torsdag, november 30, 2006

Första gången

En vecka har kommit och gått utan att jag har skrivit ett ord härinne. Men om jag inte har skrivit så har jag ätit desto mer. Och jobbat. Och sovit. Och testat.

Jag premiäråt hämtmat från Max nya lokal på Vasagatan i torsdags.
Jag testade Vimmel i fredags, för att se om menyn höll vad den lovade.
Jag njöt av premiärbesöket på underbara Gripsholms värdshus hela helgen.
Jag testade Röda rummets korv stroganoff för första och mycket möjligt sista gången i tisdags.
Jag tjuväter Es chokladdoppade ingefära från Robert E (det är faktiskt jag som har köpt dem) eftersom den första smakbiten gav mersmak.

Testresultat kommer med tiden. Nu är det sova som gäller.

torsdag, november 23, 2006

Visste du att...

... vi kanske äntligen ska få reda på hur långa transporter som krävts för maten vi köper
... Ho's revbensspjäll med chilisås och stjärnanis är väldigt goda, men inget slår originalet
... maten förmodligen kommer att bli dyrare nästa år
... Kaffekoppens kardemummakaka och en stor skål varm choklad med vispgrädde är perfekt en regning novemberkväll
... Max öppnar sitt snabbatsställe på Vasagatan idag
... både Mc Donalds och Burger King på Vasagatan storrenoverar som av en händelse
... DN skriver om afternoon tea i dagens På stan

tisdag, november 21, 2006

Smakfulla experiment

Söndagens afternoon tea var egentligen bara inledningen på eftermiddagens huvudattraktion: chokladprovning. (Ja jag vet att det kanske inte är proffsigaste sättet att prova choklad, men att goffa godsaker är mycket roligare än att sitta i ett vitmålat, doftlöst rum, spotta ut chokladen och rena munnen med äpple och vatten)

Det var riktigt intressant att se hur tre sorters choklad, där det enda som skilde i ingrediensförteckningen var typen av kakaoböna, kunde ha så olika karaktärer. Och alla deltagarna konstaterade enhälligt attt hundraprocentig choklad visserligen är spännande som smaksensation betraktat, men knappast gott.

Igår var det smakdags igen, och det rejält. Jag och kompisen J, stand in för E som var på kurs, utnyttjade en av mina och E:s bröllopspresenter:
Matkaravan. Dag Hermelin mötte upp oss deltagare utanför China Market på Olof Palmes gata, och sedan smakade vi oss igenom thailändsk läsk med slemmiga basilikafrön, milda sötsaker på rismjöl och kokosmjölk, mandelmasseliknande månkakor gjorda på söt bönpasta, finskt surdegsknäcke med saltad svamp, en gudomlig finsk basturökt skinka, gula och gröna russin, soltorkade svarta oliver och beska men goda herkulesoliver, turkiska dolmades, mild morotsröra med dill och två turkiska yoghurtröror med fetaost, en med mynta och en med chili.

Efter fullbordad karavan var vi inte bara berikade av nya smaker, utan även av nya kunskaper som att ljus soja faktiskt är mörk, att soltorkade svarta oliver passar bra med Kalles kaviar, att priset på basilika och koriander är otroligt mycket billigare i ostasiatiska butiker än i storköpet och att hajfenssoppa existerar främst på grund av sin konsistens.
Stackars E fick smaka månkaka och kokosmjölksgodis när jag kom hem. Dessutom överraskades vi av våra kompisar med en utökad del av bröllopspresenten: en korg med roliga såser och andra ingredienser. Och karavan blir det snart igen, med E. Men enligt Dags rekommendation kommer vi att välja en tisdag då, för att få lite variation.

Full av nyväckt experimentlust kunde jag inte vara sämre idag. Så jag trotsade alla varningar och slog till på Mother Indias vindaloo-kyckling till hämtlunchen. De tre stjärnorna för styrka oroade mig visserligen en aning, men man måste ju testa för att få veta, våga för att vinna och allt sånt där.
Trots mildrande naanbröd, ris och myntasås så tvingades jag dock att se mig besegrad. Det slutade med att jag sköljde av den livsfarliga såsen från kycklingen under kranen (jo det är sant) och åt en torr men hanterbar måltid med nyvunnen insikt: ingen mer vindaloo. Åtminstonde inte från Mother India.

