onsdag, augusti 31, 2005

Vildsvinsbiffar med äppelkompott och potatis

Det är alltid svårt att hitta i nya mataffärer. Vi Hornstull var absolut inget undantag. Tvärt om. Jag gick runt ett bra tag och letade efter den fantastiska köttdisken som Matälskaren pratat om. Jag var på väg att ge upp när jag hittade en ny vinkel av butiken. Det slutade med att jag kom hem med inte bara vildsvinsfärs, utan även rådjursfärs och majskyckling från Bjärehalvön.

Fördelen med irrandet var att jag hann få lite idéer till vad man kunde tänkas äta till vildsvin. Fläskfärs är ingenting jag är van vid att använda över huvud taget. Och det vilda fläsket såg ganska fett ut. Jag tänkte att ett syrligt tillbehör nog kunde passa bra. I tankarna kokade jag ihop en kompott på äpple, lök, röd chili och ingefära. Och så fick det bli.

Det slutgiltiga resultatet blev lyckat. Men hade jag gjort det igen hade jag tillsatt mer hetta i kompotten och sett till att ha aluminiumfolie hemma så att biffarna skulle hålla sig saftigare i ugnen.



Vildsvinsbiffar med äppelkompott
3 personer

450 g vildsvinsfärs
1 ägg

1 stor gul lök
2 äpplen
1-2 röda chilifrukter
finhackad färsk ingefära
ca 2 dl vatten
1 msk kalvfond
2 msk koncentrerad äppeljuice
lite pressad citron
salt
vitpeppar
färsk timjan

Blanda färsen med ägget. Salta ganska generöst och krydda med vitpeppar. Forma sex stycken biffar av färsen. Stek biffarna tills de får fin färg på båda sidor och låt dem sedan steka klart i ugnen under aluminiumfolie.

Hacka löken grovt och tärna äpplena. Stek mjuka i stekpanna och häll på lite vatten, äppeljuice, citron och kalvfond. Strimla chilin och ingefäran och tillsätt den. Låt kompotten koka ihop tills den är ganska tjock. Krydda med salt, peppar och färsk timjan.

Servera biffarna med kompotten och kokt potatis eller potatismos.

Är det förresten någon mer än jag som tycker potatisen är inne i ett jobbigt skede? Skalet är för tunnt för att det ska kännas lönt att ta bort det. Men det smakar för mycket potatisskal för att det ska kunna sitta kvar. Undrar hur moskvaliteten är? Funderar på rådjursbiffar med potatis- och jordärtskockspuré och nån sås med sprit i till morgondagens middag. Hur det blir med den saken får ni läsa mer om i morgon.

Vildsvinsförsök

Nu är planen att gå till Vi Hornstull för att ta del av den billiga vildsvinsfärsen Lisa talar så varmt om. Vad resultatet blir får ni läsa om senare.

tisdag, augusti 30, 2005

Lam lasagne

Red min tredje ridlektion idag och var helt slut när jag hade cyklat hem. Förutseende nog hade jag lyckats övertala E att laga mat så jag skulle slippa göra ansträngande saker. Som att stå upp. Och lyfta armarna. Men hade jag vetat att jag skulle få färdigköpt lasagne hade jag nog hellre fixat mat själv. Eller ätit mackor. Båda alternativen hade både blivit godare och gått snabbare.

Vill bara tillägga att jag inte har något alls emot lasagne. Det är jättegott. Jag råkar bara tycka att det är fantasilöst som lunchrestaurangalternativ, och att färdiglagad fryslasagne kan bytas ut mot... ja allt, med gott resultat.

måndag, augusti 29, 2005

Västerbottenpaj


Förra sommaren var vi på inte mindre än fyra olika bröllop. Det blir så när man närmar sig 30 (inte ens en månad kvar nu). På det första bröllopet hade cateringfirman i Leksand ett förslag på förrätt: skinka med mimosasallad. Hett. Bruden föreslog västerbottenpaj i stället och det gick de med på, om hon själv fixade recept så det gjorde hon. Eftersom vi fick västerbottenpaj till förrätt på bröllop nummer två och parmesanpaj på bröllop nummer fyra kan man nog säga att bruden hade större känsla för vad som gällde än vad cateringfirman hade. Även om skinka med mimosasallad mycket väl skulle kunna bli föremål för någon retrotrend. Väldigt Atkins. Men Atkins har väl gått i konkurs nu förresten?

