt mättande ens med creme fraiche-klick, bröd, kaffe och den lilla kokosboll som också ingick. Och en tunn soppa är inte den mest idealiska kosten när man har en rörlig, nyfiken snart sju månader gammal bebis med långa armar i knät - även om mat som kan ätas med en hand uppskattas.

Skedmat är förstås också praktiskt när man hellre tittar på scenen än på tallriken. Och framför allt sista numret - Ta av dig skorna - var värt all uppmärksamhet som den ätande, jollrande, bärande, krypande, kaffedrickande publiken kunde uppbåda.

Vi kompletterade soppsörplandet i efterhand med en liten tallrik från salladsbuffén uppe på Panorama. Det visade sig vara ett gott, lagom litet och, inte minst, någorlunda hälsosamt alternativ till de stora mackor, kakor och lunchtallrikar som annars står till buds.

Bäst med café Panorama just nu är dock Jan Stenmark-utställningen på vägen upp.

Andra bloggar om: soppa, teater, barnvagnar, sallad, jan stenmark

Matbröd med nötter

2007-10-02T22:00:00.000+02:00

E bakade matbröd igår. Hela lägenheten doftade hemtrivsel och vi fick ynnesten att avsluta dagen med varsin ångande skiva hembakt glädje med smör och lagrad ost.
Brödet vi smakade var ett matbröd med nötter som nu ligger säkert inpackat i frysen. Idag har jag i stället njutit av otaliga skivor av det enkla lantbröd jag skrivit om tidigare. E slog nämligen till med storbak, så nu har vi frysen full.

Matbröd med nötter*
2 limpor
Ugn: 200 grader

0,5 paket jäst
1 tsk salt
2 tsk honung (flytande honung är praktiskt)
4 dl vatten, fingervarmt
4 dl rågsikt
4 msk neutral matolja
200 g hackade nötter (E använde hasselnötter och valnötter, det blev gott)
5-6 dl vetemjöl
smör till formarna

Smula sönder jästen i en bunke. Tillsätt salt, honung och en skvätt av det fingervarma vattnet och rör tills jästen har löst sig. Häll ner resten av vattnet och rågsikten. Blanda och låt vila ett par minuter.
Hacka nötterna eller krossa dem i en ren handduk. Rör ner olja, nötter och vetemjöl och knåda degen lätt i bunken. Låt jäsa under handduk i en timme.
Smörj två brödformar med smör.
Dela degen i två delar när den har jäst färdigt. Knåda varje del lätt, forma till en limpa och lägg i brödform.
Grädda de två bröden i mitten av ugnen i ca 30 minuter. Kontrollera bröden noga innan du tar ut dem, våra bröd var väldigt degiga efter 30 minuter och behövde ganska mycket mer tid i ugnen innan de var klara.

* Originalreceptet kommer från boken Kärlek, oliver och timjan. Där heter brödet Johns valnötsbröd och innehåller inga andra nötter än valnötter.

Andra bloggar om: bak, matbröd, njutning

Blir man tjock av kokböcker?

2007-10-01T17:15:00.000+02:00

Jag klarar inte av att läsa kokböcker, receptbloggar och mattidningar när jag är hungrig. Alltså måste jag äta något litet först. Och är jag händelsevis inte hungrig när jag börjar mitt läsande, då känner jag mig strax väldigt sugen och svulten efter bara en handfull matfotografier. Och då måste jag kanske äta något litet efteråt, för att sen orka laga till det goda som jag läste om.
Att konsumera matlitteratur innan sovdags är det inte tal om, vem kan sova i ljudet från en skrikande mage?

Sömnbrist och onödigt småätande är inte bra för hälsan över huvud taget. Farorna lurar innanför dörrarna till det beskedliga lilla kokboksskåpet i hallen. Och dörrarna står ofta på glänt...

Trivsel

2007-10-01T16:33:00.001+02:00

Idag fick vi äta lunch med familjens egen Elisabeth på Östgötakällaren, barnvagnsovänligt som tusan men trevligt ändå. Nu står E i köket och bakar kanelbullar och lantbröd. Jag ska tänka på snittar och får för omväxlings skull kalla det för jobb. Gangster-A hjälper till på sitt eget vis med, än så länge, glada tillrop.

Kategori berömda citat

2007-09-30T23:29:00.000+02:00

"Tänk er en tårgas, fast för munnen. Men på ett friskt sätt!"

Xtian från Fast Food Lovers recenserar Koskenkorva Minttu.

Kyckling i lergryta med pasta och grönsakssås

2007-09-30T22:45:00.000+02:00

Det här lilla experímentet blev vad man brukar kalla tokbra, så jag är bara tvungen att dela med mig. Billigt och lättlagat och så gott att det funkar som bjudrätt.

Kyckling i lergryta med pasta och grönsakssås

4 portioner

Ugn ca 225 grader

1 hel kyckling
1 gul lök
1 paprika
2 morötter
2 "kinesiska vitlökar" eller minst 4 stora vitlöksklyftor
1 burk krossade tomater
2 msk tomatpuré
1 msk grönsaksfond
en näve basilikablad
salt
peppar
olivolja

Lägg en lergryta i blöt och sätt på ugnen. Stycka kycklingen, salta och peppra delarna. Skär grönsakerna i mindre bitar.