When it rains it pours. Tea.

På söndagen klarade jag av mitt första "afternoon tea", komplett med snittar, scones, muffins och kakor. Jag har ingen aning om hur autentiskt det var, men jag och kompisarna blev proppmätta.

Tyvärr kom jag mig inte för att fotografera tebordet, men skrytsamt får jag säga att det såg bra ut. Shoppingen på Söderhallarna kompletterat med en dyrare och tristare proviantering på Vi vid Gullamarsplan, borgade för följande meny:

Tre sorters mini-sandwoches:
gurka och dillsmör
räkor och curry
rostbiff och pepparrotsost

Engelska scones
två sorters ost
hemgjord lemon curd
bitter apelsinmarmelad
hallonsylt
hårdvispad grädde

Muffins med kardemumma och hallon

Ingefärskakor

Tre sorters te

På lördag ska jag avnjuta mitt livs andra afternoon tea. Då tillsammans med E i stället för med kompisarna. Och det ska jag inte stå för själv, för det ska personalen på Gripsholms värdshus göra. Innan de förbereder fyrarättersmiddagen...

söndag, november 19, 2006

På fina gatan


Det finns inget som är så bra som besök för att man ska komma iväg och titta på dom där sakerna man länge velat se. Min syster var här i helgen, och nu har jag äntligen sett Hallwylska palatset. En guidad tur för 40 kronor, som hittat. Tyvärr fick vi inte se någonting av tjänstefolkets utrymmen, och köket var stängt för besökare på grund av ett barnkalas (undrar vems barn som får gå på kalas i Hallwylska palatset?), så jag måste absolut dit och titta igen.

Efter en dryg timmes kultur var vi rejält fikasugna, och det slumpade sig så att vi hamnade på Gateau. Det är inte varje dag en fralla, kaffe och kaka i kal, bullrig miljö full av skrikande barn och en och annan hund(!) kostar 108 kronor. Men frallan med rostbiff och bacon var riktigt bra. Och den härliga chokladtårtan med smakrik, mäktig mousse dekorerades med såväl hallonsås som citronmeliss och en färsk jordgubbe.

Ibland måste man helt enkelt unna sig lite lyx. Och med tanke på att vår lägenhet faktiskt kostade fler kronor än vad Wilhelmina och Walter betalade för sitt 40-rumspalats med stall och garage, kanske det inte mer än logisikt att uppgradera valet av kaffehak några snäpp.

lördag, november 18, 2006

Snabbtest


Mc Donalds har lagt bacon på en burgare igen.
I fredags testade jag. Styrkte mig med en liten baconburgare och en glass med smulad pepparkaka. Båda godkända som clownmat, och en bra humörhöjare inför ingredienshandling bland alla andra fredagslyxare i saluhallen.

Nån timme senare lämnade jag söderhallarna med fruktspäckad hallonsylt, bitter apelsinmarmelad och ingefärskakor från English shop, Earl Grey, Shai-te med kardemumma och citrusdoftande bullerby-te från teståndet, den näst mest lagrade cheddarosten från ostdisken och, som alltid när jag varit inne i en saluhall, en längtan efter att byta karriär och ta jobb i en delikatessdisk.

fredag, november 17, 2006

Veckans italienare


Torsdagens italienska restaurang blev en favorit i repris. Och vilken repris sen, nu är Linguini ännu högre på listan. Första gången vi var där var servicen lite väl effektiv, på gränsen till stressande. Maten var fantastisk, men så fort man lade ner gaffeln efter sista tuggan kom någon och tog tallriken.
I torsdags satt vi nära köket. Och servicen precis som man vill ha den på en restaurang av det här slaget, uppmärksam, trevlig och personlig. Servitören såg nog hur exalterade vi var över den gudomligt luftiga focaccian med olja och salt, för han stannade och pratade om brödets jäsning och bakning. Och när vi ätit upp vår ranson kom han med mer. E åt dessutom en vitlöksdoftande vongole, själv fick jag censuera bort musslorna, men var mycket nöjd med min carbonara (och doppade en hel del bröd i såsen på E:s tallrik.)