I alla fall...
Till skillnad från Cissi så tycker jag att man kan ha västerbottenpaj även på kräftskivan, om inte annat så för att lindra OP Anderssons verkningar. Det hade vi i helgen. Däremot undvek jag att garnera den med rom och gräddfil, som man egentligen skulle enligt receptet. Dessutom använde jag flytande margarin i stället för smör och det gick alldeles utmärkt. Receptet var enkelt och pajen blev uppskattad.

Pajen kommer från en gammal Allt om mat (nummer 11, 1998 och nummer 11, 2001):

10 personer
Ugn: 225 grader

Gör en pajdeg på 125 gram smör, 3 dl vetemjöl och 1 msk kallt vatten. Tryck ut degen i en pajform och låt vila i kylen i 15 minuter. Nagga och förgrädda pajskalet i 15 minuter.
Riv 225 västerbottenost. Vispa ihop 3 ägg med 1 dl matlagningsgrädde och rör ner osten. Smaka av med salt och svartpeppar.
Häll fyllningen i skalet. Grädda i ca 20 minuter tills pajen fått fin färg. Låt svalna.

söndag, augusti 28, 2005

Sömnig söndag

Trött efter en helg i Dalarna. Men mätt och belåten efter dagar med grillad karré med fetaostkräm och varm sallad på ugnsstekta rotfrukter, kall klar luft, hemplockade kantareller, sju glada vänner, fyra sorters kräftor, en revirinriktad tant, västerbottenpaj, snaps, degiga bullar, brännvinsost, en väldigt morgonpigg ettåring, marabou schweizernöt, starkt kaffe, promenader, gin-grumlig, en timrad stuga, kanadagåsangripna flytbryggor och supergod "tillbaka i stan-middag" i form av lamm- och linsgryta på Tre indier.

torsdag, augusti 25, 2005

En liten stunds sommar


Jag har faktiskt semester den här veckan. Men mycket av tiden har gått åt till förkylning och frilansskrivande. I går tog jag mig dock en skön stund i värmen, under ett parasoll på Årsta torg, med en pastasallad och en stor kaffe från Javasavi.
Känner man bara efter så finns det sommar kvar.

Idag tror jag förresten Broccolis besökarantal kommer att passera 5000! (Sedan räknandet började 6 juli.) Tack för det alla ni som läser.

onsdag, augusti 24, 2005

Fem frågor

Vitlöks- och olja-Ilva vill att jag svarar på frågor. Och efter all glädje hon har berett mig med sina beskrivningar av auberginepasta, timjansköttbullar och lufttorkat kött så vem är väl jag att neka henne?

Fem album i min Ipod
Vilken Ipod? Jag går runt med ett låneexemplar av "Walkmanmobilen" W800i, men utan minneskort så det blir mest radion jag lyssnar på. Men hade jag en skulle nog gamla låtar av Portishead, Hole och Bo Kaspers finnas med. Och Johnny Cashs covers och Beautiful South-låten som Björn var så snäll och fixade.

Fem filmer jag nyligen sett
Mitt minne är verkligen uselt, jag får nog gå in och komplettera här vid senare tillfälle. Men Dogma såg jag här om dagen. För ett par veckor sen såg vi en film om en vietnamsoldat som hade fått ett minneschip inplanterat i hjärnan för att Meryl Streeps son skulle kunna bli president. Och för ännu lite längre sedan hyrde vi Constantin, (till E:s stora förtvivlan. Efteråt tvingade han av mig ett löfte om att jag ska läsa orginalserien.) Vi hyrde också en fransk film (Måne, nånting) om en man som var telefonförsäljare men drömde om rymden och som hade en homosexuell bror som var tv-kändis och vars guldfisk tragiskt men komiskt frös till is.


Fem trevliga saker som hänt nyligen
Sju trevliga saker, som kompensation för mitt usla filmminne.
Pepardelle a la Putanesca med scampispett och öl tillsammans med Jenny på Mariatorget alldeles nyss
Drinkartikeln är färdigskriven, inlämnad och uppskattad
Ett roligt mejl
Trevlig samvaro med Anna på Strykjärn i förrgår
Förkylningen har gett med sig
Ridningen, som gick betydligt bättre den här veckan än förra gången
Jätterolig kväll med supergod mat och många skratt hemma hos M & M i Uppsala i fredags

Fem mp3filer i min spellista
Eh... Här gäller samma sak som för Ipoden. Spellistan på datorn kommer nog knappt upp i fem låtar ens. Men Beutiful Southlåten ligger där, I'm in love with an alien med Kelly family, från Emma, nån aplåt från Jessika och Eriks skrälliga "soundtrack".