Ta upp lergrytan och häll lite olja i botten. Lägg ner grönsakerna och sedan kycklingen. Peta ner basilikabladen runt kycklingdelarna. Häll de krossade tomaterna runt om och toppa med lite olivolja. Lägg på locket och stoppa grytan i ugnen. Låt allt tillagas i ca 40 minuter, tills kycklingen är klar.

Lyft upp kycklingen och håll den varm. Häll grönsakerna och spadet från lergrytan till en kastrull och mixa med mixerstav till en någorlunda slät sås (självklart kan du även mixa i vanlig mixer och sen hälla såsen i kastrullen). Smaksätt med tomatpuré och eventuellt lite fond och låt såsen koka ihop något. Smaka av med salt och peppar.

Servera kycklingen med nykokt pasta, grönsakssåsen och färskriven parmesanost.

Påtår

2007-09-30T21:58:00.001+02:00

Vi gick emot vår vana och fikade på Waynes idag. Waynes i Sickla Galleria. Den första koppen svenssonkaffe med mjölk för 26 kronor var det inget fel på alls. Påtåren för fem kronor smakade däremot ingenting. Är det så att man får vad man betalar för? Har de särskilt blaskigt kaffe för oss snikiga kaffemissbrukare som inte vill betala för två koppar?

Laga fiskgryta

2007-09-29T21:24:00.000+02:00

Det fanns vitt vin kvar i boxen sedan skaldjursmiddagen här om veckan. I skåpen fanns saffran, vitlök, potatis, morötter och krossade tomater. I frysen lite lax. På nya Hemköp Skanstull fanns mer lax, sej, frysta räkor, fänkål och rotselleri. I kokböckerna fanns diverse recept på "fiskgryta till fest", "bouillabaisse", och "fisksoppa från medelhavet". Jag blandade lite och hade efter en halvlång stund en god och matig fiskgryta med saffran som jag serverade mig själv och E med fuskaioli (lättmajonäs från tub smaksatt med vitlök, salt och peppar) och parmesangratinerat rostbröd.

Jag skriver att fiskgrytan blev god, för det blev den. Men den blev inte så god som den hade kunnat bli. Jag hade velat känna mer fänkål och mer vitlök. Sältan hade kunnat vara större, och nästa gång ska jag testa att byta ut vitlöksmajonäsen mot nåt roligare - kanske hacka ner lite färska örter i kesella? Nästa gång ska jag också komma ihåg att köpa, kanske rent av baka bröd till soppan så jag slipper improvisera.

Därför får ni inget recept idag. Bara inspiration. Laga fiskgryta!

Brödet bäst på Tekniska museet

2007-09-28T12:50:00.000+02:00

Frukost på sängen hade jag turen att få innan museibesöket.
Ciabatta med ost och skinka, jos och kaffe samt bakelse. Gott.

I förrgår lekte vi bort dagen på Tekniska museet. Vi beundrade vackra ångmaskiner, hukade i en mörk "gruva", tittade på den omskrivna utställningen av kvinnors uppfinningar, spelade hjärnboll och kikade på Christer Fuglesangs rymdsovsäck.

Och så åt vi tyvärr lunch i restaurangen "Stallet". Jag fick en trist nasi goreng som var så kall att jag gick och mikrade den i barnmatsmikron. Då hjälper det inte att någon försökt piffa upp det hela med en skiva burkananas och några frigoliträkchips.

Det som däremot hjälpte upp humöret flera snäpp var brödet på salladsbuffén. Mörkt, saftigt, smakrikt, fortfarande varmt från ugnen och med grova frön och söta russin. Det påminde en aning om det suveräna brödet (som jag inte fick recept till) på Sanders i Vasastan, och det är gott betyg.

Jag rekommenderar dock matintresserade museibesökare att hoppa över museirestaurangen och i stället gå och lukta på kryddorna i doftorgeln och titta på rymdmaten. Vakumförpackad macaroni and cheese och Arlas vita frigolitliknande kulor, där fyra stycken ska motsvara ett glas mjölk, är fascinerande att se, men talar inte riktigt till rymdturisten inom mig.

Mums filiBabs

2007-09-27T16:05:00.000+02:00

Igår fyllde jag 32 år (tack, tack, allt för vänligt) och igår fixade vi barnvakt och så gick jag och E på restaurang på egen hand för första gången på ett drygt halvår. Vi gick till Babs, en favorit dold innanför biografen Zitas på Östermalm.

Babs erbjuder inte bara trivsamt barhäng, märkliga lampor, frisinnad attityd, lagom avslappnat klientel och en spexig toalett. Babs kan även ståta med ett riktigt bra kök och tillmötesgående personal.

Efter varsitt glas Cava inledde jag, efter svår beslutsångest, med en crostini med hemrökt biff och grillad paprika och E valde getost- och bacongratinerad portabello. Båda entrérätterna var överringlade med balsamvinäger reducerad till knäck-stadiet.
Biffen var god, rosa på krispigt bröd, men hade tjänat på att inte vara fullt så kall och E:s svamp var nog ändå snäppet bättre.