En espresso och en dubbellektion italienska på det och torsdagskvällen var fixad.

torsdag, november 16, 2006

Stackars latte

Det kan inte vara lätt att som mjölkutspätt kaffe få skulden för allt från hycklande politiker till överstimulerade bäbisar. Tydligen hopas lattedemokrater, lattemammor, lattemoderater och lattevänster på gatorna. Jag som trodde kaffe latte var på väg ut.

onsdag, november 15, 2006

Vill ha

Steltons brödpåsar är fina fina fina och finns i flera färger. Och jag känner ett måttligt till mycket starkt habegär. Trots att jag inser att de kanske inte håller sig så fräscha efter några användningar. Och trots att jag inser att det jag egentligen vill ha är brödpåsarna, inklusive de snygga bröden och den belåtna känsla man får efter att precis ha klarat av ett rejält brödbak och det luktar gott i hela lägenheten och assistenten på något magiskt sätt har blivit diskad och bänken rengjord.


Jag är innerst inne medveten om att jag inte plötsligt kommer att börja baka bröd varje dag eller att min personlighet kommer att bli ordningssam och pysslig, eller för den delen att slipdammet kommer att försvinna, dörrarna bli färdigrenoverade, listerna uppsatta, min garderob bli lagom casual på ett smickrande och ändå trendigt sätt, att jag plötsligt blir ekonomiskt så gott som oberoende tack vare ett extremt intressant och utvecklande, men ändå inte särskilt tidskrävande jobb, och att vänner och familj som hittills envisats med att bo i andra stadsdelar och landsändar plötsligt börjar spontan-droppa in på läckra fikastunder just när det nybakta brödet börjar svalna lite lagom - bara för att jag köper en brödpåse från Stelton. Men för 199 kronor känns det värt att chansa...

tisdag, november 14, 2006

Beskt sa brudarna om vitlöken

Man lär sig nåt nytt varje dag heter det. På tjejkalas (kvinnomiddag, tantjunta?) i Borlänge i lördags lärde jag mig en hel del, varav det mesta inte platsar på en matblogg. Bland annat att för mycket och för stark vitlök kan beska ner en hel omgång aioli till förfärans gräns.
Det var såklart jag som tryckte ner vitlöken i aiolin, och det var även jag som desperat försökte sila bort de märkligt grova bitar som blev resultatet efter turen genom vitlökspressen. Med gemensamma krafter försökte vi sedan späda ut styggelsen med allt mer desperata åtgärder. Resultatet blev ingen höjdare.

Lyckligtvis var det inte aioli som var huvudrätt. De andra festdeltagarna hade svängt ihop en fantastisk fisksoppa, mojorojo och hembakt bröd, som vi åt med tapenade och färskost. Och efter varsin rejäl portion panna cotta på vit choklad med frukt (och en hel del vin) så var den stackars aiolin så gott som glömd.

Nu undrar jag om det var själva vitlöken som var besk, eller om mängden vitlök och / eller grovleken och strukturen på vitlökspressen påverkade resultatet. Dela med er av er visdom, ni där ute.

måndag, november 13, 2006

Ingen röd irländare

Ser ut som vinterkräksjukan kan få lite konkurrens. Men så länge den irländska färsen genomsteks så ska det inte vara någon fara. Själv äter jag mest alvedon idag, för att lindra en rejäl förkylning som jag inte har köpt på Ica.

Förra veckans italienare

Liksom pizzerian på Jaxtorget i Borlänge så hette förra veckans italienare Venedig.
E åt en pasta med oxfilé och svamp, och jag åt en ganska smaklös anrättning bestående av fläskfilé med tomat- och basilikasås. Till det fick jag klyftpotatis och utsikt över ställets väggmålningar.
Roligare än så var det inte för drygt hundralappen per portion.

Börjar tröttna på förment italienska restauranger som tycker allt som behövs på menyn är bruschetta, en oxfilépasta med svamp, en kycklingpasta med vitt vin, en lasagne och en frutti di mare (och i vissa fall 40 olika pizzor). Steget från kinarestaurangernas friterade kycling och sötsura sås känns lite för kort.

Det italienska köket är betydligt godare och intressantare och förtjänar bättre representation.
Heja Soweto (Uppdat: eh, Serwito menar jag naturligtvis, vi pratar ju om restauranger och inte sydafrikanska stadsdelar) och Linguini, säger jag. Tipsa gärna om fler bra italienare, de måste ju finnas därute?

onsdag, november 08, 2006

Det bidde ingen rock

Ett inte helt ovanligt händelseförlopp när jag lagar mat.