Fem böcker jag nyss läst

Köpte fyra pocketböcker när jag var i Vimmerby, och betalade bara för tre. Vilket klipp! Det var: Tjänstekvinnans berättelse (A handmaids tale) av Margaret Atwood, Sista chansen av Marian Keyes och I ondskans spår och Efter alla år av saknad, av Peter Robinson. Innan dess tror jag att jag läste ungefär halva Iluminatustrilogin utan att fatta nästan någonting alls. Men jag har lärt mig att frimurare heter mason på engelska. Om jag orkar så tar jag tag i den igen nu. Annars blir det nog ett återfall till Harry Potter.

Samma lika

Det råder stora yttre likheter mellan frukostmackan och kvällsburgaren nedan... Dock åts de på olika dagar. Och jag kan gå i god för att de inte smakar likadant.

Styrketår på Strykjärnet

Strykjärnet är ett trevligt ställe med stora fönster och stillsam uteservering, bara några meter från Götgatan. Där åt jag i förrgår en riktigt god och ganska lätt grillad lammfärsburgare med parmesancreme och klyftpotatis. Dessutom fick jag och mitt sällskap en trevlig pratstund med bartendern Jimmy som gav oss en hel del matnyttiga tips. Och goda hallondrinkar. Spontan research, måste börja använda det mer.



Menyn på strykjärnet är ganska enkel. Vid ett tidigare besök åt jag en kyckling med timjanshonung och ljummen potatissallad som var helt ok, men ospännande. När man går ut och äter är det alltid trevligt om man kan svara nej på frågan "skulle du kunna göra det bättre själv?". "I alla fall lika bra", hade jag kunnat svara den gången, om nu någon hade frågat.


Plus för avslappnad stämning, lagom hög musik, vettiga priser och att man får se en drinklista före maten.

Smörgås hos systrarna


"En halv macka" på Upper Queenstreet (gissa vart det ligger) har räddat min dag mer än en gång. Suverän sen frukost, när morgonen inte räcker till. Brödet är gott segt och snyggt, med lagom hembakt utseende. Och salami och parmesanost är oslagbart som smörgåspålägg.

söndag, augusti 21, 2005

Kunglig sushi

Som belöning till mig själv för att jag trotsade förkylningen och åkte in en kort sväng till jobbet idag fick jag sushi med mig hem. Från Sushi King på Kungsgatan. Här har de goda ut- och invända rullar, fräsch lax och inget plastgräs så långt ögat når.
Värmande salt misosoppa och hjärnkrullande stark wasabi kändes som riktigt bra förkylningsmat. Det enda felet jag hittar med sushi är att det inte spelar någon roll hur mycket man äter eller hur mätt man blir. Det vore ändå alltid gott med bara lite till.

Het rosmarinkyckling med potatis och rotselleri

Det finns ett par rätter som folk vi umgås med förr eller senare brukar råka ut för. En av dem är kapris- och olivpeston som jag tidigare skrivit om, en annan är den här kycklingrätten. Den är hämtad, och modifierad, från boken Det goda heta, av Annika Tidehorn. Och den är helt enkelt suverän.
Känner du någon som inte tycker om selleri, så kan du omvända honom eller henne med det här.
Det blir så saftigt och gott att för en gångs skull behövs ingen sås.

Het rosmarinkyckling med potatis och rotselleri
4 personer
Ugn: 225 grader

8 kycklinglår eller en stor kyckling
3 matskedar färsk rosmarin
1 vitlök
1 röd chilifrukt
1/2 dl sweet chilisås
1 tsk sambal oelek
1 msk olivolja
salt

500 g potatis
200 g rotselleri
1-2 msk olivolja
salt

Skölj och torka kycklingen och lägg delarna i en stor smort ugnsform. Hacka rosmarin och vitlök grovt och peta in under skinnet på kycklingdelarna. Blanda sambal, sweet chili och olivolja och pensla kycklingen med såsen. Stek i ugnen i ungefär 35 minuter.

Skala och skär under tiden potatisen och rotsellerin i stavar. Stek dem snabbt i olja i en het stekpanna. Häll ner stavarna i ugnsformen när det är ungefär femton minuter kvar på kycklingens stektid.

Hacka chilifrukten. Ta ut kycklingen när den är klar och strö över salt och hackad chili. Dekorera eventuellt med lite rosmarinkvistar.
Ta för dig och låt dig väl smaka.

lördag, augusti 20, 2005

Solsken i blick, snor i näsan

Det är ett strålande väder, förmodligen den sista riktiga sommarvärmen för i år. Det är lördag. Streetfestivalen pågår för fullt. Ostindiefararen Götheborg ligger vid kaj och väntar på besök. Fiken och uteserveringarna lockar med godsaker och svalkande öl och någonstans finns en badplats med en lucka för min handduk. Jag borde vara ute på stan och samla inspiration till en artikel om drinkar. I stället sitter jag inne och svettas, snörvlar, knaprar febernedsättande piller och tycker outsägligt synd om mig själv.