Men varmrätten, åh! Lammrulle med fläsk och morot i mitten och tillagad till möraste möra, lenaste lena rosmarinshärliga skapelse, med krämigt gräddiga puylinser och en lika len blomkålspuré. Så mäktigt att halva portionen hade räckt, men så gudabenådat smakligt smekande att jag ändå åt upp nästan allt.
E åt ingefärskryddade ankspett på mandarin- och spenatbädd med quinoasallad till, och även han var nära salighet, men ankan kunde inte klå lammet.

Kaffe och en enkel kula glass var allt jag mäktade med som avslutning, medan E för en gångs skull bytte ut portvinet mot körsbärsöl till sina mer eller mindre obligatoriska chokladtryfflar.

Jag är kär i Babs.

Korvsöndag

2007-09-24T20:40:00.000+02:00

Jag är inte längre vad jag var när det handlar om att dricka vin. I lördags drack jag vin. Och champagne (Fleuron brut 2000 från Pierre Gimonnet & Fils som, åtminstone enligt en amatör som jag, var så god man kan önska sig). I går drack jag inte champagne. Jag drack Resorb och satt i soffan. Och åt korv.

Vi har lagt oss till med en ny trippelsyndig latmansrätt - korv och pommes frites. Frysta pommes får sällskap i ugnen av ett par korvar av det finare slaget - igår var det chorizo med extra hög kötthalt. Syndigt för att det knappast följer tallriksmodellen, syndigt för att det är helfabrikat och syndigt för att vi inte ens ids steka korven i panna utan tillagar den i ugnen med frittarna. Åh så härligt bekvämt att sitta i soffan och bara vänta på att en lagom flottig middag ska bli färdig lagom till söndagsfilmen.

Igår hade middagskorven till råga på allt ett förband i form av lunchkorv. Babysimmet tvingade upp oss ur soffan och till ett soligt Östermalm. Och på Östermalm finns en korvvagn. Polsk bratwurst med kummin, serverad i ett fransbröd med surkål och pikant sås blev min lunch. Och tror fan att jag inte också åt en smörgås med onsalakorv till frukost. Har jag ett problem?

Skal

2007-09-23T20:31:00.000+02:00

Krabba, kräftor, kokta och rökta räkor, två sorters aioli, bröd, ost och vin. Så trevligt hade vi det hemma i köket i går kväll. Och ingen behövde laga mat.

Amerikanska pannkakor med blåbär

2007-09-22T19:30:00.000+02:00

Pannkakorna från Egg & Milk i Göteborg gav mersmak. Hemma i skåpet stod en flaska lönnsirap och skogstomten i Stjärnsund dignade av blåbär. Hemlagad brunch är också brunch, och med goda vänner i stugan en sommarvecka och till på köpet dagen efter en kräftskiva, så satt äggröra, bacon och hemlagade "amerikanska" pannkakor som en smäck.

Amerikanska pannkakor med blåbär
4 personer

1 ägg
2,5 dl lättfil
2,5 dl vetemjöl
1,5 tsk bakpulver
1 tsk salt
1 tsk smör
1-2 dl färska blåbär

Vispa samman ägg och filmjölk. Smält smöret. Rör ner mjöl, bakpulver, salt och smör och vispa till en slät smet. Rör ner blåbären försiktigt så de inte blir mosigare än nödvändigt.
Lägg lite smör i en varm stekpanna och låt det smälta. Klicka ut smet i pannan så du får pannkakor som är omkring 1 dm i diameter. Grädda på båda sidorna så de får fin färg.
Oroa dig inte över att de får oregelbunden form och pöser ut här och där, det är bara en del av charmen.

Ringla lönnsirap över dina färdiga pannkakor, stanna upp ett ögonblick, njut av doften och anblicken och hugg in.

Egg & Milk

2007-09-22T19:02:00.000+02:00

Vi älskar bruncher i vår familj. Här hemma i Stockholm har vi i huvudsak vikt söndagsförmiddagarna åt brunchbufféer, men när vi var i Göteborg i somras testade vi en annan variant. På Egg & milk, inrett som ett amerikanskt "diner", finns flera olika rätter som sallader, mackor och äggrätter att välja bland om man inte vill ha just brunchmenyn. En brunchtallrik kostar 80 kronor, att jämföra med ungefär 200 kronor för en buffé i Stockholm. Då får du välja en bagel, en äggrätt, yoghurt eller fruktsallad och the eller kaffe. Sedan kan du komplettera med vilka rätter du vill.

Jag och E valde båda plain bagel, äggröra med bacon, yoghurt med blåbär och kaffe. Sedan var vi helt enkelt nödda och tvugna att köpa till pannkakor, för vem kan motstå dem?

Brunch på Egg & Milk är nåt helt annat än brunch på Haga Forum, men gott, gott, gott och trivsamt. Vi var i Göteborg i fyra dagar och åt frukost från Egg & Milk två av dem.

Första morgonen åt vi dock caféfrukost på Husaren i Haga. Och förfasades en smula över att det tristtrendiga nu även intagit kullerstenskvarteret i form av Nöller - still Haga but different, som det står på fönstret. Hur espresson är där ska jag dock låta vara osagt, det kan mycket väl vara bästa kaffet i Göteborg. Vi testade aldrig.