Scen 1, ett kök: E lagar fläskpannkaka på drygt hälften av ett stort paket rimmat fläsk i skivor.

Scen 2, följande dag i arbetsrummet: E och F diskuterar vad som ska göras med resten av fläsket. Kanske kan man göra carbonara? Ägg finns ju också.

Scen 3, Konsum: F handlar grädde till Carbonaran. Det var en sak till också. Förmodligen mer ägg. Hon köper det

Scen 4, ett kök: Fasen, parmesanost var det ju. Jaha, men det går nog att fuska med den överblivna prästostbiten som ligger i kylen. Fläsket tärnas och börjar stekas.

Scen 5, samma kök: Carbonara med prästost verkar inte så gott, ska man kanske testa en sån där ost- och skinksåsvariant som alla åt på nittiotalet och som man knappt sett röken av sen dess? F gör slag i saken, hackar ner en gul lök och låter den stekas med fläsket.

Scen 6, inzoomning på en stekpanna med ganska mycket fläsk i, utzoomning och ny inzoomning på högen med nyriven ost på skärbrädan: Det kommer att bli ganska stabbigt med en sås gjord på fläsk, lite vispgrädde och en hög riven ost. F får en idé: Jag gör äggstanning av grädden och äggen och improviserar ihop nån slags pastagratäng i stället. Så kan osten strös ovanpå.

Scen 7, köket: Äh, jag orkar inte göra gratäng. In med den rivna osten i frysen i stället och ner med grädden och en burk krossade tomater i stekpannan. Persilja, den överblivna skvätten tacosås och ganska mycket svartpeppar får sätta piff.

Scen 8, vid vardagsrumsbordet är jag ledsen att säga: En helt ok tomatbaserad pastasås med fläsk avnjuts. I kylskåpet i köket intill ligger nio oanvända ägg.

tisdag, november 07, 2006

My drug of choice

Inget pepprigt rödvin, ingen iskall öl, ingen klirrande gin med grapetonic, inte en halv ipren mot huvudvärk, och inte en enda alls av de enstaka "nu är jag förbannad, stressad och/eller har tidningslämning-marlborough lightsen". Inte ens en liten portion spaghetti vongole, eller en skiva rödrosa rostbiff.

Men när jag får höra "jaha, så du dricker kaffe?" med menande tonfall så svarar jag JA! Jag dricker kaffe. Och mina koppar är förmodligen betydligt större än de som livsmedelsverket rekommenderar.

I don't go broke, and I do it a lot.

onsdag, november 01, 2006

Vissa saker är inte menade för denna världen

Sitter just nu och försöker jobba i oset från vegetariska kycklingklubbor. Jo, det är sant. Nåt panerat svampigt upplindat på träpinnar har just micrats i kontorets microvågsugn. Och lukten är inget annat än fruktansvärd.

Jag ser ingen annan förklaring än att "kycklingklubborna" är en långsökt lobbyaktion för att locka tillbaka vegetarianer till den rätta sidan.

Det onde med det gode

Gillar: dagens lunch, en rejäl portion raggmunk med fläsk och lingonsylt från "Röda rummet"
Gillar: glada tillrop och kommentarer om Cyberkocken
Ogillar: tanter på bussen som börjar meningar med "jag har inget emot utlänningar och har rest i 27 länder, men..."
Gillar: att innehållet i vårt kryddskåp faktiskt gör det möjligt att laga indisk lammgryta utan att först skriva en lång inköpslista
Gillar: nyslipade knivar
Ogillar: att det knappt blir ett och ett halvt kilo rent kött på ett trekilospaket "framdelskött av lamm"
Gillar: snö
Ogillar: lövhalka
Gillar: att E bytte till vinterdäck igår
Ogillar: att jag inte har den blekaste aning om var alla mössor, vantar och halsdukar tagit vägen
Gillar: franskt lantbröd med brännvinsost och en kopp earl grey när det är mörkt ute
Gillar: att vi ska äta hos våra vänner ikväll
Gillar: att jag kommer på fler saker som jag gillar än ogillar