Jag kan inte ens laga mat för då kontaminerar jag hela köket med förkylningssmitta. Och björnbärssalladen med skinka och fikon i nya numret av Allt om mat som ser så god ut.

torsdag, augusti 18, 2005

Don't leave home without it

Hur har någon kunnat klara sig utan denna fantastiska skapelse som förvandlar helt vanlig varmkorv till bläckfiskkorv? Den finns att köpa på Designtorget. Tack för tipset Helena!



onsdag, augusti 17, 2005

Förhållandevis

Här hemma är vi intresserade av mat båda två. Men av någon anledning är det ändå jag som tillbringar mest tid vid spisen. Med gott sällskap av min sambos kockknivar, pepparkvarn, köksvåg, digitala köttermometer, riskokare och sauteuse. Märkligt det där.

tisdag, augusti 16, 2005

Munsbitar i ösregn

I lördags hade vi picknick i Vinterviken. I tanken. I själva verket befann vi oss på golvet i J:s och A:s lilla lägenhet, iförda diverse badrockar, handdukar och mysbyxor medan våra dyblöta kläder droppade av sig det värsta i badrummet. Det regnade ganska kraftigt vid Vinterviken i lördags.

Knytkalaset bestod av en god paj med broccoli och spenat, sallad med oliver, lufttorkad skinka och krutonger, hembakt, luftigt bröd med soltorkad tomat, diverse goda ostar, dricka, kaffe, the och chokladbollar i tre utföranden. Det fanns ingen riktig uppgift kvar åt mig så jag stod helt enkelt för tilltuggen. En gång snittfanatiker, alltid snittfanatiker.


Fetabeta
Tärna en rödbeta och baka den mjuk i ugnen. (jag hade en polkabeta men den förlorade all sin sprakande färg i ugnen, så rödbetor ser nog slutresultatet roligare ut.) Tärna riktig fetaost. Trä en tärning av var sort på en tandpetare. Marinera i lite honung, olivolja och timjan.

Sommar på en pinne
Inspierarad av en potatissallad från Allt om mat som jag inte kunde hitta receptet till. Koka färskpotatis i bitar. Gör en marinad på lime, olivolja och hackad basilika. Låt potatisen gosa till sig i marinaden tillsammans med några snoppade jordgubbar. Trä en potatisbit och en jordgubbe på en tandpetare. Dekorera med basilikablad. Voila!

Kantarellsnittar
Jag ville göra små "kantarelltoasts" men få svampen att ligga kvar på ett smart sätt. Den lyckade lösningen blev att jag rörde ner de stekta kantarellerna i philadelphiaost och sedan bredde ett tjockt lager av hela härligheten på bröd. Perfekt om du råkar vara ägare till en större mängd av vad man skulle kunna kalla för "kantarellsmulor". De här snittarna blev väldigt kladdiga efter transport till vinterviken och promenad därifrån. De var finfina ändå, men vill du ha lite mer "krispighet" bör de göras alldeles innan de ska ätas.

Krulliga kanter

Medan bastanta rågbröd med riktig skorpa och hög densitet står högst i kurs bland landets matbloggar just nu går britterna en annan väg. Där lanserades nyligen en metod för att baka kantfritt bröd. En undersökning visar nämligen att brödkanterna ändå är det som oftast lämnas kvar i barnens matlådor.
Undersökningen visar också att 23 % av de brittiska barnen tror att man får krulligt hår av att äta brödkanter...

måndag, augusti 15, 2005

Studentsentimental eller pervers pasta

Matlagning var ingenting jag vågade mig på förrän sent i livet. Innan dess hemföll jag ofta åt kokt spaghetti med färskost och ketchup. Och det gör jag fortfarande då och då. För ärligt talat, nykokt pasta med en rejäl klick philadelphia, ketchup och svartpeppar är bara såå gott.

Frisk kyckling

Fredag i mitten av augusti och E var störtförkyld. För att förbättra tillvaron för honom och förebygga snuva hos mig själv använde jag inköpen från hötorget och saluhallen till en trerätters späckad med vitlök och c-vitamin. Och av chili, för det kändes av någon anledning också som en bra antiförkylningsingrediens.