Viltfärssås med äpple och bacon

2007-09-21T21:14:00.000+02:00

Ibland har man bara rätt ingredienser hemma och får rätt infall. Och när det händer, då blir det så här gott. Med vitlöksbröd och haricots vertes till en köttfärssås värdig en fredagkväll.

Viltfärssås med äpple och bacon

4 portioner

Viltfärs (eller vanlig nötfärs) ca 400 g
1 gul lök
1 pkt bacon
2 äpplen
1-2 vitlöksklyftor
2 dl matlagningsgrädde
1 burk krossade tomater
timjan
salt
peppar
soja
kalvfond

Hacka lök, strimla bacon och tärna äpplena. Bryn lök, köttfärs och bacon. Krydda med salt, peppar och timjan. Rör ner äppeltärningarna och den finhackade eller pressade vitlöken och låt steka med ett tag.
Häll ner grädde och krossade tomater och smaksätt med lite kalvfond och soja.
Låt puttra länge.
Servera med nykokt pasta och färskriven parmesanost

Två själar en tanke

2007-09-21T18:11:00.000+02:00

Månne var Elin Sandström här inne och läste i måndags? Skolbespisningsrisotto kontra the real stuff skref i alla fall även hon om i gårdagens DN På stan.

Jag är inte, som Elin, hundra på när jag åt min första äkta risotto, men jag vet när jag lärde mig göra en. Jag och min kursare Hanna var sommarvikarier på GP, och det var med Hanna jag rörde ihop min första svamprisotto. Hanna är sambo med en Italien-ättling, så hon borde vara expert. Och resultatet blev succé!

Som sagt, jag hemfaller ibland åt den gamla rispytten när jag vill bli av med risrester. Men en äkta risotto... Slut ögonen och njut.

Sådärja, nu blev jag vansinnigt sugen på risotto. Jag får nöja mig med färsk parmesanost till fredagspastan.

Osthöst

2007-09-20T22:40:00.001+02:00

Nu är hösten här, och med den ostlukten. För nej, problemet är fortfarande inte löst. Det luktar ännu sopor i rummet rakt ovanför vårt belgiska delikatesslager i källaren då och då. Nu kollar delikatessimportörerna tack och lov efter nytt kylrum.

En stunds flykt

2007-09-18T23:11:00.000+02:00

Idag firade familjen fyndet av ett nytt soffbord med en lunch på Enskede värdshus. Ett kliv in genom dörren från tättbebyggt villaområde, industripark och genomfartsväg placerar dig på ett såpat trägolv i lokaler med herrgårdsstämning, spröjsade fönster och bordsservering.

Dagens lunch bestod av rimmad oxbringa med pepparrotspotatis, klassisk fiskgryta med aioli eller en laxsallad - alla rätter serverade tjusigt upplagt på stora vita tallrikar.
Jag valde oxbringan, en rejäl portion som smakade bra, även om köttet hade kunnat ha aningens mer sälta och pepparrotssmaken vara något mildare.
E valde fiskgrytan som var selleribegåvad och rustik samt serverades med stora krutonger. Och höstkallt som det var så var den varma grytan på det hela taget ett bättre val än den kalla pepparrotspotatisen. Men nöjda blev vi båda två.
Salladsbuffen var av det lite större slaget och ståtade idag med två sorters hembakt bröd, ost, messmör, grönsallad, potatissallad, olika bönsallader plus en del annat.

Bara det att få sitta lat och ledig med familjen, medan kavajbehängda knegare pratar jobb mellan tuggorna vid borden bredvid gör att 85 kronor känns som väl spenderade pengar.
Kaffe på maten och en sötsak bredvid ingick i priset.

Och för den som inte jobbar i faggorna och sålunda inte har tid att åka till Enskede för att äta lunch så har värdshuset också en extremt bastant söndagsbrunch.

Total förvirring

2007-09-17T20:06:00.000+02:00

Det är inte bara småbarnsföräldrar, kontrabasister och musikpublik som har hittat till Guldtuban. En och annan chefredaktör för Dalademokraten har också synts i lokalerna.
Själv faller jag dock in under den första kategorin, och jag har varit där nästan larvigt ofta på sista tiden.

Men vad är det med Årstas cafépersonal? Förvirringen är lika stor som kulturintresset på såväl Javasavi som på Guldtuban. Se till att ha god tid på dig så du kan uppskatta servicen som personligt charmig, har du bråttom ska du nog satsa på köttbullssmörgås och kaffe på klassiska konditoriet i stället.

Rispytt?

2007-09-17T17:14:00.000+02:00

När jag var liten hade risotto ingenting med avorioris, buljong, vin eller parmesanost att göra. Och en risotto var knappast någonting som platsade på bordet vid en finare tillställning. Snarare en anrättning som dök upp på skolmatsedeln med jämna mellanrum.

Risotto var helt enkelt en praktiskt rätt att ta till då man fått kokt ris över. Uppstekt med lök, ärter och skinka (E hävdar att köttfärs bör ingå) var riset fit for fight igen. Och hur oglamoröst det än kan låta, riktigt gott

Rispytt är närmare sanningen än risotto.