Kantarellsmörgåsarna till förrätt var spetsade med vitlök och en aning persilja. Varmrätten inspirerades av Anettes citronkyckling och blev till slut en ugnsstekt kyckling med massor av citron, vitlök, chili och honung. Och avslutningsvis fick c-vitaminspäckade jordgubbar samsas med halsontslindrande vaniljglass.

Om middagen hjälpte? Nja, E är fortfarande riktigt, riktigt förkyld, och min egen hals har börjat klia lite grann. Men gott var det!



Ugnsstekt citronkyckling med vitlök, honung och chili
4 personer
Ugn 200 grader

1 kyckling (stolt kan jag deklarera att jag köpte ett svenskt, före detta frigående fjäderfä i saluhallen)
1 citron
2 röda chilifrukter
1 kinesisk vitlök i klyftor eller minst 4 stora vitlöksklyftor
flytande honung
olivolja
salt
peppar

Till servering:
klyftpotatis (m timjan, olivolja, salt och peppar)
lätt-creme fraiche

Stycka kycklingen och lägg delarna i en smord ugnsform med skinnsidan uppåt. Skåra eventuellt skinnet en aning för att de ska ta åt sig mer smak. Salta och peppra.
Skrubba skalet på citronen noga. Dela den i klyftor, pilla bort eventuella kärnor och placera ut klyftorna runt kycklingbitarna.
Låt vitlöksklyftorna behålla skalet på och sprid ut dem i formen.
Skiva chilifrukten grovt, med kärnor och allt, och strö över kycklingen.
Ringla över flytande honung och olivolja.

Stek i ugnen tills kycklingen fått fin färg och är genomstekt.

Skär potatis i klyftor och lägg den på en plåt. Pensla med olivolja och krydda med salt, peppar och timjan. Stek i ugnen så att den blir klar samtidigt som kycklingen.

Ta för dig av den doftande kycklingen och potatisen. Lägg en klick creme fraiche på tallriken och mosa ner en av de ugnsbakade vitlöksklyftorna. Salta. Njut.

lördag, augusti 13, 2005

Fyndat i saluhallen


Matköpen på väg hem från jobbet igår resulterade i många påsar med mycket gott.
Från Hötorget och saluhallen fick jag med mig helgingredienser till bland annat en trerätters "bli frisk från förkylning-middag" och till picknick-tilltugg. (Mer om detta i kommande postningar). På Dilonas hedervärda initiativ köpte jag en svensk frigående färsk kyckling i stället för frysta filéer.
Och efter alla diskussioner om surdegsbröd kände jag mig nödgad att slå till på en kompakt sur finsk från bageriet. Till den lite skivad calavra (med reservation för stavningen), en ilsket röd och kryddstark korv med tydlig vitlöksdoft.
De torkade jordgubbarna blev dagens överraskning. Liknar nästan gelégodis i konsistensen.
Dessutom citroner, potatis, chilifrukt, färska jordgubbar, kantareller och en polkabeta.

torsdag, augusti 11, 2005

Mammas grönsallad

En grönsallad är en grönsallad, kanske du tänker. Men se där har du fel. För en grönsallad med isberg, tomat och gurka utan nån krydda eller dressing smakar inte så mycket.
Men en grönsallad med isberg, tomat, gurka, purjolök, äpple, italiensk salladskrydda (Santa Marias, mycket viktigt. Kockens smakar inte alls likadant) och olivolja, DET blir en grönsallad som heter duga. Och det är just en sådan som min mamma alltid brukar göra till maten.
Nån gång när jag blir stor ska jag också göra sallad till maten varje dag.

Trashiga snittar och glamour

Jag har pratat om snittar tidigare och propagerat för små smörgåsar. Men aldrig har jag väl kommit upp i klass med det här. Kolla in vilka snygga snittar innerstadstrashet har fixat! Glamour.
Fast jag imponeras nästan ännu mer av lägenheten. Verkar otroligt flådig. Jag skulle nästan bli rädd om inte förmildrande mänskliga inslag i form av Ikea-möbler hade skymtat på bilderna. Och musiken får väl stå för trash-inslaget...

Det närmaste glamour jag har kommit de senaste dagarna (egentligen bland det mest glamorösa som hänt under hela mitt yrkesverksamma liv, det är inte som Alice som får smaka på Niclas Mat och äta Jan Hedhs choklad mest varje dag) är att äta vetelängd med Dogge från Latin Kings medan han försökte sälja in en telefon.

onsdag, augusti 10, 2005

Goda rester


Jag tycker inte om att slänga mat i onödan. Dels är det synd, för mat är ju gott. Dels är det slöseri med resurser. Och rester behöver absolut inte vara tråkiga. Ibland blir de till och med bättre än originalrätten.