Jag hatar att slänga mat i onödan, och älskar att kunna få ihop en vardagsmiddag utan att först behöva gå och handla. Så när vi får ris över så händer det fortfarande att jag svänger ihop en sån här rispytt, som det ju snarast handlar om. Magert, perfekt för att rensa i grönsakslådan, och faktiskt en av få rätter som jag inte saknar sås till.

Och det finns inget som säger att man måste begränsa sig till skinka, ärter och lök.

Piffa upp risresterna med chili, oliver och fetaost. Krydda riset med curry och mango chutney och blanda ner kyckling och paprika, eller blanda riset med morot och strimlad purjolök och servera till fisk. Bara fantasin, skafferiet (och kanske en viss känsla för smakkombinationer) sätter gränserna.

75 000 över, någon?

2007-09-16T23:41:00.000+02:00

Vad sägs om en kulinarisk jorden-runt-resa? För 75 000 bagis får du bland annat dricka High Tea i Indien, testa Sarawanesisk matlagning i Borneo, luncha på Mount Tomah i Australien, besöka ananasfält på Hawaii och testa viner i Napa Valley.

Nämnde jag att jag fyller år snart?

Orättvist

2007-09-14T19:33:00.001+02:00

- Jaha då får Jesper laga maten.
- Det är väldigt orättvist alltså, för jag äter mindre än ni bägge gör tillsammans.

Folk och rövare i Kamomilla stad är roligare än jag minns.

Tårta med chokladtryffelkola och nötbotten

2007-09-13T14:20:00.001+02:00

Den här tårtan är lyxig, läcker och extremt mäktig. Den går att förbereda och kan dessutom frysas med helt okej resultat. Vi, eller E ska jag säga, för det är han som gör den, serverar den alltid med creme fraiche för att få lite syrlighet mot allt det söta.

Ett tips kan vara att göra lite extra nötsmet till bottnen, för åtminstone jag tycker att det är tårtbitarna med mycket botten som är allra godast.

Tårta med chokladtryffelkola och nötbotten*
ca 12 bitar

Nötbotten
75 g blandade nötter, tex pistache, pinje, valnöt och sötmandel.
1 helt ägg
1 äggvita
1,5 dl strösocker
0,5 tsk bakpulver
1,5 msk vetemjöl

Tryffelkolakräm
200g mörk choklad
2 dl vispgrädde
0,5 dl strösocker
0,5 dl glykos (finns i tub på apoteket)
75 g smör

Sätt ugnen på 175 grader. Hacka nötterna och vispa allt ägg och strösocker till bottnen till ett vitt skum. Vänd försiktigt ner vetemjölet och bakpulvret i skummet och vänd till sist ner nöthacket.
Sätt fast ett bakplåtspapper över bottnen i en teflonform med löstagbar botten. Häll i nötsmeten och grädda i mitten av ugnen i ungefär 40 minuter. Oroa dig inte om bottnen känns lite kladdig, det gör ingenting.

Hacka chokladen till tryffelkolakrämen och smält den tillsammans med grädde, socker och glykos i en skål i vattenbad. När allt är smält rör du ner smöret och fortsätter röra tills det också har smält och blandat sig med chokladkrämen.

Häll tryffelsmeten över nötbottnen i formen och skaka lite på formen så att chokladen rinner ner runt kanterna på bottnen. Ställ in formen med tårtan i kylen och låt stelna.

Lossa kanten med en tunn vass kniv innan du tar bort kanterna på formen.

Servera med creme fraiche.

* Det ursprungliga receptet kommer från Allt om mat nr 6 2003 och heter Nöt- och tryffelpaj.

Guldtuban

2007-09-11T19:55:00.000+02:00

En dag nu i somras då vi som vanlig kavade runt här i kvarteret på en av våra kortare promenader var det något som kändes annorlunda. Först trodde jag att frisören vid Snigeltorget hade ställt ut ett par stolar för att kunna njuta av solen i pauserna mellan pensionärspermanenterna. Men det var någonting mer. En flagga jag inte sett förut.

Till sist var jag tvungen att gå över gatan till andra sidan, och se där, när jag stod på några meters håll, kunde jag äntligen få mina förhoppningar bekräftade. Årsta hade fått ett nytt café! Ett väldigt diskret café, men ändå.

Tydligen har Guldtuban varit öppet ända sen i påskas. Miljön är hemtrevligt mysig, kakorna rejäla och kaffet billigt. Och trots minimal marknadsföring har cafét fått en trogen publik av vagnmammor och kaffetörstiga lekparksföräldrar under dagarna och ett mer musikspisande klientel på kvällarna, för på Guldtuban anordnas det nämligen diverse spelningar då och då.

Själv har jag inte varit på någon spelning, med eller utan tuba. Men jag har testat ciabattan med avocado- och fetaost. Och den är guld.

Mer om Guldtuban.