De senaste dagarna är ett bra exempel. Igår gjorde jag baconburgare med fetaoströra. Det blev både bacon, biffar och röra kvar.
En biff blev en god smörgås, tillsammans med grovt bröd, gurka och rödlök.
Resten av biffarna blev middag idag, nu serverade med spaghetti och svampsås (se bilden). Det som fanns kvar av baconet hackade jag ner i såsen.
Och fetaoströran, den utgör nu i stället smaksättningen i en omelett som jag ska äta med grönsallad i morgon kväll.

Svampsåsen blev förresten resultatet av lyckad "tager vad man haver"-matlagning:
en klick smör eller margarin
nån matsked vetemjöl
drygt tre deciliter mjölk
lite torkad svamp
timjan
en skvätt kalvfond
lite stekt bacon
salt
vitpeppar

Smält smöret i en kastrull och lyft bort kastrullen från plattan. Rör ut lite vetemjöl i smöret tills redningen är helt slät. Späd med lite mjölk och ställ tillbaka på plattan. Vispa ner resten av mjölken i omgångar.
Smula sönder torkad svamp i en mortel och häll den i såsen. Tillsätt lite kalvfond och krydda med timjan. Låt såsen koka ihop under omrörning så att den får "pastavänlig" konsistens. Hacka ner lite bacon och smaka av med salt och peppar.
Låt allt bli varmt.
Servera till pasta.

tisdag, augusti 09, 2005

Erkännande

Ska sanningen fram så luktade hela lägenheten vitlök i morse också, vilket inte var fullt så trevligt...

måndag, augusti 08, 2005

Vitlöksspäckad lammstek med parmesan- och grönsakspasta


Dagens middag var ingenting annat än en riktig lyckträff (även om bilden som vanligt ser hemsk ut. Det är lite balsamvinäger på skivorna som gör att de ser så mörka ut). Fantastiskt gott, om jag får säga det själv. Och det får jag såklart. Lammstek som skivats tunt, tillsammans med en ljummen pastasallad med grillad paprika, tomat, basilika, nymald svartpeppar och parmesanost. Mmm. Och så en aning lyx-tjock balsamvinäger och lite flingsalt. Nu luktar det vitlök i hela lägenheten, och jag längtar redan till lunchlådan i morgon.

Lammsteken hade jag redan hemma. Pastan kom till i idéform på promenaden hem, någonstans i höjd med Långholmen och Reimersholme.

Min lammstek var ganska liten, drygt 800 g och benfri. Det tog omkring en timme i ugnen.

5 personer
Ugn: 175 grader

Urbenad lammstek, drygt 800 g
1 kinesisk vitlök eller fyra stora vitlöksklyftor
salt
svartpeppar
flytande margarin

500 g pasta (jag använde fusilli)
2 paprikor
2 tomater
färsk basilika
god olivolja
färsk parmesanost
salt
svartpeppar

Börja med paprikorna. Dela dem i halvor och kärna ur dem. Lägg dem med skalsidan upp på en plåt och grilla i ugnen på ganska hög värme. Ta ut dem när de börjar svartna och sänk ugnstemperaturen till 175 grader. Lägg paprikahalvorna i en plastpåse i kylen.

Smörj en ugnsfast form med flytande margarin. Vänd runt steken i margarinet. Pressa hälften av vitlöken och smörj in steken med den.
Skiva resten av vitlöken. Stick djupa hål i steken med en vass kniv och pilla in vitlöksskivorna i hålen.
Salta steken ganska rikligt runt om och mal över rejält med svartpeppar. Stek långt ner i ugnen tills innertemperaturen är 70 grader (för rosa kött).

Skär kryss i tomaterna och skålla dem i kokande vatten. Skölj i kallvatten och ta bort skalet. Kärna ur dem och tärna dem.

Koka pastan när lammsteken nästan är klar. Ta under tiden fram paprikan, pilla bort skalet och skär den i bitar.
Låt pastan rinna av.
Ta ut lammsteken och låt den vila några minuter under folie.
Häll ner paprikabitarna, den tärnade tomaten och strimlad färsk basilika i pastan. Riv över rejält med parmesanost. Krydda med flingsalt och svartpeppar och ringla över olivolja. Blanda runt.