Bästa bullen

2007-09-09T21:53:00.000+02:00

Den bästa bulle jag någonsin haft i ugnen blir idag exakt ett halvår gammal. Vi firar med tryffelkolatårta med nötbotten, ett av E:s paradnummer och i det här fallet en tårta som blivit över från "bullens" dop. Receptet är från ett gammalt påsknummer av Allt om mat, och kommer snart till en blogg nära dig.

Inga kommentarer

2007-09-09T21:02:00.000+02:00

Beskrivningarna på matsedlar tenderar ibland att sväva ut till novell-längd. Men inte på Mojo. Under smörgås med ost och skinka står kort och gott "inga kommentarer".

Söndagsbrunch i parken

2007-09-09T20:29:00.000+02:00

I Hagaparken, eller kanske egentligen i Frösundavik, finns ett hotell. Sas Radisson. I hotellet finns en matsal och på söndagarna finns det i denna matsal en kock som står och gör äggröra.

Där finns också flera dignande buffébord: ett med kalla frestelser som kronärtskocka, potatissallad, salami, caesarsallad, lufttorkad skinka och ägghalvor med rom, ett med bakfyllefröjderna bacon, revbensspjäll, barbecuesås, prinskorv, chorizo och lammkorv. På en bänk finns kaffe, the och så mycket jos man önskar, en dignande brödkorg med färskt mjukt bröd samsas med en annan som bland annat innehåller kummindoftande knäcke, och på en kant ryms hårda och mjuka ostar, vindruvor och andra frukter.
För den som planerat sitt ätande, eller som vi andra dödliga, proppat sig mätt men ändå inte kan avstå från godsakerna, lockar slutligen en dessertbuffé med blåbärssoppa och nyponsoppa i shotglas, samt munsbitar av äppelkaka, choklad- och nöttårta samt morotskaka.

Plus:
Proffsig personal med vänligt bemötande
Jos ingår i grundpriset - champagne eller öl kan däremot köpas till om så önskas
Allt som serveras är vackert upplagt och gott
Barnvagnar är inget problem - alla kan känna sig välkomna
Det finns ett lekrum inom synhåll från matborden, så söndagströtta föräldrar kan slappna av
Vacker utsikt och ännu vackrare promenadvägar utanför knuten

Minus:
Parkeringsavgiften
Informationen på hemsidan är obefintlig

Tagliatelle med stekt svamp, ruccola och parmaskinka

2007-09-06T22:45:00.000+02:00

Jag fick champinjoner och ruccola över efter söndagens Cyberkock-lax. De fick ingå i en enkel pasta med italienska förtecken till Pavarottis ära.

Tagliatelle med stekt svamp, ruccola och parmaskinka
2 personer

1 paket färsk tagliatelle
färska champinjoner, putsade och skurna i kvartsbitar
ruccola
1 liten rödlök
parmaskinka
salt
peppar
olivolja
smör

Stek champinjonerna i smör, salta och peppra. Lägg ner den strimlade rödlöken precis när du stänger av plattan, så löken blir lätt tillagad.
Koka pastan i saltat vatten.
Lägg upp pasta, svamp, lök och ruccola på tallrikar. Ringla över olivolja, dra några tag på svartpepparkvarnen och toppa slutligen med parmaskinka.

Snabbt och gott!

Pastabrist

2007-09-06T22:39:00.001+02:00

Karin Ahlborg gör visst rätt som hamstrar spaghetti. Tydligen finns det för lite durumvete så pastabrist hotar på allvar.

Nyttofacism?

2007-09-06T20:26:00.000+02:00

Nyttig mat är jättebra. Självklart. Men jag håller med Karin Ahlborg, det är så himla trist när precis allt ska vara förment nyttigt. Karin Ahlborg hamstrar vanlig spaghetti och vitt rostbröd. Själv får jag ibland leta igenom halva ostdisken för att hitta en vanlig ost bakom berget av mager Västan. Och en syltburk med vanligt hederligt socker är hårdvaluta bland alla sötningsmedelsspäckade bärprodukter.

Samtidigt får godis och chips ta halva butiksytan i anspråk. Hellre skippar jag godiset och äter god, lagom fet mat som smakar något, utan sötningsmedel eller fejkade fullkorn*.

*Fullkorn har sin plats, i till exempel mörkt bröd och god müsli. Men i bärmos?

Ruccolagratinerad lax med ljummen potatissallad

2007-09-03T14:34:00.001+02:00

Och här är bidraget till månadens Cyberkock: En lättlagad laxrätt med milda smaker som blev bättre än jag trodde.

Ruccolagratinerad lax med ljummen potatissallad

Ber om ursäkt för lite knapphändiga mått och instruktioner. Tiden räcker inte till just nu.

lax i bitar

ruccola

pinjenötter

vitlök

olivolja

salt

peppar

potatis

haricots vertes

champinjoner eller annan svamp

smör

rödlök

salt

peppar

olivolja

Lägg laxen i en smord form. Mixa ruccola och pinjenötter med vitlök och olivolja till en slags pesto. Klicka ut peston på laxen och stoppa in i ugnen.

Stek svampen i så mycket smör du har samvete till och salta och peppra. Lägg ner strimlad rödlök i stekpannan precis innan du tar den från plattan, så rödlöken mjuknar och sötmar lite utan att bli för mjuk.

Koka potatisen i stora bitar. Lägg ner bönorna i vattnet när ett par minuter återstår av koktiden.

Häll av potatisen och bönorna och varva sedan potatis, bönor, rödlök och svamp i en skål. Ringla över olivolja.

Servera laxen med potatissalladen. Gott!

Charles Ingvar

2007-09-01T23:59:00.000+02:00

Hm. Nu när luften blivit frisk och min hjärna ställt in sig i köpa-nytt-bänkpapper-och-ta-tag-i-mitt-liv-läge stiger längan efter nya projekt. Ett sådant projekt skulle ju kunna vara till exempel en omgång av Cyberkocken. Ruccola, nötter, gröna bönor och svamp... Hm.

Med risk för att jag tar mig vatten över huvudet: Jag har en plan.

Latmans lista

2007-08-31T23:16:00.000+02:00

Det här är saker som jag skulle ha kunnat blogga om den senaste tiden:

Rachael Ray.
Det fantastiska brödet i det lika fantastiska cafét på Lousiana.
Fastbränd potatis och mosade ärter.
Att Tai Rasoi verkligen var jättedåligt med smaklös mat och usel service en lunch i juli.
Grillad älgkalv på midsommar.
Gröt som smakar papper.
Frödinges frysta kladdkaka.
Kopparkittlarna och alla goda kakor hos Flickorna Lundgren på Skäret.
Koloni i Sickla.
Min mosters rabarberchutney.
En hutlöst dyr, och sorgligt mjuk och tvålsmakande, lavendelskorpa.
Barnskrik och kantarelltoast på Dala Husby hotell.
Fänkåls- och citrusrullad karré med ugnsstekta rotfrukter.
Brunch på Egg and Milk.
Boarpskinka.
Gudagod salsiccia med 95 % kött, uppäten av Jönköpings skator.
En högt efterlängtad friterad revbensspjäll med pekingsås (stark) på HO's.
Potatiskaka.
Hur himla gott det är med kräftor och hur förvånad man blir varje år när man upptäcker det.
En kommande lyxmiddag i Götlaborg.
Att jag knappt kände igen en enda matbloggare på Niklas mat här om dagen. Jag har helt klart varit borta för länge.

Världens snabbaste tårta?

2007-06-07T22:57:00.000+02:00

Gräddtårta är godare än man minns. Särskilt gott dagen efter - dagen efter du gjort tårtan alltså, inte dagen efter du gjort andra dumheter, även om det förmodligen är gott då också, om man bara ätit något salt först - för då har tårtan hunnit bli riktigt saftig.
Dessutom passar gräddtårta fint på sommaren. Det var dock inte anledningen till att jag valde gräddtårta just nu, det var helt enkelt för att det är så infernaliskt enkelt och snabbt att svänga ihop. I alla fall om man fuskar.
För att kalla den här tårtan för hemgjord är nästan att tänja väl mycket på det begreppet. Men det spelar ingen roll, den blir godare än mången konditorikaka.
Färdigköpta tårtbottnar, banan, hallonsylt och vispgrädde är allt du behöver, men visst - du får mosa bananerna, vispa grädden och lägga ihop tårtan själv.

Världens snabbaste tårta?
1 paket tårtbottnar
3 bananer (bra tillfälle att bli av med de där övermogna som ligger i fruktskålen)
hallonsylt
2 dl vispgrädde
valfri form av dekoration (kan uteslutas)

Mosa bananerna och vispa grädden. Rör ner en skvätt grädde i bananmoset. Lägg en botten på ett fat och bred banan på den. Täck med nästa bottenlager och bred på generöst med hallonsylt. Lägg på den sista bottnen, eller locket borde det ju vara, och täck hela härligheten med vispgrädde. Dekorera med bär, nonstop, födelsedagsljus eller, som jag den här gången, chokladsås på tub.

Därför vilar matbloggandet

2007-06-04T00:10:00.000+02:00

Det är inte det att jag inte har någonting att skriva om. Det har jag. Dagens fika hos Lasse i parken till exempel. Alla grönskande oaser i stan, med rustikt bröd, strömmingsmackor och gratis påtår bör premieras.
Haga forums lördagsbrunch med fräscha sallader, lax, juicebuffé(!) och hamburgerverkstad till sjöutsikten förtjänar också ett omnämnande. Och fläskfilén som jag fyllde med getost och örter när min bror var här, blev riktigt lyckad.

Men för det mesta så för mitt köket en lika tynande tillvaro som den här bloggen och halv- och helfabrikaten har flyttat fram sina positioner både ett och två steg. Spaghetti med burkpesto och färsk parmesanost ses numera som en finfin bjudrätt i hushållet, och småbarnsföräldrarna som är vi har sedan någon vecka tillbaka korat den perfekta mest festmiddagen för lördagsgästerna: räkor med aioli. De vanliga kokta räkorna fick då sällskap av ett gäng rökta, och vitlöksmajonnäsen serverades i fyra olika varianter - vanlig, saffran, chili, och basilika - alla från Hemköps delikatessdisk. Arbetsinsatsen är minimal och maten är redan kall, så eventuella avbrott i form av tröstande eller matande av nya familjemedlemmar påverkar inte smakupplevelsen nämnvärt.