Servera steken i tunna skivor tillsammans med den ljumma pastasalladen, lite balsamvinäger och flingsalt.

söndag, augusti 07, 2005

Pastarullar med kassler och spenat


Min blivande svärmor är gratängkvinnan nummer ett. Det finns inte många ingredienser som hon inte kan förvandla till en ugnsrätt som går att förbereda i god tid. Själv gör jag nästan aldrig gratänger. Jag vet inte varför. Kanske för att det känns för mycket Allers och för lite Gourmét?
Gott är det i varje fall.
I fredags lade jag mina prettofasoner på hyllan och gjorde en gratäng. Bakgrunden var någon slags sammansmältning av mammas drömkassler och de färska pastarullarna som Hemköp säljer i sin delikatessdisk (jaja, lite pretto får man vara. Annars blir det inget kul). Resultatet blev det här.
Riktigt gott, om än aningens pilligt. Ännu godare (och ännu lite pilligare) skulle det ha blivit med färsk spenat.

Jag hade tänkt använda färska pastaplattor men hittade inga så det fick bli vanliga lasagneplattor som jag kokade mjuka i stället.

Fyllda pastarullar
Omkring 5 portioner
Ugn: 200 grader

500 g torkade lasagneplattor (eller motsvarande i färsk pasta)
350 g kassler
250 g hackad fryst spenat (eller motsvarande mängd färsk)
1 stor klyfta vitlök
Lagrad ost i skivor
2,5 dl matlagningsgrädde
2-3 msk tomatpuré
Chilipulver
Salt
Vitpeppar

Koka lasagneplattorna mjuka i saltat vatten med lite olivolja i. Använd en rymlig kastrull. Låt rinna av och skölj försiktigt under kallt vatten.
Skiva kasslern så tunt du kan.
Fräs spenaten med vitlöken (om du använder färsk) eller micra helt enkelt den frysta hackade spenaten och pressa ner vitlöken. Krydda med salt, vitpeppar och lite chilipulver. (Muskot hade nog varit gott här också)
Smörj en stor gratängform eller två mindre.
Lägg ut en pastaplatta på en skärbräda. Lägg en kasslerskiva i ena änden, och på den en skiva ost och en sträng spenat. Rulla ihop och lägg i formen. Fortsätt på samma sätt med resten av plattorna.

Vispa ner tomatpuré i grädden och smaka av med salt, vitpeppar och lite chilipulver.
Häll grädden över pastarullarna. Riv eventuellt över lite ost och grädda i ugn tills allt blivit genomvarmt och gratängen fått lite färg.

fredag, augusti 05, 2005

Alla sadlar ska inte ätas

Jag ska börja rida igen. Efter mer än tio års uppehåll ska jag åter bli en ridskoleunge. Dyrt som sören är det, vilket kan inverka menligt på uppfantiserade matweekends till Helsinfors, Italien och smörrebröds-Köpenhamn. Men kul ska det bli!
Undrar om man får bjuda på tårta när man ramlar av. Det fick man alltid på min gamla ridskola i Lerbäcken.

Sallad med kassler och melon

kassler och vattenmelon i sallad och i allt om mat

Bitar av min gula vattenmelon hamnade i en sallad igår. Kassler och vattenmelon är en riktigt fin kombination. Sältan i kasslern och sötman i melonen gillar helt enkelt varandra. Och jag blev väldigt nöjd över mig själv när jag upptäckte det.
Trodde jag.

Det visade sig att Alice hade ett recept just med kassler och vattenmelon i senaste Allt om mat. Som jag såklart hade läst. Och sedan lagt åt sidan. Medan jag cyklade hem från jobbet dök plötsligt kombinationen upp i huvudet på mig och låtsades att den var ny.
Det här är inget annat än beviset på att det lönar sig att läsa kokböcker och kolla på matprogram fast att man inte så ofta följer recept. Dessutom är det ju väldigt trevliga tidsfördriv.

I stället för Alice spett, där kasslern och melonen fick sällskap av potatis och hoummos, gjorde jag alltså en enkel sallad. Den var i lättaste laget för ett matvrak som jag. Så är du riktigt hungrig får du nog komplettera med bröd eller blanda i potatis eller pasta.

Kassler i tunna strimlor
Vattenmelon i bitar
Strimlad sallat (jag tog isberg för det hade jag hemma, men ta vad du gillar)
Tomat i bitar
Rödlök, tunt skuren
Svartpeppar
Olivolja

Varva alla ingredienser, mal över lite svartpeppar och ringla över olivolja.
Ät och gläds åt hur gott det smakar samtidigt som det är så oerhört nyttigt.

Matsedlar

Dagens löpsedel 1:
Är det bara jag som tycker att Oliver de Paris låter som ett kryddsmör?

Dagens löpsedel 2:
Ännu en seger för lunchlådan!

torsdag, augusti 04, 2005

Jämför mellanmål, säger GB

På gigantiska glassbolagets hemsidan kan man jämföra några vanliga mellanmål med två lättglassar. Det visar sig att Solero red fruit och två kulor Carte d'or light innehåller mindre kalorier än en tallrik nyponsoppa, en tallrik yoghurt med cornflakes eller en risifrutti.
Undrar om det är flest vitaminer och näringsämnen i glassarna också?

Gul gul gul är min vattenmelon


Willys är inte riktigt platsen där man förväntar sig att hitta ny och spännande mat. Men det var faktiskt på Willys jag hittade den här fina melonen. Jag visste inte ens att det fanns gula vattenmeloner.

Nu är jag klokare och kan för redan min nyvunna kunskap vidare:
Gulingen smakar och luktar som en vanlig rosa. Möjligen är smaken något svagare. Dessutom inbillar jag mig att kärnorna sitter mer samlade i det gula fruktköttet. Inte alls som i en honungsmelon, men i strängar eller skikt mer än bara vilt utspritt.


Finns dom i fler färger månne?

Maten som leker med dig

Kameran var inte med på Mosebacke, men sommarskymning gör sig fint i Dalarna också.

Ibland ser maten inte ut som mat. Den här internetbaserade freak-showen innehåller monster, kroppsdelar och vänligt leende tacochips.

Men hellre än att titta på ful mat stoppar jag maten i munnen och tittar på fin utsikt. Skymningsvyn över Stockholm sedd från Mosebacke går inte av för hackor. Komplett med luftballonger och solglöd i NK:s snurrande logga. Tyvärr hade jag inte kameran med mig när jag var där och åt köttbullar här om kvällen.

Nu har jag även betat av en av gulddrake-vinnarna i budgetklassen. Eller i alla fall deras filial. Indian Garden på Västgötagatan på Söder. Kanske beställde jag fel, kanske var jag bara för trött efter Mosebackes staropramen kvällen innan. Men nog har jag ätit roligare indisk mat än så.

onsdag, augusti 03, 2005

Skumma och slaka

Dagens Nyheter har lagt upp en matordlista på sin hemsida. Där kan man bland annat lära sig dressera kyckling och parera biff.

Köksfranskan är full av roliga ord när man tänker efter:
Béchamel parfymerade och blonderade sig innan han gick upp på scen för att dragera. Han var en demiglace som ville bräcka de andra ljumma quenellerna på stället. Verkligen griljera med sin klara talang, för att sedan kunna passera dem utan att sprängas. De hade försökt reducera honom länge nog, men han hade bestått trådprovet.
Han siktade den poelerade baren, slantade upp och lät sin gom övergjutas av en velouté on the roux.

Barnprat om mat

Det här fantastiska konversationen kan man läsa på bloggen Dagens Agnes (en av bloggarna som omnämnts på aftonbladet.se) där Agnes 5 år spelar huvudrollen.

- från vilket kött kommer pommes?
- pommes kommer från potatis.
- ja, men vilket djur är det då?
- det är inget djur, det är ju potatis.
- ja, men från vilket djur kommer potatisen va?

tisdag, augusti 02, 2005

Kaffe med mjölk ingår

Högt upp på Drottninggatan, det vill säga den mysiga delen, ligger Sthlm - Kaffe med mjölk. Här serveras som namnet antyder kaffe, men även mackor, soppor och riktigt goda pastor. Bland höjdpunkterna finns det goda brödet som serveras till lunchen, en klurig vattenfontän, hemgjord pasta och rikligt med färsk parmesanost.

Hittills har jag testat en tomatsoppa, en pasta med kyckling och tomatsås och en pasta med karljohansvamp och ruccolapesto. Allt till belåtenhet. Dessutom kom faktiskt idén till
parmaflarnen härifrån.

En lunch med lyxig pasta kostar 85 pix. Då ingår hembakt bröd, smör och, såklart, kaffe med mjölk.

måndag, augusti 01, 2005

Hallon och rödbetor - trendigt värre?

Hallon och rödbetor verkar vara en kombination i uppstigande. Dagens DN frestar med varm sallad på de röda ingredienserna, serverad till getost. Och i senaste Allt om mat lagar bandylandslaget och Marcus Samuelsson till en dessert bestående av chokladplättar med syltade rödbetor och färska hallon.

Koloni, som bland annat Johanna bloggat om, tar det lite lugnare. De nöjer sig med att servera hallonvinaigrette till sin grönsallad med rädisor& rödbetor.