Idag hade jag trots allt bestämt mig för att laga mat. Laxfiléer skulle gratineras med pesto (färdigköpt) och serveras med potatissallad av det franska slaget (hemlagad).
Klockan sju satte jag igång. Jag kom så långt som att skala potatisen, och han till och med sätta kastrullen på spisen innan A deklarerade att han var vansinnigt hungrig. Vi intog position i soffan och där satt vi kvar när E kom hem och undrade vad det var som luktade.
Allt vatten hade kokt bort från potatisen och den hade i sin tur bränt fast i den nu mycket svarta botten av kastrullen.
Eftersom jag använt upp den sista potatisen och en stor del av min entusiasm trevade jag mig igenom oset och frysen efter ett alternativ. Jag bestämde mig för att stoppa laxen i kylen till en bättre dag och tog i stället fram köttfärs och pommes frites.
Klockan nio på kvällen hade A bajsat ner sig till duschstadiet två gånger, fått lika många hysteriska utbrott och blivit tröstmatad till sömns. Middagen stod på bordet. Microuppvärmd köttfärsbiff med pommes frites som torkat i ugnen.
Inte mycket att skryta med när Jamie Oliver samtidigt serverade grillad färsk makrill på tv. Och inte särskilt mycket att blogga om.

Därför vilar matbloggandet.

Bara något enkelt...

2007-04-09T21:56:00.000+02:00

På påskafton var familjen på lunch hos lilla A:s gammelfarmor. Det blir bara något enkelt, sa hon, och jag erbjöd att vi skulle ta med mat så hon skulle slippa handla.

Två dagar innan ringde hon och undrade om färskrökt lax och stuvad potatis blev bra. Alldeles utmärkt, sa vi.

Dagen innan började det ryktas om en Janssons frestelse. Men hon skulle ju göra lax? Jo, men hon tyckte det blev lite lite.

När vi väl kom dit sa hon att "ni får ta det som det är, det är inte som förr". I nästa andeetag sa hon att hon hade en omelett i ugnen.

En lätt lunch för tre

Det slutade med att vi satte oss till bords för att äta rökt lax, stuvad potatis, ägghalvor, köttbullar, omelett med kräftstuvning, Janssons frestelse och tre sorters bröd, varav ett hembakt, med smör och ost. Som grädde på moset fick vi hemgjord rulltårta fylld med bär och serverad med just grädde och riven choklad. Vi rullade därifrån, och orkade knappt smaka på svärmors kyckling med vitlök och soltorkade tomater som vi fick till middag samma kväll.

Bara något enkelt... Farmor har så vitt jag har hört aldrig sagt sig göra något avancerat. Undrar hur det skulle se ut om hon gjorde det.

Ugnsstekt lax med rotfrukter och fetaost

2007-03-28T22:19:00.000+02:00

En del rätter är så lättlagade att man knappast kan tala om matlagning. Gårdagens middag kan räknas dit. Jag skalade och klyftade helt enkelt några bortglömda potatisar, morötter och en lök och stoppade in alltihop i ugnen tillsammans med olja, salt och peppar.
En bit lax från frysen som fått tina fick så småningom också sällskap av olja, salt och peppar och stoppades in bredvid rotfrukterna, som samtidigt piffades upp med en hel del smulad fetaost.
Sen var det bara att vänta på att fisken skulle bli genomstekt och fetaosten smälta lite lagom. Ingen sås, inget extra, bara lättlagat och gott.

Gravlax i solen

2007-03-28T22:11:00.000+02:00

I måndags placerade vi oss vid ett bord på Snaps uteservering på Medborgarplatsen och E gick för att beställa mat. Vi var långt ifrån ensamma om tilltaget, och efter ett tag kom E tillbaka med det dystra budskapet att vi aldrig skulle hinna äta innan parkeringstiden gick ut, eftersom kön var så löjligt lång.

I stället köpte vi smörgåsar i Söderhallarna och satte oss i en trappa i solen. Tunnbrödrulle med potatissallad och gravad lax. Första gravlaxen sen minibitarna jag tjuvåt i julas, så fint den satt. Nu ser jag fram emot min första kalla öl i solen. Men det får bli vid någon anständigare tidpunkt än måndag lunch.

Restriktionerna har släppt

2007-03-28T22:03:00.000+02:00

Här frossas det i möglig ost och rått kött. Första kvällen hemma efter BB åt jag en pizza med parmaskinka och bresaola. Och i kylen finns nu alltid någon form av dessertost att tillgå.

Matlagningen är det si och så med. Men jag svängde i alla fall ihop en pasta på överbliven pannkaksgrädde, grönmögelost och parmaskinka. Smulade helt enkelt ner osten i grädden, blandade med kokt pasta och toppade med skinkan. Gott.

Föräldraledigt

2007-03-16T13:46:00.000+01:00

Som ni märkt så går Broccoli på halvfart. Det kommer den fortsätta göra ett tag, medan jag ägnar mig åt viktigare saker. Under tiden rekommenderar jag Nåttaröbröd med ost och skinka. En delikatess från köket på Södra BB.